The Godless Swede

Sådärja, jag sa ju att jag skulle återkomma med besked om vad framtiden bjöd på. Det gör jag också härmed.

Jag känner som sagt att jag nått till vägs ände med mitt svenska bloggande. Det finns bara så många olika sätt man kan säga samma sak innan det blir tröttsamt att höra, inte minst för en själv. Därför tänkte jag fortsätta arbetet, men på engelska istället. Man når en helt annan storlek på publiken på så sätt och möjligheterna att nå ut till folk ökar.

Jag har själv många ggr beklagat mig över tex hur jag tycker svenska feminister navelskådar egna miniproblem och i princip aldrig uppmärksammar det verkliga förtrycket mot kvinnor som finns i världen. Nåja, jag har ju inte varit bättre själv med att skriva till en liten svensk publik om skepticism då heller… Det är ju trots allt så att i stora delar av världen är ateism antingen förbjudet i lag, eller så pass utanför alla normer att de som uttrycker sig negativt om gudar direkt blir påhoppade. Som trygg svensk kan jag i min lilla borg faktiskt ju göra en liten insats.

En av anledningarna till att jag låtit bli att blogga på engelska är att jag redan testat det och märkt av hur tungt det är. Det tar mycket längre tid att skriva texterna och risken att man låter som en kretin ökar också hur noga man än är. Jag vet att många svenskar anser att de är jätteduktiga på att skriva på engelska och att de t om föredrar det framför svenska. Det får stå för dem – i regel är sådana påståenden mer hybris än sanning. För i regel syns det ganska tydligt att en text är skriven av en svensk. Inte för att den har en massa fel, utan för att man tenderar att försöka uttrycka sig lite för mycket på ”rätt sätt” språkligt att det hela ser konstlat ut. Enkelhet är svårt i andra språk eftersom det är svårt i det egna språket.

Tidigare experiment med geobloggar på engelska har just känts så där jobbiga och onaturliga att skriva för mig. Men jag tänkte ge det en ny chans igen nu eftersom responsen alltid varit så bra från publiken. Jag känner hur en stor våg av hybris och bekräftelsebehov sköljer över mig och den svenska publiken ger mig inte tillräckligt med utmaningar och respons längre. Ja jag vet, pompöst… 😉

Så om du är intresserad av åsikter utklädda till fakta kring ateism, skepticism, vetenskap och politik och inte får stroke av min dåliga engelska, kan du härmed följa mig på min nya blogg, (som ännu inte har så mycket innehåll). Det blir givetvis inte bara allvarliga ämnen, utan jag tänkte hålla en ton av trams så ofta det går för att inte tröttna på mig själv. Ses och hörs!

Länk: The Godless Swede

Vi behöver inte mer Jesus i vården

Jesusmanifestationen (en liten men för de anhöriga väldigt viktig händelse i Stockholm) höll tydligen ett gäng seminarier på temat religion och vård. Jag kommenterar det hela citatvis, men ni kan läsa artikeln i sin helhet här.

All modern vård och omsorg har ytterst sina rötter i kristen tradition och solidaritet med de svaga och utsatta.

Godtyckliga gränsdragningar tillhör retorikerns bäste vän, men inte den seriösa vetenskapsmannen. Det här med att rent allmänt åberopa historia som argument för nutiden är i bästa fall intressant, men i det flesta fall medvetet förvillande och irrelevant. Den nutida humanismen, den sekulära som genomsyrar det svenska samhället, där goda handlingar baseras på utilitarism och individers empati, har inget med kristendomen att göra utan är en rent allmänhuman etik. Om någon vill dra gränsen för rötter i kristedendomen handlar det om retorik, inte fakta. Frågor om etik och moral är äldre än de grekiska tänkarna och om kristna apologeter vill dra gränsen i medeltiden, kan jag dra gränsen i den hedniska antiken eller ännu hellre samtidens sekulära moral med större logik. Historiska arv är fruktansvärt missbrukade begrepp. Jesusmanifestationens kristna har inte mer gemensamt med medeltidens kristna än jag har med antikens ateister. Vi är alla produkter av en mycket modernare historia – den tidigmoderna tidens upplysningar och i de kristnas fall: konservativa reaktionära bakåtsträvanden.

Ordet lasarett kan enkelt härledas ända från Bibelns berättelse om Lasarus.  Många sjukhus startades av kloster­ordnar.

Ja det är sant att klostren bedrev en med den tidens mått mätt bra och sympatisk vård av gamla och sjuka. Så länge katolicismen fanns. Därefter blev det skött i annan regi innan mer sekulär sjukvård här i västvärlden eftersom det inte var kristendomen i sig så mycket som värnade om vård, som det var just klostren som på så sätt knöt traktens bönder till sig beroendemässigt.

Klosten hade en given position för samhällsnyttan. Bönderna fick vård och lite skolning. Munkarna fick mat och råvaror. Om klostren har jag föga ont att säga. Det är den vaga outtalade kopplingen mellan dagens människor i Jesusmanifestationen och dessa munkar och nunnor jag vänder mig mot. De har inte mer relation till eller saker gemensamt med dessa medeltida tjänare än vad den här ateisten har och ska knappast försöka skapa en röd tråd till sina egna behov idag från hur vården via kloster fungerade. Den var mycket mer jordnära – och baserad på ”i brist på annat”. Dagens Jesusmänniskor tenderar att sätta böner framför vetenskap – och det är något helt annat. Klostren, notoriska välkända inrättningar för att vetenskapen öht skulle kunna utvecklas till det den är idag genom sin respekt för även profana böcker, och en tillflyktsort för mången ateist redan på medeltiden, är något helt annat än dagens kristna frikyrkor. Jämförelsen finns helt enkelt inte så som artikeln antyder.

Idag är idag. Det är mestadels i USA som vården skötts av religiösa organisationer idag, i Europa började det efter reformationens slakt av klostren skötas av en rad olika sekulära inrättningar istället bortsett från en del kvarlevande lasaratt i de största städerna. Provinsialläkare tog över i Sverige from 1600talet tex, finansierade av staten, likaså jordemödrar också finansierade lokalt. Men inte ens i USA var kyrkan roll speciellt stor i vården utanför storstäderna på östkusten. I övriga USA var det privat avlönade läkare som gällde. Man ska helt enkelt inte överdriva kyrkans roll i vårdens historia även om den heller inte skall underskattas. Dagens kristna vill gärna dra en röd tråd från medeltidens kloster till fromma sjuksköterskor, men det fungerar inte så.

För övrigt var det inte kristna som uppfann vården heller som påståendet ovan antyder med sin koppling från nutid till klosterväsendet. Egyptier, greker och romare hade en effektiv vårdapparat för sjuka, med etik och moral, långt innan Jesus ens var påtänkt och som på väldigt få sätt alls skiljer sig från den medeltida.

De kristna inrättningarna tog över de antika romerska och var de som skötte en stor del av vården och medicinen under medeltiden bara, för att det så sedan dök upp andra kristna som förstörde apparaten under reformationen. Det var kanske behövligt, för annars hade klostren kanske än idag haft hand om all vård, vilket knappast hade inneburit annat än att forna tiders oftast felaktiga teorier om kroppen än hade styrt. Men innan den moderna vården hann ifatt reformationen så var livet rätt eländigt. 1500-talet och 1600-talets början är rätt usla tider för sjukvården och det är faktiskt inte förrän på 1800talets slut när den sekulära humanismen, mänskliga rättigheter och en vetenskaplig syn på medicin tar över helt som det blir bra vård.

I Sverige hade sköter­ske­utbild­ningen ända fram till för några årtionden starka band med kyrkan och kristen människosyn. Att vara sköterska eller läkare var ”ett kall”. Det var då.Hur ser det ut 2013? frågar sig arrangörerna. Mångkultur, accelererande sekularisering och blind ekonomism har på några år förändrat vårdens innehåll till enbart medicinering och strikt vetenskaplighet.

Med andra ord: Det var bättre när de ogifta sjuksköterskorna neg och tog emot en klapp på huvudet likt pigor som betalning än behandlades som en professionell yrkeskår med status som syntes i plånboken. Ett stort problem för vårdyrkets status idag är just den där gamla statusen att man ”egentligen” ska vilja göra allt gratis om man är en riktigt god sjuksköterska. Inte ska sjuksköterskor strejka för bättre lön, det ska ju helst vara ett kall. Lite så går idealet faktiskt än idag. Sambon som är ssk har faktiskt stött på chefer som använt det som allmänt argument mot lönehöjningar för ssk.

En annan stor förändring som gör pig-statusen på sjuksköterskor befängd är att när sjuksköterskor en gång i tiden skolades i vård så var det mycket just bara omvårdnad och på ett trivialt anekdotbaserat plan. Vad som verkligen var god vård var godtyckliga åsikter eller pseudovetenskapliga dogmer, och bara sällan baserade i riktiga vetenskapliga fakta.

Likt det mesta andra akademiska vält har omvårdnadsteorin utvecklats och det är idag ett akademiskt ämne som det forskas inom. Lägg därtill det faktum att vi idag har speciallistutbildade sjuksköterskor med komplicerade medicinska kunskaper likt IVA och anestesi och det där med ”kallet” blir rätt absurt att åberopa som viktigt. Det osar snarare bara förakt för vårdyrkets status som professionellt yrke.

Visst, en person som verkligen brinner för sina medmänniskors bästa blir säkert en sympatisk person som i teorin låter som en bra människa för vården, men inte nödvändigtvis en kompetent omvårdare eller läkare för det. Evidensbaserad kompetens är och förblir viktigare än något annat inom omvårdnad. Annars har vi, som vi hade förr i tiden i vården, ett gäng tyckare, som kanske menar väl, men som hanterar folk helt okontrollerat, och som t om när de har rätt, inte har något att luta sig åt.

Det är strikt vetenskaplighet, som artikelförfattaren uttrycker sitt förakt för, som idag gör att sjuksköterskor inte sprider bakterier mellan patienter i lika stor utsträckning som förr när allt sjuksköterskan skulle göra egentligen mest handlade om att hålla folk i handen, tala om Jesus, bädda sängen och vara den allsvetande läkarens piga.

Tänk, för 200 år sen dog folk som flugor av epidemier våra sjukhus innan Florence Nightingale lyckades få igenom en rapport om hygienens underskattade roll i vården där Jesus var det sista hon åberopade som en lösning på problemet (och då är hon ändå ett exempel på någon som annars ofta var allt annat än sekulär).

Att dödsfall genom sjukhusepidemier idag är mycket ovanliga beror inte bara på att den strikta vetenskapligheten har gett oss nya fungerande mediciner (tillskillnad från de gamla kristna favoriserade botemedlen; bön, örter, åderlåtning och lavemang), det gav oss ett begrepp om att medicin ibland handlar om att göra vad som är rätt och inte vad folk alltid vill eller tycker.

Du vet, säga ifrån och sätta ner foten när folk okunnigt säger ”ja men min mormor säger att vitkål kan bota cancer” och inte behandla dessa direkt farliga åsikter med respekt. Eller med ett mer relevant exempel: När någon kristen inte vill låta vetenskapen/läkare hitta botemedel mot sjukdomar, pga religiösa skäl. Det kan vara direkt personlig vägran av vård som existerar likt blodtransfusioner hos Jehovas vittnen. Men lika mycket när man vill stoppa stamcellsforskning för oss alla, eftersom man fått för sig att döda fosters rättigheter är viktigare än att miljontals slipper dö av saker som Alzheimer, ALS, MS och Parkinsons. Ni vet, ett gäng härliga andliga sjukdomar som är guds gåva till mänskligheten för att han gillar oss så mycket… Notera att man även drar all stamcellsforskning över samma kant i sin passion för predika fostrens större värde än födda människor. För inte alla stamceller kommer från foster, men all stamcellsforskning motarbetas ändå av Jesus små dåligt pålästa tennsoldater.

Kristendomen överlag har varit ett problematiskt inslag för medicinen (inte omvårdnaden i sig nu, utan just medicinen som vetenskap). Deras, revirpinkande, skråtänkande stenhårda tro på dels antika påhitt som humoralpatologi och ogillande av just vetenskapliga förklaringar på åkommor (än idag hanterar ju inte minst katoliker en rad olika sjukdomstillstånd som om de beror på besatthet, guds straff och annat religiöst betingat som helst om de öht ens skall lösas isåfall skall lösas med trams.) hade kunnat vara så mycket bättre rent historiskt om inte människan som en gudomlig skapelse hade hägrat över alla äldre tiders medicinska (miss)uppfattningar.

Det säger sig självt att så fort du ens tänker tanken på att ”ja men det där är Guds straff/vilja” så står det förhållningssättet stick i stäv med att vilja hitta en naturlig förklaring. Du blir istället nöjd. För du har din förklaring. Och den som är nöjd slutar fundera. Så funkar alla människor.

Således stod den medicinska utvecklingen också ganska stilla under nästan hela medeltiden. Inte för att antikens människor var klokare eller något bättre på spåren än örtlära och humoralpatologi, och heller inte för att kristendomen inte bidrog alls till utvecklingen av den moderna medicinen, men för att den fortfarande i det stora hela kring just medicinsk utveckling var mer i vägen än till nytta rent tankemässigt eftersom den inte då, som nu, är speciellt vetenskapsvänlig som religion. Religiösa inrättningar som klostren i all ära, men det är inte gudars närvaro i dessa hus som gjorde dem viktiga för vetenskapens utveckling, utan den enorma tid folk där hade att just läsa och fundera på saker.

Kristendomen var bra på att förvalta omvårdnaden av folk från antiken och t om utveckla just omvårdnadsbiten till att bli ännu bättre. Men den var direkt usel på att utveckla medicinen som vetenskap när religionens förklaringar hängde över allting som ett antiintellektuellt spöke. Och problemet idag är att omvårdnad inte kan skiljas från medicin, utan det krävs kunskaper i medicin, för att förstå vilken omvårdnad som är bäst.

Överdrift? Nej det är ju exakt det vi ser med detta uttalande från Jesusmanifestationen. Det var bättre förr, när sjuksköterskorna och läkarna var kristna och allt var mindre strikt vetenskapligt. Jag argumenterar bara utifrån vad jag läser.

En röd tråd finns här. Medeltidens dogmatiska ideal lever i Jesusmänniskorna och de förstår inte att anledningen att folk idag väldigt sällan dör av ett benbrott, getingstick eller en förkylning är för att vi har haft en vetenskaplig utveckling som helt utan gud som variabel i någon förklaring, istället bara har försökt ge sig på att förklara allting evidensbaserat. T om goda kristna vetenskapsmän begriper i regel att man inte ska blanda in gudar och profeter i vetenskapens förklaringar. Men i Jesusmanifestationens led finns det inga goda vetenskapsmän. Bara missnöjda bittra reaktionärer som inte hänger med i samhällets utveckling. Och som ni kan se nedan; synd om sig själva tycker de också i god kristen tradition. Det är ju så himla jobbigt att tillhöra de där ynka 2 miljarderna kristna som inte har något att säga till om i världen…

I synnerhet har djupa diken skapats mellan professionell vetenskaplig vård och andliga relationer mellan patient, vårdpersonal och läkare. Att tala om Gud och inre behov med en patient är i dag närmast tjänstefel. Att bedja tillsammans med en patient blir övergrepp.

Humor. Nja om en kristen patient och kristen vårdare ber tillsammans i det privata, utan att därmed undlåta viktiga behandlingar, det finns tid för det, ej stör andra, eller vara frågan om att det bara är en part som vill det, lär det inte var någon som säger något om det sker. Men nu är det inte speciellt många inom vården som ÄR kristna längre och tiden till annat än den allmänna vården är ringa, precis som i övriga samhället. Man kan som kristen inte förvänta sig att demografin på ett sjukhus mer än i några promillen skiljer sig från övriga landets demografi kring kristendom.

Men jag antar att Jesusmanifestationens vänner helst av allt skulle vilja se att det vore ett krav i CVt för vårdpersonalen att vara kristna. För vården var ju så himla bra förr när den var religionsbaserad istället för vetenskapsbaserad som nu…

Lycka till med urvalet på landets sjuksköterskeutbildningar. Om de trodde det var svårt att rekrytera nya studenter nu, så är det nog inget mot hur kravet om bibelbekännelser skulle påverka antalet sökande i negativ riktning. För att inte tala om hur många fantastiska empatiska människor som faktiskt känner att de har ett kall att vårda andra – helt utan att Jesus är med som drivkraft – skulle exkluderas. Men vem behöver väl kompetenta akademiskt skolade sjuksköterskor, bara de tror på Jesus och kan trycka ner böner i halsen på otacksamma läskiga ateistiska patienter så är resten så gott som oviktigt…

Det bästa vore väl kanske präster helt igenom på sjukhusen och slippa all eländig vetenskap helt och hållet? Då blev det ju fart på andligheten. Låt oss bedja bort cancern.. det finns ju så många rapporterade fall i världshistorien där det har lyckats! Inte…

Visst finns det luckor i hur vården fungerar idag. Visst borde man lyssna på mer vad folk vill. Visst borde den har kvadrupla resurser. Visst borde det regna läkare från skyn och visst borde cancer sedan länge vara utrotat. Och visst borde det finnas möjligheter till andlig vård för de som önskade det.

I en perfekt värld. Med obegränsade resurser.

Vården är allt annat än perfekt eftersom världen är allt annat än perfekt – men vägen till en bättre värld och vård (både omvårdnad och medicin) handlar om att utvecklas framåt, inte ta ett endaste korkat historielöst steg bakåt in i medeltida ideal och hysa förakt för sekularisering och vetenskap.

För det är ENDAST dessa ting som gör att vi inte längre mäter galla mot blod och urin och försöker bota franska sjukan, sticksot och moderpassion med verkningslösa örter och bön.

För vården är idag år 2013 på ALLA sätt bättre än den var 1913 och astronomiskt mycket bättre än den 1813, 1513, 1213 och år 13. Utan undantag. Verkligen inget alls med vården förr uppvisade bättre resultat. Om du seriöst tror att nunneklädda religiöst rekryterade sjuksköterskor i något charmigt soligt brittiskt hospital – så som det ser ut i Downton Abbey, var bättre på något alls än dags sjuksköterskor så tror du fel.

Om du tror vården var bättre på att förvalta just dina protestantiska lutheranska andliga behov så stämmer det kanske, men om du tror den kunde behandla din urinvägsinfektion med dagens effektivitet hade du fått fortsätta be på toaletten olyckligt tillsammans med Jesus. Om du tror att patienterna var lyckligare förr, när pseudovetenskaplig vård i regel inte kunde göra annat för dem än ge dem falska förhoppningar, så drömmer du söta verklighetsfrånvända drömmar.

Om du saknar bön vid sängkanten och Jesuskors på väggen så får du väl resa till något missionssjukhus i Afrika och ta in där istället och uppleva lite av nostalgin med andlig vård – ja bortsett från att de där har ännu mindre tid för det pga ännu mindre resurser. Om du vill ha andlig spis i din svenska sjukhussäng så får du väl helt enkelt ringa efter din präst och kolla om hen vill komma. Varför öht ens besöka sjukhuset om du har gud på din sida kan man ju också fråga sig…

Det är trots allt inte sjukvårdens jobb att hantera dina särskilda andliga behov – hur viktiga dem än är för dig eftersom det är vi skattebetalare överens om inte kan finansieras av skattemedel det också.

Dessa får du sköta på din fritid och tacka din gud ifall andra – andligt lyxigare – möjligheter presenterar sig ändå, som tex en religiös omvårdare, som har tid över för dina andliga behov bortsett från sina betalda arbetsuppgifter.

Förövrigt: Varje större sjukhus har sjukhuspräster och kapell/bönerum. Räcker inte det? Nej, för när det kommer till konservativa människor i allmänhet och kristna i synnerhet finns det ingen ände på tramsiga saker att klaga över.

Kristna som tror på evolutionen

…kan de verkligen innerligt förstå vad evolutionen är och hur illa den fungerar tillsammans med konceptet ”en skapande, god, allsmäktig gud”? Nej jag tror inte det faktiskt. 

Att kreationister tänker begränsat och litet och även har enorma kunskapsluckor om vetenskap kan man nog rätt lätt bli ense med de flesta mer moderata och liberalt kristna. Men det gnager i mig varje gång jag ser en kristen säga att de minsann inte har några problem med saker som evolutionsteorin. ”Gud skapar kanske genom evolutionen” heter det. Och det gnager mig att det gnager mig eftersom jag ju inte vill ta strid med liberalt troende egentligen. De är ju ”nästan där” så att säga. Men ni känner mig, jag kan inte låta bli när logik och rimligheter står på spel…

Samtidigt som det givetvis är oerhört sympatiskt att kristna försöker kombinera sin tro med vetenskap – utan att kompromissa vetenskapen till att bli pseudovetenskap likt kreationisterna gör – är det ju inte riktigt så där enkelt som det låter att kombinera evolutionen med religionen. Och liberalteologer gör det lite för enkelt för sig…

För det första står det verkligen ingenstans i deras egen bibel att deras gud skapar genom evolution. Det står istället uttryckligen att guden skapar färdiga väsen och i fallet med människan ”skapelsens krona”.

Människan är tex inte alls en primat evolverad fram av andra primater, utan gjord av lera (om vi blandar in judisk och islamsk mystik) (och i kvinnans fall revben). Dvs vi talar inte bara om en lucka i bibeln nu likt hur internet, elektricitet och älgstek kan finnas och vara bra trots att bibeln inte nämner ett jota om det, utan vi talar om saker bibeln faktiskt ger en version av. Vi snackar färdiga paket med färdiga skapelser enligt bibeln.

Dvs man måste då ta till den berömda ”ja men då är det symboliskt menat”. Vilket ju funkar, så länge man har gott samvete intellektuellt kring de där godtyckliga gränserna för vad som i bibeln är symbolik och vad man verkligen sen självklart tror på. Inte helt lätt att förstå som en utomstående när subjektivismen tornar upp sig i urvalet av sanningar vs symbolik. Varför är A symbolik men inte B i bibeln? Jo givetvis för att kristna anpassar sin tro efter historiens utveckling och andra värdesystem än de som återfinns i bibeln, inte för att det självklart är så ”om man förstår” som de själva ofta hävdar.

För det andra finns det verkligen ingen del av evolutionsteorin som kräver en gudom för att fungera och det är viktigt att komma i håg. Dvs i det vetenskapliga resonemanget blir variabeln ”gud” en meningslös extra variabel som inte finns med i formeln, men som ändå tillskrivs deltagande av sina apologeter och som helt enkelt måste tryckas in, kanske på bekostnad av andra variabler som därmed måste plockas bort.

Detta tas som självklart helt utan att de egentligen kan skriva om formeln och övertyga någon som kan något om evolutionsteorin exakt var Gud står i den nu (dvs man bagatelliserar evolutionsteorins gedigenhet som den är formulerad nu). För att fortsätta det vetenskapliga resonemanget vidare vill jag också påpeka att om man ändrar en teori eller för in en ny variabel så bör man också förklara hur sjutton det kunde fungera utan det nya innan. Dvs det är också upp till kristna apologeter att inte bara visa hur gud ska vara en del av evolutionsteorin, men även förklara hur evolutionsteorin faktiskt kan fungera helt utan gud.  Och ju mer extraordinärt påstående man kommer med, desto mer extraordinära bevis måste man ha. Science is a bitch. Så funkar det alltid.

Så för det tredje, ÄR gud bara någon man kan stoppa in i evolutionen och blunda och låtsas som allt funkar fint? Nej verkligen inte. För det första tillskrivs guden allsmäktiga, jättegoda egenskaper som skapar saker ”och sedan ser att det är gott”. Bara ATT livet öht då måste anpassa sig till en evigt föränderlig miljö (planeten Jorden, med sina klimatförändringar, tektonik och naturkatastrofer) visar på att inget alls öht är skapat i ordets rätta bemärkelse, utan isåfall är ”satt i rullning, guidat utan syfte och utan mål studsandes på oräkneliga hinder i evig tid” en bättre beskrivning än ”skapelse”.

En begreppsvärld som öht inte existerar i bibeln och som inte direkt känns helt kompatibel med den skapande gudens perfektion . Även om du försöker trycka in ”guidad” i evolutionen så kan du inte göra det hur som helst. Evolutionen är ju definitionsmässigt utan mål, utan syfte och bara en resultatmässig konsekvensbeskrivning av livet. Lägger du till en guide antyder du ett mål – och det är ett inkompatibelt påstående med vad evolutionsteorin faktiskt säger i sin grund. Med ett mål rasar liksom hela resonemanget och  alla bevis den är uppbyggd kring som handlar om anpassning försvinner. Gud i evolutionsteorin dödar teorin helt enkelt.

För det är ju det här som är evolutionen: Meningslöst misslyckande. Varje sekund dör biljoner misslyckade organismer på jorden. Det gäller bakterier som torkar ut på en sten, amöbor som råkar driva in i vatten med för låg salthalt, träd som drunknar i den stigande bäcken, människor som föds med hjärtsjukdomar, kattungar med cancer… Organismer som kanske försvinner systemet långt innan de kunde sprida sina arvsanlag vidare, helt enkelt för att de pga antingen funktionsfel eller dålig anpassningsförmåga inte kunde lyckas med annat.

Om man ser på resultatet genom jordens hela historia handlar det ju om kvadriljarder (ja det är ett riktigt ord) döda livsformer som inte dött lyckliga av hög ålder, utan av oförmåga till anpassning eller ofta plågsamma funktionsfel. Nu är medvetandegraden hos bakterier som dör noll, men mycket annat liv är medvetet nog för att kunna lida av sin meningslösa död. En fågel som inte kunde hantera att de magnetiska polerna ändrar position en gång var miljonte år gör ju inte direkt vågen, när den kraschar i vågen i havet pga förvirring av felnavigationen direkt. Att bara blunda för allt detta ofantliga lidande som Jorden bevittnat under 3.7 miljarder år med liv på sig är ju inte speciellt kristet ens.

En liten fråga på det: Varför behöver den skapande perfekta gudomen så mycket lidande beroende på misslyckad anpassning och bristande funktion i sitt CV? Och hur kombinerar man det med begreppet ”god”? Vad är det som är gott med barncancer tex? Med parasiter som bosätter sig i andra livsformer?

Om gud är god och styr livet genomen evolutionen och har gott samvete för allt lidande är guds samvete inte friskt enligt några värderingar gud sen anser att vi tjockskalliga primater själva ska följa. Ni vet det där lilla med empati tex…

Det mest skrämmande i resonemanget är ju att det är en evig process utan slut. Det kommer ju fortgå så länge livet existerar. Liv ÄR evolution.

När jag hör begreppet ”gud skapar genom evolution” och tänker på vad som står i bibeln om skapelser, så handlar det ju om färdiga mål. Tada! En människa, Tada! En fisk. Det är ju vad det står faktiskt.

Men det är ju inte så evolutionen fungerar. Människan är ju ingen slutlig skapelse, (även om vi troligen är en på jorden unik varelse som kommer kunna göra mycket åt vårt öde rent evolutionärt tillskillnad från allt annat liv som existerat). Vi evolverar ju faktiskt hela tiden. Vi är mer finlemmade än för 100 000 år sen. Vi är längre. Vi föds troligen med högre IQ också och vi har en enormt större mängd antikroppar i oss mot sjukdomar, som kommit under dessa ynkliga100 000 åren.

Den skapande allsmäktige allsvetande gode guden som vill att vi ska vara empatiska och snälla mot varandra och dödar sin son för sakens skull när vi inte är det, vet ju rimligen om allt detta och allt som komma skall. Varför då sätta en boll i rullning med allt det lidande det orsakar bollen, istället för att direkt flytta bollen till sitt mål, eller åtminstone bana vägen bättre. För att det är viktigt att vi lär oss något av att själva ta oss vidare?

Det där med barncancer igen herr Jahve… vad är det små döende lintottar och deras djupt olyckliga föräldrar ska lära sig av det tycker du? Tja, de flesta av dem som var religiösa lär ju tappa sin tro på dig när barnet rycks ifrån dem… men inte ens den här ateisten är så cynisk att han tycker det är en bra väg till ökad sekularisering att du tappar fans genom djup olycka.

Det där med händerna på öronen och stängda ögon går ju djupt här. För när man konfronterar den kristne evolutionstroende med alla dessa ologiska och hemska konsekvenser av en påstått allsmäktig perfekt gud som utan slut på lidandet för skapelserna skapar imperfektion med evolution och svaren på ”hur sjutton tänkte gud här egentligen”, så kommer ju det där ”vet inte, men det är ju nog så ändå” som ett brev på posten. Och inte ett jota mer problematiserande än så…

Livet rullar på. Frågan undviks på sitt djup att problematiseras av dess anhängare. Gud är god och vet säkert vad gud gör… Screw little boys and girls with cancer, guds mystiska beteende att låta evolutionen rulla på med floder av offer utan mål ska vi inte ifrågasätta för mycket…

Det måste ju funka för den troende! För alternativet för den troende är ju nästan mer kuslig ur alla perspektiv. Tänk om gud inte alls deltar i evolutionen, trots alla sina påstådda förmågor och talanger och evolutionens alla offer faktiskt är så meningslösa som de verkar vara och bara en konsekvens av evolutionen på egen hand och inte gudomlig styrd guidning. Dvs att guden inte bryr sig öht om livet på planeten Jorden.

Det finns inga bevis för en guidad evolution. Tvärtom tyder allt på att den sker helt så som evolutionsteorin själv beskriver det och en gud i formeln gör formeln ogiltig i sin nuvarande form utan mål och syften. Dvs gud blir således rimligen mer logisk som passiv än guidande i brist på andra resonemang.

Ur bevissynpunkt är det precis lika sannolikt med en passiv gud som att det inte finns någon gud alls öht bör man då ju givetvis påpeka direkt. Men givetvis en betydligt mer otrevlig tanke om du frågar den här ateisten – och rimligen de flesta kristna som jag nog skulle tro skulle föredra frånvaron av en gudom helt och hållet framför en märklig sadist som experimenterar med misslyckade livsformer eller bara passivt tittar på all olycka trots sin påstådda goda allsmäktighet.

Visst, vi är kanske för små intellektuellt för att förstå en guidande gud eller passiv guds moral. Det är nog en populär lösning som kristna bestämmer sig för för att slippa tvivla på gudens existens. Guds intentioner vet vi inget om.

Men vi är ju skapade i gudens avbild heter det, och guden har ju förmedlat sin syn på moral i sin bibel, så exakt hur olika guden kan vi egentligen vara på den punkten? Och har det någon som helst betydelse att en gud agerar på ett sätt som gör evolutionen moraliskt korrekt enligt guden för oss? Är kristna helt plötsligt så relativiserande kring rätt och fel att de är beredda att säga att rätt och fel som gud lär oss att de är helt plötsligt inte ska gälla deras egen gud? Gud själv behöver inte föregå med gott exempel?

Fint folk går in genom egen dörr i kyrkan för att slippa köerna som de uppmanar andra att stå snällt och prydligt i som prosten sa.

Om jag får lov att hitta på ett fiktigt ordstäv som stämmer in på vad det är vi ser med försvaret av den passive/guidande gudens alla otrevliga påhitt.

Evolutionen är inte logisk ur kristen synpunkt. Det är bara att inse att för att få den att fungera så måste man antingen medvetet/omedvetet låta bli att problematisera guds deltagande i den, eller helt enkelt faktiskt inte veta alls vad man talar om kring både gudar, skapelse och inte minst evolutionsteorin när man säger ”evolutionen styrs av gud”. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, men det är iaf kusligt att gudstro kan ha ett sådant infernaliskt grepp om folk att de liksom gör vad som helst för att få det att funka med allting annat.

På sätt och vis är kreationismen isåfall intellektuellt ärligare. Där försöker man inte göra avkall på gudens egenskaper och position som skapare utan eftersom bibeln varken nämner evolution – eller det är speciellt enkelt att kombinera evolutionen med den skapande guden om man så vill – så gör man inte det.

Visst, det sistnämnda beror ju inte på att man förstår mer om evolutionen än vad liberala kristna gör. Troligen förstår man bara en bråkdel i jämförelse. Men samtidigt är man ju inte naiva kring kompabilitetsproblemen heller så som liberala kristna är. Man böjer inte sin gud och bibeln lika godtyckligt mycket. Man tänker väldigt mycket mer svartvitt.

Det finns många tillfällen då ett svartvitt ”antingen eller”-tänkande visar på mentala kunskapsbegränsningar. Men det finns också tillfällen där det faktiskt bara kan vara antingen eller. Och jag vet inte om det godtyckliga böjandet av evolutionsteorin och den skapande guden in i flexibla gråzoner för att få dem att fungera tillsammans som en emulsion är speciellt mycket mer intellektuellt vettigare än att helt vägra vetenskap på bekostnad av gudens budskap.

Visst, frågan är djupare än så här och det finns fler variabler, men det finns ändå en märklig poäng i kreationismen som i detta fall gör den mer rimlig rent logiskt som alternativ än liberalteologins icke-problematiseringar av kompabilitetsproblem för varje person som säger sig tro på en kristen gudom.

Jag hatar att behöva säga det eftersom jag har många liberalteologiska kristna bekanta och vänner och därtill så ogillar jag givetvis kreationism. Men det är bara skenbart mer logiskt med en gudomligt guidad evolution än ingen evolution alls. Och det beror helt på andra faktorer än att ni har mer rätt än kreationisterna.

Utan det ateistiska gillandet av liberalteologin framför kreationisterna bygger på att ni har ett sympatiskt och rationellt förhållande gentemot vetenskap och en ödmjukhet gentemot möjligheten att religioner kan ha fel – inte att det i sig är det minsta rimligt som vetenskap med en guidande/passiv gud i evolutionen.

Den skapade evolutionen är fortfarande i sig en totalt befängd intellektuell nödlösning som helt enkelt inte är rimlig.

Den gråa massans vrede

Allt som behövs för att en åsikt skall stärkas är att en slumrande åsikt som tidigare saknade betydelse skall provoceras. Det här är exakt det som har varit ett av kärnproblemen för humanisterna och en av de främsta anledningarna till att jag inte blivit medlem eller troligen någonsin kommer bli medlem.

Humanister/ateister gör sig ofta skyldiga till detta fenomen. Jag har säkerligen själv gjort det många ggr också men saknar intresse av att förstärka detta beteende med att bli medlem i en organisation som gör det hela tiden i sina medlemmars uttalanden.

Det handlar om att man beklagar sig över något som många kanske vid förfrågan innan inte skulle försvara, men som efter det illa formulerade angreppet känner sig mer benägna att försvara. För mig har en sådan fråga många ggr varit skolavslutningar eller andra skolceremonier i kyrklig miljö varit en sådan fråga där jag inte alls tycker att humanister/ateister gör rätt som gör så stor affär av det.

I sak håller jag givetvis med dem som anser att man ska dra ett tydligt streck mellan skola och kyrka, men i praktiken är problemet som uppstår när man beklagar sig över problemet – ett större bekymmer. Man måste välja sina strider.

Det är så lätt hänt att man som ateist/humanist framställer sig som en bitter, osympatisk och själlös människa som fäktar mot väderkvarnar och försöker döda myror med stridsvagnar och det gagnar knappast saken (dvs ökandet av sekulariseringen som vi ateister alla vill se).

Jag tror tvärtom att folk som tidigare inte funderat i frågan tenderar att kunna börja försvara det hela om man inte väger sina strider väldigt noga och väldigt väl, vilket just i dyl frågor är nästan omöjligt med den taktik många av mina likasinnade humanister/ateister kör med.

Nu i dagarna kommer det senaste exemplet på en vad jag tror riktigt illa vald strid. Den framtida regenten Estelle kommer ut med en slags bönebok för dop om jag har förstått det hela rätt. Eller ja, och det kanske inte är helt oviktigt i sammanhanget: Det är ju inte tvååringen Estelle som släpper böneboken i Estelles namn, utan hovet med föräldrarnas accepterande.

Man får en liten känsla av att det faktiskt finns humanister/republikaner som blev paffa över att det fanns kristna i hovet, kanske t om i kungahuset. För så slipade är de trots allt på att oftast inte trycka upp det där kristendomskravet i ansiktet på folket.

Problemet här är inte att Estelle därmed förseglar sin kristna tro. För på inga vägar alls påverkar detta 2-åriga Estelles personliga tro. Problemet är istället två andra saker: Dels påminns de argaste republikanerna om att kungahuset existerar och därtill enligt hävd och lag måste bekänna sig till kristendomen enligt den lutheranska läran och det stör dem att de påminns om det. Jag kan också hålla med dem om att det är olyckligt att det finns folk i landet som enligt lag måste bekänna sig till en tro. Men i praktiken är det ju inte så farligt eftersom det ju inte påverkar deras personliga egentliga tro ett jota. Engelska ordet ”lip service” är här väldigt bra att tänka på.

Dels och för diskussionen jag tar upp viktigare: Sätter det en tvååring i skottgluggen för aggressiv retorik som i slutändan skapar ogillande för republikaner och inte minst humanister och ökat sympatistöd för monarki och inte minst ”traditioner”.

För det är enormt många i landet som ser på kristendomens ceremonier som ”traditioner” som de har en personlig ofta väldigt nostalgisk emotionell relation till utan att de nödvändigtvis alls tror på någon högre makt. Dvs om du angriper dop, bröllop, konfirmation, skolavslutningar och Estelle så kunde du lika gärna angripa julafton, midsommar, Sverige och Astrid Lindgren. De tror lika hårt på traditioner som en smålänning från ”Jerusalem” tror på Gud helt enkelt.

Ja jag vet. Givetvis är det illa att folk har svårt att skilja på religion och tradition. Men det beror ju på att det oftast är svårt att skilja på religion och tradition. Tro inget annat (pun intended). De flesta religioner anammar äldre traditioner och sekulära samhällstraditioner bygger nästan alltid på någon form av religion från början – om än inte nödvändigtvis kristendomen. Tex midsommar, valborg, nyår, födelsedagar osv.

Bästa exemplet är ju julen med sin märkliga kombination av kristendom, hedendom, familjesammankomst, ceremonier, attiraljer, kommers, nostalgi och mystik. Men det gäller även mer ”rena” religiösa riter likt dopet och bröllopet som folk har en massa andra kopplingar till än de rent religiösa.

Så när man spyr galla och svavel över Estelles bönbok hjälper man inte sekulariseringen. Nej vi får snarast bara se en ökad polarisering, dvs att de som tidigare lutade åt en åsikt nu tar mer ställning i den riktningen och moderata personer som hade kunnat vinnas över med mer lugn och intelligent retorik förloras. För nej, det är inte intelligent att använda en tvååring i sin politiska strid. Det bästa man kan hoppas är att frågan bara dör snabbt, för allt annat är lumpet och kontraproduktivt.

För med SD som exempel vet vi ju hur effektivt det är att angripa frågor på fel sätt. SDs framgångar har ju föga att göra med SDs abnorma skicklighet att göra, utan allt de gör att just fånga upp den gråa massans vrede väldigt effektivt med simpel populism.

Och innan du tvår dina präktiga händer och sätter ett vi-och-dem-stämpel så är ”den gråa massan” inte ett statiskt begrepp på en statisk grupp. Vi har alla till mans våra otydliga emotionella frågor där fel angrepp gör att vi slutar lyssna och gräver ner oss i skyttegraven istället.

Rasism och kunskap

Man ska akta sig för att fördumma meningsmotståndare. Även när man har forskning på sin sida som finner ett samband. Tidigare har jag sett forskning som finner ett samband mellan konservatism och dumhet. Nu finns även forskning som tyder på ett samband mellan rasism och dumhet. Inte helt oväntat då de flesta rasister utan undantag också är väldigt konservativa. Men samtidigt… Det hänger så mycket på kontext och definitioner.

Om vi byter ut ”dum rasist” mot ”dum rasbiolog” blir dumstruten snarast något man själv får ta på sig då de flesta som trodde på och sysslade med rasbiologi ju var (för den tiden) högt skolade akademiker. Rasbiologi (och frenologi) är ju rasism uppbyggt på felaktiga kunskaper, inte total brist på kunskaper eller att man lider av dumhet öht.

När ett fält i vetenskapen är nytt, likt studiet av människan på ett biologiskt plan var för 100 år sen är vägen till felaktiga teorier inte lång. Man behöver bara gå tillbaka 80 år i tiden så var det betraktat som seriös fullt etablerad vetenskap. Mycket för att nationalistisk ideologi även höll det hela på plats och pusselbitarna passade.

Man vill gärna slå sig för bröstet och tänka att man själv inte hade trott på sådant även om man levde då, men om du var bildad och smart är det väldigt sannolikt att du faktiskt gjorde det.

Det var inte ondska som drev rasbiologer överlag, utan seriöst vetenskapligt intresse som gått fel och som även låtit sig påverkar av nationalism och elitism (och intellektuell elitism och rasism är minst lika gammalt som Platon, inget som uppstått i modern tid).

Den kontextuella logiken för 80 år sen i det hela var stor, men man lyckades fortfarande väldigt dåligt med att se det hela ur ett större källkritiskt perspektiv ur vår synvinkel. Går vi sedan och tittar på det hela med rasism i aktiv form, i politik, så visar oss historien åter att det inte alls är dumhuvuden som står främst i leden. Nationalsocialismen lockade många akademiker vars passion för staten brann lite för varmt likt det gjorde för de flesta bildade under nationalromantikens soliga dagar.

Det är inte samhällets dumhuvuden som går i dessa nationalsocialistiska tåg på 30-talet, utan delar av samhällets bildade elit som var missnöjda med en instabil värld. Många är de som föll för fascismens och nationalsocialismens fagra ord. Smarta som dumma.

Visst, detta var förr, nu är nu. Idag vet vi mer och smarthet definieras rimligen jämfört med hur man förhåller sig till samtidens kunskaper. Därför har också andelen smarta som stöder rasistiska tankar reducerats eftersom vi efter ww2 applicerat stora mängder kritiskt tänkande på den gamla tidens akademiska rasism och därmed nästan helt reducerat den till obefintlighet.

Så är alla bildade skolade akademiker idag ense i frågan om rasism? Nej, det är tyvärr inte så enkelt. Återigen syns det att andra saker påverkar.

För det första, och det gäller historien som nutiden, är människor inte ense om VAD som är rasism. I en del mycket nervösa kontexter blir det rasism att öht ta notis av olika hudfärg. I andra sammanhang krävs det rimligen fortfarande nedsättande eller värderande åsikter. Själv tillhör jag dem som anser att rasism är rasism när konsekvensen av det man säger är baserat på just rasbegreppet och har som syfte att gradera eller värdera negativt. Allt annat är gråzoner som måste ses sin kontext.

Det är tex inte rasism att konstatera att svarta i USA av biologiska skäl är mer mottagliga för diabetes, det är ett faktum som troligen beror på en olycklig kombination av sociala faktorer och den där otrevliga urvalet av ”starka individer” som transporten av slavar över Atlanten gjorde. Jag ser heller inget problem i att konstatera att olika etniciteter med rätt god statistisk sannolikhet har olika små egenheter i sin benstomme som gör att man kan skilja dem åt osteologiskt (står en del om det här). Men i känsligare europeiska sammanhang brukar man förneka att det är så – jag har mött många osteologer i Sverige som helt låtsas som om det där inte finns.

Jag har läst osteologi och minns att vår nyanserade lärare i det just nämnde att Europa och USA har olika syn på det där med rasskillnader i benstomme och att man som osteolog i Sverige gärna hävdar att ingen finns. Det säger ju sig självt att något unket ligger begravt om åsikter och rädsla för att säga fel saker kan avgöra sanningshalten i en naturvetenskaplig fråga år 2013. Att Europa och USA skulle ha olika sanningar är givetvis idiotiskt.

Allra minst för att det inte finns något värderande i frågan. Ingen påstår ju att det är kopplat till förmågor och egenskaper. Som med all forskning nära problematiska ämnen måste man dock givetvis alltid formulera sig bra och det gör ju osteologerna som studerat rasskillnaderna numera.

Vi befinner oss just nu i en värld där de kulturella skillnaderna i vad som öht kallas rasism är så pass stora att det gör resten av frågan märklig.

Det verkar snarast vara så att fördomar hänger samman med dumhet och rasism är ofta en fördom. Men bara i kontexter där vi är ense om vad som är fördom och rasism först. Lite som diskussioner om ideologi överlag faktiskt. Sitter man längst till höger eller vänster blir alla andra vänster eller höger och nyanser blir osynliga för en. Är man libertarian har man svårt att acceptera att en socialliberal också är till höger politiskt. Och en kommunist skulle skratta åt påståendet att socialdemokrati är riktig vänster.

På samma sätt blir allt på fel sida om den totala antirasisten lätt rasism.

Det är även så att jag starkt betvivlar att de flesta av dem som verkligen ser sig själva som totala antirasister utan fördomar om andra raser/etniciteter är så där fantastiskt fördomsfria som de själva kanske tror. Du kan ju själv fundera på om du hellre bor i centrum av Malmö än i Rosengård och så fundera lite på vad ditt val baseras på för olika variabler. Innan du säger ”närheten till allt centralt yada yada…” som argument du först vill säga så kan du ju reflektera över följande erbjudande: Du får en nyrenoverad lägenhet gratis i Rosengård.

Inte? Hellre den nedgångna 1an för 10 papp i centrum?

Jo Rosengård är ju socialt otryggt. Men faktum är ju att risken att du blir nedslagen utanför din dörr är flerfallet större i centrum av Malmö än i Rosengård. Merparten av alla fall av misshandel, rån och annat skit som kan få en att känna sig otrygg sker på skitplatser som Malmö centrum, Sthlms centrum, Göteborgs centrum och inte i dess fattigare förorter.

För det intressanta är inte fakta här utan någon slags märklig etnisk trygghet/identitet. Det intressanta är hur vi struntar i fakta till mans och ändå skulle välja den sämre lyan ur säkerhetssynpunkt påverkade av överdrivna bilder av farligheten mot en plats – som ju helt baseras på klientelen där.

Jag har inga större problem att erkänna att jag känner mig tryggare på för mig själv etniskt homogena platser likt Sjöbo, hur irrationellt det än är rent intellektuellt. Troligen för att jag lyder under någon korkad medfödd instinkt som styr mina preferenser och rädslor som är svår att besegra mentalt. Visst, nu styr inte trygghetsbehovet alla våra vistelseval, men att förneka att det finns där, åtminstone i bakhuvet, är oärligt.

Det intressanta är hur vi till mans faktiskt har fördomar om folk från andra kulturer och att vi är benägna att medvetet och omedvetet göra val baserade på dessa fördomar. I bästa fall lider du inte av paranoid irrationell rädsla för invandrare eller deras bostadsort.

I bästa fall handlar det istället om exotism, där allt multikultur ”är så himla bra och fräckt” att du egentligen mest sysslar med fördomar mer än den värste sverigedemokrat utan att veta om det. Att tex tillskriva folk från sydligare kulturer en massa positiva egenskaper så som öppenhet, värme, känslosamhet är faktiskt inget annat än fördomar eftersom det är att tillskriva etniciteter egenskaper.

Dina intentioner åsido, men om du seriöst tror att italienare är hetlevrade matälskare, afrikaner har rytmen i blodet, thailändare så otroligt gästvänliga, greker känslosamma och inte minst ställer det mot att då sätta svenskar som motsatsen till dessa positiva epitet så lider du själv av tankar som bygger på fördomar och överdrivna generaliseringar, bara riktade åt andra håll.

Det är inte motsatsen till fördomar, det är bara en annan sida av samma mynt. Och precis som med rädslan för att bo i Rosengård också bygger på en del portion sanningar (det ÄR ju ett område med social misär där etniska svenskar* är i minoritet) så bygger föreställningarna om kulturella etniska skillnader på statistiskt säkerställda fenomen kring kollektiva inlärda kulturella fenomen som verkar kunna gå att tillskriva etniciteter med ganska okej sannolikhet.

Men på det rationella planet är det fortfarande en generalisering och därmed en fördom. 

Lite som det är en generaliserande fördom att påstå alla rasister är dumma i huvudet faktskt. För om inte alla rasister är dumma är inte heller alla ickerasister är smarta och då står vi med en märklig beviskedja av svag generaliserande orsak-verkan.

Då är dumhet bara en kontextuellt beroende delvariabel som kan stämma ibland och inte förklaringen till att folk blir rasister.

Inte så värst god vetenskap. Apropå smarthet då.

Den gemensamma faktorn alla rasister emellan är därför snarare vad det är för kunskap man har i frågan eller om man fått felaktig kunskap – (ja när vi öht enats om vad som är rasism först och främst.)

Jag tror att vi kan vara ense om att rasism måste bekämpas för allas trevnad. Men att springa runt och kalla rasister för korkade, för att en viss sorts rasism/fördom just stämmer in på det statistiska faktumet är inte speciellt smart – eller produktivt ur bekämpningssynpunkt. Vi ser ju hur bra taktiken att håna och förlöjliga sverigedemokraternas fördomar om invandrare går… De som gör så framställer sig själva som okunniga och den defensiva känslan hos de utpekade dumhuvudena lär ju spä på deras övertygelser.

Bildning lär troligen hjälpa både smartare och möjligen även dummare rasister till bättre insikt, inte minst för att dumma rasister inte når någon framgång med sina idéer innan det dyker upp smartare rasister och hjälper dem formulera det.

Samtidigt skadar det nog inte med lite bildning kring självinsikt om vad fördomar är och att vi alla har dem för världens alla antirasister också innan de sätter sig själva på en för hög tron.

Nej jag vet, man ska kanske inte förakta beviset som visar att en redneck är dum i huvudet och det är pur inavlad dumhet som gör dem till rasister och inget annat egentligen. Det är fakta som är bra att ha och som givetvis lär besvära smartare rasister pga guilt by association. Men om det nu överraskade någon är det väl betydligt mer intressant ur lösningssynpunkt att studera smarta(re) rasisters motiv och argument och istället bemöta dem punkt för punkt?

Visst, ett ”han är fan dum i huvudet” behövs till slut ibland också. I totally know the feeling…

(*Ja jag använde det obegripligt laddade begreppet ”etnisk svensk” ovan – och med det menar jag för definitionens skull en person med genealogisk härkomst så pass långt tillbaka i tiden att den inte själv identifierar sig med någon annan nation kulturellt längre. Dvs den som ser sig själv som 100% svensk rent etniskt – och det brukar rimligen ta ett par generationer innan folk gör det. Själv har jag tyskar, danskar, valloner och en rad till märkliga etniciteter i mitt släktträd, men min identitet är svensk för att det är så pass långt tillbaka att jag inte har någon personlig koppling till det andra – även om jag så skulle vilja ha det. Jag använder alltså ordet etnicitet i stort som en social konstruktion. Ingen rasism i det öht)

Nej jag tänker inte bojkotta Nestlé

En våg av ”bojkotta Nestlé” far över sociala medier i dagarna när uttalanden från Nestlés högsta instans talar om hur vatten borde säljas för pengar och inte vara en mänsklig rättighet. Här kommer några reflektioner.

1 Vatten säljs redan. På flaska, via räkningar, boendehyra och via skattsedel. Vatten är väldigt sällan helt gratis någonstans när man inräknar kostnader för att anlägga brunnar osv, även om det kan verka så. Dvs vi talar om att slå in redan inslagna dörrar här för både Nestléchefen och för de som blev upprörda.

2 Det som Nestléchefen förespråkar är givetvis väldigt osympatiskt eftersom privat ägande per definition, inte ens enligt den här kapitalisten, alltid är bästa lösningen på allt ägande. Det kollektiva har sina styrkor, inte minst just kring vatten. Men allt är inte sansat nu heller. Man ser ju med citatet direkt framför sig hur miljontals uttorkade afrikanska barn får stå och köa för att köpa vatten för att Nestlé vill sälja det till dem. Men jag har på känn att vederbörande snarare menar huruvida skattemedel i västvärlden skall betala det eller inte. Dvs det är taget ur ett sammanhang vi inte känner till (dels kan vi inte ta del av originaltranskriptionen från interjvun, dels kan personen ha uttryckt sig otydligt). Men visst, även om vi bara talar om rika västvärlden kan man fortfarande givetvis ogilla det. Jag gillar heller inte det, men jag kan inte låta bli att tänka på punkt 1. Jag betalar som sagt redan för mitt vatten. Och det gör sannolikt du med på något sätt även om du har egen brunn. Jag utmanar dig att komma på ett exempel på motsatsen ens i teorin.

3 Och ett ”och?” dyker också upp i mitt huvud. Dvs vad har det för betydelse vad någon CEO eller motsvarande har för privat åsikt? Sen när bojkottar man bolag för att dess anställda har åsikter man ogillar? Man brukar bojkotta bolag som säljer undermåliga/bedrägliga/farliga produkter. Eller företag som rent allmänt AGERAR illa mot kunder eller sina anställda eller mot någon annan stackare. Nestlé må vara ett gigantiskt företag, men något att säga till om i frågan har de INTE, så vad har det för praktiskt betydelse? Skulle du sluta köpa mjölk för att bonden vill ta betalt för syret du andas? Nej, inte om du tänkte efter, eftersom det KVITTAR vilken åsikt någon jävel har i privat verksamhet för vad som sker i ditt liv. Det är vad de GÖR som påverkar dig endast. Det här är i princip som om en AIK:are inte kan äta ett Göteborgs-kex… Dvs fånigt och det urvattnar bojkottsprinciper kring viktiga frågor.

4 Det är också rent praktiskt väldigt svårt att bojkotta Nestlé på ett sätt som några stora massor skulle orka med. Världens största livsmedelsföretag med över 8000 varumärken världen över varav flera stora i Sverige och varav flera är unika och nischade och inget som alla kan ge upp hur som helst ens om de ville. Om jag ska bojkotta en firma, hänger det intimt samman med vad firman gjort och om jag kan vara utan deras produkter. I det här fallet kan jag personligen vara utan deras produkter (numera), men för något år sen hade jag inte kunnat det då div barnmatsprodukter från dem var de enda dottern gillade under en fas. Och jag har svårt att tänka mig att skåningar överlag skulle bojkotta Zoegas, eller apropå barn: barnfamiljer bojkotta hemglassbilen. Försök förklara för en 5åring varför vi inte ska köpa glasspinne den här veckan – inte minst när argumentet är så fånigt osakligt som det trots allt nu är i detta fallet eller någon skåning varför man plötsligt ska börja dricka brunt sjövatten (dvs Löfbergs lila tex) istället för kaffe. Nej då får det vara vääldigt viktigt för att någon skulle bry sig.

Det finns en tid och en plats för ädla handlingar mot elaka företag. Detta är inte en sådan tid eller plats.

DI

Uppdatering: Blev uppmärksammad om innehållet i originalintervjun i Guardian här. Genast är det ju något helt annat som allt handlar om. Han talar om hur vi slösar bort enorma mängder dricksvatten och det är det han diskuterar och lösningar på det. Hur kunde den här intervjun bli så här förvanskad i svensk media? Har svensk media ingen skam alls?

Det proportionslösa tänkandet

Att frukta det som inte är farligt och inte frukta det som är farligt – det är något som alla människor gör. Även jag gör mig skyldig till det ibland. Men även med ursäkten att den bäste av oss inte alltid tänker rationellt är det ett ämne värt att belysa. För endast genom att vi tänker rationellt kan vi agera rationellt.

Inom religionen ser man t ex hur folk är mer rädda för en Gud de inte vet finns än problem som uppstår när man dödar i denne Guds namn. Jag begär inte empati nu, utan bara proportioner. Att säga att man ska döda någon, eller många andra, för att de t ex har ritat en teckning av en gudomlig gestalt, eller lever i förhållanden som inte är ok enligt religionen eller bara helt enkelt inte har tolerans med kritiker – och dödar dessa likt vi ser drabbar massor av sekulära bloggare i mellanöstern inte minst, är att inte besitta förmågan till att tänka i proportioner.

Visst, det finns värderingar inblandat i detta, men proportionstänkandet är också en faktor. En seriefigur mot någon annans liv – det är ett tecken på väldigt förvrängda proportioner.

I vardagen är det annars proportioner kring faror som visar på de mest absurda feltänk. Folk är rädda för att flyga plan, jätterädda, men sätter sig utan att blinka bakom ratten på en bil, trots att sannolikheten att du ska dö i en bilolycka är enormt mycket större än i en flygolycka. Eller ännu hellre: En motorcyklist som åker hojen till stranden en vacker sommardag som fruktar att en haj ska äta upp honom när han badar – i svenskt vatten. Proportionslös rädsla i vardagen.

Apropå hajar då. Rovdjurshatare i västvärlden målar gärna upp bilden av farliga rovdjur som KAN döda – inte minst döda små barn för att det ska bli extra behjärtansvärt. I själva verket rapporteras det noll dödsfall per år där rovdjur i det fria har dödat människor. Dör det folk av björn och varg är det alltid frågan om fångade eller i zoo uppväxta djur med beteendestörningar och utan naturliga flyktvägar.

En och annan aggressiv jakthund som angriper varg eller björn räknas knappast heller som varken barn eller människor i sammanhanget ifall någon undrade. Javisst vi kan alla till mans skrämma upp oss kring rovdjur om vi vill. Be någon tänk ut en skräckberättelse med ond bråd död och hemska varelser och monstret i det blir ju oftast ett rovdjur – och inte ett betesdjur. Vi tänker alla så, eftersom det ju efter årmiljoner som primater i naturen har varit så att rovdjuren har varit våra konkurrenter. Och kanske, djupt inne i oss, finns spåren av en primal rädsla för huggtänder, rotade i att vi som små gnagare var lätta byten på en svunnen savann. Men i det stora hela är annars rovsdjursskräck rimligen mer rotat i att vi sen barnsben tutas i sagor om stygga vargar och liknande.

Det handlar därför om att tänka logiskt. Och framförallt alltid vilja göra det. Vad är det som är farligt i naturen? Är det inte ganska mycket mer vettigt att frukta älgkor som vaktar sina kalvar och som faktiskt dödar enstaka människor då och då? Hur många ggr sitter jägarna och berättar skräckberättelser om alla de som varje år dör av någon eländig sjukdom efter att en fästing bitit folk?

Det stora problemet uppstår inte bara i uppfattningen i sig om vad som är farligt eller inte farligt, utan i hur vi sedan agerar. Folk som inte är religiösa tar t ex hänsyn till att det finns religiösa som ser seriefigurer som något man kan släcka en annan människas liv för. Det är knappast ok att man står vid sidan och inte säger ifrån. Visst, av rädsla kan man låta bli att säga saker, men när man aktivt tar strid FÖR de proportionslösas dumheter, då spelar man en annan sorts match.

Det samma gäller också rovdjurspolitiken. När man tar hänsyn till att det finns människor som säger att de är rädda för att låta deras barn leka ute, eftersom det finns varg i skogen, så ger man efter för andras proportionslösa dumheter. Det ska man inte göra. Man ska upplysa dem om att risken att deras barn blir skjutet av ett vådaskott när pappa rensar den gamla vargdödar-bössan är astronomiskt mycket större än att vargen dödar lillan. För vargen – den fria sorten i naturen – har inte i modern tid dödat en endaste människa, varken vuxen eller lintott.

Att vara rädd för vargen – på riktigt – för sitt lintottiga barns skull – är bara snäppet mer sansat än att vara rädd för spöken. Och det är inget man ska linda in i snälla ord heller.

Det är varje sansad människas plikt om att upplysa folk som tänker utan proportion kring faror eller brott mot något de håller kärt – att de gör så – tills det går in i huvudet på dem i betydligt större mängd än det gjort innan. Jag kan inte se några förmildrande omständigheter mot att låta de proportionslösa får diktera något. Att det finns psykologiska förklaringar bakom den proportionslösa skräcken kring kontroll osv är heller ingen ursäkt.

Samtidigt finns det komplicerade frågor. Ta tex svininfluensan för några år sen och även efterdyningarna idag med pandemrixkomplikationer. Här har vi ett moraliskt problem. Dels skrämmer man upp folk kring en influensa som dödade avsevärt mycket färre folk än vanliga influensor gör varje år, men dels så var den i de fall folk fick den troligen oproportionellt farlig ATT få. Hur gör man då? Ropar varg som man gjorde eller tonar ner allt? Svårt att säga. Rätt gjorde man troligen inte – varken i larm eller agerande men någon självklar lösning på hur man skulle agera finns heller inte.

En del frågor är alltså svåra att åberopa den solklara rationella vägen i. Men de flesta andra, likt flygrädsla, vargskräck eller seriefigurer, är knappast speciellt svåra. Där finns det alltid ett uppenbart bättre sätt att tänka och ett påtagligt sämre.

Religiösa friskolor måste stängas

Idag går de flesta barn i Sverige i offentliga kommunala skolor. Bara en mycket liten del elever går på privata skolor, än mindre av denna del privata är religiösa. I det stora hela är det en av anledningarna till att jag inte tidigare direkt tagit någon ställning i frågan om huruvida religiösa friskolor ska stängas –  det är egentligen en pyttefråga i en mycket allvarligare större fråga (den om den allmänna krisen för skolan).

En annan aspekt har också varit att jag ogillar ofriheter. Jag är liberal i hjärta och själ och det kan ibland få mig att tänka efter ideal mer än efter pragmatism. Dvs om någon anser att det bästa för deras barn är en annan skola än den kommunala, så finns det väldigt mycket förmynderi, förtryck, socialism och jante över åsikten att alla skall rätta sig i samma led.

Men samtidigt: Det här är inte vuxna individers val vi talar om, det är barn som får besluten fattade åt sig. Och väldigt viktigt: Med facit i hand kan man konstatera att friskolor, inte minst de religiösa överlag presterar mycket sämre än den kommunala (som i sig inte direkt kan skryta om bra resultat). Dvs det har mer varit principen om frihet som styrt och ett ogillande av den kommunala skolan som styrt min uppfattning än något annat.

Och ibland kan det vara så enkla saker som argument FÖR friskolorna som får en att slutligen ta ställning mot dem.

sanningen

När det kommer till mjuka ämnen så som samhällsvetenskaper och humaniora (utom t ex språk) är det mycket riktigt så att sanningar varierar och att man egentligen mest kan tala om olika perspektiv och åsikter – och det är egentligen mestadels det som är det intressanta i dem. Alla försök att göra objektiva sanningar om ”varför startade franska revolutionen” blir väldigt snabbt korkad ovetenskaplig okritisk pannkaka. Det är nämligen perspektiven kring varför den startade som är det vetenskapliga i frågan.

Det finns helt enkelt ingen sanning som t ex säger att demokrati är rätt, det är en åsikt som vi bara råkar värderar väldigt starkt och nästan upphöjer till sanning ibland. Men det är inte så mycket samhällsvetenskaperna eller humanioran som är problemet i skolorna, utan naturvetenskaperna, matematiken och språk (som förvisso då är humaniora, men där perspektiv inte är viktigt på grundskolenivå). De hårda ämnena där åsikter snabbt syns precis som bristande kännedom om fakta.

Ett av skolornas stora problem idag är just att man antyder att allt är föremål för åsikter och tolkning. Det är inte alls sant. Men det är något som många lärda t om har svårt att förstå om de bara sysslat med humaniora och samhällsvetenskap inte minst och aldrig riktigt förstått att mänskliga perspektiv inte finns kring termodynamikens sanning.

(På motsvarande sätt finns det gott om naturvetare som inte kan förstå att humaniora och samhällsvetenskap har svårt att prestera fram sanningar på samma sätt som de har. Men det är en annan diskussion)

Grundskolor ska lära eleverna grundläggande fakta och teori – inte analys och ifrågasättande. Det är grundskolans plikt att lära ut eleverna grunderna i all vetenskap. Vad är en planet? Vad är gravitation? Vad är liv? Vad är ljus? Vad är en hjärna? Det är skolans plikt att lära eleverna vad som kännetecknar ett däggdjur. Vilka Hallands åar är. Vad 78 minus 45 blir. Vad som skiljer ett kommatecken från en punkt och vilken kung som dog vid slaget vid Lützen. Kalla (i sin enklaste former) faktum och teorier.

Allt på enkla schematiska sätt som ger eleverna grunderna att sedan längre fram kunna analysera och sätta allt i större perspektiv där de kan kritisera och debattera.

Debatt och diskussion skall givetvis uppmuntras redan från början, men inte så mycket att eleverna i årskurs 8 misstar sina åsikter för likvärdiga etablerade vetenskapliga förhållningssätt. Om lille Kalle 13 år anser att rymden består av hallonsås är det en uppfattning som inte ska bejakas av lärare som likvärdig, utan motarbetas med vad som är och förblir rimligare förklaringar – för Kalles egen skull eftersom Kalle är 13 år och borde veta bättre vid det här laget – inte minst för att hans jämlikar i tex Sydkorea vid samma ålder diskuterar kvantfysik.

Och på grundskolenivå måste det handla om korvstoppning av fakta mer än diskussioner kring alternativ. För man kan inte diskutera alternativ om man inte förstår det som det är alternativ för.

Fokuseringen på att lära eleverna tänka fritt och självständigt är felriktad. Det är något eleverna lär sig genom att ha en massa fakta i hjärnan. En tom hjärna, som tror den kan allt om något är nämligen väldigt mycket sämre på att kunna analysera kritiskt än en hjärna fylld med fakta som den sedan kan fatta beslut kring.

Man kan se kunskapsbyggande som en pyramid. Du kan inte bygga den utan en rejäl grund. Men idag försöker vi nå toppen så fort det bara går och skiter i alla jobbiga bitar emellan. Jag vet lite själv hur det känns att göra så när jag läste min masterskurser i det naturvetenskapliga ämnet geologi. När kristallografin förutsatte självklara kunskaper i trigonometri eller en del ekvationer kring radiometrisk datering innehöll derrivata.

Den här killen med noll naturvetenskapliga kunskaper från gymnasiet fick då det svårt och fick slita extra. Många års akademiska studier och en hjärna som inte är helt dum räddade mig oftast. Visst GÅR det att ta genvägar alltså, men det är svårare och det är i slutändan mycket osäkrare. Det är inget som någonsin skall rekommenderas.

Det här är svenska skolans problem i sin grund – den lär inte eleverna skilja på tycka och fakta. Den lär dem inte skillnaden på ”min teori” och vetenskaplig teori. Den lär dem väldigt mycket om ”vikten av kritiskt tänkande”, men den går från A till Ö i alfabetet och hoppar över bokstäverna däremellan och ger inte alls eleverna instrumenten att kunna tänka kritiskt. Den lär dem istället bara genvägar.

De flesta elever bygger alltså inga bra pyramider. De bygger inte ens dåliga. De bygger korthus istället.

Flumskolan kallas det. Ett idag totalt förstört och urvattnat begrepp som jag försöker undvika – inte minst för att en dröse individer bestämt sig för att alla som använder det är ”havererade högerspöken på nätet”. Man skämtar tom lite om det von oben om man tillhör vänsters kulturhumorelit.

Men flum handlar det egentligen inte alls om. Det handlar om att man tror att man kan ge unga elever en ärrad professors visdom och förståelser, utan att eleven måste inhämta all pyramidial kunskap som krävs för att nå dit. Genvägarnas skola är ett bättre namn.

I ljuset av dessa allmänna problem med våra skolors syn på kunskap och fakta blir det extra viktigt att betona att det VISST finns EN sanning om massor av ting. För annars skapar vi arroganta drönare som tror de har bredd och kritiskt tänkande, men som i själva verket har precis motsatsen genom att de inte förstår att allt är inte mjukt och vissa saker är faktiskt kalla hårda objektiva fakta. Som att 1+1=2, att Paris är huvudstad i Frankrike, att Hitler var född i Österrike och att livet på Jorden utan undantag evolverar. Listan på fakta är som den inte helt borttappade läsaren vet – lång.

En religiös friskolas alternativa ”perspektiv” på naturvetenskapliga teorier är en sådan sak där vikten av EN sanning som även de måste anpassa sig till måste läras rätt omgående. Men eleverna där lär sig kvacksalveri, pseudovetenskap, retoriska lekar och mytologi istället för kalla fakta och det är något som kommer skada dem kunskapsmässigt för resten av deras liv.

De lär sig t om som debattförsvar att deras religiösa tro – som de ser som en sanning – är ett perspektiv som vi övriga måste respektera som just ett perspektiv. Jag har själv sett ”varför skall bara en sanning få utrymme i samhället” sägas flera ggr av de mest hängivna religiösa.

Man inser att när man gör en så djup kullerbytta i tänkandet, att man ibland ser på sin religiösa världsbild som en ofelbar sanning, ibland ett perspektiv, så är det riktigt illa ute med förmågan att tänka klart hos dessa individer och att väldigt få saker bevisar vikten bättre av att skrota religiösa friskolor – som fem minuters plågsam diskussion med någon som gått på en sådan skola.

Hade friskolorna skött läroplanen och sett till att ämnen likt t ex biologi och fysik hade undervisats i med godtagbar kvalitet, åtminstone i paritet med den kommunala (som alltså inte alls är speciellt imponerande idag), så hade de religiösa skolornas existensberättigande varit större. Då hade de kunnat åberopa sina alternativa perspektiv med bättre tyngd.

Problemet är att nu jobbar inga seriösa naturkunskapslärare på skolorna. Utan de som jobbar där och undervisar i biologi är om de ö h t ens har akademiska poäng i biologi från högskolan är människor med agendan att inte lära eleverna något annat än sådant som är kompatibelt med skolans religion. Vilket då brukar bli inte minst naturvetenskaperna överlag.

Givetvis lär sig elever i dessa skolor att ”ifrågasätta” tex evolutionsteorin och ge skenet av att de kan grunderna på nationella prov. De ser sig nog själva tom som rätt duktiga på naturvetenskapen. Men så är det ju givetvis inte alls.

Kolla, vi kan t om ifrågasätta teorin! Det kan inte eleverna i den kommunala skolan. De känner inte till bristerna i den så som vi gör!

I själva verket är det ju inte frågan om ett ifrågasättande, utan ett försök att bekräfta ett totalt ovetenskapligt alternativt perspektiv baserat på – inte bevis för detta alternativ – utan helt baserat missförstånd kring den etablerade vetenskapliga förklaringen.

Pillar du på ytan kan dessa elever verkligen inget alls om naturvetenskap – men de har däremot lärt sig massor om retoriska lekar och fyllt kunskapsluckorna med det istället. Som bäst god-of-the-gaps. Men i de flesta fall inte ens luckor, utan absurda påståenden och retoriska kullerbyttor.

De där ”alternativa perspektiven” är alltså rigorös enfald som blir väldigt svårt för dem att lära sig av med senare. Har du en gång lärt dig att du kan fylla ev frågor, falska som korrekta sådana, med svaret ”gud”, så blir det väldigt svårt att tillgodogöra sig ett riktigt kritiskt och öppet tänkande där tex ”vi vet inte” faktiskt ofta kan vara ett svar som man får acceptera tillsvidare.

Jo, det finns faktiskt falska frågor. ”Vad är meningen med livet?” är en sådan fråga. Om du inte förstår varför frågan är retoriskt falsk, så kan det bero på det jag just skrev – nämligen kapitala brister i undervisningen och förmågan att tänka kritiskt. Som sagt, alla skolor brister, men jag tror nog att det är lite bättre odds kring att du förstår varför frågan är falsk som skolad kommunalt, än skolad religiöst.

Tillbaka till bilden. Jag tror säkert att sådana som Carl Johan i skärmdumpen ovan menar väl och jag misstänker heller inte att han förespråkar friheten med bara de religiösa friskolorna i åtanke. Och jag förstår också tanken bakom att mångfald i perspektiv kan vara mycket bra.

Men det blir fel. Vi får inte alls mångfald så här. Vi får enfaldiga elever så här istället och samhällets kollektiva mångfald gagnas inte av att det finns fler enfaldiga elever med olika enfaldiga perspektiv. En muslimsk och en kristen kreationist berikar inte samhällets mångfald och kritiska tänkande. De gör precis motsatsen – oavsett vilken religion de tillhör. Endast i klassrummet för religionslära vore deras olika perspektiv intressanta. Problemet är att det inte är där som deras kreationism gör anspråk på att komma med ”perspektiv” – utan i klassrummet för naturvetenskap.

Man kan inte tillåta en skolpolitik där föräldrarnas och religiösa mörkermäns totalt ogranskade tyckande ska få gå ut över barns framtid och göra dem totalt oförmögna att kunna fatta logiska rimliga beslut när de blir äldre eftersom de indoktrinerats i gud vet vad för dumheter. Tillräckligt många fattar dumma beslut i vuxen ålder, man kan åtminstone försöka göra det lite svårare för dem att trilla ner i byfånegropen. Vi måste därför dra alla religiösa friskolor över samma kam – ja kanske alla friskolor och givetvis hemskoleundervisningen – eftersom samhället knappast kan ägna sig åt att kontrollera kvalitén hos alla dessa. Det är resurser vi istället kunde lägga på att förbättra den allmänna skolan.

Den kommunala skolans alla stora och allvarliga brister till trots så går den att påverka och förändra och det finns åtminstone någon form av allmän insyn. Det finns även en allmän vilja där att försöka hålla sig nära ett vetenskapligt perspektiv på allting även om den på individuell lärarnivå givetvis kan brista. Det kan säkerligen finnas religiösa friskolor där individuella lärare är bra, men det är inte samma sak och absolut inget som rättfärdigar dess existens för den sakens skull.

Det är bättre med en allmän skola med vetenskaplig läroplan, enstaka dåliga lärare och insyn än en sluten skola med pseudovetenskapliga perspektiv och enstaka bra lärare som i enstaka fall kan berika samhällets kollektiva kunskapsnivåer. Tveklöst.

Man ska resonera pragmatiskt och realistiskt här – inte kring ideologi och skinande liberala ideal. Det är inte realistiskt eller pragmatiskt att tala om hur samhället berikas av flera perspektiv när sanningen snarare mest handlar om att det finns en dröse elever där ute som indoktrineras till dumhet i religiösa myter istället för vetenskap på skoltid. Det finns verkligen inget i den allmänna skolan och att alla tvingas läsa samma saker som är värre än detta.

Och vad gäller ”samma saker” i den allmänna skolan kanske man behöver nämna det mest uppenbara: Det är stor skillnad på lärare och lärare även här – så mångfalden på perspektiv är stor som den redan är. Sverige är inte alls ett totalitärt socialistiskt Nordkorea och det är ofrånkomligt att olika lärare med olika bakgrunder och värderingar sitter i svenska klassrum och lär eleverna helt olika perspektiv på samma ämnen.

Läroplaner och politiska beslut som försöker styra in eleverna på konformism finns förvisso, och även generella tendenser som inte alltid kanske är de bästa, men kommer aldrig kunna utradera det faktum att i klassrummet är det ju i slutändan lärarens idéer som styr riktningen och att vi som föräldrar kan granska detta tillsammans. Tycker man illa om vad den allmänna skolan lär sitt barn är man också i sin fulla rätt att påverka barnet med sina egna åsikter, ”fakta” och värderingar när barnet inte är i skolan. Om det nu är så att du som förälder sitter på mycket bättre sanningar än vad den allmänna skolan gör – så är det rimligen inget större problem för dig att lära dem detta och låta dem ta ställning för det när de ser ”ljuset” från dina ord.

Det motsatta är dock inte det samma. En elev som endast får se det ljus som föräldrarna väljer ut, t ex i form av en religiös friskola – får mycket försvagade valmöjligheter i livet – och mycket försvagade chanser att lära sig fatta egna kritiska beslut.

Det är därför ganska enkelt: Religiösa friskolor måste stängas omedelbart över hela landet.

Mer läsning:

Kunskapsluckan om sjuksköterskors kompetens och ansvar

”Man ansvarar knappast för liv och död som nybliven sjuksköterska”.

Som sambo till en anestesi-SSK som JUST ansvarar för liv och död VARJE arbetsdag och så gjorde direkt som utbildad (och mycket mer så än merparten av sjukvårdens alla läkare faktiskt om vi ska vara ärliga) känner jag ganska stor irritation över att läsa så här obegåvade kommentarer från våra politiker.

Det hon gör i sina arbetsuppgifter handlar om att söva patienter vid operation, reglera nivåerna av sömnmedel och syretillförsel under operation, allt beroende på patientens tillstånd före och under operationen. Om någon tror att det alltid eller ens ofta står en narkosläkare och vakar över alla som opereras i Sverige så tror ni väldigt mycket fel. De ordinerar inför operation javisst, men eftersom ”före” och ”under” operation är väldigt olika saker så krävs en mycket kvalificerad människa som vet vad man ska göra när blodtryck ändras, syrenivåerna sjunker eller tusentals andra situationer och anpassningar av sövningen och andningen under operationens gång.

En annan viktig uppgift är att alla SSK-er, inte minst de som just ger folk livsfarliga mediciner och sömnmedel hela tiden måste agera dubbelkoll åt läkaren. Det ingår i en SSKs arbetsuppgifter att faktiskt fånga upp felaktiga beslut och känna till allt mediciniskt på en grundnivå. Tex om en narkosläkare ordinierar fel sorts mängd på sömnmedlet, är SSKn skyldig att kunna se detta och kunna ifrågasätta ordinationen. Någon hjärndöd passopp är det inte ens frågan om i de enklaste sövningarna alltså.

Och ja, det ordineras fel ibland. Tro inte att så mycket når media eller ens intern rapport. Sambon berättar ofta om incidenter som det sedan inte uppmärksammas medialt.

Läkare som under stress inte minst missar någon uppgift eller anger fel nivåer. Utan en kår av kvalificerade anestesi-SSK som kan sitt jobb skulle en hel del fler dö på operationsbordet. Samtidigt är givetvis SSKn beroende av att narkosläkarens djupkompetens finns där när den behövs för att inte motsvarande ska ske när något ovanligt sker under operationen. Jag påstår INTE att narkosläkaren är inkompetent och att det är narkossyrran som kan allt. Nej nej. Narkosläkaren kan i regel mycket mer. Men den gör inte alltid rätt och utan mycket kunniga ögon från narkossystrarna så skulle fler fel ske. Enkel logik faktiskt.

SSK-yrket som högskoleyrke är ifrågasatt av en hel del personer. Jag har 12 års akademiska studier i ryggen och jag fnyser som bekant åt nivåerna på det som ibland väldigt oförtjänt kallas akademiska studier och det som kan generera högskolepoäng och examina. Det finns så mycket banalt trams på våra högskolor.

Men jag gör det ICKE när det kommer till specialistutbildade SSK som jobbar med medicinska uppgifter. Förvisso var inte sambons grundutbildning till vanlig SSK speciellt svår. Å andra sidan var knappast grundutbildningen i arkeologi som jag läste det heller… GrundSSK-utbildningen är ungefär så kvalificerad som den behöver vara och kan vara med tanke på hur olika sorters jobb olika SSK sedan kan få. Den blir bred, men inte djup.

Men så fort man djupdyker i något, inte minst i vårdyrkets tuffaste specialistutbildningar dit anestesi och de olik IVA-SSKerna finns och som genererar en mastersexamina i regel är det inte enkelt alls längre. Då är allt ren medicin och tempot på utbildningen tuff. Men det viktigaste är inte att mäta hur svårt det är att läsa en utbildning alena. Det faktum att doktorn i svensk historia knappast lär ta död på speciellt många under en arbetsdag som felutbildad uppmärksammar ju oss på en annan viktig del: Ansvaret. Den som gör att flygledare, trots att ”de bara sitter där och bestämmer ordningen på flygplan på flygplatser” tjänar 50-60 papp i månaden. Ansvaret över liv och död ska synas i lönechecken och gör så inom massor av yrken.

Utom hos svenska sjuksköterskor, som trots världsledande utbildningskvalitet tjänar mycket mindre än någon annan ssk i västvärlden. Supply and demand? Nej tyvärr, de reglerna gäller inte eftersom politiska beslut påverkar ”behov”. Dvs mängden personal styr bara lönerna marginellt.

Det här med att ha ansvar för liv och död sliter också hårt. En god lön hade givetvis underlättat situationen och ökat motivationen. Samtidigt som de flesta kunniga begriper att SSKer kan jobba med mycket kvalificerade uppgifter, så finns det fortfarande kvar en medeltida uppfattning om att ”det ju är ett kall”. Sambon har vid flertalet tillfällen stött på denna arkaiska uppfattningen både bland kollegor och chefer inte minst. Och vad tror ni att den outtalade uppfattningen gör med löneförhandlingar? Idealsyrran är fortfarande år 2013 en Florence Nightingale som utan lön för mödan ska plåstra om. Jo faktiskt. Även om inställningen till yrket ändras för varje år till att det är ett yrke är ”kallet” fortfarande ett ideal som nämns – tom på utbildningarna. År 2013.

Och det här citatet ovan är ju ingen engångsföreteelse. Alla skåningar har ju den sista tiden kunnat läsa det ena efter det andra komma från Region Skåne inte minst. Det mest skrämmande är att denna uppfattning som politikern uttalar i citatet ovan, tillsammans med stjärnskottet från miljöpartiet i regionstyret som trodde att BIVA-ssk tjänade 80 papp i månaden (de tjänar 30 000 i genomsnitt, bra betalt jämfört med andra SSK i landet, men ganska långt ifrån fantasisiffrorna som nämndes), visar oss att det troligen finns ett jättestort mörkertal på politiker som inte har den minsta kunskap alls om det som de sedan beslutar kring. Oavsett parti. Många vill klandra alliansen allena för detta, men det verkar som om idiotin kring dessa frågor når över blockgränserna.

Jag har själv stött på folk (akademiker under mina studier!) som inte tror att SSK gör dessa kvalificerade medicinska uppgifter (citat: ”Nej, men visst är det väl ändå en läkare som söver patienten, eller åtminstone står brevid..”). Och när man sedan förklarar hur det ligger till så misstror de en ändå. Helt otroligt.

Det är ju en sak att allmänheten hyser en massa okunniga uppfattningar om att man som SSK mest klappar sjukt folk på huvudet och byter lakan eller niger när läkaren kommer in i rummet (eller bara är någon slags hjärndöd passopp åt just läkarkåren så som de ofta skildras i filmer…då gärna filmer från andra världskriget. Nej inte ens undersköterskor har bara passoppuppgifter. Och de är då INTE högskoleutbildade tillskillnad från SSK. Nidbilderna och okunnigheten är stor bland allmänheten).

En annan femma med detta är då att det verkar som om det är en väldigt vanlig uppfattning bland våra folkvalda med tanke på att den som uttalar sig oftast bara avspeglar toppen på ett isberg. För varje gaptratt till politiker som säger något sitter det säkert 10 till som åtminstone har vett nog att inte uttala sig bombsäkert om det hela men som i det stora hela tror lika dumt.

Det är farligt att de inte kan mer. För deras uppfattningar påverkar så mycket om vilka prioriteringar de sedan gör med skattemedlen.

Sjuksköterskorna jobbar ju inte tillräckligt. Och de är för många. Vi drar ner på antalet. Ett par extra döda patienter varje år pga försämrad vård tål statistiken.

måste politikerna som styr över regionvården resonera, åtminstone omedvetet. De har ju fått alla uppgifter. De borde känna till rapporterna om patienter som tillskrivs sin död pga brister i vården. Det står ju t om i tidningen…

Skolbänken. Dit borde tydligen en stor del av de folkvalda skickas så att de inser att sjuksköterskor, och då inte bara specialistsjuksköterskor, men även de flesta andra på våra större sjukhus faktiskt hanterar liv och död hela tiden och att när man både tullar på resurserna och sedan därtill hånar och uttalar sig felaktigt, så är det dags för time out – permanent – från politiken.

Överdriver jag nu? Är ALLA sjuksköterskor eller sjuksköterskejobb lika dramatiska och lika svåra och har lika tungt ansvar för liv och död varje sekund? Nej det har de inte. Det är givetvis lite mindre risk att man dödar någon av tung felmedicinering som psykiatrissk eller skolsyrra än som IVA-ssk tex – även om risken givetvis fortfarande kan finnas och att man istället gör andra viktiga och kvalificerade uppgifter. Men att anta att de flesta ssk inte gör ett jobb med mycket stor mängd ansvar baserat på befogenheter och medicinsk kompetens är direkt otroligt okunnigt och avspeglar nog inte bara gammeldags akademiska fördomar och okunnighet om SSK-yrket av idag år 2013 baserade på hur SSK-yrkets utbildning såg ut för 50 år sen, utan även en god portion sexism kring yrkesrollerna där systern liksom ju SKA vara den där bimbon med kort klänning.

Ibland får t om jag, som knappast någonsin kan beskyllas verka för feminism eller jämställdhet nypa mig i armen av vad som så uppenbart beror just på bristen på detta. Det är verkligen otroligt hur samhället ser ut när det kommer till vad som har varit traditionella kvinnoyrken. Det är verkligen helt beklämmande så okunniga och fördomsfulla politiker vi har i landet helt enkelt.

anes

(bild från nätet på anestesi-ssk)

Aftonbladet Sydsvenskan

Religion är en mycket dålig väg till god moral

En förvånansvärt vanlig ”fråga” från religiöst håll, som ibland nog är seriöst menad, men oftast troligen mest handlar om att trolla, är hur man kan ha någon moral som ateist. Om det inte finns en religiös lag och ett påbud från en Gud som förbjuder eller uppmanar, vad har man då för anledning att tex inte springa runt och döda folk? Frågan är både bisarr och befogad.

Vi börjar med den befogade biten. Vad får en ateist att agera enligt en viss moral eller moral öht? Svaret är enkelt: För att man väljer att agera utifrån en kombination av medfödd empati och andra inlärda empatier eller filosofier (tex humanism, eller kanske buddhism).

Och det funkar också väldigt bra, då väldigt få uttalade ateister sitter dömda för brott i världens fängelser. Mörkertal kan finnas då man i många länder har tydliga religionsnormer som gör att uttalad ateism kan ligga dig i fatet om du åberopar det i fängelset, men inte siffror som gör att ateister kan gå från promillen till majoritetsprocent. Det är statistiskt omöjligt faktiskt oavsett vilka källkritiska idéer du än har.

Alltså funkar det bra både i teorin och i praktiken att vara ateist och ha en god moral enligt humana normer.

Det bisarra i det hela är att om det är gudomliga regler som får religiösa att uppföra sig på ett visst sätt och inte medfödd mänsklig empati (vilket då blir den självklara slutsatsen om religionen öht skulle spela roll) är ju dels att det utan någon som helst tvekan innebär att alla religioner i grunden handlar om skräck och lydnad och fruktan för gudomens vrede. Och det absurda blir ju att om religionen inte fanns eller om den saknade svar på en moralisk fråga (det står väldigt lite i tex bibeln om huruvida man får äta älg, hångla med krabbor eller kissa på kattungar) så är det ju fritt fram att agera helt utan ansvar.

I konservativ Islam har man i teorin en lösning på detta sistnämnda som man dock i praktiken är usel på att tillämpa. Och det innebär att endast det som definierats som haram eller halal får kallas antingen eller. Det ska i teorin inte alls vara fritt fram för muslimer att själva hitta på – utan det hela ska isåfall avgöras av lärde – på vad som måste vara världens mest oändliga lista med spörsmål (och man har en lång komplicerad terminologi kring olika nivåer och regler kallad Ahkam).

Kristendomen (och givetvis andra mer liberala efterföljare i andra religioner) löser det med att gjort anspråk på den gyllene regeln och så försöker de göra en allmän ”gör ingen skada”-princip. Som dock i praktiken fungerar väldigt dåligt eftersom samma urkunder sen beskriver en massa specifika regler och även uppvisar en gudom som på sitt moraliska samvete uppmanar och ibland legitimerar mord, folkmord, barnamord, kvinnoförtryck, homofobi och en massa annat som moderna civiliserade människor med folkvett och empati i kroppen inte alls tycker låter som en bra ideer.

Dvs de religiösa tvingas i praktiken ofta att gå emot saker som religionen uppmanar dem till – för att man ska kunna betrakta dem som ens civiliserade människor, än mindre då moraliska enligt modern humanistisk etik.

De blir alltså moraliska väsen till trots för sin religion – och inte alls pga. Eftersom i grunden är ju religiösa givetvis människor som vi andra och har samma förmågor till empati utan påbud även om de uppenbarligen pga fanatism kring sin religion blir förmögna att begå otroliga illdåd i religionens namn utan att samvetet stoppar dem.

Skulle det vara en bättre grund för moral än allmänt folkvett och empati att ha en stark religion? Exakt hur då och med vilka fakta kring brottslingar i världens fängelser baserar man det på isåfall? För som sagt, man kan teoretisera och man kan lista konkreta exempel på vem som är moralisk och vem som inte är det.

Det verkar snarare vara tvärtom – religion försämrar moralen. Om du tittar på hur religiösa fanatiker motiverar saker, så är det genom att det blir guds vilja. Ingen tvekan alls om att religioner kan få folk att tro att de kan flytta berg. Det är en mycket potent psykologisk kraft som verkligen har förmågan att stänga av andra funktioner i folks hjärnor. Som debattör är man vad vid hur logiken liksom helt kan försvinna ur sinnet på religiösa i frågor där något faktum står i konflikt med en religiös föreställning.

Samma sak verkar också gälla empati med tanke på vilka sanslösa illdåd religiösa fanatiker kan göra. Det är ju en sak att sitta i en stridsvagn och inte se barn som sprängs i bitar och kallas oempatisk lite slentrianmässigt. En annan att helt kallt gå in på en skola och skjuta ihjäl barnen – för där är det verkligen en fråga om bristande empatiska förmågor. Det finns givetvis många fler olika sätt som folk kan bli avtrubbade på, men en mycket effektiv metod för det verkar onekligen vara att man kuvar medfödd empati med inlärd passionerad religiös övertygelse.

En annan aspekt som kommer med religiöst betingad moral är ju att den inte är flexibel. Dvs om något var rätt enligt guden och dess följare för 1000 år sen, är det ibland något som står i vägen för att man anpassar sig till nya och mer genomtänkta insikter som hänger med i övriga utvecklingen av samhället. I takt med att tiden går så utvecklas vi. Religioner står uppenbarligen ofta i vägen här och är ibland enda anledningen till att vi inte agerar med god moral. Se bara på hur t ex preventivmedel bekämpas och vad det är för några religiösa tokar som alltid står till skuld.

Min fråga blir snarare bara: Hur kan man ha god moral och samtidigt vara religiös? Det känns i bästa fall som en mycket riskabel kombination om man öht lyckas.