Kreationism i Islam (del 4)

En diskussion om kreationism i Islam handlar även om skapad historia – i dubbel bemärkelse.

Kreationismen i Islam bygger på principen att Koranen alltså innehåller en massa sensationella vetenskapliga sanningar som man först nu i nutid har kunnat konstatera stämmer. Om man bortser från den enorma detaljen att det inte alls är så, utan att det som jag påpekade i mina föregående bloggposter handlar om cherry picking och subjektiv tolkning kring korantexters egentliga mening så bygger det även på ett annat trist fenomen: Enorm okunskap bland muslimer om vad man kände till vid den förislamiska tiden i världen.

Det hela skulle ju bara bli intressant om ingen annan redan tidigare sagt dessa ”vetenskapliga ting”. Men så är ju inte fallet. De ”sanningar” som står i Koranen är ju utan undantag (i de fall de få öht stämmer eller med ansträngning går att tolka som muslimerna vill till modern vetenskap) inget annat än grekisk, persisk, egyptisk och indisk filosofi. Allt från ”bergens rötter” (vilket ju är trams, men vida påstått innan islam), till livmoderns funktion (påpekat av Aristotele), till månljuset som en reflektion (grekisk mytologi) är old news. Den som inte tror mig är välkommen att pröva mitt påstående med eget exempel.

Koranen som urkund till några tidigare okända vetenskapliga tankegångar finns liksom inte. Det var alltid någon tänkare före, både kring de saker som möjligen stämmer och kring de saker som inte stämmer.

Det är lite som om jag idag skulle skriva en text som innehöll evolutionen, DNA, kvantfysik, big bang osv och någon sen om 1400 år skulle kalla min text för sensationell. Jag återger ju bara vad som finns omkring mig kunskapsmässigt.

För att kringgå detta så vill man framställa det som helt omöjligt att Muhammed skulle ha kunnat känna till dessa ting. Han var en enkel köpman och en analfabet säger man. Ett påstående man faktiskt kan ifrågasätta som en efterkonstruktion, eftersom forskning visar att läs och skrivförmågan i den för-islamiska arabvärlden var stor. Muhammed som analfabet är nästan lika ovanligt som att hitta en analfabet här i dagens Sverige. Det kan hända, men är extremt osannolikt. Occham skulle inte köpa det om man så säger. Det finns enklare förklaringar.

Men även om det skulle vara sant så ändrar det inte på vissa andra fakta. För det första är den arabiska halvön, liksom hela mellanöstern, medelhavsområdet vid den här tiden extremt influerade av den tidens (och kanske tidernas någonsin) största kulturella fenomen: Hellenism. Dvs grekiska filosofiska tankegångar (som ofta även inkorporerar persiska/indiska/egyptiska) tankar. Dessa genomsyrar alla länder och områden som varit i eller i närheten av de grekiska/makedonska besittningarna under och efter Alexander den store, men även efterföljande romerska imperium. Den har sin peak vid ca 300 fKr, men efterdyningarna sitter i även idag. Det är bara att se vilken stor roll grekisk filosofi har bland västvärldens tänkare än idag.

Bland antikforskare är det vida känt hur otroligt stor hellenismen var. Bland allmänhet överlag inte mycket och bland just muslimer inte alls. Hellenismens arv på den här delen av världen är större än den värsta amerikanisering du kan hitta idag i världen. Allt badar i grekiska tankegångar kan man säga.

Så för Muhammed att inte känna till något om grekisk filosofi, analfabet eller inte, så måste han ha levt i en hermetisk bubbla. Och tillåt mig starkt betvivla att en arabisk köpman, någon som mer än någon annan demografisk folkgrupp vid den här tiden kom i kontakt med folk genom sitt yrke, inte skulle ha känt till en rätt stor portion antik filosofi.

Det här är också tiden då kristendomen gör stora frammarcher i arabvärlden och sen tidigare har vi gott om judar i området. Verkligen ingen kunskap alls i Koranen trillar alltså ner från skyn – utan är lika vardagliga då som kunskap om vår tids stora religioner och filosofier är idag.

Den här skeva bilden av den för-islamiska tiden är viktig inom Islam eftersom den understryker behovet av Islam för dess anhängare. Innan islam var det mörker och kaos och stamkrig mellan olika arabiska stammar med olika gudar. Islam som enande upplysande faktor i detta är en extremt viktig bild, som därmed gör att man vägrar ta till sig diskussioner om den förislamiska antika världen på ett vetenskapligt sätt där denna bild slås i spillror.

Hur ska man annars kunna framställa koranen som ett ljus i mörkret om det visade sig inte alls vara speciellt mörkt innan den kom? Diskussionen påminner mycket om den skeva bild vi i Europa har kring medeltidens mörker. Det är svårt att framställa renässans och efterkommande tid som ljus om man inte drar ner ljusstyrkan på medeltiden rätt så mycket. Det blir iaf mycket enklare.

Det här är ingen nedklankning på Koranen, utan en upplysning om att Koranen på inga vägar alls hade någon ny sensationell kunskap. Om muslimer tycker det är ok att förljuga historien för deras religions skull, så är det de som behandlar historien med dålig respekt – och mitt brott att kritisera detta och därmed såra muslimer är bara en replik.

En stor del av den muslimska kreationismen står och vilar på att koranen gav oss ny kunskap som var så sensationell att den måste ha varit given från en gudomlighet. Plocka väck sensationsfaktorn och luften går ur ballongen.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s