Kristna som tror på evolutionen

…kan de verkligen innerligt förstå vad evolutionen är och hur illa den fungerar tillsammans med konceptet ”en skapande, god, allsmäktig gud”? Nej jag tror inte det faktiskt. 

Att kreationister tänker begränsat och litet och även har enorma kunskapsluckor om vetenskap kan man nog rätt lätt bli ense med de flesta mer moderata och liberalt kristna. Men det gnager i mig varje gång jag ser en kristen säga att de minsann inte har några problem med saker som evolutionsteorin. ”Gud skapar kanske genom evolutionen” heter det. Och det gnager mig att det gnager mig eftersom jag ju inte vill ta strid med liberalt troende egentligen. De är ju ”nästan där” så att säga. Men ni känner mig, jag kan inte låta bli när logik och rimligheter står på spel…

Samtidigt som det givetvis är oerhört sympatiskt att kristna försöker kombinera sin tro med vetenskap – utan att kompromissa vetenskapen till att bli pseudovetenskap likt kreationisterna gör – är det ju inte riktigt så där enkelt som det låter att kombinera evolutionen med religionen. Och liberalteologer gör det lite för enkelt för sig…

För det första står det verkligen ingenstans i deras egen bibel att deras gud skapar genom evolution. Det står istället uttryckligen att guden skapar färdiga väsen och i fallet med människan ”skapelsens krona”.

Människan är tex inte alls en primat evolverad fram av andra primater, utan gjord av lera (om vi blandar in judisk och islamsk mystik) (och i kvinnans fall revben). Dvs vi talar inte bara om en lucka i bibeln nu likt hur internet, elektricitet och älgstek kan finnas och vara bra trots att bibeln inte nämner ett jota om det, utan vi talar om saker bibeln faktiskt ger en version av. Vi snackar färdiga paket med färdiga skapelser enligt bibeln.

Dvs man måste då ta till den berömda ”ja men då är det symboliskt menat”. Vilket ju funkar, så länge man har gott samvete intellektuellt kring de där godtyckliga gränserna för vad som i bibeln är symbolik och vad man verkligen sen självklart tror på. Inte helt lätt att förstå som en utomstående när subjektivismen tornar upp sig i urvalet av sanningar vs symbolik. Varför är A symbolik men inte B i bibeln? Jo givetvis för att kristna anpassar sin tro efter historiens utveckling och andra värdesystem än de som återfinns i bibeln, inte för att det självklart är så ”om man förstår” som de själva ofta hävdar.

För det andra finns det verkligen ingen del av evolutionsteorin som kräver en gudom för att fungera och det är viktigt att komma i håg. Dvs i det vetenskapliga resonemanget blir variabeln ”gud” en meningslös extra variabel som inte finns med i formeln, men som ändå tillskrivs deltagande av sina apologeter och som helt enkelt måste tryckas in, kanske på bekostnad av andra variabler som därmed måste plockas bort.

Detta tas som självklart helt utan att de egentligen kan skriva om formeln och övertyga någon som kan något om evolutionsteorin exakt var Gud står i den nu (dvs man bagatelliserar evolutionsteorins gedigenhet som den är formulerad nu). För att fortsätta det vetenskapliga resonemanget vidare vill jag också påpeka att om man ändrar en teori eller för in en ny variabel så bör man också förklara hur sjutton det kunde fungera utan det nya innan. Dvs det är också upp till kristna apologeter att inte bara visa hur gud ska vara en del av evolutionsteorin, men även förklara hur evolutionsteorin faktiskt kan fungera helt utan gud.  Och ju mer extraordinärt påstående man kommer med, desto mer extraordinära bevis måste man ha. Science is a bitch. Så funkar det alltid.

Så för det tredje, ÄR gud bara någon man kan stoppa in i evolutionen och blunda och låtsas som allt funkar fint? Nej verkligen inte. För det första tillskrivs guden allsmäktiga, jättegoda egenskaper som skapar saker ”och sedan ser att det är gott”. Bara ATT livet öht då måste anpassa sig till en evigt föränderlig miljö (planeten Jorden, med sina klimatförändringar, tektonik och naturkatastrofer) visar på att inget alls öht är skapat i ordets rätta bemärkelse, utan isåfall är ”satt i rullning, guidat utan syfte och utan mål studsandes på oräkneliga hinder i evig tid” en bättre beskrivning än ”skapelse”.

En begreppsvärld som öht inte existerar i bibeln och som inte direkt känns helt kompatibel med den skapande gudens perfektion . Även om du försöker trycka in ”guidad” i evolutionen så kan du inte göra det hur som helst. Evolutionen är ju definitionsmässigt utan mål, utan syfte och bara en resultatmässig konsekvensbeskrivning av livet. Lägger du till en guide antyder du ett mål – och det är ett inkompatibelt påstående med vad evolutionsteorin faktiskt säger i sin grund. Med ett mål rasar liksom hela resonemanget och  alla bevis den är uppbyggd kring som handlar om anpassning försvinner. Gud i evolutionsteorin dödar teorin helt enkelt.

För det är ju det här som är evolutionen: Meningslöst misslyckande. Varje sekund dör biljoner misslyckade organismer på jorden. Det gäller bakterier som torkar ut på en sten, amöbor som råkar driva in i vatten med för låg salthalt, träd som drunknar i den stigande bäcken, människor som föds med hjärtsjukdomar, kattungar med cancer… Organismer som kanske försvinner systemet långt innan de kunde sprida sina arvsanlag vidare, helt enkelt för att de pga antingen funktionsfel eller dålig anpassningsförmåga inte kunde lyckas med annat.

Om man ser på resultatet genom jordens hela historia handlar det ju om kvadriljarder (ja det är ett riktigt ord) döda livsformer som inte dött lyckliga av hög ålder, utan av oförmåga till anpassning eller ofta plågsamma funktionsfel. Nu är medvetandegraden hos bakterier som dör noll, men mycket annat liv är medvetet nog för att kunna lida av sin meningslösa död. En fågel som inte kunde hantera att de magnetiska polerna ändrar position en gång var miljonte år gör ju inte direkt vågen, när den kraschar i vågen i havet pga förvirring av felnavigationen direkt. Att bara blunda för allt detta ofantliga lidande som Jorden bevittnat under 3.7 miljarder år med liv på sig är ju inte speciellt kristet ens.

En liten fråga på det: Varför behöver den skapande perfekta gudomen så mycket lidande beroende på misslyckad anpassning och bristande funktion i sitt CV? Och hur kombinerar man det med begreppet ”god”? Vad är det som är gott med barncancer tex? Med parasiter som bosätter sig i andra livsformer?

Om gud är god och styr livet genomen evolutionen och har gott samvete för allt lidande är guds samvete inte friskt enligt några värderingar gud sen anser att vi tjockskalliga primater själva ska följa. Ni vet det där lilla med empati tex…

Det mest skrämmande i resonemanget är ju att det är en evig process utan slut. Det kommer ju fortgå så länge livet existerar. Liv ÄR evolution.

När jag hör begreppet ”gud skapar genom evolution” och tänker på vad som står i bibeln om skapelser, så handlar det ju om färdiga mål. Tada! En människa, Tada! En fisk. Det är ju vad det står faktiskt.

Men det är ju inte så evolutionen fungerar. Människan är ju ingen slutlig skapelse, (även om vi troligen är en på jorden unik varelse som kommer kunna göra mycket åt vårt öde rent evolutionärt tillskillnad från allt annat liv som existerat). Vi evolverar ju faktiskt hela tiden. Vi är mer finlemmade än för 100 000 år sen. Vi är längre. Vi föds troligen med högre IQ också och vi har en enormt större mängd antikroppar i oss mot sjukdomar, som kommit under dessa ynkliga100 000 åren.

Den skapande allsmäktige allsvetande gode guden som vill att vi ska vara empatiska och snälla mot varandra och dödar sin son för sakens skull när vi inte är det, vet ju rimligen om allt detta och allt som komma skall. Varför då sätta en boll i rullning med allt det lidande det orsakar bollen, istället för att direkt flytta bollen till sitt mål, eller åtminstone bana vägen bättre. För att det är viktigt att vi lär oss något av att själva ta oss vidare?

Det där med barncancer igen herr Jahve… vad är det små döende lintottar och deras djupt olyckliga föräldrar ska lära sig av det tycker du? Tja, de flesta av dem som var religiösa lär ju tappa sin tro på dig när barnet rycks ifrån dem… men inte ens den här ateisten är så cynisk att han tycker det är en bra väg till ökad sekularisering att du tappar fans genom djup olycka.

Det där med händerna på öronen och stängda ögon går ju djupt här. För när man konfronterar den kristne evolutionstroende med alla dessa ologiska och hemska konsekvenser av en påstått allsmäktig perfekt gud som utan slut på lidandet för skapelserna skapar imperfektion med evolution och svaren på ”hur sjutton tänkte gud här egentligen”, så kommer ju det där ”vet inte, men det är ju nog så ändå” som ett brev på posten. Och inte ett jota mer problematiserande än så…

Livet rullar på. Frågan undviks på sitt djup att problematiseras av dess anhängare. Gud är god och vet säkert vad gud gör… Screw little boys and girls with cancer, guds mystiska beteende att låta evolutionen rulla på med floder av offer utan mål ska vi inte ifrågasätta för mycket…

Det måste ju funka för den troende! För alternativet för den troende är ju nästan mer kuslig ur alla perspektiv. Tänk om gud inte alls deltar i evolutionen, trots alla sina påstådda förmågor och talanger och evolutionens alla offer faktiskt är så meningslösa som de verkar vara och bara en konsekvens av evolutionen på egen hand och inte gudomlig styrd guidning. Dvs att guden inte bryr sig öht om livet på planeten Jorden.

Det finns inga bevis för en guidad evolution. Tvärtom tyder allt på att den sker helt så som evolutionsteorin själv beskriver det och en gud i formeln gör formeln ogiltig i sin nuvarande form utan mål och syften. Dvs gud blir således rimligen mer logisk som passiv än guidande i brist på andra resonemang.

Ur bevissynpunkt är det precis lika sannolikt med en passiv gud som att det inte finns någon gud alls öht bör man då ju givetvis påpeka direkt. Men givetvis en betydligt mer otrevlig tanke om du frågar den här ateisten – och rimligen de flesta kristna som jag nog skulle tro skulle föredra frånvaron av en gudom helt och hållet framför en märklig sadist som experimenterar med misslyckade livsformer eller bara passivt tittar på all olycka trots sin påstådda goda allsmäktighet.

Visst, vi är kanske för små intellektuellt för att förstå en guidande gud eller passiv guds moral. Det är nog en populär lösning som kristna bestämmer sig för för att slippa tvivla på gudens existens. Guds intentioner vet vi inget om.

Men vi är ju skapade i gudens avbild heter det, och guden har ju förmedlat sin syn på moral i sin bibel, så exakt hur olika guden kan vi egentligen vara på den punkten? Och har det någon som helst betydelse att en gud agerar på ett sätt som gör evolutionen moraliskt korrekt enligt guden för oss? Är kristna helt plötsligt så relativiserande kring rätt och fel att de är beredda att säga att rätt och fel som gud lär oss att de är helt plötsligt inte ska gälla deras egen gud? Gud själv behöver inte föregå med gott exempel?

Fint folk går in genom egen dörr i kyrkan för att slippa köerna som de uppmanar andra att stå snällt och prydligt i som prosten sa.

Om jag får lov att hitta på ett fiktigt ordstäv som stämmer in på vad det är vi ser med försvaret av den passive/guidande gudens alla otrevliga påhitt.

Evolutionen är inte logisk ur kristen synpunkt. Det är bara att inse att för att få den att fungera så måste man antingen medvetet/omedvetet låta bli att problematisera guds deltagande i den, eller helt enkelt faktiskt inte veta alls vad man talar om kring både gudar, skapelse och inte minst evolutionsteorin när man säger ”evolutionen styrs av gud”. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, men det är iaf kusligt att gudstro kan ha ett sådant infernaliskt grepp om folk att de liksom gör vad som helst för att få det att funka med allting annat.

På sätt och vis är kreationismen isåfall intellektuellt ärligare. Där försöker man inte göra avkall på gudens egenskaper och position som skapare utan eftersom bibeln varken nämner evolution – eller det är speciellt enkelt att kombinera evolutionen med den skapande guden om man så vill – så gör man inte det.

Visst, det sistnämnda beror ju inte på att man förstår mer om evolutionen än vad liberala kristna gör. Troligen förstår man bara en bråkdel i jämförelse. Men samtidigt är man ju inte naiva kring kompabilitetsproblemen heller så som liberala kristna är. Man böjer inte sin gud och bibeln lika godtyckligt mycket. Man tänker väldigt mycket mer svartvitt.

Det finns många tillfällen då ett svartvitt ”antingen eller”-tänkande visar på mentala kunskapsbegränsningar. Men det finns också tillfällen där det faktiskt bara kan vara antingen eller. Och jag vet inte om det godtyckliga böjandet av evolutionsteorin och den skapande guden in i flexibla gråzoner för att få dem att fungera tillsammans som en emulsion är speciellt mycket mer intellektuellt vettigare än att helt vägra vetenskap på bekostnad av gudens budskap.

Visst, frågan är djupare än så här och det finns fler variabler, men det finns ändå en märklig poäng i kreationismen som i detta fall gör den mer rimlig rent logiskt som alternativ än liberalteologins icke-problematiseringar av kompabilitetsproblem för varje person som säger sig tro på en kristen gudom.

Jag hatar att behöva säga det eftersom jag har många liberalteologiska kristna bekanta och vänner och därtill så ogillar jag givetvis kreationism. Men det är bara skenbart mer logiskt med en gudomligt guidad evolution än ingen evolution alls. Och det beror helt på andra faktorer än att ni har mer rätt än kreationisterna.

Utan det ateistiska gillandet av liberalteologin framför kreationisterna bygger på att ni har ett sympatiskt och rationellt förhållande gentemot vetenskap och en ödmjukhet gentemot möjligheten att religioner kan ha fel – inte att det i sig är det minsta rimligt som vetenskap med en guidande/passiv gud i evolutionen.

Den skapade evolutionen är fortfarande i sig en totalt befängd intellektuell nödlösning som helt enkelt inte är rimlig.

Kreationister och dateringsmetoder

Jag har ägnat ovanligt lång tid (för att vara jag) på två bloggposter (eller artiklar kanske de skall kallas, då de är långa och med referenser och allt) om datering och kreationism där jag sammanfattar några av de vanligaste invändningarna kreationister kommer med och svar på detta. Givetvis finns det fler aspekter än de jag tar upp och jag kommer utvidga texterna vid behov. Det är alltså inga renodlade beskrivningar av metoderna, utan fokus ligger istället på påståenden och kritik som kreationister och förespråkare för en ung Jord där dateringar enligt den konventionella vetenskapliga skalan inte funkar med religionstolkningen. Jag vet att det är långa texter, men jag har försökt skriva det så kort det bara går. Jag hoppas de kan vara till glädje för någon och att jag får lite respons, både positiv och negativ kritik.

  • Dateringsmetoder – relativ datering. En introduktion till datering rent allmänt och så en detaljerad introduktion till relativa dateringstekniker, med fokus på kreationistiska påståenden. Dvs stratigrafi och sedimentologiska principer och hur dessa funkar för datering av föremål. Men även liknande principer så som typologi.
  • Dateringsmetoder – absolut datering. Här sammanfattar jag hur de vanligaste absoluta metoderna för datering fungerar, dvs radiometrisk datering i olika former, men även dendrokronologi. Också här ligger fokus på att besvara kreationistisk kritik. Undrar du hur man faktiskt kan veta hur gammal Jorden är? Då är den här texten kanske till hjälp.
  • Kommer även så småningom en text till om bla alternativa kreationistiska dateringsmetoder, så som pollonium halos.

Artiklarna ligger permanent under ”artiklar” i menyn. Där kommer även andra texter hamna så småningom.

Newtonbloggaren anmäld av mig

Jag har idag anmält Newtonbloggaren (Johannes Axelsson) till både Skolinspektionen och TV-programmet Uppdrag granskning. Inte för att han är religiös tok och jag är en intolerant ateist som vill tysta sanningen. Utan för att han som lärare som undervisar elever i religiösa myter på naturvetenskapslektioner bryter mot lagen och skadar elevers objektiva kunskaper och kritiska tänkande. Och en god skola är något som står mig varmt om hjärtat.

Det är inte ok att elever berövas en korrekt vetenskap i skolan, vare sig juridiskt eller moraliskt. Den björntjänsten han gör dem när man säger sig ge dem ett ”kritiskt alternativ” och tramset om att han ”ändå ger dem den riktiga vetenskapsbilden också” (trots att han uppenbart har enorma kunskapsluckor om vetenskap vilket valfri post om evolutionen som han postat påvisar) måste bekämpas i ett civiliserat land som Sverige där alla har rätt till en god skola. Jag vet att Johannes säkert är övertygad om att han ger eleverna sina lite mer kritiskt tänkande bara. Men det är inte det han gör. Skillnaden mellan kritiskt tänkande och konspirationstänkande är hårfin, men ändå så enorm samtidigt och någon vars världsbild bygger på att 99% av naturvetenskapsmännen ljuger är inte direkt personen att lära någon annan skillnaderna.

De flesta av dessa elever han undervisar i kommer från religiös bakgrund och skolan är därmed (eller ska vara) enda riktigt goda chansen att komma i kontakt med annat än de religiösa myterna och pseudovetenskapen som florerar i frireligiösa kretsar. I skolan undervisar man i vetenskap. Punkt. Passar det inte personer som Johannes Axelsson att följa lagen (som finns där av goda skäl) bör man sadla om till en annan yrkesroll, så som predikant eller verka som debattör privat.

Det finns förövrigt inga kreationister som kan ge en korrekt vetenskaplig bild per definition eftersom kreationism inte bara bygger på stark religiös tro, utan på stora kunskapsluckor som både beror på bristande kunskapsinhämtning, men framförallt; en av religionen styrd ovilja att lära sig saker som står i konflikt med den religiösa världsbilden.

Det ligger i deras natur att förneka stora delar av fysiken, kemin, astronomin, kosmologin, geologin, paleontologin och inte minst biologin och evolutionsteorin. Kreationister, för att kunna hantera att forskningen och forskare till 99% inte står på deras sida, tror därför på konspirationer och har unisont grundläggande kunskapsluckor som de valt att fylla med myter om allt från hur dateringsteknik inte funkar som vetenskapen använder det till enorma mytbilder om evolutionsteorin inte minst. När man tittar runt på både hans blogg och andra kreationisters hemsidor så möts man av en hemsk blandning av fel och lögner där man inte riktigt kan veta vad kreationisterna medvetet väljer att missförstå, och vad de helt enkelt bara missförstår för att de inte läser på ordentligt.

Att de jag anmält till skulle bry sig är dock något jag starkt betvivlar så Newtonbloggaren behöver inte bekymra sig så mycket. Men det känns bra att i a f göra något lite mer konkret och inte bara sitta på tummen och replikera på hans trams i bloggar.

Problemet med att agera så här som jag gjort är att han troligen än mer målar in sig i martyrskapets hörn med ännu mer konspirationstänkande och ännu mer blir övertygad om att han sitter på en sanning som t ex ateister inte vill ska få komma fram, men det är väl ett pris man helt enkelt får ta i kampen för en god skola där alla elever får en objektiv vetenskapsbild och inte en religiöst vinklad konspirationsbaserad bild.

Fossilen som faller utanför skapelseordningen

Ett av de mest återkommande argumenten mot evolutionsteorin är påståendet att det saknas mellanformer i det fossila arkivet, dvs sk övergångsfossil eller det totalt ovetenskapliga begreppet ”saknade länkar”, sk missing links. Det finns flera stora fel med det argumentet och den här gamla paleontologistudenten skall försöka reda ut begreppen då det här är en stor fråga med många separata aspekter att beakta.

Det första problemet vi måste förstå är hur fossil bildas, vad de är och hur ofta det sker. Gör vi inte det, kan vi inte göra anspråk på analyser av mellanformer kring fossil. Vi känner idag till väldigt få exempel på fossila människor – vilket inte nog kan understrykas som exempel på hur ovanligt det faktiskt är att en livsform fossileras. Människan är ju inte en ovanlig varelse alls på Jorden, så med kreationistisk logik borde det drälla av mänskliga fossil. Det gör det inte alls. Vi har bara en handfull kända, varav alla utgör arkaiska former av Homo sapiens eller pre-Homo sapiensformer. Av 100talet miljarder levda Homo sapiens de senaste 100 000 åren är det mig veteligen inga som fossilerats. Jo, i populärvetenskapliga sammanhang kallas fynden ofta fossil, men det handlar alltid om subfossil – dvs torkat organiskt material eller bevarade tänder. Det är inte det samma som fossil i strikt paleontologisk mening. För att det skall vara ett fossil krävs att det har skett en diagenetisk utbytning av det organiska materialet mot någon form av mineral (oftast kalcit, pyrit, kvarts eller apatit) eller att vi har ett tomrum eller motsvarande där livsformen fanns (alltså ett spårfossil). En torkad mumie är alltså inte ett fossil – utan ett subfossil. Åker du till Gotland och plockar upp en fossil korall på stranden däremot, då är det ett äkta fossil. Dör du och blir begravd och någon arkeolog om 1000 år gräver upp din skalle så är det inte ett fossil som vederbörande kommer hitta utan organiskt material (om du öht finns kvar, de flesta skelett förstörs av bakterier och sur jord inom ett par hundra år).

Frånvaron av äkta mänskliga fossil beror på att fossilisering av organiskt material inte har kunnat ske. Det är inte så konstigt, för det kräver flertalet mycket distinkta händelser. För det första bör miljön där organismen som dött vara lämplig. Och bäst – alla kategorier – är marina kalkrika syrefattiga miljöer med stor nysedimentation. Människan lever som bekant på land och redan där kan man utesluta att speciellt många av oss människor ska råka dö ”på rätt plats”. För det andra måste kvarlevorna få vara orörda länge nog från bakterier och asätare så att mineralisering hinner ske, en process som i genomsnitt tar några miljoner år (pga att det helt enkelt tar så lång tid för mineralhaltigt vatten att bygga upp kristaller), men det finns exempel på fossil som bildats på 10 000 år endast, men det är i extrema kemiska miljöer mättade med mängder av mineralhaltigt vatten likt t ex varma källor. För det tredje måste det begravas snabbt så att processen kan ske utan yttre påverkan eftersom nedbrytning i luftrik miljö är jättesnabb. För det fjärde måste själva sedimenten som det sker i sen överleva för oss att hitta. Platttektonik och inlandsisar äter upp enorma mängder sedimentär berggrund varje år alena – så merparten av de livsformer som fossilerats har redan förstörts. För det femte måste man sen hitta fossilet. Med tanke på att vi inte ens når upp i promillen av exponerad sedimentär berggrund av den sedimentära berggrund vi känner till, så ligger något i storleksordningen av 99.99999999999999999999% (uppskattad siffra som exempel) av alla existerande fossil att hitta fortfarande inte är funna av rent exponeringsmässiga skäl.

Chansen kring att en flercellig livsform skall bli fossil, bevaras och chansen att vi öht upptäcker den är alltså skrämmande dålig. Att vi öht hittar fossil förundrar ofta paleontologer. Det krävs i regel att livsformen som art har ett stort evolutionärt existenspann i tid, på många miljoner år och hade vanan att dö på rätt sedimentär plats.

Det andra missförståndet kring mellanformer och fossil ligger på ett taxonomiskt plan. Artindelningar är mänskliga konstruktioner och vad som definierar en art är väldigt vitt och brett och ofta ifrågasatt av experter. Man brukar ibland förenkla det till att djuren skall kunna fortplanta sig med varandra, men då får vi en rad problem med en rad artindelningar vi gjort. Gränsen mellan en schäferhund och en varg som kan para sig framgångsrikt som exempel eller varför inte samma gräns mellan en schäfer och en chihuahua som inte kan para sig framgångsrikt. Med tanke på att Homo sapiens enligt de senaste genetiska studierna kunde para sig med Homo Neanderthal är artindelningen där också flytande om man använder sig av fortplantningskriteriet trots att det är frågan om distinkta arter vars anatomiska egenskaper ärvs och fungerar framgångsrikt (alltså är det inte frågan om missbildning hos sapiens, vilket är en annan kreationistisk myt om neanderthal och erectus). Således bör man inte det, eftersom många arter är genetiskt kompatibla. Hela problematiken med vad arter utgör idag en stor del av den moderna zoologiska forskningen, och är givetvis av direkt intresse även för alla paleontologiska diskussioner. Förstår man inte detta grundproblem för biologin och paleontologin, ja då kanske man inte ska tala så kvickt om problemet med mellanformer öht? Mellanformer mellan vad liksom… Anledningen till att paleontologin inte jobbar med tanken på att det finns EN mellanform mellan apor och människor är att det finns flera eftersom olika drag tar olika lång tid att förändras. Merparten hänger fortfarande med då vi som bekant delar 96-98% arvsmassa. Så när folk efterfrågar en perfekt mellanform mellan två släkten/familjer/ordningar, så begriper de ju inte ens grunderna i artidelningen.

Det tredje problemet utgörs av det enkla faktum att vi trots problemen med både bevarandet av fossil och problemet med vad som utgör artgränser öht faktiskt har gott om fina övergångar mellan arter, familjer, släkten, genus och phyla och att påståendet i sin grund antingen är en direkt medveten lögn från kreationister, eller bara ett exempel på att de inte förstår hur det med taxonomi funkar. För att slippa problemet med att konfronteras med näven i kakburken brukar därför kreationister hävda att det finns något som heter mikroevolution och något annat som heter makroevolution på ett felaktigt sätt som biologin inte använder begreppen. Man inser att det är fruktlöst att hävda att ingen evolution alls skulle ske eftersom det tar tio minuter med en bakteriekoloni under ett mikroskop för att motbevisa det påståendet, men vill istället då hävda att den ”stannar inom artgränserna”. (Och här använder man då ord som ”art, släkte, ordning eller phylum” beroende på hur kunnig man är med begreppen. Oftast blir det ordet art som används, trots att det krävs åtminstone ”ordning” för att deras snack om makroevolutionära gränser öht skall bli begripliga. Men men, allt det här med taxonomin och tillhörande begrepp kring kladistik, systematik och nomenklatur är komplicerat. Så vi låter det felet vara därhän. Det är inte det viktiga för diskussionen.)

Poängen man vill få fram är t ex att det inte skulle finnas några mellanformer mellan moderna människor och ”apor”. Problemet här är så fort vetenskapen faktiskt hittar ytterligare en art i det fossila arkivet så duger inte den för kreationisten eftersom så fort man hittar en sk senaste gemensam förfader så byter kreationisten kriterier som den kräver för att bli nöjd.

Vi har i dag tiotalet homonoider som delar ärkekarakteristiska drag från både ”apor” och människor och övergången mellan 100% apa och 100% människa är i stort utan luckor i den mån man då alltså felaktigt ens kan tala om 100% det ena eller det andra, vilket man då egentligen inte kan enligt biologin. Vi har arter som halvgår mellan totalt upprättgående och fyrbent gång med höftpartier som har börjat en anpassing till ett upprätt gående (vilket som bekant apor med fyrbent gång likt chimpanser endast kan göra med stor ansträngning). Det syns i både höft och skallens fäste till ryggraden. Humanfossil från dessa tidiga övergångsprimater är extremt ovanliga och kommer alltid att vara så eftersom deras habitat var djungelmiljö. En extremt värdelös miljö rent kemiskt för att bevara subfossil, än mindre fossil. Andra exempel som ofta kommer upp är övergångsarter mellan dinosaurier och fåglar. Återigen här anser en enhällig paleontologisk forskningsvärld att vi har flertalet viktiga övergångar som visar oss djur som delar både fåglars och dinosauriers karakteristika. Går du in på kreationistiska sidor så nämner dessa amatörer ibland Archaeopteryx (och påstår grundlöst baserat på gammal forskning kring dess flygförmåga att den inte kan vara en övergångsart, vilket är lika logiskt som att hävda att en struts inte är en fågel alternativt att den är en del av en evolutionstisk konspiration!), trots att den idag på inga vägar alls utgör den enda övergångsarten mellan dinosaurier och fåglar (se tex ScansoriopteryxEpidexipteryxMicroraptorPedopenna, och Anchiornis). Intressant här är att all forskning kreationister baserar sina diskussioner kring i regel sedan länge har passerat sitt bästföredatum. Man hittar ofta referat till vad ”evolutionister säger om övergångsarter” daterat till första halvan av 1900talet (Nej jag skojar inte!) Archaeopteryx har sen länge förpassats från sin position som viktig i frågan och sen mitten av 90talet är forskningen fokuserad på andra arter. Också sen mitten av 90talet känner paleontologin till att sena dinosaurier överlag verkar ha burit fjädrar och att övergången till flygfä därför var tämligen odramatisk rent evolutionärt. Dinosaurier med fjädrar och näbb, fåglar som inte kan flyga och som har tänder. Det finns idag inga relevanta gränser att peka på. Kreationisterna har sin begreppsmässigt meningslösa makroevolution, men de vägrar erkänna det.

Problemet med folk som inte är intresserade av att diskutera seriöst är att när man nämner dessa exempel, så går de in på andra exempel. Och visst skall alla släktskap och alla släktträd utredas. En vacker dag kanske de är så också. Men tills dess kanske en seriös debattör borde inse att man inte behöver alla delar för att kunna se resultatet och vad det faktiskt visar oss redan nu. Ämnesbytarargumentet som kreationster tillämpar när man påvisar övergången mellan apor och människor eller dinosaurier och fåglar visar med största tydlighet att något genuint intresse kring hur livet funkar existerar inte, utan bara ett patologiskt behov av att ha rätt, trots att inga bevis visar annat än att evolutionsteorin är ett faktum. Mellanforms-argumentet kring fossil utgör idag ett av de enklaste och minst problematiska aspekterna av evolutionsteorin faktiskt.

En sak som skulle eliminera allt tjafs som jag (och hela paleontologiforskningen) hade velat se är en tydlig definition på vad det är kreationisterna vill se när de kräver mellanformer mellan två livsformer. Eftersom vi hela tiden påvisar övergångsarter mellan arter, släkten, ordningar och t om phyla (bara titta på listan på länken här för att se det massiva bevisläget!) är det ju rimligt att kreationisterna för en gångs skull visade oss vad det är de saknar istället för att flytta kraven så fort de tillgodogörs.

Jag förutsätter att det inte är en skylt spikat på bröstet på fossilen, utan något mer konkret anatomiskt som eftersöks. Jag är beredd att lyssna på vad det är som saknas i detalj. Givetvis så länge det är argument som är up-to-date med vad paleontologin säger idag och inte referat till 1993, 1947 eller 1200 fKr och annat utdaterat.  Givetvis skall det också kretsa kring redan nämnda övergångar (människa-apa, dinosaurie-fågel) då dessa är mest undersökta av forskningen och de jag diskuterar nu. Jag tillhör nämligen den där jobbiga sortens människor som man inte kan lura med att byta ämne, så försök inte ens…

fotnot. Jag är fullt medveten om att människan är en apa. Men för diskussionens skull använder jag mig av den förenklade begreppsindelningen så att kreationisternas argument ö h t skall gå att besvara.

Felet med skapelsetro – Gud går inte att kombinera med vetenskap

En av de mest enkla och primära anledningarna till att kreationism inte blir accepterat som hållbart alternativ bland seriösa forskare överlag är för att det inte är en vetenskaplig teori. En vetenskaplig teori är nämligen något väldigt specifikt och har man förståelse för vad vetenskap verkligen är så begriper man varför.

Det är något, i fallet med naturvetenskap, som ska kunna falsifieras till att börja med och det är där den värsta skon klämmer för Gud som jag ser det. Dvs det ska vara möjligt att visa att teorin om något är felaktig. Den får inte innehålla något påstående som för all evig framtid förblir omöjligt att bevisa som felaktigt. På så sätt undviker man kontextuella sanningar, som för all evighet blir sanna, bara för att ingen kan studera allt i påståendet.

Lite som om något låg gömt inlåst i ett skåp, men ändå togs för givet.

Problemet med skaparen som variabel i en vetenskaplig ekvation är att han är lite som det komiska och vid det här laget klassiska påståendet om en planet av hallonsylt någonstans i universum. Om jag påstår att ”det finns en planet i universum som är osynlig, och som består av ren hallonsylt och som du inte kan bevisa inte finns” så kan kan lugnt luta mig tillbaka i vetskapen om att ingen någonsin kommer att kunna visa att jag har fel.

Men det innebär ju inte att jag har rätt. Därav den viktiga poängen med att kunna visa att någon har fel.

För att undvika sånt där trams om saker som ingen kan motbevisa kom vetenskapsteoretiker genom historien så sakteliga fram till en vetenskaplig metod där sådana påståenden helt enkelt inte får finnas med. Det började under antiken med ett naturalistiskt synsätt, sen 1000 år senare utvecklade muslimer och medeltida munkar grunderna till den metodiska analysen och det pragmatiska synsättet på saker och ting (Ockhams rakhyvel tex) och så småningom blev metoderna förfinade under 1700talets upptäckarvåg för att sedan under 1900talets början bli kodifierade av personer som Popper och Kuhn.

Det tog tid och det är inte helt klart ännu. Vissa saker har varit oförändrade under all tid, men annat har givetvis utvecklats och lagts till. Men inte någon endaste gång de senaste 100 åren har någon ens tänkt tanken på att skrota falsifieringskriteriet för naturvetenskapliga teorier sen Popper påpekade hur viktigt det är. Det är helt enkelt nödvändigt där på alla sätt för oss idag.

Och nej go’vänner, Gud är inte falsifierbar. Han är rena definitionen på det som inte är falsifierbart med sin övernaturliga tro-existens. Jag har inte skuggan av en chans att kunna bevisa att han inte finns, mer än jag inte kan bevisa att planeten av hallonsylt inte finns.

Han finns nämligen inte där förrän du tror på honom, eller jo, de redan troende hävdar ju så, men rent praktiskt är hans bevisbarhet alltid omöjlig utan tro. Och tro på saker och ting funkar inte i naturvetenskap. Vad jag tror eller inte tror påverkar inte huruvida kisel smälter vid en temperatur eller inte eller om uran-bly-datering fungerar som det ska eller inte.

Om jag gör en formel, där en syremolekyl plus två vätemolekyler binds och bildar vatten så är alla variabler i detta fullt prövbara för vem som helst, oavsett tro.

Det går faktiskt inte ens att tro bort hur mycket man vill. Det är det som är själva kärnan i det som är vetenskap. Tro påverkar inte resultatet av faktum. Jag kan inte tro bort gravitationen. Jag kan inte tro fram gravitation heller.

Och här är då anledningen till att gud inte är falsifierbar. Eftersom man kan tro fram gud hur som helst och han heller aldrig kan bli motbevisad mer än påståendet om en osynlig planet av hallonsylt kan, så funkar Gud inte med vetenskapen.

Om du ska kombinera Gud och vetenskap så är du så illa tvungen att göra det separat. Du får förvisso tro att gud har skapat allt om du vill, men du kommer aldrig att kunna göra en vetenskaplig modell över det. Och det handlar inte om att jag är tjurig, det handlar om att vetenskapen funkar – endast – för att den har tydliga metodregler som aldrig får undantas – ens för Guds skull – ty då är de inte längre regler.

Hela problematiken vilar i att många inte förstår vad teori inom vetenskap är. Vi kan därför låta wikipedia berätta kortfattat:

”En vetenskaplig teori är en komplex  vetenskapligslutsats  och förklaringsmodell, alternativt system av detsamma, till exempel Einsteinsrelativitetsteorier eller gravitationsteorin.

I motsats till teori i dagligt tal, används ordet inom  vetenskapen inte som en nära synonym till ordet ”gissning”. En teori är tvärtom den starkaste sannolikhetsgrad som kan nås inom vetenskapen.”

Förstår man vad en vetenskaplig teori är så förstår man också så småningom varför Gud aldrig kan bli en variabel som håller i en av dess ekvationer. Inget ont menat om Gud då, men han funkar inte i en naturvetenskaplig ekvation. Inte enligt den religiösa definitionen av honom som är följande nedan – och någon annan ska vi väl inte lita på?

Gud, Generisk beteckning på mäktig övernaturlig varelse eller kraft. Föreställning inom de flesta religioner. Ofta föremål för tillbedjan, dyrkan och lydnad. (Wikipedia om Gud).

Gud, något övernaturligt med avgörande inflytande över tillvaron i olika religioner och trosföreställningar. I alla kända kulturer har människor trott att det finns en Gud eller flera gudar. (NE om Gud)

Bortsett från extra epitet givna av dess olika anhängare (om kärlek och andra superlativ) så beskrivs ”gud” ungefär på samma sätt i alla lexikon och av alla de som tror på en sådan. Det här är den mest tydliga förklaringen som alla kan identifiera helt enkelt. En länklista med länkar på religiösa gudsdefinitioner kommer sist ifall någon har invändning mot wikipedia eller NEs definitioner. Förutom superlativ så finns dock inget i dem utom tillägg. Inget som stryker ovanstående definition på något sätt.

Det finns olika modeller av gudar, men deras grundposition är alltid (i fallet med monoteistiska gudar) att de är något i stil med det ovan. Där övernaturlig är det kanske mest centrala kännetecknet som skiljer det från andra saker omkring oss som din datorskärm eller håret på din skalle. Gud behöver liksom inte följa några naturliga regler om tid, naturlagar, förmåga osv. Gud är i regel allsmäktig och allsvetande och ofta t om beskrivet som ”allt” – vilket ju inte direkt är oluddigt, men men. Men framförallt då alltså omöjlig att falsifiera. Och därmed omöjlig att lägga in i en naturvetenskaplig förklaring av något alls eftersom där arbetar man med det naturliga. Dvs det övernaturligas motsats.

Vilket då är den rena enkla grundanledningen till att alla former av naturvetenskapliga förklaringar som innehåller ”gud” som en variabel till att förklara något därmed per definition inte alls är vetenskapliga – utan i bästa fall bara okunnigt slarviga – men i de flesta fall ren pseudovetenskap. Dvs det som låter som vetenskap men som är lika lite vetenskap som flintskallighet är en hårfärg.

Det har varit en rad artiklar de senaste åren skrivna av teologer och folk med religiöst drivna politiska motiv som har försökt hävda att ingen inneboende konflikt finns mellan vetenskap och religion som gör dem inkompatibla. Det har t om skrivits motioner i riksdagen av politiker från KD i frågan. De har skrivit snyggt och de har dansat tango med de bästa retorikerna. Men det har bara varit pladder.

Det är givetvis rena tramset att det skulle gå att kombinera gud med vetenskap och dessa agitatörer har uppvisat både oförmåga att hålla isär huruvida deras tro är kompatibel med vetenskap och om en gud är det. Därtill saknar de grundläggande förståelse om naturvetenskapens till grunden objektiva naturalistiska natur. Det finns ett grundläggande problem i gudars övernaturliga icke falsifierbara identitet med vetenskapens falsifierbara naturliga dito som gör gud och vetenskap mer inkompatibla än olja och vatten är. Dessa kan man ju trots allt emulgera samman med tvång. Någon motsvarande knep för att blanda gud och vetenskap till något fungerande finns inte.

Den såsen spricker liksom direkt, oavsett om du droppar i gud försiktigt i vetenskapen och hur jävla hårt du än vispar, har koll på värmen och tillsätter hjälpande syror.

Tro för all del på din gud om du vill. Det här handlar inte om din tro. Men om du försöker intala dig att gud är kompatibel med naturvetenskapen så mycket att han t om kan läggas in som förklaring på hur saker uppstått – in där som ett vetenskapligt alternativ värdigt att undervisas i skolbänken parallellt med de gällande teorierna – då är det faktiskt dags för dig att sätta dig i skolbänken igen – för du må ha hur mycket koll du vill på din gud, men koll på vetenskap har du inte.

Religiösa om vad gud är. Underhållande läsning:

Felet med skapelsetro – Luckornas gud

Tänkte jag skulle sammanfatta felen med skapelsetro (kreationism, intelligent design osv) i ett par vetenskapsteoretiska bloggposter framöver. Här är första delen om luckornas gud.

Är en total frånvaro av bevis för något bevis för något annat? Nej det är det inte. Allt som ska bevisas måste stå på egna ben och vila på egna bedrifter och aldrig på andras brister. Det som vill få status som vetenskapligt hållbart måste uppfylla detta enkla krav.

En sak blir inte sann för att en annan saknar svar. Jorden är inte skapad av en gud bara för att någon inte tycker att bevisen för naturliga processer och tillkomst inte räcker – inte ens om det var sant att det saknas vetenskapliga belägg för hur det gick till stämmer det.

Du måste fortfarande ha bevis för att Jorden är skapad av en gud – annars blir det aldrig ett likvärdigt alternativ. Ingen skulle väl hävda att Kalle mördade Lisa bara för att det saknades bevis för att Johan var mördaren? Givetvis fungerar detta på samma sätt. Ändå är det miljontals kreationister världen över som inte begriper det. Jo jag vet, det är otroligt.

Där har vi liksom hela kreationismdebatten i sin kärna och grundanledningen till att man som motståndare till kreationism ofta låter så nedlåtande och raljerande gentemot skapelsetroende. För kom igen kreationister, ni måste ju begripa att skapelsen inte blir sann bara för att vetenskapen har fel. Eller ni förstår verkligen inte problemet med att resonera så?

På engelska är begreppet känt som ”god of the gaps” – alltså luckorna gud. Om vetenskapen saknar bevis (eller kreationisterna TROR att de saknar bevis för att de inte är pålästa alls) så fylls denna lucka automatiskt med ”gud” hos kreationisterna. Helt utan några som helst bevis för gud då – bara frånvaron av bevis för något annat räcker. Gud är liksom skuggan som automatiskt faller i alla hål. Bara någon kreationist står där och lyser med en ficklampa i rätt vinkel så funkar det ju…

Jag är ledsen alla kära kreationister och skapelsetroende där ute, men det här är något vi, era motståndare både ser och inte kan ta på allvar. Det är ett retoriskt felresonemang att försöka bevisa något med frånvaron av något annat, och därtill fullständigt orimligt rent praktiskt.

Det är den primära anledningen till att inga andra utom kreationisterna själva anser att kreationism är något som borde ges likvärdigt utrymme som ett ”alternativ” i skolan. Helt enkelt för att man inte kan undervisa i något som saknar egna belägg och bevis. Skolor undervisar i teorier. Dvs att ”1+1 = 2” och att ”Storbritanniens huvudstad = London” .

De kan inte undervisa i att ”= 2” och ”= London” mer än ”= Gud” utan att ha med själva påståendet, dvs en teori i någon form. Allt kräver någon form av eget resonemang. Egna fakta. Egna teorier. Egna bevis. ”=2” är nonsens annars.

Det här är något kreationister i princip dagligen konfronteras med. Det är inga nya radikala uppgifter detta som de inte har hört oss gudlösa säga tusentals gånger förr. Alltså finns det rimligen en stark ovilja att ta till sig detta enkla logiska faktum. En slags mental skygglapp.

Det finns dock en slags bevis som kreationister åberopar som bevis för att allt är skapat – lika ofta som luckans gud – och dessa tar vi upp i nästa post om argumentum ad ignorantiam.

Geologi & Kreationism: Läran om stratigrafi (del 2)

Det här med stratigrafi kan rätt lätt bli småtorrt utan mer konkreta exempel. Så jag tänkte diskutera kreationisternas favoritobjekt att missförstå – Grand Canyon.

Grand Canyon består som allra mest av en flera hundra meter djup och bred klyfta som är ett resultat av Coloradoflodens erosion. Denna klyfta är uppskattningsvis bara några miljoner år gammal. Längre tid än så behöver faktiskt inte vatten för att erodera sig genom sedimentära bergarter. För mig är några miljoner år en kort tid. För en kreationist är det dock en helt ogreppbart lång tid.

Man kan tämligen enkelt följa lagren från toppen ner till botten. De yngsta i topp och de äldsta längst ner. Kalksten, lersten, sandsten, skiffer. Massor av helt olika sorters sediment från olika sorters avsättningsmiljöer från olika tider. Det finns en gammal diskontinuitet i botten, men i det stora hela är det en tämligen plan och oförändrad sedimentär berggrund, med kristallin berggrund i botten (alltså ”urberg”).

Alla lagren har daterats och analyserats med absolut datering. De har i regel avsatts som sjö/havsbotten, men det finns även ett lager som är från öken, dvs ovan mark. Det följs åter av sjöbotten sen igen. Dvs något har antingen höjt eller sänkt vattnet, eller så har tektonik flyttat på själva sjöbotten upp och ner. Det är inte så viktigt för diskussionen eller poängen. Poängen är att det mitt i allt återfinns ett lager med ökensediment. Detta ökenlager kallas Coconino Sandstone.

Det är intressant för kreationister som försöker förklara sedimenten som en produkt från Noas flod vill kalla alla sedimenten som ett resultat av detta. Det blir oerhört svårt att påstå att sedimenten vittnar om en global översvämning av det skälet att då skulle man inte hitta ökensand mitt i alla lagren. Eller en tydlig skiftande lagerföljd. Då skulle man hitta ett massivt lager som skulle påminna om de lager man hittar vid stora förflyttningar av landmassor. Stora block i huller om buller med mindre sediment.

En annan kreationistisk invändning mot Grand Canyon handlar inte om sedimenten i sig, utan om sjävla klyftans tillkomst. Det är alltså en separat förklaring (som de paradoxalt nog ibland sammablandar med sedimentbildningen) Även om man helt ignorerar tiden som krävs för att bygga upp flera hundra meter tjocka sediment och processerna som krävs för att det ska bli förstenat i tid (sånt går att studera i labb!) så återstår ett annat uppenbart problem. Det är svårt att förklara hur den ska ha kunnat hinna erodera fram under loppet av de ynka tusentals år som har passerat sen Noa var ute och seglade med sin skuta.

Det här med erosion och tiden det tar kan man nämligen mäta i laboratorier. Och det är inte många mm som eroderas per år av fast berggrund. Inte ens av fast sedimentär berggrund. Även om det med geologiska mått är en kort tid som kanjonen har funnits, så är ett tidspann på några miljoner år helt omöjligt för kreationister att hantera. De ursäktar det då istället med att själva kanjonen i sig är ett bevis för en massiv stor flodvåg som snabbt sköljde väck allt på en gång. De har tom fått för sig att berg av sedimentär berggrund är ett bevis för floden.

Nu är det ju så att allt smör i småland inte skulle räcka till för att skaffa en våg som kan skölja väck ett par hundra meter solid sedimentär berggrund i ett svep. Om du så skickade en tzunami på 10 mils höjd som färdades i 1000 km per timme (dvs 100 ggr maffiare än allt du sett i någon Hollywoodrulle) rakt mot marken så skulle den ha ringa eroderande effekt på sedimenten. Om den öht kunde göra något med den så är det isåfall teoretiskt att krossa upp berggrunden i ytan och skapa ett myller av uppspruckna gigantiska block (100 meter stora eller mer kanske). Nu finns inga sådana block. Däremot finns det fina sediment i och omkring mynningen för Coloradofloden. Sediment av sand, silt och grus.

För att skapa småpartiklar, som sand och grus i de mängder som återfinns här, av berggrund grävs en långsam malande eroderade process. Som tex inlandsis eller en flod som varar många miljoner år. En stor flod kan omöjligt ha skapat Grand Canyon. Det finns inget att diskutera på den punkten. Att skapa fina sediment med snabbt våld går ju. Men då skapar du sediment med en väldigt distinkt form och utseende – sylvast stendam. Stendam och tex lerpartiklar, som kan vara liknande i storlek, ser inte alls likadana ut under lupp. Alla sorters partiklar ser olika ut under lupp. Från ökensand till stendamm. Det finns ingen slump i hur de formas. Olika processer formar olika sedimentpartiklar.

Men om vi återgår till stratigrafin i Grand Canyon så säger den oss väldigt mycket mer. Den visar att ibland har vi djupt vatten, ibland grunt, ibland inget alls och öken. Olika lager av sediment visar detta. Inget kaos med 200 meter tjocka sediment som består av allt möjligt. Inte ETT stort lager som har deponerats. Utan flera olika helt olika. Det har ingen betydelse om Noas flod så varade i 1000 år (och inte de 40 dagar som bibeln säger), för att bygga upp sedimenten krävs många miljoner år. För att erodera fram dem så snyggt i en kanjon som här har skett krävs också det många miljoner år.

Tidspann som kreationister inte kan acceptera. Således väljer de att hellre anpassa verkligheten och ignorera fakta och klamra sig fast vid sin vetenskapligt ohållbara världsuppfattning.

Ett återkommande argument som de då tar till som ”sista vapen” i diskussionen (trots att det inte kan besvarar att vi har en distinkt deposition i varierande lager) är att påstå att sedimenten i tex Grand Canyon inte alls var hårda, utan att de faktiskt en gång i tiden var mjuka. Och det tycker man att man kan bevisa med att vi kan se ”mjuka” deformationer i sedimenten.

Det finns två problem med det argumentet. Dels kan torra sediment som omformas av tektonik se rundade ut på håll av flera skäl (men närbild avslöjar hur uppkrossade de i regel är. Men ibland kan de vara rätt så runda. Inte minst att om du låter tid och tryck verka på något så kommer det omformas snyggt. Gäller inte minst heller om man låter sedimenten bli uppvärmda också med det djup som de ofta befinner sig på. Men i regel räcker det med tid och att processen skett sakta. Det här är grundläggande strukturgeologi.

För det andra så skulle massiva våta sediment innehålla andra spår som visar just att de var våta. Nämligen migration av vatten. Det är nämligen så att om du har ett blött sandlager och sen får ett lager lersten ovanpå, så är lerstenen för tät för att släppa igenom vatten i lika snabb takt. Man säger helt enkelt att porvattnet, alltså vattnet mellan sedimenten migrerar uppåt (det är det som du ser på stranden om du trampar i strandkanten. Då forsar vatten upp mot din fot och tillslut blir det så mjukt att du sjunker ner – just för sedimenten under din fot är blöta).

Vattnet kommer migrera uppåt eftersom trycket från flera hundra meter våta sediment ovan leder till detta och vattnet har lägre densitet än det allt mer massiva lagret av sediment – och lätta saker stiger upp ovanför de tyngre.

Vi skulle då få se brott i lerlagren där vatten migrerar uppåt. Ett supervanligt fenomen att studera i sediment världen över när vi talar om massiva våta sediment. Du ser spåren av det nästan överallt i tjocka sandsediment. Som på bilden nedan.

Ser du de skålformade vågmönstren? Lite otydlig bild, men det är alltså resultatet av vatten som trycker sig uppåt pga ökat tryck och därmed omformar sedimentlagren på ett karakteristiskt vis.

Något sådant finns inte alls i Grand Canyon. Eftersom där avsattes varje lager sediment för sig i lugn takt. Ingen migration av porvatten alltså eftersom ingen massiv sedimentation på en och samma gång från en biblisk flod någonsin har skett där.

Men det är klart, för att kunna sånt här, så krävs ju att man faktiskt har studerat geologi på akademisk nivå, vilket de som skriver påståenden om att sedimenten vid Grand Canyon var mjuka uppenbarligen inte har.

Geologi är precis som all annan vetenskap något man inte bara kan lära sig i en handvändning. Ingen skulle tro att man blev en kompetent läkare av att läsa 30 timmar hemsidor om medicin. Men intressant nog tror kreationister att de är komptenta nog att analysera geologi på just det sättet. Jag väljer att inte bli upprörd, för jag är van vid den arrogansen.

Mer om geologin kring den globala bibliska floden i nästa post.