Kristna som tror på evolutionen

…kan de verkligen innerligt förstå vad evolutionen är och hur illa den fungerar tillsammans med konceptet ”en skapande, god, allsmäktig gud”? Nej jag tror inte det faktiskt. 

Att kreationister tänker begränsat och litet och även har enorma kunskapsluckor om vetenskap kan man nog rätt lätt bli ense med de flesta mer moderata och liberalt kristna. Men det gnager i mig varje gång jag ser en kristen säga att de minsann inte har några problem med saker som evolutionsteorin. ”Gud skapar kanske genom evolutionen” heter det. Och det gnager mig att det gnager mig eftersom jag ju inte vill ta strid med liberalt troende egentligen. De är ju ”nästan där” så att säga. Men ni känner mig, jag kan inte låta bli när logik och rimligheter står på spel…

Samtidigt som det givetvis är oerhört sympatiskt att kristna försöker kombinera sin tro med vetenskap – utan att kompromissa vetenskapen till att bli pseudovetenskap likt kreationisterna gör – är det ju inte riktigt så där enkelt som det låter att kombinera evolutionen med religionen. Och liberalteologer gör det lite för enkelt för sig…

För det första står det verkligen ingenstans i deras egen bibel att deras gud skapar genom evolution. Det står istället uttryckligen att guden skapar färdiga väsen och i fallet med människan ”skapelsens krona”.

Människan är tex inte alls en primat evolverad fram av andra primater, utan gjord av lera (om vi blandar in judisk och islamsk mystik) (och i kvinnans fall revben). Dvs vi talar inte bara om en lucka i bibeln nu likt hur internet, elektricitet och älgstek kan finnas och vara bra trots att bibeln inte nämner ett jota om det, utan vi talar om saker bibeln faktiskt ger en version av. Vi snackar färdiga paket med färdiga skapelser enligt bibeln.

Dvs man måste då ta till den berömda ”ja men då är det symboliskt menat”. Vilket ju funkar, så länge man har gott samvete intellektuellt kring de där godtyckliga gränserna för vad som i bibeln är symbolik och vad man verkligen sen självklart tror på. Inte helt lätt att förstå som en utomstående när subjektivismen tornar upp sig i urvalet av sanningar vs symbolik. Varför är A symbolik men inte B i bibeln? Jo givetvis för att kristna anpassar sin tro efter historiens utveckling och andra värdesystem än de som återfinns i bibeln, inte för att det självklart är så ”om man förstår” som de själva ofta hävdar.

För det andra finns det verkligen ingen del av evolutionsteorin som kräver en gudom för att fungera och det är viktigt att komma i håg. Dvs i det vetenskapliga resonemanget blir variabeln ”gud” en meningslös extra variabel som inte finns med i formeln, men som ändå tillskrivs deltagande av sina apologeter och som helt enkelt måste tryckas in, kanske på bekostnad av andra variabler som därmed måste plockas bort.

Detta tas som självklart helt utan att de egentligen kan skriva om formeln och övertyga någon som kan något om evolutionsteorin exakt var Gud står i den nu (dvs man bagatelliserar evolutionsteorins gedigenhet som den är formulerad nu). För att fortsätta det vetenskapliga resonemanget vidare vill jag också påpeka att om man ändrar en teori eller för in en ny variabel så bör man också förklara hur sjutton det kunde fungera utan det nya innan. Dvs det är också upp till kristna apologeter att inte bara visa hur gud ska vara en del av evolutionsteorin, men även förklara hur evolutionsteorin faktiskt kan fungera helt utan gud.  Och ju mer extraordinärt påstående man kommer med, desto mer extraordinära bevis måste man ha. Science is a bitch. Så funkar det alltid.

Så för det tredje, ÄR gud bara någon man kan stoppa in i evolutionen och blunda och låtsas som allt funkar fint? Nej verkligen inte. För det första tillskrivs guden allsmäktiga, jättegoda egenskaper som skapar saker ”och sedan ser att det är gott”. Bara ATT livet öht då måste anpassa sig till en evigt föränderlig miljö (planeten Jorden, med sina klimatförändringar, tektonik och naturkatastrofer) visar på att inget alls öht är skapat i ordets rätta bemärkelse, utan isåfall är ”satt i rullning, guidat utan syfte och utan mål studsandes på oräkneliga hinder i evig tid” en bättre beskrivning än ”skapelse”.

En begreppsvärld som öht inte existerar i bibeln och som inte direkt känns helt kompatibel med den skapande gudens perfektion . Även om du försöker trycka in ”guidad” i evolutionen så kan du inte göra det hur som helst. Evolutionen är ju definitionsmässigt utan mål, utan syfte och bara en resultatmässig konsekvensbeskrivning av livet. Lägger du till en guide antyder du ett mål – och det är ett inkompatibelt påstående med vad evolutionsteorin faktiskt säger i sin grund. Med ett mål rasar liksom hela resonemanget och  alla bevis den är uppbyggd kring som handlar om anpassning försvinner. Gud i evolutionsteorin dödar teorin helt enkelt.

För det är ju det här som är evolutionen: Meningslöst misslyckande. Varje sekund dör biljoner misslyckade organismer på jorden. Det gäller bakterier som torkar ut på en sten, amöbor som råkar driva in i vatten med för låg salthalt, träd som drunknar i den stigande bäcken, människor som föds med hjärtsjukdomar, kattungar med cancer… Organismer som kanske försvinner systemet långt innan de kunde sprida sina arvsanlag vidare, helt enkelt för att de pga antingen funktionsfel eller dålig anpassningsförmåga inte kunde lyckas med annat.

Om man ser på resultatet genom jordens hela historia handlar det ju om kvadriljarder (ja det är ett riktigt ord) döda livsformer som inte dött lyckliga av hög ålder, utan av oförmåga till anpassning eller ofta plågsamma funktionsfel. Nu är medvetandegraden hos bakterier som dör noll, men mycket annat liv är medvetet nog för att kunna lida av sin meningslösa död. En fågel som inte kunde hantera att de magnetiska polerna ändrar position en gång var miljonte år gör ju inte direkt vågen, när den kraschar i vågen i havet pga förvirring av felnavigationen direkt. Att bara blunda för allt detta ofantliga lidande som Jorden bevittnat under 3.7 miljarder år med liv på sig är ju inte speciellt kristet ens.

En liten fråga på det: Varför behöver den skapande perfekta gudomen så mycket lidande beroende på misslyckad anpassning och bristande funktion i sitt CV? Och hur kombinerar man det med begreppet ”god”? Vad är det som är gott med barncancer tex? Med parasiter som bosätter sig i andra livsformer?

Om gud är god och styr livet genomen evolutionen och har gott samvete för allt lidande är guds samvete inte friskt enligt några värderingar gud sen anser att vi tjockskalliga primater själva ska följa. Ni vet det där lilla med empati tex…

Det mest skrämmande i resonemanget är ju att det är en evig process utan slut. Det kommer ju fortgå så länge livet existerar. Liv ÄR evolution.

När jag hör begreppet ”gud skapar genom evolution” och tänker på vad som står i bibeln om skapelser, så handlar det ju om färdiga mål. Tada! En människa, Tada! En fisk. Det är ju vad det står faktiskt.

Men det är ju inte så evolutionen fungerar. Människan är ju ingen slutlig skapelse, (även om vi troligen är en på jorden unik varelse som kommer kunna göra mycket åt vårt öde rent evolutionärt tillskillnad från allt annat liv som existerat). Vi evolverar ju faktiskt hela tiden. Vi är mer finlemmade än för 100 000 år sen. Vi är längre. Vi föds troligen med högre IQ också och vi har en enormt större mängd antikroppar i oss mot sjukdomar, som kommit under dessa ynkliga100 000 åren.

Den skapande allsmäktige allsvetande gode guden som vill att vi ska vara empatiska och snälla mot varandra och dödar sin son för sakens skull när vi inte är det, vet ju rimligen om allt detta och allt som komma skall. Varför då sätta en boll i rullning med allt det lidande det orsakar bollen, istället för att direkt flytta bollen till sitt mål, eller åtminstone bana vägen bättre. För att det är viktigt att vi lär oss något av att själva ta oss vidare?

Det där med barncancer igen herr Jahve… vad är det små döende lintottar och deras djupt olyckliga föräldrar ska lära sig av det tycker du? Tja, de flesta av dem som var religiösa lär ju tappa sin tro på dig när barnet rycks ifrån dem… men inte ens den här ateisten är så cynisk att han tycker det är en bra väg till ökad sekularisering att du tappar fans genom djup olycka.

Det där med händerna på öronen och stängda ögon går ju djupt här. För när man konfronterar den kristne evolutionstroende med alla dessa ologiska och hemska konsekvenser av en påstått allsmäktig perfekt gud som utan slut på lidandet för skapelserna skapar imperfektion med evolution och svaren på ”hur sjutton tänkte gud här egentligen”, så kommer ju det där ”vet inte, men det är ju nog så ändå” som ett brev på posten. Och inte ett jota mer problematiserande än så…

Livet rullar på. Frågan undviks på sitt djup att problematiseras av dess anhängare. Gud är god och vet säkert vad gud gör… Screw little boys and girls with cancer, guds mystiska beteende att låta evolutionen rulla på med floder av offer utan mål ska vi inte ifrågasätta för mycket…

Det måste ju funka för den troende! För alternativet för den troende är ju nästan mer kuslig ur alla perspektiv. Tänk om gud inte alls deltar i evolutionen, trots alla sina påstådda förmågor och talanger och evolutionens alla offer faktiskt är så meningslösa som de verkar vara och bara en konsekvens av evolutionen på egen hand och inte gudomlig styrd guidning. Dvs att guden inte bryr sig öht om livet på planeten Jorden.

Det finns inga bevis för en guidad evolution. Tvärtom tyder allt på att den sker helt så som evolutionsteorin själv beskriver det och en gud i formeln gör formeln ogiltig i sin nuvarande form utan mål och syften. Dvs gud blir således rimligen mer logisk som passiv än guidande i brist på andra resonemang.

Ur bevissynpunkt är det precis lika sannolikt med en passiv gud som att det inte finns någon gud alls öht bör man då ju givetvis påpeka direkt. Men givetvis en betydligt mer otrevlig tanke om du frågar den här ateisten – och rimligen de flesta kristna som jag nog skulle tro skulle föredra frånvaron av en gudom helt och hållet framför en märklig sadist som experimenterar med misslyckade livsformer eller bara passivt tittar på all olycka trots sin påstådda goda allsmäktighet.

Visst, vi är kanske för små intellektuellt för att förstå en guidande gud eller passiv guds moral. Det är nog en populär lösning som kristna bestämmer sig för för att slippa tvivla på gudens existens. Guds intentioner vet vi inget om.

Men vi är ju skapade i gudens avbild heter det, och guden har ju förmedlat sin syn på moral i sin bibel, så exakt hur olika guden kan vi egentligen vara på den punkten? Och har det någon som helst betydelse att en gud agerar på ett sätt som gör evolutionen moraliskt korrekt enligt guden för oss? Är kristna helt plötsligt så relativiserande kring rätt och fel att de är beredda att säga att rätt och fel som gud lär oss att de är helt plötsligt inte ska gälla deras egen gud? Gud själv behöver inte föregå med gott exempel?

Fint folk går in genom egen dörr i kyrkan för att slippa köerna som de uppmanar andra att stå snällt och prydligt i som prosten sa.

Om jag får lov att hitta på ett fiktigt ordstäv som stämmer in på vad det är vi ser med försvaret av den passive/guidande gudens alla otrevliga påhitt.

Evolutionen är inte logisk ur kristen synpunkt. Det är bara att inse att för att få den att fungera så måste man antingen medvetet/omedvetet låta bli att problematisera guds deltagande i den, eller helt enkelt faktiskt inte veta alls vad man talar om kring både gudar, skapelse och inte minst evolutionsteorin när man säger ”evolutionen styrs av gud”. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, men det är iaf kusligt att gudstro kan ha ett sådant infernaliskt grepp om folk att de liksom gör vad som helst för att få det att funka med allting annat.

På sätt och vis är kreationismen isåfall intellektuellt ärligare. Där försöker man inte göra avkall på gudens egenskaper och position som skapare utan eftersom bibeln varken nämner evolution – eller det är speciellt enkelt att kombinera evolutionen med den skapande guden om man så vill – så gör man inte det.

Visst, det sistnämnda beror ju inte på att man förstår mer om evolutionen än vad liberala kristna gör. Troligen förstår man bara en bråkdel i jämförelse. Men samtidigt är man ju inte naiva kring kompabilitetsproblemen heller så som liberala kristna är. Man böjer inte sin gud och bibeln lika godtyckligt mycket. Man tänker väldigt mycket mer svartvitt.

Det finns många tillfällen då ett svartvitt ”antingen eller”-tänkande visar på mentala kunskapsbegränsningar. Men det finns också tillfällen där det faktiskt bara kan vara antingen eller. Och jag vet inte om det godtyckliga böjandet av evolutionsteorin och den skapande guden in i flexibla gråzoner för att få dem att fungera tillsammans som en emulsion är speciellt mycket mer intellektuellt vettigare än att helt vägra vetenskap på bekostnad av gudens budskap.

Visst, frågan är djupare än så här och det finns fler variabler, men det finns ändå en märklig poäng i kreationismen som i detta fall gör den mer rimlig rent logiskt som alternativ än liberalteologins icke-problematiseringar av kompabilitetsproblem för varje person som säger sig tro på en kristen gudom.

Jag hatar att behöva säga det eftersom jag har många liberalteologiska kristna bekanta och vänner och därtill så ogillar jag givetvis kreationism. Men det är bara skenbart mer logiskt med en gudomligt guidad evolution än ingen evolution alls. Och det beror helt på andra faktorer än att ni har mer rätt än kreationisterna.

Utan det ateistiska gillandet av liberalteologin framför kreationisterna bygger på att ni har ett sympatiskt och rationellt förhållande gentemot vetenskap och en ödmjukhet gentemot möjligheten att religioner kan ha fel – inte att det i sig är det minsta rimligt som vetenskap med en guidande/passiv gud i evolutionen.

Den skapade evolutionen är fortfarande i sig en totalt befängd intellektuell nödlösning som helt enkelt inte är rimlig.

Kreationister och dateringsmetoder

Jag har ägnat ovanligt lång tid (för att vara jag) på två bloggposter (eller artiklar kanske de skall kallas, då de är långa och med referenser och allt) om datering och kreationism där jag sammanfattar några av de vanligaste invändningarna kreationister kommer med och svar på detta. Givetvis finns det fler aspekter än de jag tar upp och jag kommer utvidga texterna vid behov. Det är alltså inga renodlade beskrivningar av metoderna, utan fokus ligger istället på påståenden och kritik som kreationister och förespråkare för en ung Jord där dateringar enligt den konventionella vetenskapliga skalan inte funkar med religionstolkningen. Jag vet att det är långa texter, men jag har försökt skriva det så kort det bara går. Jag hoppas de kan vara till glädje för någon och att jag får lite respons, både positiv och negativ kritik.

  • Dateringsmetoder – relativ datering. En introduktion till datering rent allmänt och så en detaljerad introduktion till relativa dateringstekniker, med fokus på kreationistiska påståenden. Dvs stratigrafi och sedimentologiska principer och hur dessa funkar för datering av föremål. Men även liknande principer så som typologi.
  • Dateringsmetoder – absolut datering. Här sammanfattar jag hur de vanligaste absoluta metoderna för datering fungerar, dvs radiometrisk datering i olika former, men även dendrokronologi. Också här ligger fokus på att besvara kreationistisk kritik. Undrar du hur man faktiskt kan veta hur gammal Jorden är? Då är den här texten kanske till hjälp.
  • Kommer även så småningom en text till om bla alternativa kreationistiska dateringsmetoder, så som pollonium halos.

Artiklarna ligger permanent under ”artiklar” i menyn. Där kommer även andra texter hamna så småningom.

Newtonbloggaren anmäld av mig

Jag har idag anmält Newtonbloggaren (Johannes Axelsson) till både Skolinspektionen och TV-programmet Uppdrag granskning. Inte för att han är religiös tok och jag är en intolerant ateist som vill tysta sanningen. Utan för att han som lärare som undervisar elever i religiösa myter på naturvetenskapslektioner bryter mot lagen och skadar elevers objektiva kunskaper och kritiska tänkande. Och en god skola är något som står mig varmt om hjärtat.

Det är inte ok att elever berövas en korrekt vetenskap i skolan, vare sig juridiskt eller moraliskt. Den björntjänsten han gör dem när man säger sig ge dem ett ”kritiskt alternativ” och tramset om att han ”ändå ger dem den riktiga vetenskapsbilden också” (trots att han uppenbart har enorma kunskapsluckor om vetenskap vilket valfri post om evolutionen som han postat påvisar) måste bekämpas i ett civiliserat land som Sverige där alla har rätt till en god skola. Jag vet att Johannes säkert är övertygad om att han ger eleverna sina lite mer kritiskt tänkande bara. Men det är inte det han gör. Skillnaden mellan kritiskt tänkande och konspirationstänkande är hårfin, men ändå så enorm samtidigt och någon vars världsbild bygger på att 99% av naturvetenskapsmännen ljuger är inte direkt personen att lära någon annan skillnaderna.

De flesta av dessa elever han undervisar i kommer från religiös bakgrund och skolan är därmed (eller ska vara) enda riktigt goda chansen att komma i kontakt med annat än de religiösa myterna och pseudovetenskapen som florerar i frireligiösa kretsar. I skolan undervisar man i vetenskap. Punkt. Passar det inte personer som Johannes Axelsson att följa lagen (som finns där av goda skäl) bör man sadla om till en annan yrkesroll, så som predikant eller verka som debattör privat.

Det finns förövrigt inga kreationister som kan ge en korrekt vetenskaplig bild per definition eftersom kreationism inte bara bygger på stark religiös tro, utan på stora kunskapsluckor som både beror på bristande kunskapsinhämtning, men framförallt; en av religionen styrd ovilja att lära sig saker som står i konflikt med den religiösa världsbilden.

Det ligger i deras natur att förneka stora delar av fysiken, kemin, astronomin, kosmologin, geologin, paleontologin och inte minst biologin och evolutionsteorin. Kreationister, för att kunna hantera att forskningen och forskare till 99% inte står på deras sida, tror därför på konspirationer och har unisont grundläggande kunskapsluckor som de valt att fylla med myter om allt från hur dateringsteknik inte funkar som vetenskapen använder det till enorma mytbilder om evolutionsteorin inte minst. När man tittar runt på både hans blogg och andra kreationisters hemsidor så möts man av en hemsk blandning av fel och lögner där man inte riktigt kan veta vad kreationisterna medvetet väljer att missförstå, och vad de helt enkelt bara missförstår för att de inte läser på ordentligt.

Att de jag anmält till skulle bry sig är dock något jag starkt betvivlar så Newtonbloggaren behöver inte bekymra sig så mycket. Men det känns bra att i a f göra något lite mer konkret och inte bara sitta på tummen och replikera på hans trams i bloggar.

Problemet med att agera så här som jag gjort är att han troligen än mer målar in sig i martyrskapets hörn med ännu mer konspirationstänkande och ännu mer blir övertygad om att han sitter på en sanning som t ex ateister inte vill ska få komma fram, men det är väl ett pris man helt enkelt får ta i kampen för en god skola där alla elever får en objektiv vetenskapsbild och inte en religiöst vinklad konspirationsbaserad bild.

Fossilen som faller utanför skapelseordningen

Ett av de mest återkommande argumenten mot evolutionsteorin är påståendet att det saknas mellanformer i det fossila arkivet, dvs sk övergångsfossil eller det totalt ovetenskapliga begreppet ”saknade länkar”, sk missing links. Det finns flera stora fel med det argumentet och den här gamla paleontologistudenten skall försöka reda ut begreppen då det här är en stor fråga med många separata aspekter att beakta.

Det första problemet vi måste förstå är hur fossil bildas, vad de är och hur ofta det sker. Gör vi inte det, kan vi inte göra anspråk på analyser av mellanformer kring fossil. Vi känner idag till väldigt få exempel på fossila människor – vilket inte nog kan understrykas som exempel på hur ovanligt det faktiskt är att en livsform fossileras. Människan är ju inte en ovanlig varelse alls på Jorden, så med kreationistisk logik borde det drälla av mänskliga fossil. Det gör det inte alls. Vi har bara en handfull kända, varav alla utgör arkaiska former av Homo sapiens eller pre-Homo sapiensformer. Av 100talet miljarder levda Homo sapiens de senaste 100 000 åren är det mig veteligen inga som fossilerats. Jo, i populärvetenskapliga sammanhang kallas fynden ofta fossil, men det handlar alltid om subfossil – dvs torkat organiskt material eller bevarade tänder. Det är inte det samma som fossil i strikt paleontologisk mening. För att det skall vara ett fossil krävs att det har skett en diagenetisk utbytning av det organiska materialet mot någon form av mineral (oftast kalcit, pyrit, kvarts eller apatit) eller att vi har ett tomrum eller motsvarande där livsformen fanns (alltså ett spårfossil). En torkad mumie är alltså inte ett fossil – utan ett subfossil. Åker du till Gotland och plockar upp en fossil korall på stranden däremot, då är det ett äkta fossil. Dör du och blir begravd och någon arkeolog om 1000 år gräver upp din skalle så är det inte ett fossil som vederbörande kommer hitta utan organiskt material (om du öht finns kvar, de flesta skelett förstörs av bakterier och sur jord inom ett par hundra år).

Frånvaron av äkta mänskliga fossil beror på att fossilisering av organiskt material inte har kunnat ske. Det är inte så konstigt, för det kräver flertalet mycket distinkta händelser. För det första bör miljön där organismen som dött vara lämplig. Och bäst – alla kategorier – är marina kalkrika syrefattiga miljöer med stor nysedimentation. Människan lever som bekant på land och redan där kan man utesluta att speciellt många av oss människor ska råka dö ”på rätt plats”. För det andra måste kvarlevorna få vara orörda länge nog från bakterier och asätare så att mineralisering hinner ske, en process som i genomsnitt tar några miljoner år (pga att det helt enkelt tar så lång tid för mineralhaltigt vatten att bygga upp kristaller), men det finns exempel på fossil som bildats på 10 000 år endast, men det är i extrema kemiska miljöer mättade med mängder av mineralhaltigt vatten likt t ex varma källor. För det tredje måste det begravas snabbt så att processen kan ske utan yttre påverkan eftersom nedbrytning i luftrik miljö är jättesnabb. För det fjärde måste själva sedimenten som det sker i sen överleva för oss att hitta. Platttektonik och inlandsisar äter upp enorma mängder sedimentär berggrund varje år alena – så merparten av de livsformer som fossilerats har redan förstörts. För det femte måste man sen hitta fossilet. Med tanke på att vi inte ens når upp i promillen av exponerad sedimentär berggrund av den sedimentära berggrund vi känner till, så ligger något i storleksordningen av 99.99999999999999999999% (uppskattad siffra som exempel) av alla existerande fossil att hitta fortfarande inte är funna av rent exponeringsmässiga skäl.

Chansen kring att en flercellig livsform skall bli fossil, bevaras och chansen att vi öht upptäcker den är alltså skrämmande dålig. Att vi öht hittar fossil förundrar ofta paleontologer. Det krävs i regel att livsformen som art har ett stort evolutionärt existenspann i tid, på många miljoner år och hade vanan att dö på rätt sedimentär plats.

Det andra missförståndet kring mellanformer och fossil ligger på ett taxonomiskt plan. Artindelningar är mänskliga konstruktioner och vad som definierar en art är väldigt vitt och brett och ofta ifrågasatt av experter. Man brukar ibland förenkla det till att djuren skall kunna fortplanta sig med varandra, men då får vi en rad problem med en rad artindelningar vi gjort. Gränsen mellan en schäferhund och en varg som kan para sig framgångsrikt som exempel eller varför inte samma gräns mellan en schäfer och en chihuahua som inte kan para sig framgångsrikt. Med tanke på att Homo sapiens enligt de senaste genetiska studierna kunde para sig med Homo Neanderthal är artindelningen där också flytande om man använder sig av fortplantningskriteriet trots att det är frågan om distinkta arter vars anatomiska egenskaper ärvs och fungerar framgångsrikt (alltså är det inte frågan om missbildning hos sapiens, vilket är en annan kreationistisk myt om neanderthal och erectus). Således bör man inte det, eftersom många arter är genetiskt kompatibla. Hela problematiken med vad arter utgör idag en stor del av den moderna zoologiska forskningen, och är givetvis av direkt intresse även för alla paleontologiska diskussioner. Förstår man inte detta grundproblem för biologin och paleontologin, ja då kanske man inte ska tala så kvickt om problemet med mellanformer öht? Mellanformer mellan vad liksom… Anledningen till att paleontologin inte jobbar med tanken på att det finns EN mellanform mellan apor och människor är att det finns flera eftersom olika drag tar olika lång tid att förändras. Merparten hänger fortfarande med då vi som bekant delar 96-98% arvsmassa. Så när folk efterfrågar en perfekt mellanform mellan två släkten/familjer/ordningar, så begriper de ju inte ens grunderna i artidelningen.

Det tredje problemet utgörs av det enkla faktum att vi trots problemen med både bevarandet av fossil och problemet med vad som utgör artgränser öht faktiskt har gott om fina övergångar mellan arter, familjer, släkten, genus och phyla och att påståendet i sin grund antingen är en direkt medveten lögn från kreationister, eller bara ett exempel på att de inte förstår hur det med taxonomi funkar. För att slippa problemet med att konfronteras med näven i kakburken brukar därför kreationister hävda att det finns något som heter mikroevolution och något annat som heter makroevolution på ett felaktigt sätt som biologin inte använder begreppen. Man inser att det är fruktlöst att hävda att ingen evolution alls skulle ske eftersom det tar tio minuter med en bakteriekoloni under ett mikroskop för att motbevisa det påståendet, men vill istället då hävda att den ”stannar inom artgränserna”. (Och här använder man då ord som ”art, släkte, ordning eller phylum” beroende på hur kunnig man är med begreppen. Oftast blir det ordet art som används, trots att det krävs åtminstone ”ordning” för att deras snack om makroevolutionära gränser öht skall bli begripliga. Men men, allt det här med taxonomin och tillhörande begrepp kring kladistik, systematik och nomenklatur är komplicerat. Så vi låter det felet vara därhän. Det är inte det viktiga för diskussionen.)

Poängen man vill få fram är t ex att det inte skulle finnas några mellanformer mellan moderna människor och ”apor”. Problemet här är så fort vetenskapen faktiskt hittar ytterligare en art i det fossila arkivet så duger inte den för kreationisten eftersom så fort man hittar en sk senaste gemensam förfader så byter kreationisten kriterier som den kräver för att bli nöjd.

Vi har i dag tiotalet homonoider som delar ärkekarakteristiska drag från både ”apor” och människor och övergången mellan 100% apa och 100% människa är i stort utan luckor i den mån man då alltså felaktigt ens kan tala om 100% det ena eller det andra, vilket man då egentligen inte kan enligt biologin. Vi har arter som halvgår mellan totalt upprättgående och fyrbent gång med höftpartier som har börjat en anpassing till ett upprätt gående (vilket som bekant apor med fyrbent gång likt chimpanser endast kan göra med stor ansträngning). Det syns i både höft och skallens fäste till ryggraden. Humanfossil från dessa tidiga övergångsprimater är extremt ovanliga och kommer alltid att vara så eftersom deras habitat var djungelmiljö. En extremt värdelös miljö rent kemiskt för att bevara subfossil, än mindre fossil. Andra exempel som ofta kommer upp är övergångsarter mellan dinosaurier och fåglar. Återigen här anser en enhällig paleontologisk forskningsvärld att vi har flertalet viktiga övergångar som visar oss djur som delar både fåglars och dinosauriers karakteristika. Går du in på kreationistiska sidor så nämner dessa amatörer ibland Archaeopteryx (och påstår grundlöst baserat på gammal forskning kring dess flygförmåga att den inte kan vara en övergångsart, vilket är lika logiskt som att hävda att en struts inte är en fågel alternativt att den är en del av en evolutionstisk konspiration!), trots att den idag på inga vägar alls utgör den enda övergångsarten mellan dinosaurier och fåglar (se tex ScansoriopteryxEpidexipteryxMicroraptorPedopenna, och Anchiornis). Intressant här är att all forskning kreationister baserar sina diskussioner kring i regel sedan länge har passerat sitt bästföredatum. Man hittar ofta referat till vad ”evolutionister säger om övergångsarter” daterat till första halvan av 1900talet (Nej jag skojar inte!) Archaeopteryx har sen länge förpassats från sin position som viktig i frågan och sen mitten av 90talet är forskningen fokuserad på andra arter. Också sen mitten av 90talet känner paleontologin till att sena dinosaurier överlag verkar ha burit fjädrar och att övergången till flygfä därför var tämligen odramatisk rent evolutionärt. Dinosaurier med fjädrar och näbb, fåglar som inte kan flyga och som har tänder. Det finns idag inga relevanta gränser att peka på. Kreationisterna har sin begreppsmässigt meningslösa makroevolution, men de vägrar erkänna det.

Problemet med folk som inte är intresserade av att diskutera seriöst är att när man nämner dessa exempel, så går de in på andra exempel. Och visst skall alla släktskap och alla släktträd utredas. En vacker dag kanske de är så också. Men tills dess kanske en seriös debattör borde inse att man inte behöver alla delar för att kunna se resultatet och vad det faktiskt visar oss redan nu. Ämnesbytarargumentet som kreationster tillämpar när man påvisar övergången mellan apor och människor eller dinosaurier och fåglar visar med största tydlighet att något genuint intresse kring hur livet funkar existerar inte, utan bara ett patologiskt behov av att ha rätt, trots att inga bevis visar annat än att evolutionsteorin är ett faktum. Mellanforms-argumentet kring fossil utgör idag ett av de enklaste och minst problematiska aspekterna av evolutionsteorin faktiskt.

En sak som skulle eliminera allt tjafs som jag (och hela paleontologiforskningen) hade velat se är en tydlig definition på vad det är kreationisterna vill se när de kräver mellanformer mellan två livsformer. Eftersom vi hela tiden påvisar övergångsarter mellan arter, släkten, ordningar och t om phyla (bara titta på listan på länken här för att se det massiva bevisläget!) är det ju rimligt att kreationisterna för en gångs skull visade oss vad det är de saknar istället för att flytta kraven så fort de tillgodogörs.

Jag förutsätter att det inte är en skylt spikat på bröstet på fossilen, utan något mer konkret anatomiskt som eftersöks. Jag är beredd att lyssna på vad det är som saknas i detalj. Givetvis så länge det är argument som är up-to-date med vad paleontologin säger idag och inte referat till 1993, 1947 eller 1200 fKr och annat utdaterat.  Givetvis skall det också kretsa kring redan nämnda övergångar (människa-apa, dinosaurie-fågel) då dessa är mest undersökta av forskningen och de jag diskuterar nu. Jag tillhör nämligen den där jobbiga sortens människor som man inte kan lura med att byta ämne, så försök inte ens…

fotnot. Jag är fullt medveten om att människan är en apa. Men för diskussionens skull använder jag mig av den förenklade begreppsindelningen så att kreationisternas argument ö h t skall gå att besvara.

Felet med skapelsetro – Gud går inte att kombinera med vetenskap

En av de mest enkla och primära anledningarna till att kreationism inte blir accepterat som hållbart alternativ bland seriösa forskare överlag är för att det inte är en vetenskaplig teori. En vetenskaplig teori är nämligen något väldigt specifikt och har man förståelse för vad vetenskap verkligen är så begriper man varför.

Det är något, i fallet med naturvetenskap, som ska kunna falsifieras till att börja med och det är där den värsta skon klämmer för Gud som jag ser det. Dvs det ska vara möjligt att visa att teorin om något är felaktig. Den får inte innehålla något påstående som för all evig framtid förblir omöjligt att bevisa som felaktigt. På så sätt undviker man kontextuella sanningar, som för all evighet blir sanna, bara för att ingen kan studera allt i påståendet.

Lite som om något låg gömt inlåst i ett skåp, men ändå togs för givet.

Problemet med skaparen som variabel i en vetenskaplig ekvation är att han är lite som det komiska och vid det här laget klassiska påståendet om en planet av hallonsylt någonstans i universum. Om jag påstår att ”det finns en planet i universum som är osynlig, och som består av ren hallonsylt och som du inte kan bevisa inte finns” så kan kan lugnt luta mig tillbaka i vetskapen om att ingen någonsin kommer att kunna visa att jag har fel.

Men det innebär ju inte att jag har rätt. Därav den viktiga poängen med att kunna visa att någon har fel.

För att undvika sånt där trams om saker som ingen kan motbevisa kom vetenskapsteoretiker genom historien så sakteliga fram till en vetenskaplig metod där sådana påståenden helt enkelt inte får finnas med. Det började under antiken med ett naturalistiskt synsätt, sen 1000 år senare utvecklade muslimer och medeltida munkar grunderna till den metodiska analysen och det pragmatiska synsättet på saker och ting (Ockhams rakhyvel tex) och så småningom blev metoderna förfinade under 1700talets upptäckarvåg för att sedan under 1900talets början bli kodifierade av personer som Popper och Kuhn.

Det tog tid och det är inte helt klart ännu. Vissa saker har varit oförändrade under all tid, men annat har givetvis utvecklats och lagts till. Men inte någon endaste gång de senaste 100 åren har någon ens tänkt tanken på att skrota falsifieringskriteriet för naturvetenskapliga teorier sen Popper påpekade hur viktigt det är. Det är helt enkelt nödvändigt där på alla sätt för oss idag.

Och nej go’vänner, Gud är inte falsifierbar. Han är rena definitionen på det som inte är falsifierbart med sin övernaturliga tro-existens. Jag har inte skuggan av en chans att kunna bevisa att han inte finns, mer än jag inte kan bevisa att planeten av hallonsylt inte finns.

Han finns nämligen inte där förrän du tror på honom, eller jo, de redan troende hävdar ju så, men rent praktiskt är hans bevisbarhet alltid omöjlig utan tro. Och tro på saker och ting funkar inte i naturvetenskap. Vad jag tror eller inte tror påverkar inte huruvida kisel smälter vid en temperatur eller inte eller om uran-bly-datering fungerar som det ska eller inte.

Om jag gör en formel, där en syremolekyl plus två vätemolekyler binds och bildar vatten så är alla variabler i detta fullt prövbara för vem som helst, oavsett tro.

Det går faktiskt inte ens att tro bort hur mycket man vill. Det är det som är själva kärnan i det som är vetenskap. Tro påverkar inte resultatet av faktum. Jag kan inte tro bort gravitationen. Jag kan inte tro fram gravitation heller.

Och här är då anledningen till att gud inte är falsifierbar. Eftersom man kan tro fram gud hur som helst och han heller aldrig kan bli motbevisad mer än påståendet om en osynlig planet av hallonsylt kan, så funkar Gud inte med vetenskapen.

Om du ska kombinera Gud och vetenskap så är du så illa tvungen att göra det separat. Du får förvisso tro att gud har skapat allt om du vill, men du kommer aldrig att kunna göra en vetenskaplig modell över det. Och det handlar inte om att jag är tjurig, det handlar om att vetenskapen funkar – endast – för att den har tydliga metodregler som aldrig får undantas – ens för Guds skull – ty då är de inte längre regler.

Hela problematiken vilar i att många inte förstår vad teori inom vetenskap är. Vi kan därför låta wikipedia berätta kortfattat:

”En vetenskaplig teori är en komplex  vetenskapligslutsats  och förklaringsmodell, alternativt system av detsamma, till exempel Einsteinsrelativitetsteorier eller gravitationsteorin.

I motsats till teori i dagligt tal, används ordet inom  vetenskapen inte som en nära synonym till ordet ”gissning”. En teori är tvärtom den starkaste sannolikhetsgrad som kan nås inom vetenskapen.”

Förstår man vad en vetenskaplig teori är så förstår man också så småningom varför Gud aldrig kan bli en variabel som håller i en av dess ekvationer. Inget ont menat om Gud då, men han funkar inte i en naturvetenskaplig ekvation. Inte enligt den religiösa definitionen av honom som är följande nedan – och någon annan ska vi väl inte lita på?

Gud, Generisk beteckning på mäktig övernaturlig varelse eller kraft. Föreställning inom de flesta religioner. Ofta föremål för tillbedjan, dyrkan och lydnad. (Wikipedia om Gud).

Gud, något övernaturligt med avgörande inflytande över tillvaron i olika religioner och trosföreställningar. I alla kända kulturer har människor trott att det finns en Gud eller flera gudar. (NE om Gud)

Bortsett från extra epitet givna av dess olika anhängare (om kärlek och andra superlativ) så beskrivs ”gud” ungefär på samma sätt i alla lexikon och av alla de som tror på en sådan. Det här är den mest tydliga förklaringen som alla kan identifiera helt enkelt. En länklista med länkar på religiösa gudsdefinitioner kommer sist ifall någon har invändning mot wikipedia eller NEs definitioner. Förutom superlativ så finns dock inget i dem utom tillägg. Inget som stryker ovanstående definition på något sätt.

Det finns olika modeller av gudar, men deras grundposition är alltid (i fallet med monoteistiska gudar) att de är något i stil med det ovan. Där övernaturlig är det kanske mest centrala kännetecknet som skiljer det från andra saker omkring oss som din datorskärm eller håret på din skalle. Gud behöver liksom inte följa några naturliga regler om tid, naturlagar, förmåga osv. Gud är i regel allsmäktig och allsvetande och ofta t om beskrivet som ”allt” – vilket ju inte direkt är oluddigt, men men. Men framförallt då alltså omöjlig att falsifiera. Och därmed omöjlig att lägga in i en naturvetenskaplig förklaring av något alls eftersom där arbetar man med det naturliga. Dvs det övernaturligas motsats.

Vilket då är den rena enkla grundanledningen till att alla former av naturvetenskapliga förklaringar som innehåller ”gud” som en variabel till att förklara något därmed per definition inte alls är vetenskapliga – utan i bästa fall bara okunnigt slarviga – men i de flesta fall ren pseudovetenskap. Dvs det som låter som vetenskap men som är lika lite vetenskap som flintskallighet är en hårfärg.

Det har varit en rad artiklar de senaste åren skrivna av teologer och folk med religiöst drivna politiska motiv som har försökt hävda att ingen inneboende konflikt finns mellan vetenskap och religion som gör dem inkompatibla. Det har t om skrivits motioner i riksdagen av politiker från KD i frågan. De har skrivit snyggt och de har dansat tango med de bästa retorikerna. Men det har bara varit pladder.

Det är givetvis rena tramset att det skulle gå att kombinera gud med vetenskap och dessa agitatörer har uppvisat både oförmåga att hålla isär huruvida deras tro är kompatibel med vetenskap och om en gud är det. Därtill saknar de grundläggande förståelse om naturvetenskapens till grunden objektiva naturalistiska natur. Det finns ett grundläggande problem i gudars övernaturliga icke falsifierbara identitet med vetenskapens falsifierbara naturliga dito som gör gud och vetenskap mer inkompatibla än olja och vatten är. Dessa kan man ju trots allt emulgera samman med tvång. Någon motsvarande knep för att blanda gud och vetenskap till något fungerande finns inte.

Den såsen spricker liksom direkt, oavsett om du droppar i gud försiktigt i vetenskapen och hur jävla hårt du än vispar, har koll på värmen och tillsätter hjälpande syror.

Tro för all del på din gud om du vill. Det här handlar inte om din tro. Men om du försöker intala dig att gud är kompatibel med naturvetenskapen så mycket att han t om kan läggas in som förklaring på hur saker uppstått – in där som ett vetenskapligt alternativ värdigt att undervisas i skolbänken parallellt med de gällande teorierna – då är det faktiskt dags för dig att sätta dig i skolbänken igen – för du må ha hur mycket koll du vill på din gud, men koll på vetenskap har du inte.

Religiösa om vad gud är. Underhållande läsning:

Felet med skapelsetro – Luckornas gud

Tänkte jag skulle sammanfatta felen med skapelsetro (kreationism, intelligent design osv) i ett par vetenskapsteoretiska bloggposter framöver. Här är första delen om luckornas gud.

Är en total frånvaro av bevis för något bevis för något annat? Nej det är det inte. Allt som ska bevisas måste stå på egna ben och vila på egna bedrifter och aldrig på andras brister. Det som vill få status som vetenskapligt hållbart måste uppfylla detta enkla krav.

En sak blir inte sann för att en annan saknar svar. Jorden är inte skapad av en gud bara för att någon inte tycker att bevisen för naturliga processer och tillkomst inte räcker – inte ens om det var sant att det saknas vetenskapliga belägg för hur det gick till stämmer det.

Du måste fortfarande ha bevis för att Jorden är skapad av en gud – annars blir det aldrig ett likvärdigt alternativ. Ingen skulle väl hävda att Kalle mördade Lisa bara för att det saknades bevis för att Johan var mördaren? Givetvis fungerar detta på samma sätt. Ändå är det miljontals kreationister världen över som inte begriper det. Jo jag vet, det är otroligt.

Där har vi liksom hela kreationismdebatten i sin kärna och grundanledningen till att man som motståndare till kreationism ofta låter så nedlåtande och raljerande gentemot skapelsetroende. För kom igen kreationister, ni måste ju begripa att skapelsen inte blir sann bara för att vetenskapen har fel. Eller ni förstår verkligen inte problemet med att resonera så?

På engelska är begreppet känt som ”god of the gaps” – alltså luckorna gud. Om vetenskapen saknar bevis (eller kreationisterna TROR att de saknar bevis för att de inte är pålästa alls) så fylls denna lucka automatiskt med ”gud” hos kreationisterna. Helt utan några som helst bevis för gud då – bara frånvaron av bevis för något annat räcker. Gud är liksom skuggan som automatiskt faller i alla hål. Bara någon kreationist står där och lyser med en ficklampa i rätt vinkel så funkar det ju…

Jag är ledsen alla kära kreationister och skapelsetroende där ute, men det här är något vi, era motståndare både ser och inte kan ta på allvar. Det är ett retoriskt felresonemang att försöka bevisa något med frånvaron av något annat, och därtill fullständigt orimligt rent praktiskt.

Det är den primära anledningen till att inga andra utom kreationisterna själva anser att kreationism är något som borde ges likvärdigt utrymme som ett ”alternativ” i skolan. Helt enkelt för att man inte kan undervisa i något som saknar egna belägg och bevis. Skolor undervisar i teorier. Dvs att ”1+1 = 2” och att ”Storbritanniens huvudstad = London” .

De kan inte undervisa i att ”= 2” och ”= London” mer än ”= Gud” utan att ha med själva påståendet, dvs en teori i någon form. Allt kräver någon form av eget resonemang. Egna fakta. Egna teorier. Egna bevis. ”=2” är nonsens annars.

Det här är något kreationister i princip dagligen konfronteras med. Det är inga nya radikala uppgifter detta som de inte har hört oss gudlösa säga tusentals gånger förr. Alltså finns det rimligen en stark ovilja att ta till sig detta enkla logiska faktum. En slags mental skygglapp.

Det finns dock en slags bevis som kreationister åberopar som bevis för att allt är skapat – lika ofta som luckans gud – och dessa tar vi upp i nästa post om argumentum ad ignorantiam.

Geologi & Kreationism: Läran om stratigrafi (del 2)

Det här med stratigrafi kan rätt lätt bli småtorrt utan mer konkreta exempel. Så jag tänkte diskutera kreationisternas favoritobjekt att missförstå – Grand Canyon.

Grand Canyon består som allra mest av en flera hundra meter djup och bred klyfta som är ett resultat av Coloradoflodens erosion. Denna klyfta är uppskattningsvis bara några miljoner år gammal. Längre tid än så behöver faktiskt inte vatten för att erodera sig genom sedimentära bergarter. För mig är några miljoner år en kort tid. För en kreationist är det dock en helt ogreppbart lång tid.

Man kan tämligen enkelt följa lagren från toppen ner till botten. De yngsta i topp och de äldsta längst ner. Kalksten, lersten, sandsten, skiffer. Massor av helt olika sorters sediment från olika sorters avsättningsmiljöer från olika tider. Det finns en gammal diskontinuitet i botten, men i det stora hela är det en tämligen plan och oförändrad sedimentär berggrund, med kristallin berggrund i botten (alltså ”urberg”).

Alla lagren har daterats och analyserats med absolut datering. De har i regel avsatts som sjö/havsbotten, men det finns även ett lager som är från öken, dvs ovan mark. Det följs åter av sjöbotten sen igen. Dvs något har antingen höjt eller sänkt vattnet, eller så har tektonik flyttat på själva sjöbotten upp och ner. Det är inte så viktigt för diskussionen eller poängen. Poängen är att det mitt i allt återfinns ett lager med ökensediment. Detta ökenlager kallas Coconino Sandstone.

Det är intressant för kreationister som försöker förklara sedimenten som en produkt från Noas flod vill kalla alla sedimenten som ett resultat av detta. Det blir oerhört svårt att påstå att sedimenten vittnar om en global översvämning av det skälet att då skulle man inte hitta ökensand mitt i alla lagren. Eller en tydlig skiftande lagerföljd. Då skulle man hitta ett massivt lager som skulle påminna om de lager man hittar vid stora förflyttningar av landmassor. Stora block i huller om buller med mindre sediment.

En annan kreationistisk invändning mot Grand Canyon handlar inte om sedimenten i sig, utan om sjävla klyftans tillkomst. Det är alltså en separat förklaring (som de paradoxalt nog ibland sammablandar med sedimentbildningen) Även om man helt ignorerar tiden som krävs för att bygga upp flera hundra meter tjocka sediment och processerna som krävs för att det ska bli förstenat i tid (sånt går att studera i labb!) så återstår ett annat uppenbart problem. Det är svårt att förklara hur den ska ha kunnat hinna erodera fram under loppet av de ynka tusentals år som har passerat sen Noa var ute och seglade med sin skuta.

Det här med erosion och tiden det tar kan man nämligen mäta i laboratorier. Och det är inte många mm som eroderas per år av fast berggrund. Inte ens av fast sedimentär berggrund. Även om det med geologiska mått är en kort tid som kanjonen har funnits, så är ett tidspann på några miljoner år helt omöjligt för kreationister att hantera. De ursäktar det då istället med att själva kanjonen i sig är ett bevis för en massiv stor flodvåg som snabbt sköljde väck allt på en gång. De har tom fått för sig att berg av sedimentär berggrund är ett bevis för floden.

Nu är det ju så att allt smör i småland inte skulle räcka till för att skaffa en våg som kan skölja väck ett par hundra meter solid sedimentär berggrund i ett svep. Om du så skickade en tzunami på 10 mils höjd som färdades i 1000 km per timme (dvs 100 ggr maffiare än allt du sett i någon Hollywoodrulle) rakt mot marken så skulle den ha ringa eroderande effekt på sedimenten. Om den öht kunde göra något med den så är det isåfall teoretiskt att krossa upp berggrunden i ytan och skapa ett myller av uppspruckna gigantiska block (100 meter stora eller mer kanske). Nu finns inga sådana block. Däremot finns det fina sediment i och omkring mynningen för Coloradofloden. Sediment av sand, silt och grus.

För att skapa småpartiklar, som sand och grus i de mängder som återfinns här, av berggrund grävs en långsam malande eroderade process. Som tex inlandsis eller en flod som varar många miljoner år. En stor flod kan omöjligt ha skapat Grand Canyon. Det finns inget att diskutera på den punkten. Att skapa fina sediment med snabbt våld går ju. Men då skapar du sediment med en väldigt distinkt form och utseende – sylvast stendam. Stendam och tex lerpartiklar, som kan vara liknande i storlek, ser inte alls likadana ut under lupp. Alla sorters partiklar ser olika ut under lupp. Från ökensand till stendamm. Det finns ingen slump i hur de formas. Olika processer formar olika sedimentpartiklar.

Men om vi återgår till stratigrafin i Grand Canyon så säger den oss väldigt mycket mer. Den visar att ibland har vi djupt vatten, ibland grunt, ibland inget alls och öken. Olika lager av sediment visar detta. Inget kaos med 200 meter tjocka sediment som består av allt möjligt. Inte ETT stort lager som har deponerats. Utan flera olika helt olika. Det har ingen betydelse om Noas flod så varade i 1000 år (och inte de 40 dagar som bibeln säger), för att bygga upp sedimenten krävs många miljoner år. För att erodera fram dem så snyggt i en kanjon som här har skett krävs också det många miljoner år.

Tidspann som kreationister inte kan acceptera. Således väljer de att hellre anpassa verkligheten och ignorera fakta och klamra sig fast vid sin vetenskapligt ohållbara världsuppfattning.

Ett återkommande argument som de då tar till som ”sista vapen” i diskussionen (trots att det inte kan besvarar att vi har en distinkt deposition i varierande lager) är att påstå att sedimenten i tex Grand Canyon inte alls var hårda, utan att de faktiskt en gång i tiden var mjuka. Och det tycker man att man kan bevisa med att vi kan se ”mjuka” deformationer i sedimenten.

Det finns två problem med det argumentet. Dels kan torra sediment som omformas av tektonik se rundade ut på håll av flera skäl (men närbild avslöjar hur uppkrossade de i regel är. Men ibland kan de vara rätt så runda. Inte minst att om du låter tid och tryck verka på något så kommer det omformas snyggt. Gäller inte minst heller om man låter sedimenten bli uppvärmda också med det djup som de ofta befinner sig på. Men i regel räcker det med tid och att processen skett sakta. Det här är grundläggande strukturgeologi.

För det andra så skulle massiva våta sediment innehålla andra spår som visar just att de var våta. Nämligen migration av vatten. Det är nämligen så att om du har ett blött sandlager och sen får ett lager lersten ovanpå, så är lerstenen för tät för att släppa igenom vatten i lika snabb takt. Man säger helt enkelt att porvattnet, alltså vattnet mellan sedimenten migrerar uppåt (det är det som du ser på stranden om du trampar i strandkanten. Då forsar vatten upp mot din fot och tillslut blir det så mjukt att du sjunker ner – just för sedimenten under din fot är blöta).

Vattnet kommer migrera uppåt eftersom trycket från flera hundra meter våta sediment ovan leder till detta och vattnet har lägre densitet än det allt mer massiva lagret av sediment – och lätta saker stiger upp ovanför de tyngre.

Vi skulle då få se brott i lerlagren där vatten migrerar uppåt. Ett supervanligt fenomen att studera i sediment världen över när vi talar om massiva våta sediment. Du ser spåren av det nästan överallt i tjocka sandsediment. Som på bilden nedan.

Ser du de skålformade vågmönstren? Lite otydlig bild, men det är alltså resultatet av vatten som trycker sig uppåt pga ökat tryck och därmed omformar sedimentlagren på ett karakteristiskt vis.

Något sådant finns inte alls i Grand Canyon. Eftersom där avsattes varje lager sediment för sig i lugn takt. Ingen migration av porvatten alltså eftersom ingen massiv sedimentation på en och samma gång från en biblisk flod någonsin har skett där.

Men det är klart, för att kunna sånt här, så krävs ju att man faktiskt har studerat geologi på akademisk nivå, vilket de som skriver påståenden om att sedimenten vid Grand Canyon var mjuka uppenbarligen inte har.

Geologi är precis som all annan vetenskap något man inte bara kan lära sig i en handvändning. Ingen skulle tro att man blev en kompetent läkare av att läsa 30 timmar hemsidor om medicin. Men intressant nog tror kreationister att de är komptenta nog att analysera geologi på just det sättet. Jag väljer att inte bli upprörd, för jag är van vid den arrogansen.

Mer om geologin kring den globala bibliska floden i nästa post.

Geologi & Kreationism: Hur vet vi hur gammal jorden är?

Vissa saker inom debatten kring kreationism och intelligent design är lättare än andra att diskutera och förklara. Det kanske svåraste är dateringstekniker och jag kan därför inte lova att den här posten blir helt enkel. Av den enkla anledningen att de trots allt kräver en hel del grundläggande kunskaper som är svåra att få på egen hand. Jag tänker inte gå in i detalj kring hur varje metod fungerar. Till detta vill jag rekommendera engelska wikipedia. De artiklarna innehåller grundläggande förklaringar kring dateringstekniker som mer än väl duger och är korrekta eftersom de är författade av uppenbart kompetenta människor och med referenser i vetenskaplig litteratur.

I grunden handlar radioaktiv datering om ett ämne som är instabilt och faller sönder till ett annat. Uran blir till bly tex. Detta genom en process som kallas radioaktivt sönderfall – eller bara ”radioaktivitet”. Det går att mäta hur fort det sker i kontrollerade former i labb och det har man gjort sen man upptäckte vad radioaktivitet är. Man kan inte säga exakt när varje atom ska sönderfalla, men man kan skapa ett statistiskt underlag kring hur mycket som ska sönderfalla under en viss period. Och detta går att repetera om och om igen. Oavsett vilken religion forskaren har. Ingen ateistisk konspiration alltså. Bara grundläggande fysik.

För att förstå detta krävs att man begriper lite om fysik och lite om geokronologi. Man kan inte kräva att allt ska vara enkelt att förstå. Men i grunden är det inte så konstigt alls. Här kommer då några klassiska kreationistiska argument mot datering med svar på tal.

Dateringstekniker med radioaktiva isotoper är opålitliga, felmarginalerna är för stora.

Felmarginalerna varierar. Beroende på teknik och undersökt material. Geologer som undersöker åldern på en sten kan göra detta på olika sätt, som ger olika felmarginaler. Om man daterar specifikt ett mineral, eller hela bergarten (whole rock sample) så får man olika resultat. Geokronologer lär sig vilka metoder som är lämpliga i vilka situationer. Det finns lägen där vissa mineral är att föredra att mäta på, men ibland kan även en mätning på hela stenen som helhet vara motiverad. Men det handlar framförallt om vilken sorts metod du använder dig av. Metoder som Uran till bly möjliggör stora tidspann på flera miljarder år, men har lägre upplösning än c14-metoden, som har högre upplösning, men kortare tidsspann då den helt sönderfaller till omätbara värden efter ca 100 000 år.

Radioaktiva isotoper är opålitliga eftersom de kan påverkas utifrån.

Det är sant att radioaktiva isotoper kan påveras utifrån. De kan ”nollställas” vid specifika händelser. Klockan så att säga nollställs och processen börjar om. Men vi vet också exakt vilka saker som gör detta. Det har noga undersökts i laboratorium och det som i regel påverkar är omsmältning av en sten eller ett mineralkorn – dvs temperaturer. Det har skapats nogranna tabeller över när nollställningen sker. Detta kallas ”closing temperature” och handlar om att olika radioaktiva isotoper (alltså förhållandet mellan dem, och de dotterisotoper som skapas pga sönderfallet) nollställs om en viss temperatur nås. Detta är ett instrument inom geologin förövrigt, där man tack vare att vissa temperaturer har nåtts (vilket då syns i att vissa klockor är nollställda, men inte andra som kräver högre temperatur) kan spåra äldre geologiska processer.

Man kan alltså inte bara se när bergarten bildades från början, man kan även datera en förändring i den som kanske skedde 400 miljoner år senare då den genomgick metamorfos så länge metamorfosen inte var så stark att de mest tåliga klockorna resettades. Det är alltså inget problem att klockor nollställs. Det är ett fantastiskt intrument inom geologin.

Den viktiga poängen är att även om en bergart blir så upphettad att alla klockor i den resettas i alla mineral, så faller inte dateringstekniken och jorden blir inte helt plötsligt bara 6000 år istället. Det finns nämligen inget sätt som kan förlänga en tidsålder från 6000 år till att då bli skenbart 4.5 miljarder år. När radioaktiva klockor påverkas så är det i regel den andra riktningen, de visar för låga åldrar om man missar att bergarten har upphettats efter bildandet. Inte för långa åldrar.

Men jag har hört att man inte kan känna till startnivåerna av moder och dotterisotop. Om man inte vet hur mycket uran och bly det fanns i bergarten från början så kan man ju få ett resultat som är för gammalt?

Ja det stämmer faktiskt och det är det mest återkommande argumentet mot radioaktiva dateringar. Vad gäller dotterisotoperna så stämmer det iaf till viss del. Nivåerna på moderisotopen är däremot helt irrelevanta. Halveringstiden gäller oavsett startnivåer som den här animationen visar. Det är endast när det är så lite att det inte går att mäta halterna alls som det blir relevant.

Vad gäller dotterisotoperna så kan man dras med vissa källkritiska problem i enskilda dateringar ibland. Men problemet är inte ett problem eftersom forskarna dels undersöker och daterar bergarter på fler än ett sätt. Dvs inte bara med uran till bly, utan även med Potassium-Argon, Uran-Thorium. Och alla dessa har olika kemi för datering. Dvs ovanliga halter av bly i start-materialet som ställer till det för U-Pb-mätningen påverkar inte strontiun-neudynium-halterna osv. Skulle en dateringsteknik vara påverkar av ovanliga startnivåer, så kommer omöjligen en annan teknik kunna ge exakt samma fel. Dvs man skulle få spretande kurvor som alla gav olika datering. Det är ju så fel funger. De blir fel. De visar inte samma saker. Endast saker som stämmer visar samma saker.

Men det allra viktigaste i kråksången är att detta på inget sätt ger kreationisternas 6000åriga datering av jorden rätt. För även om en datering på en sten blir värdelös ibland, pga höga starthalter av bly, så syns dessa höga blyhalters höga proportion i förhållande till moderisotopen när man gör en geokemisk analys. Det är inte så att okända starthalter alltså är något man missar. Det är ju geokronologerna som har uppmärksammat världen om att fel kan uppstå och hur det kan ske. Inte kreationister som sen felciterar problemen på hemsidor. Forskarna har också utvecklat principer och metoder för att kunna hantera felen. Vilket man däremot då alltså inte citerar på kreationistiska hemsidor eller texter.

Förövrigt kan inte starthalter påverkas hur som helst. Petrologin, alltså läran om bergarter och mineralogi, läran om mineral, visar oss hur olika ämnen är olika kompatibla med varandra. Bly är inte lika komaptibelt i en zirkonkristall som uran är (pga dess laddning och jonradie). Således när zirkonkristallen bildas så kommer bly vara väldigt ovanligt i själva kristallen. Principerna kring detta är kemiska och kan återskapas laborativt. Det innebär att om du har höga halter i bly i zirkonen, så har de bildats i den efter att zirkonen stelnat pga sönderfall av uran till bly – alltså när klockan startade – för i smältan delar de på sig. Skulle du värma upp zirkonen till över smältpunkt så kommer det resettas igen och blyet blir åter ovanligt i kristallen. Tänk olja och vatten om du har svårt att förstå geokemisk kompabilitet.

Figuren visar principen kring hur en zirkon stelnar och tidsutvecklingen som visar hur bly först kan komma in i kristallen genom sönderfall.

Man får ju komma ihåg att det till dags datum har gjorts 100 000tals dateringar i labb världen över på otaliga sorters bergarter och mineral. Och alla visar på en jord på flera miljarder år. Det har ingen betydelse ifall en enskild mätning blir problematisk. 100 000 mätningar mot noll för motsatsen ger oss en 100%igt säker felmarginal som tydligt visar oss att Jorden inte kan vara 6000 år gammal. Det är bara så enkelt att så kreationisternas tidsspann inte går att styrka i det geologiska materialet – oavsett hur många fel de än kan tänka sig tycka det finns med radioaktiv dateringsteknik.

Jag tycker att följande punkter är de som kreationister och folk som diskuterar med kreationister borde ta med sig:

  • Kreationistiska påståenden om Jordens ålder måste kunna bevisas på egen hand, de blir inte rätt pga (marginella) problem i de etablerade vetenskaperna.
  • Vi har flera olika oberoende dateringsmetoder. Även om en metod skulle misslyckas vid ett tillfälle, så kommer inte fem kunna visa samma resultat om något har påverkats. Och def inte 100 000 som alla visar samma sak.
  • Repeterbarhet med oberoende system som ger samma resultat innebär vetenskaplig sanning.
  • Och om 100 000 mätningar visar på en jord som måste vara många miljarder år äldre än 6000 år, så stämmer inte den bibliska åldern. Det är egentligen det allra mest enkla som finns att förstå kring radioaktiv dateringsteknik.
  • Geokemin gör det omöjligt att påverka eller kontaminera resultatet på U-Pb i Zirkon hur som helst. Det talar iaf för att det krävs extraordinära omständigheter för att det ska ske, vilket per def alltså inte är normalfallet. Alltså är påverkade starthalter inget vanligt problem.

Och forskarna har koll på de källkritiska problemen. De ignorerar verkligen inte dem. Den som tror annat är en konspiratorisk tomte som helt enkelt inte vet vad den talar om – eller om man vet om det och inte talar om det så är man djupt oärlig. Jag vet inte vad som är värst.

Det är iaf så att i regel är det inga problem. I regel vet man hur man ska göra för att undvika konstiga mätresultat långt innan man öht skickar ett prov till ett labb (Det är därför utbildningen till geolog är en femårig högskoleutbildning och inte en femveckors kvällskurs. Det är massor att lära sig). Men om ett värde verkar konstigt, så mäter man om, och hjälper inte det så byter man metod, och tar metoderna som går att använda slut (vilket faktiskt sker ibland, med tex sandstenar som är tomma på radioaktiva material, därmed är de erkänt svåra att mäta) så lägger man ner försöken och publicerar också då det negativa resultatet. Ingen ljuger. Ingen hittar på. Ingen missar något. Den vetenskapliga världen där artiklar publiceras är väldigt hård och vetenskapsmän konkurerar ofta stenhårt med varandra. Tro mig när jag säger att de verkligen letar fel. Något så grundläggande som källkritiska aspekter kring dateringsteknik tillhör ju inte direkt svårigheterna för ett kunnigt och tränat öga att upptäcka.

Som svar på rubriken: Jo vi vet hur gammal jorden är för de äldsta bergarterna vi har hittat på jorden har också daterats – många ggr. Framförallt med uran-baserade tekniker eftersom dateringarna primärt görs på det oerhört beständiga mineralet Zircon – som ofta innehåller uran. Det värsta man skulle kunna säga om dateringsteknikerna rent källkritiskt är att de ev skulle kunna visa en för låg ålder. Pga omsmältning av zirkonerna som missats av mineralogerna och som därmed resettar klockan. Men det skulle aldrig ge en för hög ålder. För höga startnivåer av dotteristoperna vid zirkonens födsel skulle inte påverka alla jordens zirkoner och det skulle framförallt synas genom att då skulle alla zirkoner se ut så. Nu är det inte alls normen, tvärtom. Och förövrigt, är det höga blyhalter i något så är det svårt att datera med en teknik som bygger på bly. Det vet man liksom om.

Det här var en post om absolut datering kring bergarter. Jag tänkte skriva ett par poster till om datering. Åtminstone en om C14 och sen en om relativa dateringstekniker.

Människans evolution

Människans evolution är troligen det mest känsliga ämne som finns för religiösa grupper. Det reducerar människan till ett djur bland andra och blir svårt att sammanfoga med bilden av skapelse där människan är något speciellt – vilket liksom är kärnan i de flesta religioner (men inte i alla!).

Kreationisterna, både muslimska och kristna bygger därför upp långa argumentationskedjor kring varför evolution och människa inte går samman. Jag tänkte lista och besvara flertalet klassiska kristna och muslimska argument mot mänsklig evolution. Och ja, jag svarar gärna på frågor om någon har synpunkter. Men ska du bara kalla mig idiot eller något liknande så kan du krypa tillbaka till den obildade sandlåda där du hör hemma.

Det finns inga fakta som styrker mänsklig evolution.

En klassiker inom islam, men även inom kristen kreationism. Avfärda allt rakt av. Låtsas inte som om det finns ämnen som paleontologi och arkeologi på världens alla universitet där man under snart 100 år har studerat och kartlagt mänsklig evolution i det fossila arkivet med hundratusentals parallella och individuella studier som alla visar samma sak. Något som sen styrkts med råge med DNA-forskningens framväxt.  Det är alltså givetvis inte alls sant att det inte skulle finnas fakta som stöder mänsklig evolution.  Det är i princip rent ut sagt en oförskämd jävla lögn. Ett medvetet påstående där man ignorerar allt som sägs i den akademiska världen. Mängden bevis för mänsklig evolution är överväldigande till antalet och extremt väl beprövade. Det gäller både evolution på längre sikt, men även i kortare perspektiv. Evolutionen är troligen en av de allra mest gedigt och beprövade vetenskapliga teorierna som finns, med flertalet oberoende former av bevis. Och det gäller även mänsklig evolution.

Det råder oenighet om fossilen, därför är då allt osant.

Det råder inte alls oenighet. Det är som en storm i ett vattenglas när vetenskapen har oenighet om ett fossils korrekta inplacering i trädet. Det finns oenighet i alla världens vetenskaper och kring alla teorier, det innebär inte att de står och faller.

Det har funnits lögner och falsarier, likt Piltdownmänniskan.

Javisst, men den avslöjades just av folk som arbetade med evolutionsforskning. Eftersom den inte stämde överens med hur fossilet skulle ha sett ut osteologiskt (alltså i benstommen). Det är på inget sätt några anti-evolutionära kristna eller muslimer som avslöjade en lögn. Och om vi då väger denna enskilda händelse för 100 år sen mot alla de lögner kreationister dagligen sprider om vetenskap så vet jag inte om vi kan snacka om ett förtroendeproblem för dagens forskare inom evolutionen och fortfarande vara att betrakta som normalt funtade.

Fossilen visar ingen evolution.

Jo det gör dem. Vi har väldigt väl fungerande släktträd (med grenar, eftersom ingen påstår att det är en linjär utveckling). Du kan t om se en tydlig övergångsutveckling inom arter. Homo Sapiens av idag, för 50 000 år sen och för 300 000 år sen visar på en gradvis förändring. Och när du tassar runt bland fossilen i sk arkaiska homo sapiens, dvs sådana äldre än 200 000 år, som även ges andra namn likt Heidelbergensis så ser du en gradvis fin övergång från Erectus till Sapiens. Det har fö ingen som helst betydelse för bevisen att det finns andra luckor längre bak där vi inte har samma linjära utveckling. Om du ser fotsteg efter en person i leran, men helt plötsligt tappar bort stegen under några meter, för att åter se dem igen längre fram – så kommer du inte ifrågasätta sambandet utan mer belägg för det, och framförallt inte att det handlar om en person som är ute och går. Att ifrågasätta fossil, pga luckor, är som att ifrågasätta just detta – samband och att någon är ute och går.

Det vore oerhört märkligt om vi inte hade luckor i fossilarkiven faktiskt, eftersom bevarandepotentialen för levande organismer överlag är usel – och sämre för landlevande än för marina, och i regel sämre för äldre än nyare fossil. Att vi öht kan hitta spår av landlevande livsformer som är ett par miljoner år gamla är en bedrift. Luckor är ett logiskt måste. Hade vi inte haft några luckor alls. Då hade vi verkligen kunnat tala om religiösa mirakel.

Människans DNA bevisar inget.

Jo det gör det. Om du undersöker ditt DNA så ska du se att du är en kombination av din moder och din fader. Du ska också se att du kommer dela mer DNA med din mormor än med din mormors mormor. Det hela ”tunnas” ut ju längre tillbaka i tiden du går – och är i princip helt obefintlig med släktningar som är ingifta i familjen. Tittar man på större grupper så kan man se att vissa folk, inom vissa geografiska områden, i regel delvis är ”släkt” med varandra genetiskt. Att folk migrerar påverkar såklart resultaten, men inte så mycket att sambandet inte tydligt syns. DNA visar alltså släktskap, om detta råder det öht inget som helst tvivel. De ÄR det främsta beviset för släktskap. Det gäller även djur. Djur har också gener ifall någon mot förmodan inte begrep det. Det gör att jag på samma sätt kan spåra nära och avlägsna släktningar hos tex hästar, hundar, katter, getter, grodor, flugor. Förvisso har olika arter olika stor genetisk förändring inom samma art, men detta är ändå principen som alltid stämmer.

Samma sak visar också släktskap över artgränserna. Vem man mest är släkt med. Principen upphör liksom inte att fungera helt plötsligt då. Det visar oss att chimpanser är de som vi är allra mest släkt med i en annan art. Det gäller också att förstå att artbegreppet är godtyckligt och inte självklart alla ggr. En häst kan para sig med en åsna, trots att det är olika arter. Förmågan att få en fruktsam avkomma har de inte, men de får en avkomma. Skillnaden är precis så stor att avkomman inte kan bli fruktsam, men tillräckligt liten för att det ska gå.

Om man förstår hur vagt ras och artbegreppet är och hur absurt det är att sluta se på DNA som bevis för släktskap vid denna vaga gräns i artindelning som vi människor har hittat på så blir det också totalt absurt att inte inse att DNAsläktskapet mellan människa och chimpans visar på ett faktiskt släktskap. De är våra kusiner taxonomiskt. Vi har en gemensam anfader långt tillbaka.

Jämföra DNA med kusiner är en sak, men med förfäder en annan. Nu är det ju svårt att jämföra vårt DNA med våra förfäder, men de senaste åren så har vi lyckats kartlägga vår kusin Neanderthal.

Nej, DNA visar inget, grisen är mer släkt med människan än apor, vi kan använda dess organ i organtransplantationer.

Vi kan för det första inte alls använda allt på en gris till organtransplantationer.  Vi kan öht inte använda något med framgång idag av en rad olika skäl som just beror på vårt relativt stora genetiska avstånd. Egentligen borde det vara bättre att använda stora apor för detta. Men det vill vi inte av rätt så förklarliga skäl. Att sätta en chimpans i bur tar alltid emot för oss, att sätta den i bur för att göra den till en organkälla skulle de flesta finna djupt oetiskt. Det är mycket lättare att göra det med en gris som inte alls är så intelligent som chimpansen är. Man måste komma ihåg två viktiga saker här om varför grisen väljs ut:  Dels är de storleksmässigt väldigt lika oss anatomiskt i de inre organen och ett bruksdjur. Det är därför som man väljer grisar. Och dels fungerar det faktiskt inte idag mer än under extremt kontrollerade former i labb – det är alltså en faktoid egentligen.

EvolutionsTEORIN är bara en teori, inte fakta.

Klassikern som förr eller senare dyker upp som argument. Ett stort problem med kreationister oavsett religiös bakgrund är att de inte kan något om vetenskapsfilosofi. Dvs de vet inte vad vetenskap är och hur det definieras. En ”teori” inom vetenskap är inte samma sak som när du säger dig ha en teori om varför Jonas ogillar Kalle. En teori inom vetenskap är något som genomgått en helt annan process och krav på att innehålla styrkande och prövbara fakta. Din teori som person kring något är vad vetenskapsmän skulle kalla spekulation. Den är inte ens en hypotes oftast. Kedjan ser ofta ut så här: Spekulation, hypotes, tes (teori). Och de genomgår rigorösa processer där man dels måste kunna förklara saker och vara prövbart för vem som helst utan omöjligheter (antiteser måste kunna skapas), dels måste kunna förklara äldre teorier. Det räcker alltså inte med att man presenterar en ny fin förklaring för något, man måste alltid även ta hänsyn till och förklara varför äldre teorier visade något annat. Annars vet alla som kan något om vetenskap att det stinker av något som heter kontextuell sanning. Dvs något som låter väldigt bra, ända tills man sätter det utanför den lilla bubbla man har skapat. Fakta är alltså inte bättre än bevis, tvärtom är fakta bara precis delar av något mycket finare och mer värdefullt, nämligen en vetenskaplig teori. Kom också ihåg som jämförelse att gravitationsteorin också ”bara är en teori”. Men det hindrar inte din koran eller bibel från att falla till marken om du släpper den.

Allt liv evolverar. Allt. Inklusive människan och det visar all forskning oss. Rader av oberoende fakta styrker denna teori och inget visar på motsatsen utom religiösa texter. Det här med att klanka ner på Darwin är alltså meningslöst. Det är ingen som hävdar att evolutionsteorin är sann för att Darwin påstår det. Det har bevisats tusentals ggr därefter och han var bara den förste som definierade den i en större allmänt spridd text.Att han hålls som värdefull beror ju på att hans beskrivningar av evolutionen dels var modiga i en tid då man fortfarande kunde straffas om man ifrågasatte bibeln, dels faktiskt fortfarande i stort hade helt rätt trots att han inte kände till i närheten av alla de bevis vi idag har som styrker teorin. De små detaljer som han hade fel på (utvecklingen som sakta och jämn istället för mer intensiv i perioder) påverkar inte principerna. Han hade fortfarande rätt om principen kring ett liv som utvecklas och anpassar sig och som inte alls är statiskt färdigskapat.

Det är t om så viktigt med evolutionsteorin att det blir svårt att förklara hur liv öht kan existera på en föränderlig planet som jorden utan att ha med evolutionen i bilden. Om livet inte kunde anpassa sig så skulle det ju alltid dö ut vid katastrofer och aldrig kunna återkomma igen eftersom jorden inte är en statisk miljö. Nu har vi inte färre livsformer och arter idag än för 600 miljoner år sen. Tvärtom. Vi har fler arter och släkten än någonsin. Liv anpassar sig uppenbarligen.

För att slippa tänka på detta så avfärdar samtidigt de flesta kreationister alla former av dateringar av vår gamla och föränderliga planet (ja när det inte gäller Turindukar eller annat som styrker bibliska eller koranska påståenden, då duger det minsann). Om man gör om Jorden till några ynka tusen år, utan större klimatförändringar tex, då behöver man inte längre på samma sätt ha en evolution som förklarar dess lyckade existens.

Och det är därför, eftersom kreationism, om den så är kristen eller muslimsk faktiskt bara är ren och skär pseudovetenskap. Den försöker anpassa verkligheten efter önskningar och texter.

Kreationism i Islam (del 4)

En diskussion om kreationism i Islam handlar även om skapad historia – i dubbel bemärkelse.

Kreationismen i Islam bygger på principen att Koranen alltså innehåller en massa sensationella vetenskapliga sanningar som man först nu i nutid har kunnat konstatera stämmer. Om man bortser från den enorma detaljen att det inte alls är så, utan att det som jag påpekade i mina föregående bloggposter handlar om cherry picking och subjektiv tolkning kring korantexters egentliga mening så bygger det även på ett annat trist fenomen: Enorm okunskap bland muslimer om vad man kände till vid den förislamiska tiden i världen.

Det hela skulle ju bara bli intressant om ingen annan redan tidigare sagt dessa ”vetenskapliga ting”. Men så är ju inte fallet. De ”sanningar” som står i Koranen är ju utan undantag (i de fall de få öht stämmer eller med ansträngning går att tolka som muslimerna vill till modern vetenskap) inget annat än grekisk, persisk, egyptisk och indisk filosofi. Allt från ”bergens rötter” (vilket ju är trams, men vida påstått innan islam), till livmoderns funktion (påpekat av Aristotele), till månljuset som en reflektion (grekisk mytologi) är old news. Den som inte tror mig är välkommen att pröva mitt påstående med eget exempel.

Koranen som urkund till några tidigare okända vetenskapliga tankegångar finns liksom inte. Det var alltid någon tänkare före, både kring de saker som möjligen stämmer och kring de saker som inte stämmer.

Det är lite som om jag idag skulle skriva en text som innehöll evolutionen, DNA, kvantfysik, big bang osv och någon sen om 1400 år skulle kalla min text för sensationell. Jag återger ju bara vad som finns omkring mig kunskapsmässigt.

För att kringgå detta så vill man framställa det som helt omöjligt att Muhammed skulle ha kunnat känna till dessa ting. Han var en enkel köpman och en analfabet säger man. Ett påstående man faktiskt kan ifrågasätta som en efterkonstruktion, eftersom forskning visar att läs och skrivförmågan i den för-islamiska arabvärlden var stor. Muhammed som analfabet är nästan lika ovanligt som att hitta en analfabet här i dagens Sverige. Det kan hända, men är extremt osannolikt. Occham skulle inte köpa det om man så säger. Det finns enklare förklaringar.

Men även om det skulle vara sant så ändrar det inte på vissa andra fakta. För det första är den arabiska halvön, liksom hela mellanöstern, medelhavsområdet vid den här tiden extremt influerade av den tidens (och kanske tidernas någonsin) största kulturella fenomen: Hellenism. Dvs grekiska filosofiska tankegångar (som ofta även inkorporerar persiska/indiska/egyptiska) tankar. Dessa genomsyrar alla länder och områden som varit i eller i närheten av de grekiska/makedonska besittningarna under och efter Alexander den store, men även efterföljande romerska imperium. Den har sin peak vid ca 300 fKr, men efterdyningarna sitter i även idag. Det är bara att se vilken stor roll grekisk filosofi har bland västvärldens tänkare än idag.

Bland antikforskare är det vida känt hur otroligt stor hellenismen var. Bland allmänhet överlag inte mycket och bland just muslimer inte alls. Hellenismens arv på den här delen av världen är större än den värsta amerikanisering du kan hitta idag i världen. Allt badar i grekiska tankegångar kan man säga.

Så för Muhammed att inte känna till något om grekisk filosofi, analfabet eller inte, så måste han ha levt i en hermetisk bubbla. Och tillåt mig starkt betvivla att en arabisk köpman, någon som mer än någon annan demografisk folkgrupp vid den här tiden kom i kontakt med folk genom sitt yrke, inte skulle ha känt till en rätt stor portion antik filosofi.

Det här är också tiden då kristendomen gör stora frammarcher i arabvärlden och sen tidigare har vi gott om judar i området. Verkligen ingen kunskap alls i Koranen trillar alltså ner från skyn – utan är lika vardagliga då som kunskap om vår tids stora religioner och filosofier är idag.

Den här skeva bilden av den för-islamiska tiden är viktig inom Islam eftersom den understryker behovet av Islam för dess anhängare. Innan islam var det mörker och kaos och stamkrig mellan olika arabiska stammar med olika gudar. Islam som enande upplysande faktor i detta är en extremt viktig bild, som därmed gör att man vägrar ta till sig diskussioner om den förislamiska antika världen på ett vetenskapligt sätt där denna bild slås i spillror.

Hur ska man annars kunna framställa koranen som ett ljus i mörkret om det visade sig inte alls vara speciellt mörkt innan den kom? Diskussionen påminner mycket om den skeva bild vi i Europa har kring medeltidens mörker. Det är svårt att framställa renässans och efterkommande tid som ljus om man inte drar ner ljusstyrkan på medeltiden rätt så mycket. Det blir iaf mycket enklare.

Det här är ingen nedklankning på Koranen, utan en upplysning om att Koranen på inga vägar alls hade någon ny sensationell kunskap. Om muslimer tycker det är ok att förljuga historien för deras religions skull, så är det de som behandlar historien med dålig respekt – och mitt brott att kritisera detta och därmed såra muslimer är bara en replik.

En stor del av den muslimska kreationismen står och vilar på att koranen gav oss ny kunskap som var så sensationell att den måste ha varit given från en gudomlighet. Plocka väck sensationsfaktorn och luften går ur ballongen.