Jag är så trött på humanister och annat folk som sprider faktoider om historien. Skärp er!

De gamla grekerna blev Någon Annan. För snart tvåtusen år sedan bytte de ut alla tiders största och rikaste kultur mot en kuriös teori, att sonen till en snickare längre söderut varit Guds son och att tron på honom gav evigt liv.
[…]
[S]å, när hela Medelhavet helleniserats, vände grekerna ryggen åt hela härligheten. Akademierna stängdes, lärarna drevs bort och det rika universella arvet byttes mot den bysantinska kristen­domens inåtvända, rökelsedoftande mystik.

Tänk om det inte skett. Då hade kans­ke ett humanistiskt, demokratiskt Europa uppstått tusen år tidigare. I stället för kaoset efter Roms fall, i stället för feodalismen, korstågen och den mödosamma renässansen hade vi kanske haft ett obrutet hellenistiskt förflutet. Nordeuropéerna hade omvänts till hellenismen i stället för till kristendomen och Europa som vi vill ha det, en tolerant, sekulär enhet sammanhållet av handel och gemensamma värderingar skulle ha tagit form under medeltiden.

Gah! Det här totalt patetiska citatet ovan är hämtat här, och tyvärr återgett okritiskt här av Patrik Lindenfors – vilket gör att jag nu (återigen) blir tvungen att kritisera en annan humanist.

Ja tänk om vi hade sluppit kristendomen helt. Cumbaya! Då hade vi sluppit sådana saker som att slaveriet upphörde och att vi fick våra universitet. Tänk så bra världen hade varit då om de antika grekernas grundläggande ideal om gudomligt heligt klassamhälle, undermänniskor och att ”fel personer inte skall ägna sig åt kunskapsjakt” styrt ännu och att man ska dö om man säger något negativt om gudarna…

Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det är rätt så bra att inte 35% av alla medborgare är slavar och att vi fick det som så småningom blev kärnan i all vetenskaplig utveckling – nämligen universiteten. Kalla mig tokig som tycker att vi faktiskt genomgick en fantastisk utveckling efter antiken – mot det fantastiskt mycket bättre samhället vi har idag – tack vare att vi bröt med många av de vidrigaste idealen från antiken under medeltiden.

Tokigt, jag vet, att gilla det moderna sekulära samhället, det som aldrig hade kunnat existera om grekerna hade fått bestämma… Kalla mig tokig som inte sysslar med cherry picking av historien och inte väljer ut bara myten om det upplysta Grekland, utan även realitetens Grekland som härjades av krig efter krig mellan statsstaterna och ett oerhört förtryck av slavar, kvinnor och folk som kritiserade staten. Grekerna älskade att skildra sig själva som något mer än alla andra folk och hundratals år av hellenisering gjorde att det än idag finns gott om folk utan historiekunskaper som tror på det också. Propaganda är en effektiv sak. Och DET var grekerna tveklöst världsmästare i. Arvet från antiken såg de till att planera långt innan antiken tog slut – så att folk länge och väl skulle ha den bild efter grekerna som grekerna själva ville att de skulle ha.

Jag vill också bekämpa religioner, men inte någonsin på bekostnad av sanningen. Killen bakom citatet känner jag inte till. Men Patrik borde veta bättre än att okritiskt citera honom och hans osanna trams.

Ta grundläggande saker som att vi inte hade en antik guldålder med filosofer som tänkte stort och fritt ända tills en tokig snickare från Palestina ställde till allt med våld och ofrihet så som DNs lilla tomte skildrade det. Hur kan man bara få samman det så?

Romarriket? Hört talas om det? Som var hedniskt fram till på slutet av 300-talet eKr. Stundtals förbjöds och förtrycktes folk som inte dyrkade rätt sorts religion även i romarriket – även innan kristendomen tog över den metodiken.

Framförallt upphörde allt det där grekiska att utvecklas samtidigt som Rom erövrade Athen år 100 fkr. Dvs 400 år tidigare än kristendomen tog över makten i Rom (och inte i Byzan, inte ens det får tomten i DN rätt på). Det här med ett fritt polyteistiskt samhälle där religioner tilläts fritt innan kristendomen kom och tog makten är helt felaktigt. Sådana grundläggande – fanimig gymnasiala – fakta borde alla känna till.

Jag skulle tro att medeltidens plog var viktigare för vår moderna utveckling än allt Platon, Sokrates och Aristotele skrev tillsammans. Men det får man väl inte säga. För då svär man i antikälskarkyrkan där dessa tre herrar (varav två av dem blev dömda till döden för just att de uttalade sig fel om religion!) satts på piedestal.

Nej men vadå.. grekernas kultur förvaltades ju vidare av de hedniska romarna!

Ja vissa utvalda delar ja. Men det mest intressanta är att grekerna slutade utveckla ny filosofi efter invasionen år 100 fkr och att romarna heller inte tog upp facklan. Detta 400 år innan kristendomen tog över makten i Rom… Prova göra en lista över romerska filosofer. Eller grekiska efter invasionen. Den listan blir kort för dödstöten mot filosofisamhället kom långt innan snickaren dök upp. Och ja, återigen, filosofisamhället var inte speciellt bra heller för andra än vissa filosofer (när de sa snälla saker mot staten), så det var ingen förlust för någon. Tvärtom var det ett förbenat ok att det öht förvaltades vidare filosofi. Det järngrepp Aristotele hade om allting ställde till det för kunskapsutvecklingen ända fram tills i modern tid. Troligen hade det moderna samhället kommit fortare om man hade släppt honom som husgud redan innan medeltiden.

Jag har redan skrivit flertalet mycket mer utförligare bloggposter på temat om myten om kunskapens nedgång och fall. Här kommer de i repris.

• Sammanfattning – Del 5
• Renässansen – Del 4
• Högmedeltiden – Del 3
• Tidig medeltid – Del 2
• Antiken – Del 1

Man kan inte gradera vidskepelse i olika sanningsgrader

En av de mer märkliga saker människor världen över gör är att gradera vidskepelse in i olika sorters statusnivåer. Inte minst gör sig kristna och muslimer skyldiga till detta – (det är ju t om så att det är kristna och muslimer som uppfunnit begreppet för att markera mot äldre religioner och tankar troligen). Vi kan ju börja med att redogöra för vad jag menar så ska ni få se att jag både har rätt och hur löjligt det är.

Den lägsta nivån av vidskepelses rang utgörs av folk som seriöst tror på folktro och sägner av olika slag – att man får sju års olycka om man krossar en spegel eller att svarta katter betyder otur. Och går vi tillbaka lite i tid räknas även människor som tror att man kan känna igen ett troll på att den har en svans gömd i byxan osv in här. Parallellt här på samma nivå finns även de som tror på pseudovetenskapliga saker. Sätter på sig foliehattar för att skydda mot tankeläsning och tror att kristaller kan hela folk. Det är inte samma sorts vidskepelse, men den har samma låga status.

Den andra nivån, som är lite mer finare utgörs av världens ofta döda (polyteistiska) religioner. Här talar vi markerat om mytologier för att tydliggöra vad vi menar och att vi vill skilja dem från de lite finare religionerna som är lite mer sanna. Saker som den fornnordiska mytologin, den grekiska mytologin osv. Religioner som man framställer som väldigt innehållsrika sagoberättelser i princip. Värt att respektera som intressant men totalt osanna påhitt samtidigt om du frågar de flesta i nästa nivå som jag nu kommer till.

Den tredje och finaste nivån av vidskepelse utgörs nämligen av världens nu dominerande stora världsreligioners tankar och föreställningar. Kristendomen och Islam på tronen då. Återuppståndna zombieguds-söner och änglar som talar till soldruckna eremiter i öknen och sådana typer av lite mer ”kvalificerade” berättelser om Uppenbarelser och Sakrament än asatrons sagor Ragnarök och Särimner alltså. Den personliga kontakten med en Gud som man får när man ber – dvs röster i huvudet som är lite mer på riktigt än när man blotar till Oden. Det här framställs i regel väldigt ofta som något finare och mer sant än de övriga tingen som då är folktro och mytologi. Något man istället ska respektera och akta sig för att kalla osant.

För mig som naturalist och ateist är tron på att det finns troll i skogarna inte ett dugg mer dumt eller vidskepligt än att tro på att änglar finns omkring oss (Det är alltså här som jag facepalmar).

Zeus är inte ett jota mer osannolik än Allah. Allt det här med att rangordna vidskepelse som jag nu gjorde för att visa hur de flesta faktiskt tänker är alltså totalt godtyckligt befängt rent objektivt. Även jag själv kan fastna i detta tänk ibland så jag säger inte att jag är bättre. Det är ofta jag tycker att monoteism ala modern liberalteologi känns lite mer avancerat än tron på en sköldpaddsgud som simmar i söderhavet – men sen vaknar jag upp ur yrseln oftast igen.

Väldigt väldigt väldigt ofta hör man just hur företrädare för världens stora religioner använder begreppet ”vidskepelse” när de talar om andra vidskepliga saker – som de tex kallar häxkraft, trolldom och vidskepliga sagor utan att blinka. Årligen döms folk till hårda straff i tex många muslimska länders shariadomstolar i Afrika för att de har sysslat med vidskepelse och trolldom. (Märkligt nog då så tror man lite på det bevisligen, eftersom man anser det för att vara farligt, men men, det ska vi inte gå in på nu).

Och i vår kristna värld handlar det mest om hur rang ett och två framställs av de som tillhör rang tre. De vill gärna ställa sig bredvid oss naturalister och framställa rang ett som trams och rang två som gamla sagor med oss dryga ateister. Men ser inte själva sin egen vidskepelse.

Den här stenen man kastar i glashuset är ju enorm verkligen. Men tydligen helt osynlig för alla kristna och muslimer.

Man kan tyvärr inte ha den här diskussionen med en liberalt troende heller och hoppas på förståelse av problemet. När man påpekar att tron på att det finns en osynlig omätbar gudom i universum som ger dig bönesvar är precis lika mycket vidskepligt påhitt som att skrocka åt när gammelfarmor inte vill gå under en stege går liksom inte. De inser verkligen inte att deras liberala ”upplysta” och moderna religionstolkning är precis lika mycket vidskepelse som folktrons vidskepelse – bara med mer intellektuellt pynt på ytan och en stor demografisk grupps norm och makt bakom sig.

För det fanns en tid då det satt berömda upplysta grekiska filosofer under olivträdens skugga och tyckte att omvärlden var fylld av okunniga barbarer med primitiva religioner. Att folk inte inte trodde på Zeus och övriga toga-gudar var vidskepliga barbarer som trodde på vidskepligt trams istället.

Idag ser man väldigt ofta att den grekiska mytologin återberättas i barnböcker. Sen försvinner den liksom ur våra vuxna medvetande mer än sporadiskt återuppykande under skolgången. Det är någon slags sagoberättelse för lågstadiet helt enkelt som vi inte bryr oss om att intellektualisera så mycket mer till mans.

Däremot ägnar man hela religionskurs B på gymnasiet åt att skildra innehållet i bibeln på ett skolmässigt seriöst sätt. Ja jag vet, det är absurt. Givetvis hör bägge hemma i sagoböcker för lågstadiet. På så sätt hade vi inte behövt undervisa i det på gymnasiet heller… för den kristna vidskepelsen hade ju inte haft något inflytande över samhället längre mer än vad grekisk vidskepelse har.

Tänk om Jesus och Muhammed skildrades som sagofigurer för lågstadiet i skolan? Vilket ramaskri det skulle bli om man satte igång och gjorde så i stor skala i Sverige. Nu ritar förvisso kristna gärna Jesus till barn i läskiga barn-propaganda-böcker, men poängen är inte att skildra det som en saga – vilket poängen med att ägna tid specifikt i unga år åt nordisk mytologi och grekisk dito uppenbarligen är.

Jag vill inte gärna använda ordet konspiration – men nog sjutton har det varit en medveten tanke att skildra utdöda polyteistiska religioner som sagor för barn medan du kan bli disputerad i teologi och gå bredvid andra riktiga forskare och låtsas ha samma status på universitet t om!

Inte i kristendomskunskap då som motsvarande sak rimligen borde ha varit om den behandlades lika som andra religioner, utan okritiskt i lärans egna tankar – i sagoämnet teologi. Vilket samhälleligt slöseri med resurser det är att det finns som eget ämne på våra lärosäten, och som detta fenomen fortsätter att legitimera kristendomen som något lite mer avancerat än de där barndomsmytologierna…

Tänk om de ”upplysta” grekerna skulle ha vetat att deras världsbild nu är sagor för barn i en tid då en annan saga om en snickare och hans osynliga snickarpappa däremot är något man ska ta på vetenskapligt blodigt allvar.

Vi har också en åldersmässig aspekt på detta som är tragikomisk. Tron på tomten är vidskepelse för barn som prästen kan le nedlåtande åt och t om säga att man växer ifrån, men tron på gud är blodigt allvar för vuxna.

Jag är ledsen att behöva såra folks överdrivet känsliga känslor nu i dessa ”jagärsåhimlakränkt”-tider som råder. Men det är givetvis precis exakt lika mycket vidskepelse att tro på tomten som att tro på gud. Nej, om jag får bryta mot mitt eget bud om hur dumt det är att gradera vidskepelse lite och gradera så skulle jag vilja påstå att det är värre med gudstron eftersom barnets tro på tomten åtminstone har barnets naivitet som god ursäkt och den leder heller aldrig till någon skada – medan vidskepelsen i form av kristendom och islam i princip per definition alltid leder till skada förr eller senare.

Jag slutar

Man lägger ner en portion engagemang i något. Skriver saker, oftast från hjärtat. Bryr sig om saker helt enkelt. Och så är responsen mestadels negativ eller ännu värre: ingen alls. Det suger som känsla hur mycket man än försöker förbereda sig.

När man likt mig inte stryker någon medhårs i onödan, allra minst andra skeptiker, så kan man inte förvänta sig en massa vänskap i retur. Jag tror inget annat. Men jag överaskades nog ändå av ointresset och kylan som mötte mig efter att jag startade denna blogg där i princip nästan ingen av mina gamla bekanta i bloggsfären har uppmärksammat mig.

Jag tror inte jag var riktigt medveten om hur rigida vi ateister/humanister/skeptiker kan vara och att försöka påpeka fel i våra resonemang faktiskt inte går. Det uppenbarades för mig redan i början av den här bloggens leverne när jag utan större framgång i en större serie om kunskapens uppgång och fall försökte klargöra myten med hur kunskapen utvecklats i historien och att antiken inte alls var en lysande stjärna och medeltiden ett massivt mörker. Det är dock något som många ateister verkligen VILL tro på och då sitter det lika rotat som Allah i en taliban. Uppenbarligen.

Jag skäms verkligen för hur trångsynta till synes välutbildade ateister det finns som uttalar sig så okunnigt om historia och vetenskapsfilosofi ibland. Men det är inte det som är det stora problemet, utan det som stör mig mest är oviljan bland ateister att ta till sig att även ateister kan ha pseudovetenskapliga uppfattningar och framförallt vara rent ut sagt enfaldigt auktoritetstroende.

Jag tycker att både humanister i allmänhet och skeptiker i synnerhet tenderar att bete sig sekteristiskt på så sätt att man ska rätta sig i ledet eller mottaga deras kollektiva vrede. Det är egentligen inte så konstigt alls att många icke-skeptiker och icke-humanister och icke-ateister tycker att de organiserade krafterna inom dessa ting är osympatiska.

Inte nog med att de/vi kritiserar saker som ligger folk nära om hjärtat – beteendet man ser är också som en kollektiv arme av likasinnade drönare som placerar en och annan älskad figur på en tron. Dvs som en sekt med sina heliga figurer och ofelbara ledare som har tolkningsföreträde kring verkligheten.

Det här med att det alltså finns en god portion sanning i hur sekteristiskt beteendet humanister/skeptiker agerar efter besvärar mig bara mer och mer. Jag fnös åt det innan som tramsig kritik från stötta religiösa människor. Men jag börjar allt mer se att det finns en poäng i deras kritik. Jag prövade kritisera det i form av den här bloggen och möttes av en sorts ogillande som bara precis styrker mig i uppfattningen att något faktiskt är ruttet.

Och när detta kombineras med andra tankar, som att man som 30+ i ålder kanske borde ägna den kreativa kraft man lägger ner på bloggandet på mer positiva kreativa saker innan man hamnar på ålderdomshemmet som en bitter gubbe vid en ålder av 40, blir det mer och mer uppenbart för mig att jag borde byta fokus i livet.

Det är ju inte det att jag inte kommer vilja beklaga mig över dumheter, religion och pseudovetenskap i framtiden. Men kombinationen av faktorer som jag nämnt får mig ändå att vilja ta en ordentlig paus från den här sortens beklagelse-skrivande eftersom jag allt mer ser vad utomstående till det hela ser och att jag då själv inte riktigt längre vet vad som är så positivt med det för mig. Men anledningarna till att jag vill sluta skriva här på dett sätt är många.

Guilt by association. Strider man inte kan vinna mot tjockskalliga fiender och likasinnade. Bristen på seriösa intellektuella utmaningar (mycket är repetition). Dålig respons från läsare. Risken för hälsan av att hela tiden skriva och tänka på negativa ting. Vilken sorts föredöme man är för andra egentligen. Bitterfittafaktorn. Skrivbordsgeneralsbeteendet.

Listan på anledningar till varför jag aldrig mer borde blogga kritiskt om saker är lång. Detta är studens påkomna argument.

Mitt skrivande kommer dock fortsätta och det är fullt möjligt att jag skriver om dessa planer här när jag vet vad det kommer handla om. Vi får se vad som händer och hur jag fortsätter mitt skrivande. Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att det måste handla om mer positiva saker nu. En och annan ventilöppnare bland mina vänner på facebook lär vi dock få se även i fortsättningen. Jag tror inte jag kan stänga av ventilen tvärt utan att öppna den lite då och då.

Men jag slutar alltså idag med mitt bloggande korståg mot pseudovetenskap och dumhet. Tack för alla år som det har varit. Både på den här bloggen och på alla de föregående.

/Daniel aka Nihonshu, Terra Incognita, Geobastard och nu sist men inte minst Asebeia

Våld i religiösa texter (del 3)

Del 3. Våld i GT och Koranen vs Förlåtelse. Vinst med makt eller naiv förlust eller finns det ett tredje steg som är bättre?

Vinner den som brukar våld framför den som förespråkar fred? Gandhi vs tomahawkmissiler?

Mja. Jag är inte dummare än att jag inser att det finns gott om tillfällen då det är enfaldigt att förespråka ickevåld. Du kan bli slaktad som ett offerlam om du inte försvarar dig i vissa lägen. Något judarna i Europa bittert fick erfara under ww2.

Därför är också pro-våld tämligen populärt bland dem som lösning på hot numera eftersom de har svag tilltro till den fredliga vägen. Devisen ”aldrig igen” genomsyrar all israelisk politik på ett sätt många inte begriper här i väst. Om man inte förstår var detta synsätt kommer ifrån så kan man egentligen aldrig någonsin förstå sig på Israel. De har bittert fått erfara att om man bara sätter sin tillit till andra goda människor – så kan man ibland få sätta livet till. De har verkligen inget historiskt skäl alls att bry sig om vad omvärlden tycker.

Jag förstår och sympatiserar till stor del till fullo med deras attityd i frågan. Jag är heller inte den som skulle påstå att deras situation idag är sån att allt löser sig bara man skickade upp lite fredsduvor i luften. Nej eftersom man har grannar som inte förstår sig på värdet av fred heller så skulle de troligen bli slaktade direkt.

Vi har alltså här två gamla kulturer med moral som tydligt osar av ”tand för tand” snarare än ”vänd andra kinden till”. Synsättet kring hur det ska lösas handlar mer om vinst än fred. Jag bara undrar hur många generationer det ska ta för bägge parter att inse värdet av fred istället för vinst?

Jag klandrar inte Israel för sin politik. Jag klandrar dem inte för att känna att det inte går att idka fred med sina grannar. De lever under hat från omvärlden i princip. Men samtidigt är jag inte direkt imponerad över försöken till fred heller från deras sida. Det är nämligen inte så här enkelt eller svartvitt.

Deras sätt att föra politik funkar nämligen inte och hatet mot Israel ökar för varje år bland grannarna. Om du ska tillämpa gammaltestamentlig moral och inte behöva göra det i all evighet så är det ju vinst man ska titta på. Det är den här märkliga halvmesyren jag inte förstår mig på riktigt. Att om Kalle dödar Nisse så ska Nisses bror döda Kalles och sen ska kalles bror döda Nisses bror osv. DEN gammeltestamentliga tand-för-tand-mentaliteten vinner inga krig mer än förlåtelse gör. Men eftersom totalt våld och därmed total seger är brutalt – så förstår jag att man drar sig för det. Men det är ju trots allt så – vill du vinna med våld – så måste du vinna. Så funkar det dock inte om du accepterar fred istället. Då kompromissar man och slutar våldsspiralen.

Vi hade inte kunnat ha fred i Europa efter WW2 om det inte vore för TVÅ viktiga saker. Dels att folk faktiskt tog till våld för att stoppa våld – i det läget var det berättigat (det som våldsbejakare brukar påpeka). Men framförallt för att man sen förlät och gick vidare och att ingen kände behov av att fortsätta hämnas. Det fanns inget behov hos alla drabbade av att döda exakt lika många av sina fiender. Det har nästan aldrig rått fred mellan Europas stater. Men det är först efter att man slutade att hämnas gamla oförätter som man kom någon vart på vägen.

Det är DÄR gammeltestamentlig judisk och islamistisk moral inte funkar speciellt bra. Den innehåller ingen tydlig förlåtelse (eller rättare sagt ”gyllene regeln”) så som kristendomen och sedemera framförallt den sekulära humanismen gör – utan både i realpolitik och i religiös dogm är våld mot fiender ok.

Förlåtelse är ett steg man måste ta om man inte är beredd att förgöra sin fiende totalt – vilket såklart är effektivt det med – kanske effektivare – det säger jag inte mycket om – men totalt oempatiskt och ociviliserat år 2011.

Våld i religiösa texter (del 2)

Del 2. Den historiska kontexten.

Ibland möter man på en sorts argument som man mest blir förbryllad över. Häromdagen såg jag följande svar i ett forum i en diskussion om våld i religionstexter:

Det finns ofta bra förklaringar till varför det finns hemska citat i vissa skrifter.
Genom att ha en historisk syn, dvs. att genom vetenskap ta reda på bakgrunden till citatet, får man en mer nyanserad bild.

Det här är ett klockrent exempel på hur personen i fråga blandar samman äpplen och apelsiner och i slutändan står med en juice som inte är drickbar. För om du verkligen bemöter bibeln eller koranen vetenskapligt så kan du för det första inte ducka för hur mycket våld texterna innehåller. Så om det är frågan om ett mer nyanserat bild av våldet så stämmer det inte att det skulle försvinna med en objektiv vetenskaplig analys. Våldet blir tämligen mer påtagligt ju nogrannare man läser.

Och så har vi ju det där med kontexten. Det är nämligen så att med en ”historisk syn” så ser man i vilka sammanhang texterna skrevs i och det är i samhällen som inte har vårt moderna synsätt på mänskliga friheter och rättigheter. Helt enkelt mycket brutala och auktoritära samhällen. Den historiska kontexten för Koranen och Bibeln är alltså att de avspeglar sin samtids värderingar, vardag och politik. I GTs fall det judiska folkets identitet och kamp. I Koranens fall det arabiska folkets dito. DET är den historiska kontexten. Inget annat.

Men framförallt: det ursäktar inte texterna. De blir liksom inte utan detta innehåll bara för att vi förstår varför innehållet finns där. Det har ingen betydelse hur mycket av den antika verkligheten vi än applicerar som förklaring på antika texter – när de fungerar som rättesnöre för miljarder människor än idag så fungerar även antik moral (eller brist på den) som rättesnöre än idag.

Att en text är gammal är en förklaring på varför den är som den är. Inte en ursäkt.

Den nyanserade bilden är alltså att när vi skalar väck allt extremt påhitt om att texterna skulle vara bra moraliska rättesnören och istället ser på vilka våldsbejakande texter det är, och den historiska kontexten som de skrevs i, så blir det ännu mer viktigt för en person med vetenskapligt synsätt att vilja motarbeta religionernas makt över samhället.

Det här är antika texter med antik moral som har sina rötter i patriarkala auktoritära bronsålderskulturer som försöker skapa sig en identitet – det är den rena vetenskapliga ocensurerade sanningen om den historiska kontexten. Vinnarnas texter helt enkelt. För vi har inte förlorarnas texter. De folk som i dessa texter beskrivs som fiender till den sanna läran och som allt som oftast blev offer för uppmaningar om våld (kaananiter, fariseer osv). GT listar flertalet folk som exempel på folk som skulle utrotas. Koranen listar inte sina offer på samma sätt – men idag bortglömda förislamiska kulturer över hela nordafrika och mellanöstern talar sitt tydliga språk om den historiska kontexten för även den texten.

Den ”nyanserade bild” som personen likt den ovan talar om är en censurerad bild som först har fått gå igenom åsiktsfiltret där allt ska framställas som så positivt som möjligt.

Inget annat.

Stavros Louca har kunskapsluckor i både matematik och historia

Den av media så hajpade superläraren i naturkunskap, Stavros Louca, känd från TVprogrammet ”klass 9a” (och som konsult i lärarfrågor därefter) visar sig efter en intervju med Sydsvenskan har många grundläggande luckor i sin kompetens vilket ju gör att man med god rätt kan börja undra om hans pedagogiska förmågor (som tydligen inte är så fantastiska när man kollar resultateten för eleverna) snarare mer beror på den predikande demagogens retoriska briljans än verklig naturvetenskaplig skicklighet.

Jag tänkte inte kommentera att han påstår att evolutionsteorin är en lögn eftersom det är ett öppet mål att skjuta i, däremot tänkte jag klanka ner på två andra påståenden som han fäller. Dels att han säger att han inte är kreationist, dels vad han påstår om innehållet i bibeln angående geometri.

Vilken bok eller film återkommer du alltid till?
– Det är matte- och NO-böcker. Och Bibeln. Jag har läst om Bibeln många gånger. Kan du tänka dig att i Tredje Mosebok, som skrevs 1500 före Kristus och långt före de grekiska matematikerna, kan man till och med läsa om hur man räknar ut en cirkels omkrets!

Som redan påpekat av andra finns det faktiskt inga passager som korrekt återger matematik i bibeln i relation till cirklar. Faktum är att matematiken är väldigt dålig i bibeln. Det är verkligen häpnadsveckande att Stavros inte kan matte bättre än så här.

Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets. Första Konungaboken 7:23.
Kommentar från Lindenfors: Där har ni det. Med en diameter på 10 alnar och en omkrets på 30 alnar kan man räkna att π är exakt 3. Enligt bibeln alltså. Man får hoppas att Louca använder bättre läroböcker.

Men något minst lika intressant i kråksången för mig som älskar historierevisionism är att Stavros påstår att bibeln var först med något i frågan – före grekerna, vilket faktiskt inte stämmer.

För det första vet vi inte med säkerhet när människan började begripa Pi eller ens mer avancerad geometri. Aktuell forskning placerar komplicerad matematisk förmåga långt innan grekerna och i Persien, Mesopotamien, Egypten och Induscivilisationerna eftersom exaktheten i många arkitektoniska konstruktioner kräver antingen en jävla massa tur – eller då mer troligt – förståelse för matematik.

Man får ju komma ihåg att innan grekerna är mänsklig dokumentation något väldigt sällsynt, vilket ger oss ett källkritiskt problem på en verklig startpunkt för vissa kunskaper. Det finns gott om akademisk oenighet kring när en tanke eller idé var först helt enkelt.

Vad de flesta antikexperter däremot är totalt ense om är att greker troligen tog åt sig äran väldigt ofta. Dels för vad andra greker tänkt ut, dels för vad andra tidigare folk tänkt. De var nog rätt så medvetna om att det faktum att vissa allmänt kända faktum trots allt saknade upphovsmän. Vem kan klandra dem. I ett samhälle där filosof var en hög positition är filosofiska upptäckter värdefulla.

Vad gäller jordens form och storlek så teoretiseras iaf den i källmaterial på 600talet fKr – och för att öht fundera på den så måste man känna till Pi vilket vi vet att man gjorde redan 2600 fKr.

Troligen har tankar om det existerat länge innan dess eftersom tex navigation och sjöfart tenderar att leda till denna upptäckt om jordens form. Du behöver inte cirkulera jorden för att upptäcka att den är sfärisk. Det räcker med att fundera på hur horisonten böjer sig, hur saker försvinner bakom den, hur stjärnor och solen och månen ser ut och rör sig så kommer tanken att uppstå. Kort och gott: Kunskap om sfärer, cirklar och matematiken bakom dessa har funnits i antikens vardag långt innan bibeln uppdagar något. Troligen långt innan vi började bygga pyramider och andra byggnadsverk som krävde högre matematik än 1+1.

Vad gäller gamla testamentets moseböcker som källa till ”tidigare okänd kunskap” så får vi ett stort problem iom att det förutsätter något som modern forskning inte går med på – nämligen att bibelns äldsta böcker är väldigt gamla. Allt mer och mer forskning placerar de äldsta judiska manifestens ålder till att inte vara mycket äldre än hellenistisk tid, dvs 300talet fKr. Som äldst kanske 600-talet. Inte alls de gamla ovetenskapliga dateringarna som helt bygger på godtyckliga kalkyler på släktträd och som placerar de äldsta delarna i 1500talet fKr.

Genast blir (den faktiskt felaktiga) beräkningen desto mindre imponerande, eftersom den är samtida med vad vi vet är den allmänna uppfattningen om jordens form och vida långt efter kunskapen om Pi. Det märks att det är en text skriven av ett herdefolk utan större kunskaper om varken pyramidbyggen eller navigation.

Men ok, det är väl en sak att naturkunskapsläraren Stavros inte kan något om matematikens historia – det är ju trots allt historia och inte matematik – men när han uppenbarligen inte ens kan vad Pi är så blir man ju bara precis mörkrädd. Han är ju naturkunskapslärare för helvete!

Det här gör också att jag ifrågasätter hans påstående om att han inte är kreationist. Är det några som har behov av att identifiera sanningar i sina religiösa texter, på bekostnad av vett och verklighet, så är det kreationisterna.

Jag skulle inte släppa mitt barn i närheten av en så här inkompetent lärare.

Uppdatering: Nu har inte helt oväntat tidningen Dagen också upptäckt intervjun.

Kreationism i Islam (del 5)

Den här posten handlar om åberopandet av Koranen som viktig för (natur)vetenskapen.

Som jag redan har påvisat i mina tidigare inlägg om islam och kreationism innehåller koranen både en massa påståenden som inte är vetenskapliga och en rad påståenden som med mycket god och ansträngd vilja kan tolkas som korrekta vetenskapliga beskrivningar av naturen. Fenomen som den på inget sätt alls kan ta äran åt sig för att ha varit först med heller. Greker, perser, egytier, araberna själva och romare var inga obildade dårar innan Islam dök upp.

De visste mycket. Allt som återfinns i Koranen som muslimer idag kallar kunskap som Koranen kunde berätta om innan någon annan visste om det, är alltså osant. Ett påstående som helt bygger på okunskap om antiken.

Men det som är mest intressant i kråksången är ju varför muslimer öht åberopar Koranen som en viktig källa till vetenskap? Jo de vill ju såklart på så sätt legitimera sin tro. Men även om man har det som argument kan det inte riktigt förklara varför tex unga muslimska studenter känner att det är viktigt att påpeka. Om och om igen.

Det dräller ju som sagt av kunskap som är gammal. Källor som innehåller denna kunskap som därmed alltså stämmer även med våra uppfattningar idag. Många antika texter är fullt dugliga även med dagens kunskaper mätt.

Men att de kan vara kompatibla är inte det samma som att de är viktiga. Du behöver inte börja med att läsa vad Thales sa om naturen för att kunna bli fysiker idag. Lika lite behöver du läsa Koranen om havsströmmar för att förstå oceanografi.

Faktum är att det som står i dessa antika texter är av ringa värde mer än ur historievetenskaplig eller filosofisk analys. Det är ytligt, det är metaforiskt och det duger inte till att ge en 7-åring inblick i sagda vetenskapliga fenomen med dagens mått mätt.

Följande koranverser sägs förklara saker om termohalin delning och liknande vattenfenomen som vi idag kan beskriva vetenskapligt. Om vi bortser från den ”lilla” detaljen att man måste läsa in hur mycket som helst av dagens kunskaper i texten för att kunna få det till just en korrekt beskrivning av detta så är det fortfarande så att korantexten är en värdelös kurs i oceanografi. Med all respekt då kring mitt ordval ”värdelös”.

25:53 And He is the One who merges the two bodies of water. This is fresh and palatable and this is salty and bitter. And He made between them a partition and an inviolable barrier.

55:19-21 He separates the two seas where they meet. A barrier is placed between them, to prevent them from transgressing. Which of your Lord’s marvels can you deny?

27:61 The One who made the Earth a habitat, and He made in it rivers and He made for it stabilizers, and He made between the two seas a barrier. Is there a god with God? No. But most of them do not know.

Bara att söka jobb som oceanograf nu eller hur? Nej.

Om Koranen nu är så viktig för vetenskap – så viktig som muslimer vill ha det till så borde man ju se konkreta exempel på det. Googla på science + islam och du kommer mötas av tusentals hemsidor som just propagerar för hur fantastiskt kompatibelt islam är med vetenskap så återstår fortfarande den viktiga frågan:

Och?

Koranen är ingen lärobok i naturvetenskap och gör inte anspråk det heller. Den är inte en lärobok om något alls annat än religion ur ett arabiskt perspektiv. En variant på den judiska och kristna monoteistiska religionerna. Säkert existensiellt jätteviktig för hundratals miljoner människor – men fortfarande inte en bok som innehåller mer än en miljontedels promille av vad mänskligheten känner till idag kunskapsmässigt.

Ska du bli läkare, ingenjör, svenskalärare, snickare, bagare eller geolog är koranen av ringa värde som lärobok. Det står väldigt lite i den hur du bygger en rymdraket. Oerhört lite om Kinas järnålder. I princip noll om hur antivirala mediciner fungerar. Och sist jag kollade var den inte ens speciellt duglig för att studera vad folk i Sverige trodde på för gudar för 1400 år sen heller. Dvs ingen vidare bra religionsvetenskaplig text heller mer än för just för en analys av islam, araber och mellanösternreligioner. Kort och gott: Den innehåller inte så mycket alls av den kunskap vi har om världen och människan.

Att då tillskriva Koranen den status som muslimer gör – för annat än existensiella frågor – är att faktiskt inte begripa något alls om kunskap och vetenskap. Det är navelskåderi bara.

Jag kan som skeptiker begära en mer praktiskt sak av muslimer som bevis för deras påstående om hur viktig koranen är för vetenskap: Googla på science och Islam och förundras över den totala frånvaron av just vetenskapliga artiklar i frågan som kan tala om ett samband. Du hittar många hemsidor som talar om hur viktigt det är. Men någon riktig forskning som kan belägga detta finns alltså inte. Och det syns också i frånvaron av framgångar för muslimer i den akademiska världen.

Namnge framstående muslimska forskare idag tex. Folk som får vetenskapliga artiklar publicerade öht. Folk som får pris. Det behöver inte vara Nobelpriset, men något etablerat vetenskapligt pris öht. För det minsta man kan begära om Islam är en god väg till vetenskap – är exempel på muslimer som därmed tack vare att de tror på Koranen har haft framgång. Att skylla på att muslimska länder är fattiga länder håller inte. Saudiarabien, Quatar, Kuwait, Förenade arabemiraten, Bahrain osv är inte speciellt fattiga. Var är all den där av religionen inspirerade överlägsna vetenskapen som vi stackars enfaldiga ateister tex inte kan nå? Det är inget orimligt krav jag ställer eller hur att av 1.2 miljarder upplysta människor så borde ju vetenskapliga framsteg vara vardagsmat bland åtminstone en synbar andel? Du borde ju rimligen hitta många fler muslimer som kan prestera viktiga upptäckter i medicin. Nya botemedel mot cancer tex än du gör om du tittar på vad 9 miljoner svenskar kan prestera.

Inte?

Och om ni börjar lista sk stora muslimska tänkare från 1000talet vill jag då påpeka att på 1000-talet fanns ingen vetenskap. Det fanns naturfilosofi, det fanns upptäckare, det fanns innovatörer. Men någon vetenskaplig metod fanns inte. Det som antika och medeltida tänkare tar fram, oavsett hur viktigt det än är idag för dagens vetenskap, är fortfarande inte riktig vetenskap. Men mer om islams sk gyllene tidsålder i en senare post. Nu talar vi om samtiden. De senaste 300 åren. Den moderna tiden med öppna universitet och vetenskaplig metodik. Men peerreview och falsifierbar vetenskap.

Var är muslimerna i allt detta om Islam nu är vägen till vetenskap?

För mig är det uppenbart att det är precis tvärtom. Islam tolkat kreationistiskt och fundamentalistiskt, precis som navelskådande av vilken religion som helst, gör dig till oduglig som forskare. Du kommer nämligen inte kunna hantera verkligheten villkorslöst och objektivt. Du kommer sakna intresse för att återge fakta som motsäger dina grundtankar. Du kommer bli lika värdelös på vetenskapliga framsteg som alla kreationister alltid är med sin cherry picking och oförståelse för att arbeta villkorslöst. Ett bra exempel på detta är hur alla dessa muslimska kreationistiska hemsidor tex kallar evolutionen för lögn, och den mänskliga evolutionen för en förbannad lögn. Man påstår tex att inga som helst bevis finns för att den har skett. Att det finns miljontals vetenskapliga artiklar som just presenterar bevis är man inte intresserad av. Helt enkelt för att hela den muslimska världen duckar ämnet. Dvs är värdelösa på allt som har med biologi att göra.

All religion är vetenskapens antites. Den kan förvisso skapa institutioner och möjligheter för vetenskapen att frodas. Men den som styrs av tanken på att bevisa bibeln eller koranen kommer få skygglappar som oavsett allting annat kommer göra personen till oduglig inom forskning.

Tidigare inlägg:

• Kreationism i Islam (del 4)
• Kreationism i Islam (del 3)
• Kreationism i islam (del 2)
• Kreationism i Islam (del 1)

Kreationism i Islam (del 4)

En diskussion om kreationism i Islam handlar även om skapad historia – i dubbel bemärkelse.

Kreationismen i Islam bygger på principen att Koranen alltså innehåller en massa sensationella vetenskapliga sanningar som man först nu i nutid har kunnat konstatera stämmer. Om man bortser från den enorma detaljen att det inte alls är så, utan att det som jag påpekade i mina föregående bloggposter handlar om cherry picking och subjektiv tolkning kring korantexters egentliga mening så bygger det även på ett annat trist fenomen: Enorm okunskap bland muslimer om vad man kände till vid den förislamiska tiden i världen.

Det hela skulle ju bara bli intressant om ingen annan redan tidigare sagt dessa ”vetenskapliga ting”. Men så är ju inte fallet. De ”sanningar” som står i Koranen är ju utan undantag (i de fall de få öht stämmer eller med ansträngning går att tolka som muslimerna vill till modern vetenskap) inget annat än grekisk, persisk, egyptisk och indisk filosofi. Allt från ”bergens rötter” (vilket ju är trams, men vida påstått innan islam), till livmoderns funktion (påpekat av Aristotele), till månljuset som en reflektion (grekisk mytologi) är old news. Den som inte tror mig är välkommen att pröva mitt påstående med eget exempel.

Koranen som urkund till några tidigare okända vetenskapliga tankegångar finns liksom inte. Det var alltid någon tänkare före, både kring de saker som möjligen stämmer och kring de saker som inte stämmer.

Det är lite som om jag idag skulle skriva en text som innehöll evolutionen, DNA, kvantfysik, big bang osv och någon sen om 1400 år skulle kalla min text för sensationell. Jag återger ju bara vad som finns omkring mig kunskapsmässigt.

För att kringgå detta så vill man framställa det som helt omöjligt att Muhammed skulle ha kunnat känna till dessa ting. Han var en enkel köpman och en analfabet säger man. Ett påstående man faktiskt kan ifrågasätta som en efterkonstruktion, eftersom forskning visar att läs och skrivförmågan i den för-islamiska arabvärlden var stor. Muhammed som analfabet är nästan lika ovanligt som att hitta en analfabet här i dagens Sverige. Det kan hända, men är extremt osannolikt. Occham skulle inte köpa det om man så säger. Det finns enklare förklaringar.

Men även om det skulle vara sant så ändrar det inte på vissa andra fakta. För det första är den arabiska halvön, liksom hela mellanöstern, medelhavsområdet vid den här tiden extremt influerade av den tidens (och kanske tidernas någonsin) största kulturella fenomen: Hellenism. Dvs grekiska filosofiska tankegångar (som ofta även inkorporerar persiska/indiska/egyptiska) tankar. Dessa genomsyrar alla länder och områden som varit i eller i närheten av de grekiska/makedonska besittningarna under och efter Alexander den store, men även efterföljande romerska imperium. Den har sin peak vid ca 300 fKr, men efterdyningarna sitter i även idag. Det är bara att se vilken stor roll grekisk filosofi har bland västvärldens tänkare än idag.

Bland antikforskare är det vida känt hur otroligt stor hellenismen var. Bland allmänhet överlag inte mycket och bland just muslimer inte alls. Hellenismens arv på den här delen av världen är större än den värsta amerikanisering du kan hitta idag i världen. Allt badar i grekiska tankegångar kan man säga.

Så för Muhammed att inte känna till något om grekisk filosofi, analfabet eller inte, så måste han ha levt i en hermetisk bubbla. Och tillåt mig starkt betvivla att en arabisk köpman, någon som mer än någon annan demografisk folkgrupp vid den här tiden kom i kontakt med folk genom sitt yrke, inte skulle ha känt till en rätt stor portion antik filosofi.

Det här är också tiden då kristendomen gör stora frammarcher i arabvärlden och sen tidigare har vi gott om judar i området. Verkligen ingen kunskap alls i Koranen trillar alltså ner från skyn – utan är lika vardagliga då som kunskap om vår tids stora religioner och filosofier är idag.

Den här skeva bilden av den för-islamiska tiden är viktig inom Islam eftersom den understryker behovet av Islam för dess anhängare. Innan islam var det mörker och kaos och stamkrig mellan olika arabiska stammar med olika gudar. Islam som enande upplysande faktor i detta är en extremt viktig bild, som därmed gör att man vägrar ta till sig diskussioner om den förislamiska antika världen på ett vetenskapligt sätt där denna bild slås i spillror.

Hur ska man annars kunna framställa koranen som ett ljus i mörkret om det visade sig inte alls vara speciellt mörkt innan den kom? Diskussionen påminner mycket om den skeva bild vi i Europa har kring medeltidens mörker. Det är svårt att framställa renässans och efterkommande tid som ljus om man inte drar ner ljusstyrkan på medeltiden rätt så mycket. Det blir iaf mycket enklare.

Det här är ingen nedklankning på Koranen, utan en upplysning om att Koranen på inga vägar alls hade någon ny sensationell kunskap. Om muslimer tycker det är ok att förljuga historien för deras religions skull, så är det de som behandlar historien med dålig respekt – och mitt brott att kritisera detta och därmed såra muslimer är bara en replik.

En stor del av den muslimska kreationismen står och vilar på att koranen gav oss ny kunskap som var så sensationell att den måste ha varit given från en gudomlighet. Plocka väck sensationsfaktorn och luften går ur ballongen.

Landet som visst går att erövra

Sedan Sovjet fick problem med sin invasion av Afghanistan har en mytbild byggts upp av afghanska nationalister och dess välvilliga sympatisörer som gärna vill framhålla vilket stolt och nobelt folk detta är. Myten om landet som inte går att erövra. Sådana här myter finns det gott om i världen (en annan variant är att stormakter överlag inte skulle klara av att vinna gerillakrig mot motiverade människor – vilket vi ju ska fråga om de otaliga folk tex britterna krossade under sin imperietid håller med om, eller nej, det kan vi ju inte, för de blev krossade).

Sovjet må ha gått bet när de anföll Afghanistan och det i sig kan kanske tyckas räcka som argument för att så kommer även USA att göra. Framförallt om man spär på det med rena pseudovetenskapliga/historierevisionistiska lögner så som DN gör i den här artikeln. Här påstår man att mongoler, makedoner, perser osv inte kunde erövra landet.

Det är inte alls sant. Hur den här myten har fått fotfäste utanför afghanska lägereldars diskussioner kan man ju fråga sig – men den visar ju på att många som uttalar sig ”kunnigt” om historia, inte bör göra så.

Afghanistan är ett land som styrts av många erövrare. Mycket framgångsrika erövrare som definitivt satte sina spår. Här kommer en liten lista som DNs journalister kanske skulle skola sig i som med all tydlighet visar att Afghanistan visst går utmärkt att erövra.

Bactria-Margiana (2200–1700 BC)Kambojas (?-550 BC)Median Empire (728–550 BC)Achaemenids (550–330 BC)Seleucids (330–150 BC)Mauryans (305–180 BC)Greco-Bactrians (256–125 BC)Indo-Greeks (180–130 BC)Indo-Scythians (Sakas) (155–80? BC)Indo-Parthians (20 BC-50? AD)Kushans (135 BC-248 AD)Sassanids (230–565)Indo-Sassanids (248–410)Kidarites (320–465)Hephthalites (410–557)Kabul Shahi (565–879) Rashidun Caliphate (642–641)Umayyads (661–750)Abbasids (750–821)Tahirids (821–873)Saffarids (863–900))Samanids (875–999)Ghaznavids (963–1187)Seljukids (1037–1194)Khwarezmids (1077–1231)Ghorids (1149–1212)Ilkhanate (1258–1353)Kartids (1245–1381)Timurids (1370–1506)Mughals (1501–1738)Safavids (1510–1709)Hotaki dynasty (1709–1738)Afsharids (1738–1747) Källa.

Och inte är det några sensationella uppgifter det här. Det är vanlig enkel grundläggande historia för regionen i fråga.

En invändning mot detta, som troligtvis är en av anledningarna till myten om landet som ingen kunde erövra handlar nog lite om hur man tolkar begreppet ”framgångsrik erövring”. Det finns ju de som rätt så okunnigt vill få framgångsrika erövringar till att vara de som består – för evigt. Detta är ju absurt som krav eftersom det dels inte alls alltid handlar om afghaner som slänger ut ockupanter (oftast handlar det om ny makt som tar över) och dels är absurt eftersom definitionen av en ”afghan” ju idag är ett folk som består av alla dessa folk som bott där. Du hittar ju tex massor av grekiska och mongoliska gener i folken i Afghanistan.

Och dels och såklart viktigast är det absurt eftersom allt det här med framgångsrika erövringar ju ligger i den historiska kontexten man befinner sig i. Om du befinner dig ett år efter en erövring eller 1000 år efter en erövring, så finns det fortfarande inget som säger att det inte kan ta slut dagen efter. Framgång kan därför inte mätas på det sättet eftersom nuet hela tiden förflyttas framåt. De folk som dominerar Afghanistan idag kanske inte alls gör det om 10 år. Och då skulle man genast se på saken annorlunda kring saken. Befinner du dig mitt i den mongoliska dynastin eller mitt i den grekiska – så kommer det vara rätt så konstigt att tala om att ”det kommer ta slut en dag”. Alla riken och dynastier tar slut en dag. Men det går aldrig att säga hur länge de ska vara.

Skulle du tex påstå att romarriket var ett misslyckat rike eftersom det inte finns kvar idag? Skulle du säga att romarna inte lyckades erövra Gallien bara för att de 500 år efter att det skedde tappade det igen?

Rätt absurt att tänka så eller hur. Ändå är det exakt så de som talar om erövringar av Afghanistan som misslyckade gör. De varade inte för evigt, alltså misslyckades dem. Jag skulle nog vilja påtå att om du spöar någon och den inte kan slå tillbaka inom en generation, så var erövringen framgångsrik. För sen är det nämligen frågan om nya aktörer och en i praktiken ny fajt.

Med detta vill jag inte påstå att västalliansen nödvändigtvis skulle klara av sin militära operation. Krig idag är rätt så speciella saker där hänsyn till div rättigheter osv måste hörsammas på ett sätt en mongolisk härförare inte behövde bekymra sig om. Det är troligen därför som vi ser många exempel idag på krig där stormakter får svårt att vinna. Så mycket bakom kulisserna som rent krigstekniskt motarbetar krigets framgång. Och ja, tur är väl det!

Bevare oss från historierevisionism iaf. Hur nobelt resonemanget än är. Tack Mikael för inspirationen till det här inlägget.

Myten om kunskapens uppgång och fall – Sammanfattning

Jag har med mina fyra poster på inget sätt kunnat sammanfatta allt som finns i frågan om kunskapens utveckling och påstådda nedgång i historien med kristendomens inträde. Bara förhoppningsvis ge lite perspektiv på det hela – utifrån vad forskningen faktiskt säger och vad som faktiskt som bäst är populärvetenskapliga myter – men i regel mest är okunnighet.

Ett ord kan sammanfatta vår populära bild av kunskapens utveckling och det är myt.

Myten om antiken som en period av stor visdom och intellektuell frihet. Myten om medeltiden som en tid av obefintlig intellektuell frihet och utveckling. Myten om renässansen som en tid då allt åter började bli bättre (dvs som antiken).

En mytbild skapad av flera olika variabler och viktiga källkritiska faktorer. Renässansens behov av att distansera sig till medeltiden. Vår tidigmoderna tids behov av att av ofta nationalistiska skäl överdriva renässansens framsteg (då föds ju många av våra nationer – skitbra tider med andra ord!). Dels att vi med hull och hår köpt antikens bild av sig själv – som en lykta av ljus i ett barbariskt mörker.

Medeltiden var också specialiserad på att själv framställa sig märkligt med våra ögon – ta tex seden med att dekorera kloster, kyrkor och katakomber med skelett, både som stenfigurer, men även med riktiga skelettdelar. Det ger en rätt markaber aura ifrån sig med vårat synsätt. Så när man besöker en medeltida katakomb och ser dessa skallar titta ner på en så blir man rätt lätt lite skärrad. Samtidigt har vi haft en tradition av att på museer framställa mycket med medeltiden i just benform. Antalet skrivna källor är begränsade, medan det materiella ofta är rikt, således får man en ”materiell bild” av medeltiden som är väldigt ”rå”. Vardagsföremål – och skelett. Saker som i regel inte har bevarats från antiken – vilket däremot konstverk och enstaka texter har gjort. Detta gör att arkeologin ger oss en skevhet i bilden kontra historievetenskapen. Västeuropeisk arkeologi har ingen antik att presentera – därför är det antikexperternas domäner. Det ger en bild av medeltiden för människor av att det inte skrevs så mycket, medans skrev var allt man gjorde under antiken.

Den som presenteras för dessa källkritiska variabler och lättsamt rycker med axlarna åt dessa källkritiska variabler och ändå vill hävda att bilden i stort visar på en slags sanning hör inte hemma i historievetenskapliga kretsar – utan i pseudovetenskapens kretsar. Ty då finns det en uppenbar agenda hos personen och inte ett genuint intresse av att objektivt se på kunskapens utveckling under de senaste 3000 åren.

Tyvärr har jag många ateistiska kollegor som är så förblindade av avsky gentemot religioner, att de inte kan ge religionerna ära där ära skall och kritik där kritik skall – utan allt blir en stor kritisk soppa.

Idag bidrar inte religionerna nämnvärt till någon kunskapsutveckling i världen. De snarast står i vägen för den då den sekulära världen har sprungit förbi och om den religiösa världens intellektuella nivå. Man kan med rätta påstå att de står i vägen för utvecklingen idag. I USA ser vi hur stamcellsforskning stoppas av religiösa motiv tex. Det är även en konstant kamp mellan kreationister och sekulära om vad skolundervisningen ska innehålla. Vansinne.

Men detta är inte det samma som att religionen alltid har stått ivägen för en slags sekulär utveckling och vetenskaplig visdom. ”Den sekulära utvecklingen”. Det är nämligen så att den sekulära utvecklingen helt står och faller med den religiösa rent historiskt. Utan kristendomens intåg i Europa hade vi inte haft de institutioner som är grunden för vårt intellektuella välstånd. Klostren som ledde till universitet och sedemera till skolor. Avskaffandet av slaveri. Utvecklingen av humanism. Organisation. Välstånd. Synsätt på flit och arbete. Saker som religionen faktiskt har varit inblandade i enormt mycket.

Självklart inte utan mörka fläckar. Inget i historien är fläckfritt – allra minst kyrkan och religionen. Men att inte kunna se de övergripande tendenserna och bakomliggande faktorerna klarare än att man tror att ett sådant här diagram som det nedan rymmer någon slags sanning – är kriminellt okunnigt. Då vet man inte öht vad källkritik är.

Fig. Rent trams. Inte ens den kronologiska indelningen får de till rätt de små liven bakom grafen.

Tidigare poster i ämnet

Del 1 – Antiken

Del 2 – The Dark Ages

Del 3 – Högmedeltiden

Del 4 – Renässansen