The Godless Swede

Sådärja, jag sa ju att jag skulle återkomma med besked om vad framtiden bjöd på. Det gör jag också härmed.

Jag känner som sagt att jag nått till vägs ände med mitt svenska bloggande. Det finns bara så många olika sätt man kan säga samma sak innan det blir tröttsamt att höra, inte minst för en själv. Därför tänkte jag fortsätta arbetet, men på engelska istället. Man når en helt annan storlek på publiken på så sätt och möjligheterna att nå ut till folk ökar.

Jag har själv många ggr beklagat mig över tex hur jag tycker svenska feminister navelskådar egna miniproblem och i princip aldrig uppmärksammar det verkliga förtrycket mot kvinnor som finns i världen. Nåja, jag har ju inte varit bättre själv med att skriva till en liten svensk publik om skepticism då heller… Det är ju trots allt så att i stora delar av världen är ateism antingen förbjudet i lag, eller så pass utanför alla normer att de som uttrycker sig negativt om gudar direkt blir påhoppade. Som trygg svensk kan jag i min lilla borg faktiskt ju göra en liten insats.

En av anledningarna till att jag låtit bli att blogga på engelska är att jag redan testat det och märkt av hur tungt det är. Det tar mycket längre tid att skriva texterna och risken att man låter som en kretin ökar också hur noga man än är. Jag vet att många svenskar anser att de är jätteduktiga på att skriva på engelska och att de t om föredrar det framför svenska. Det får stå för dem – i regel är sådana påståenden mer hybris än sanning. För i regel syns det ganska tydligt att en text är skriven av en svensk. Inte för att den har en massa fel, utan för att man tenderar att försöka uttrycka sig lite för mycket på ”rätt sätt” språkligt att det hela ser konstlat ut. Enkelhet är svårt i andra språk eftersom det är svårt i det egna språket.

Tidigare experiment med geobloggar på engelska har just känts så där jobbiga och onaturliga att skriva för mig. Men jag tänkte ge det en ny chans igen nu eftersom responsen alltid varit så bra från publiken. Jag känner hur en stor våg av hybris och bekräftelsebehov sköljer över mig och den svenska publiken ger mig inte tillräckligt med utmaningar och respons längre. Ja jag vet, pompöst… 😉

Så om du är intresserad av åsikter utklädda till fakta kring ateism, skepticism, vetenskap och politik och inte får stroke av min dåliga engelska, kan du härmed följa mig på min nya blogg, (som ännu inte har så mycket innehåll). Det blir givetvis inte bara allvarliga ämnen, utan jag tänkte hålla en ton av trams så ofta det går för att inte tröttna på mig själv. Ses och hörs!

Länk: The Godless Swede

Vi behöver inte mer Jesus i vården

Jesusmanifestationen (en liten men för de anhöriga väldigt viktig händelse i Stockholm) höll tydligen ett gäng seminarier på temat religion och vård. Jag kommenterar det hela citatvis, men ni kan läsa artikeln i sin helhet här.

All modern vård och omsorg har ytterst sina rötter i kristen tradition och solidaritet med de svaga och utsatta.

Godtyckliga gränsdragningar tillhör retorikerns bäste vän, men inte den seriösa vetenskapsmannen. Det här med att rent allmänt åberopa historia som argument för nutiden är i bästa fall intressant, men i det flesta fall medvetet förvillande och irrelevant. Den nutida humanismen, den sekulära som genomsyrar det svenska samhället, där goda handlingar baseras på utilitarism och individers empati, har inget med kristendomen att göra utan är en rent allmänhuman etik. Om någon vill dra gränsen för rötter i kristedendomen handlar det om retorik, inte fakta. Frågor om etik och moral är äldre än de grekiska tänkarna och om kristna apologeter vill dra gränsen i medeltiden, kan jag dra gränsen i den hedniska antiken eller ännu hellre samtidens sekulära moral med större logik. Historiska arv är fruktansvärt missbrukade begrepp. Jesusmanifestationens kristna har inte mer gemensamt med medeltidens kristna än jag har med antikens ateister. Vi är alla produkter av en mycket modernare historia – den tidigmoderna tidens upplysningar och i de kristnas fall: konservativa reaktionära bakåtsträvanden.

Ordet lasarett kan enkelt härledas ända från Bibelns berättelse om Lasarus.  Många sjukhus startades av kloster­ordnar.

Ja det är sant att klostren bedrev en med den tidens mått mätt bra och sympatisk vård av gamla och sjuka. Så länge katolicismen fanns. Därefter blev det skött i annan regi innan mer sekulär sjukvård här i västvärlden eftersom det inte var kristendomen i sig så mycket som värnade om vård, som det var just klostren som på så sätt knöt traktens bönder till sig beroendemässigt.

Klosten hade en given position för samhällsnyttan. Bönderna fick vård och lite skolning. Munkarna fick mat och råvaror. Om klostren har jag föga ont att säga. Det är den vaga outtalade kopplingen mellan dagens människor i Jesusmanifestationen och dessa munkar och nunnor jag vänder mig mot. De har inte mer relation till eller saker gemensamt med dessa medeltida tjänare än vad den här ateisten har och ska knappast försöka skapa en röd tråd till sina egna behov idag från hur vården via kloster fungerade. Den var mycket mer jordnära – och baserad på ”i brist på annat”. Dagens Jesusmänniskor tenderar att sätta böner framför vetenskap – och det är något helt annat. Klostren, notoriska välkända inrättningar för att vetenskapen öht skulle kunna utvecklas till det den är idag genom sin respekt för även profana böcker, och en tillflyktsort för mången ateist redan på medeltiden, är något helt annat än dagens kristna frikyrkor. Jämförelsen finns helt enkelt inte så som artikeln antyder.

Idag är idag. Det är mestadels i USA som vården skötts av religiösa organisationer idag, i Europa började det efter reformationens slakt av klostren skötas av en rad olika sekulära inrättningar istället bortsett från en del kvarlevande lasaratt i de största städerna. Provinsialläkare tog över i Sverige from 1600talet tex, finansierade av staten, likaså jordemödrar också finansierade lokalt. Men inte ens i USA var kyrkan roll speciellt stor i vården utanför storstäderna på östkusten. I övriga USA var det privat avlönade läkare som gällde. Man ska helt enkelt inte överdriva kyrkans roll i vårdens historia även om den heller inte skall underskattas. Dagens kristna vill gärna dra en röd tråd från medeltidens kloster till fromma sjuksköterskor, men det fungerar inte så.

För övrigt var det inte kristna som uppfann vården heller som påståendet ovan antyder med sin koppling från nutid till klosterväsendet. Egyptier, greker och romare hade en effektiv vårdapparat för sjuka, med etik och moral, långt innan Jesus ens var påtänkt och som på väldigt få sätt alls skiljer sig från den medeltida.

De kristna inrättningarna tog över de antika romerska och var de som skötte en stor del av vården och medicinen under medeltiden bara, för att det så sedan dök upp andra kristna som förstörde apparaten under reformationen. Det var kanske behövligt, för annars hade klostren kanske än idag haft hand om all vård, vilket knappast hade inneburit annat än att forna tiders oftast felaktiga teorier om kroppen än hade styrt. Men innan den moderna vården hann ifatt reformationen så var livet rätt eländigt. 1500-talet och 1600-talets början är rätt usla tider för sjukvården och det är faktiskt inte förrän på 1800talets slut när den sekulära humanismen, mänskliga rättigheter och en vetenskaplig syn på medicin tar över helt som det blir bra vård.

I Sverige hade sköter­ske­utbild­ningen ända fram till för några årtionden starka band med kyrkan och kristen människosyn. Att vara sköterska eller läkare var ”ett kall”. Det var då.Hur ser det ut 2013? frågar sig arrangörerna. Mångkultur, accelererande sekularisering och blind ekonomism har på några år förändrat vårdens innehåll till enbart medicinering och strikt vetenskaplighet.

Med andra ord: Det var bättre när de ogifta sjuksköterskorna neg och tog emot en klapp på huvudet likt pigor som betalning än behandlades som en professionell yrkeskår med status som syntes i plånboken. Ett stort problem för vårdyrkets status idag är just den där gamla statusen att man ”egentligen” ska vilja göra allt gratis om man är en riktigt god sjuksköterska. Inte ska sjuksköterskor strejka för bättre lön, det ska ju helst vara ett kall. Lite så går idealet faktiskt än idag. Sambon som är ssk har faktiskt stött på chefer som använt det som allmänt argument mot lönehöjningar för ssk.

En annan stor förändring som gör pig-statusen på sjuksköterskor befängd är att när sjuksköterskor en gång i tiden skolades i vård så var det mycket just bara omvårdnad och på ett trivialt anekdotbaserat plan. Vad som verkligen var god vård var godtyckliga åsikter eller pseudovetenskapliga dogmer, och bara sällan baserade i riktiga vetenskapliga fakta.

Likt det mesta andra akademiska vält har omvårdnadsteorin utvecklats och det är idag ett akademiskt ämne som det forskas inom. Lägg därtill det faktum att vi idag har speciallistutbildade sjuksköterskor med komplicerade medicinska kunskaper likt IVA och anestesi och det där med ”kallet” blir rätt absurt att åberopa som viktigt. Det osar snarare bara förakt för vårdyrkets status som professionellt yrke.

Visst, en person som verkligen brinner för sina medmänniskors bästa blir säkert en sympatisk person som i teorin låter som en bra människa för vården, men inte nödvändigtvis en kompetent omvårdare eller läkare för det. Evidensbaserad kompetens är och förblir viktigare än något annat inom omvårdnad. Annars har vi, som vi hade förr i tiden i vården, ett gäng tyckare, som kanske menar väl, men som hanterar folk helt okontrollerat, och som t om när de har rätt, inte har något att luta sig åt.

Det är strikt vetenskaplighet, som artikelförfattaren uttrycker sitt förakt för, som idag gör att sjuksköterskor inte sprider bakterier mellan patienter i lika stor utsträckning som förr när allt sjuksköterskan skulle göra egentligen mest handlade om att hålla folk i handen, tala om Jesus, bädda sängen och vara den allsvetande läkarens piga.

Tänk, för 200 år sen dog folk som flugor av epidemier våra sjukhus innan Florence Nightingale lyckades få igenom en rapport om hygienens underskattade roll i vården där Jesus var det sista hon åberopade som en lösning på problemet (och då är hon ändå ett exempel på någon som annars ofta var allt annat än sekulär).

Att dödsfall genom sjukhusepidemier idag är mycket ovanliga beror inte bara på att den strikta vetenskapligheten har gett oss nya fungerande mediciner (tillskillnad från de gamla kristna favoriserade botemedlen; bön, örter, åderlåtning och lavemang), det gav oss ett begrepp om att medicin ibland handlar om att göra vad som är rätt och inte vad folk alltid vill eller tycker.

Du vet, säga ifrån och sätta ner foten när folk okunnigt säger ”ja men min mormor säger att vitkål kan bota cancer” och inte behandla dessa direkt farliga åsikter med respekt. Eller med ett mer relevant exempel: När någon kristen inte vill låta vetenskapen/läkare hitta botemedel mot sjukdomar, pga religiösa skäl. Det kan vara direkt personlig vägran av vård som existerar likt blodtransfusioner hos Jehovas vittnen. Men lika mycket när man vill stoppa stamcellsforskning för oss alla, eftersom man fått för sig att döda fosters rättigheter är viktigare än att miljontals slipper dö av saker som Alzheimer, ALS, MS och Parkinsons. Ni vet, ett gäng härliga andliga sjukdomar som är guds gåva till mänskligheten för att han gillar oss så mycket… Notera att man även drar all stamcellsforskning över samma kant i sin passion för predika fostrens större värde än födda människor. För inte alla stamceller kommer från foster, men all stamcellsforskning motarbetas ändå av Jesus små dåligt pålästa tennsoldater.

Kristendomen överlag har varit ett problematiskt inslag för medicinen (inte omvårdnaden i sig nu, utan just medicinen som vetenskap). Deras, revirpinkande, skråtänkande stenhårda tro på dels antika påhitt som humoralpatologi och ogillande av just vetenskapliga förklaringar på åkommor (än idag hanterar ju inte minst katoliker en rad olika sjukdomstillstånd som om de beror på besatthet, guds straff och annat religiöst betingat som helst om de öht ens skall lösas isåfall skall lösas med trams.) hade kunnat vara så mycket bättre rent historiskt om inte människan som en gudomlig skapelse hade hägrat över alla äldre tiders medicinska (miss)uppfattningar.

Det säger sig självt att så fort du ens tänker tanken på att ”ja men det där är Guds straff/vilja” så står det förhållningssättet stick i stäv med att vilja hitta en naturlig förklaring. Du blir istället nöjd. För du har din förklaring. Och den som är nöjd slutar fundera. Så funkar alla människor.

Således stod den medicinska utvecklingen också ganska stilla under nästan hela medeltiden. Inte för att antikens människor var klokare eller något bättre på spåren än örtlära och humoralpatologi, och heller inte för att kristendomen inte bidrog alls till utvecklingen av den moderna medicinen, men för att den fortfarande i det stora hela kring just medicinsk utveckling var mer i vägen än till nytta rent tankemässigt eftersom den inte då, som nu, är speciellt vetenskapsvänlig som religion. Religiösa inrättningar som klostren i all ära, men det är inte gudars närvaro i dessa hus som gjorde dem viktiga för vetenskapens utveckling, utan den enorma tid folk där hade att just läsa och fundera på saker.

Kristendomen var bra på att förvalta omvårdnaden av folk från antiken och t om utveckla just omvårdnadsbiten till att bli ännu bättre. Men den var direkt usel på att utveckla medicinen som vetenskap när religionens förklaringar hängde över allting som ett antiintellektuellt spöke. Och problemet idag är att omvårdnad inte kan skiljas från medicin, utan det krävs kunskaper i medicin, för att förstå vilken omvårdnad som är bäst.

Överdrift? Nej det är ju exakt det vi ser med detta uttalande från Jesusmanifestationen. Det var bättre förr, när sjuksköterskorna och läkarna var kristna och allt var mindre strikt vetenskapligt. Jag argumenterar bara utifrån vad jag läser.

En röd tråd finns här. Medeltidens dogmatiska ideal lever i Jesusmänniskorna och de förstår inte att anledningen att folk idag väldigt sällan dör av ett benbrott, getingstick eller en förkylning är för att vi har haft en vetenskaplig utveckling som helt utan gud som variabel i någon förklaring, istället bara har försökt ge sig på att förklara allting evidensbaserat. T om goda kristna vetenskapsmän begriper i regel att man inte ska blanda in gudar och profeter i vetenskapens förklaringar. Men i Jesusmanifestationens led finns det inga goda vetenskapsmän. Bara missnöjda bittra reaktionärer som inte hänger med i samhällets utveckling. Och som ni kan se nedan; synd om sig själva tycker de också i god kristen tradition. Det är ju så himla jobbigt att tillhöra de där ynka 2 miljarderna kristna som inte har något att säga till om i världen…

I synnerhet har djupa diken skapats mellan professionell vetenskaplig vård och andliga relationer mellan patient, vårdpersonal och läkare. Att tala om Gud och inre behov med en patient är i dag närmast tjänstefel. Att bedja tillsammans med en patient blir övergrepp.

Humor. Nja om en kristen patient och kristen vårdare ber tillsammans i det privata, utan att därmed undlåta viktiga behandlingar, det finns tid för det, ej stör andra, eller vara frågan om att det bara är en part som vill det, lär det inte var någon som säger något om det sker. Men nu är det inte speciellt många inom vården som ÄR kristna längre och tiden till annat än den allmänna vården är ringa, precis som i övriga samhället. Man kan som kristen inte förvänta sig att demografin på ett sjukhus mer än i några promillen skiljer sig från övriga landets demografi kring kristendom.

Men jag antar att Jesusmanifestationens vänner helst av allt skulle vilja se att det vore ett krav i CVt för vårdpersonalen att vara kristna. För vården var ju så himla bra förr när den var religionsbaserad istället för vetenskapsbaserad som nu…

Lycka till med urvalet på landets sjuksköterskeutbildningar. Om de trodde det var svårt att rekrytera nya studenter nu, så är det nog inget mot hur kravet om bibelbekännelser skulle påverka antalet sökande i negativ riktning. För att inte tala om hur många fantastiska empatiska människor som faktiskt känner att de har ett kall att vårda andra – helt utan att Jesus är med som drivkraft – skulle exkluderas. Men vem behöver väl kompetenta akademiskt skolade sjuksköterskor, bara de tror på Jesus och kan trycka ner böner i halsen på otacksamma läskiga ateistiska patienter så är resten så gott som oviktigt…

Det bästa vore väl kanske präster helt igenom på sjukhusen och slippa all eländig vetenskap helt och hållet? Då blev det ju fart på andligheten. Låt oss bedja bort cancern.. det finns ju så många rapporterade fall i världshistorien där det har lyckats! Inte…

Visst finns det luckor i hur vården fungerar idag. Visst borde man lyssna på mer vad folk vill. Visst borde den har kvadrupla resurser. Visst borde det regna läkare från skyn och visst borde cancer sedan länge vara utrotat. Och visst borde det finnas möjligheter till andlig vård för de som önskade det.

I en perfekt värld. Med obegränsade resurser.

Vården är allt annat än perfekt eftersom världen är allt annat än perfekt – men vägen till en bättre värld och vård (både omvårdnad och medicin) handlar om att utvecklas framåt, inte ta ett endaste korkat historielöst steg bakåt in i medeltida ideal och hysa förakt för sekularisering och vetenskap.

För det är ENDAST dessa ting som gör att vi inte längre mäter galla mot blod och urin och försöker bota franska sjukan, sticksot och moderpassion med verkningslösa örter och bön.

För vården är idag år 2013 på ALLA sätt bättre än den var 1913 och astronomiskt mycket bättre än den 1813, 1513, 1213 och år 13. Utan undantag. Verkligen inget alls med vården förr uppvisade bättre resultat. Om du seriöst tror att nunneklädda religiöst rekryterade sjuksköterskor i något charmigt soligt brittiskt hospital – så som det ser ut i Downton Abbey, var bättre på något alls än dags sjuksköterskor så tror du fel.

Om du tror vården var bättre på att förvalta just dina protestantiska lutheranska andliga behov så stämmer det kanske, men om du tror den kunde behandla din urinvägsinfektion med dagens effektivitet hade du fått fortsätta be på toaletten olyckligt tillsammans med Jesus. Om du tror att patienterna var lyckligare förr, när pseudovetenskaplig vård i regel inte kunde göra annat för dem än ge dem falska förhoppningar, så drömmer du söta verklighetsfrånvända drömmar.

Om du saknar bön vid sängkanten och Jesuskors på väggen så får du väl resa till något missionssjukhus i Afrika och ta in där istället och uppleva lite av nostalgin med andlig vård – ja bortsett från att de där har ännu mindre tid för det pga ännu mindre resurser. Om du vill ha andlig spis i din svenska sjukhussäng så får du väl helt enkelt ringa efter din präst och kolla om hen vill komma. Varför öht ens besöka sjukhuset om du har gud på din sida kan man ju också fråga sig…

Det är trots allt inte sjukvårdens jobb att hantera dina särskilda andliga behov – hur viktiga dem än är för dig eftersom det är vi skattebetalare överens om inte kan finansieras av skattemedel det också.

Dessa får du sköta på din fritid och tacka din gud ifall andra – andligt lyxigare – möjligheter presenterar sig ändå, som tex en religiös omvårdare, som har tid över för dina andliga behov bortsett från sina betalda arbetsuppgifter.

Förövrigt: Varje större sjukhus har sjukhuspräster och kapell/bönerum. Räcker inte det? Nej, för när det kommer till konservativa människor i allmänhet och kristna i synnerhet finns det ingen ände på tramsiga saker att klaga över.

Det proportionslösa tänkandet

Att frukta det som inte är farligt och inte frukta det som är farligt – det är något som alla människor gör. Även jag gör mig skyldig till det ibland. Men även med ursäkten att den bäste av oss inte alltid tänker rationellt är det ett ämne värt att belysa. För endast genom att vi tänker rationellt kan vi agera rationellt.

Inom religionen ser man t ex hur folk är mer rädda för en Gud de inte vet finns än problem som uppstår när man dödar i denne Guds namn. Jag begär inte empati nu, utan bara proportioner. Att säga att man ska döda någon, eller många andra, för att de t ex har ritat en teckning av en gudomlig gestalt, eller lever i förhållanden som inte är ok enligt religionen eller bara helt enkelt inte har tolerans med kritiker – och dödar dessa likt vi ser drabbar massor av sekulära bloggare i mellanöstern inte minst, är att inte besitta förmågan till att tänka i proportioner.

Visst, det finns värderingar inblandat i detta, men proportionstänkandet är också en faktor. En seriefigur mot någon annans liv – det är ett tecken på väldigt förvrängda proportioner.

I vardagen är det annars proportioner kring faror som visar på de mest absurda feltänk. Folk är rädda för att flyga plan, jätterädda, men sätter sig utan att blinka bakom ratten på en bil, trots att sannolikheten att du ska dö i en bilolycka är enormt mycket större än i en flygolycka. Eller ännu hellre: En motorcyklist som åker hojen till stranden en vacker sommardag som fruktar att en haj ska äta upp honom när han badar – i svenskt vatten. Proportionslös rädsla i vardagen.

Apropå hajar då. Rovdjurshatare i västvärlden målar gärna upp bilden av farliga rovdjur som KAN döda – inte minst döda små barn för att det ska bli extra behjärtansvärt. I själva verket rapporteras det noll dödsfall per år där rovdjur i det fria har dödat människor. Dör det folk av björn och varg är det alltid frågan om fångade eller i zoo uppväxta djur med beteendestörningar och utan naturliga flyktvägar.

En och annan aggressiv jakthund som angriper varg eller björn räknas knappast heller som varken barn eller människor i sammanhanget ifall någon undrade. Javisst vi kan alla till mans skrämma upp oss kring rovdjur om vi vill. Be någon tänk ut en skräckberättelse med ond bråd död och hemska varelser och monstret i det blir ju oftast ett rovdjur – och inte ett betesdjur. Vi tänker alla så, eftersom det ju efter årmiljoner som primater i naturen har varit så att rovdjuren har varit våra konkurrenter. Och kanske, djupt inne i oss, finns spåren av en primal rädsla för huggtänder, rotade i att vi som små gnagare var lätta byten på en svunnen savann. Men i det stora hela är annars rovsdjursskräck rimligen mer rotat i att vi sen barnsben tutas i sagor om stygga vargar och liknande.

Det handlar därför om att tänka logiskt. Och framförallt alltid vilja göra det. Vad är det som är farligt i naturen? Är det inte ganska mycket mer vettigt att frukta älgkor som vaktar sina kalvar och som faktiskt dödar enstaka människor då och då? Hur många ggr sitter jägarna och berättar skräckberättelser om alla de som varje år dör av någon eländig sjukdom efter att en fästing bitit folk?

Det stora problemet uppstår inte bara i uppfattningen i sig om vad som är farligt eller inte farligt, utan i hur vi sedan agerar. Folk som inte är religiösa tar t ex hänsyn till att det finns religiösa som ser seriefigurer som något man kan släcka en annan människas liv för. Det är knappast ok att man står vid sidan och inte säger ifrån. Visst, av rädsla kan man låta bli att säga saker, men när man aktivt tar strid FÖR de proportionslösas dumheter, då spelar man en annan sorts match.

Det samma gäller också rovdjurspolitiken. När man tar hänsyn till att det finns människor som säger att de är rädda för att låta deras barn leka ute, eftersom det finns varg i skogen, så ger man efter för andras proportionslösa dumheter. Det ska man inte göra. Man ska upplysa dem om att risken att deras barn blir skjutet av ett vådaskott när pappa rensar den gamla vargdödar-bössan är astronomiskt mycket större än att vargen dödar lillan. För vargen – den fria sorten i naturen – har inte i modern tid dödat en endaste människa, varken vuxen eller lintott.

Att vara rädd för vargen – på riktigt – för sitt lintottiga barns skull – är bara snäppet mer sansat än att vara rädd för spöken. Och det är inget man ska linda in i snälla ord heller.

Det är varje sansad människas plikt om att upplysa folk som tänker utan proportion kring faror eller brott mot något de håller kärt – att de gör så – tills det går in i huvudet på dem i betydligt större mängd än det gjort innan. Jag kan inte se några förmildrande omständigheter mot att låta de proportionslösa får diktera något. Att det finns psykologiska förklaringar bakom den proportionslösa skräcken kring kontroll osv är heller ingen ursäkt.

Samtidigt finns det komplicerade frågor. Ta tex svininfluensan för några år sen och även efterdyningarna idag med pandemrixkomplikationer. Här har vi ett moraliskt problem. Dels skrämmer man upp folk kring en influensa som dödade avsevärt mycket färre folk än vanliga influensor gör varje år, men dels så var den i de fall folk fick den troligen oproportionellt farlig ATT få. Hur gör man då? Ropar varg som man gjorde eller tonar ner allt? Svårt att säga. Rätt gjorde man troligen inte – varken i larm eller agerande men någon självklar lösning på hur man skulle agera finns heller inte.

En del frågor är alltså svåra att åberopa den solklara rationella vägen i. Men de flesta andra, likt flygrädsla, vargskräck eller seriefigurer, är knappast speciellt svåra. Där finns det alltid ett uppenbart bättre sätt att tänka och ett påtagligt sämre.

Nobeldagen borde givetvis bli officiell helgdag

Vi har inte en enda liten dag i svenska kalendern som är ”röd” för att hylla våra framsteg, förbättringar och bedrifter som människor. Vi har ju trots allt gjort enorma sådana.

Inte en enda dag om vi räknar bort 1e maj som numera mest är en ideologiskt nersmutsad och märklig nostalgitripp för socialdemokraterna och deras gillande av sina forna bedrifter mer än något som speciellt bred betydelse där alla kan känna sig delaktiga. Den är ganska exkluderande och inte direkt inkluderande. Inte för att jag nödvändigtvis vill ta bort 1e maj. Nej det finns betydligt märkligare helger som har röd status än idag så att säga…

Pingst t ex. Varför har det status som helgdag år 2012? Det är faktiskt pinsamt i ett sekulärt samhälle där man åtminstone skall begära en folklig eller samhällsmässig koppling till allt som har helgstatus.

Fråga 100 personer på gatan varför vi firar pingst och du kommer inte få många rätta svar. Pingst är en sån helg som de flesta får googla sig fram till rätt svar på skulle jag tro. Jag själv har läst religion på universitet och diskuterar religion varje dag. Jag fick googla på det nyss för att vara säker på att jag mindes rätt. Så vagt är det. Så ofirat är det av folk att ingen utanför kyrkobänkarnas mest ihärdiga uppvärmare har koll. Det är en väldigt passé helg för alla utom de 15% som är aktivt religiösa kristna. Den exkluderar alltså 85% av befolkningen då den bortsett lite bröllop och dopsfirande är en helg utan folklig förankring.

När det kommer till helgdagar så anser många humanister och ateister att vi istället för officiella sådana borde ha en pott som vi fick själva fördela. Samtidigt som jag kan sympatisera med tanken finner jag den också helt orealistisk rent praktiskt. Jag tror inte det är en speciellt bra idé för samhället av flera skäl värdiga en egen bloggpost. Tex säger humanisterna att det är dåligt med skolavslutningar i kyrkan, eftersom de som inte kan besöka en kyrka då aktivt måste ta ställning och markera sitt beslut så att alla ser det. Killen som är Jehovas vittne får en jobbig dag.

Precis exakt samma sak skulle vi då få se med en egen pott av dagar. Folk skulle tveka kring att exponera sina helgdagar för andra, för att de kanske inte vill skylta med vad de finner viktigt. Ateisten på det kristna företaget i Jönköping kanske skulle tveka att våga säga att den vill vara ledig samma dag som Darwin fyller år.

Nu kan man förvisso inte alls välja det som det är idag, men om man har chansen så tror jag att man oundvikligen då hela tiden kommer råka ut för tillfällen där man måste förklara sig för andra i sina beslut.

Nej bättre att demokratisera befintliga helger och se över vilka som har folkligt stöd och vilka som kan tänkas få plats istället. Jag tror och hoppas att folk skulle uppskatta en dag som hyllade konkreta bedrifter som gjort livet bättre för mänskligheten är att föredra framför någon av alla de dagar där den osynlige guden från mellanöstern hyllas… Jag tror att pingst skulle stå sig rätt svagt mot Nobeldagen, en dag då vetenskap, litteratur och fred hyllas – för allt annat vore smått märkligt i ett land där under 15% ser sig som aktivt troende och kristna. Visst kan man ha reservationer kring prisernas vinnare ibland, men i det stora hela är det positiva så enormt övervägande det negativa med prisvinnarna om man lägger fokus på vetenskapspriserna att det inte finns något att snacka om. Inte heller finns det väl någon annan dag på året som bättre symboliserar mänsklighetens vetenskapliga framsteg än just Nobeldagen, även om det givetvis finns fler positiva kandidater.

Nobel var svensk och hans pris rankas som det finaste av utmärkelser man kan få på vår planet. Dess status och betydelse går långt utanför vetenskapliga kretsar och det är därtill en hävdvunnen historia redan som det är. Ingen dag är bättre lämpad för en ny svensk helgdag.

nobel-medal

Det behövs tålamod i kampen mot religiösa inslag i skolan

För många av mina brödrar och systrar i illuminati…  förlåt jag menar bland likasinnade ateister, har det här med skolaktiviteter i kyrklig miljö, alltså med präster som predikar osv varit en brinnande fråga där deras ogillande av dessa seder har varit markant och uttalat, precis som försvaret av dem har varit markant och uttalat.

Och i sak har de givetvis helt rätt mina ateistiska kollegor i sin kritik. Lagen säger att barn inte skall utsättas för det och om det inte räcker som argument att följa lagen så säger god moral också det eftersom det är en form av indoktrinering i religion som sker under förklädnad till skolundervisning – alltså ett bedrägligt trick enligt alla sorters definitioner. I ett sekulärt samhälle ska vi inte låta religioner, på skoltid, ges utrymme till missionering. Egalt traditioner hit och dit. Punkt slut liksom. Religioner får folk söka på sin fritid – det skall de aldrig skolas in i, allra minst av den sekulära staten som tvärtom har som plikt att verka för motsatsen enligt demokratiskt överenskommen lagstiftning.

Men för mig har det trots det personligen inte varit en viktig fråga alls. Jag är fortfarande av uppfattningen att barn som utsätts för religiösa riter, eller t om ren propaganda, inte kommer påverkas av detta i någon utsträckning alls för att man spenderar några timmar per läsår i samma rum som någon som försöker påverka dig. Tvärtom tror jag att det precis som för mig själv blev det som fick mig att verkligen bli ateist om något i unga år. Och jag har föga skäl att tro att andra barn skall funka så värst mycket annorlunda än att när de där prästerna sätter igång och mässar så kommer det bättre än något annat avskräcka dem från religionen. Åtminstone om skolan förövrigt gör sin plikt och undervisar dem i religionsvetenskap – på ett kritiskt sätt – vilket jag förutsätter att de gör i dagens mångkulturella samhälle där elever som är muslimer knappast accepterar att man okritiskt skulle skildra kristendomen bara som kristendomens egna vill skildra den. Om nu ateistiska barn inte kommer till tals, så lär nog åtminstone troende på andra religioner göra det nu år 2012. Och sker det inte alls – då har skolan djupare problem än att barnen får lyssna på en präst under en timme.

Jag tror iaf personligen helt enkelt att vägen till religiös påverkan är längre än så här. Inte heller tror jag att exkluderingen och utpekningen av barn ”som inte får vara med på andra religioners ceremonier” är ett speciellt tungt argument, eftersom det i princip bara precis isåfall gäller Jehovas vittnen (som utgör en obefintlig del av barnen i kommunala skolor) Alla andra större religioners medlemmar FÅR besöka andra religioners aktiviteter.

Och jag vet inte riktigt om jag som ateist och humanist verkligen skall agera advokat för barn till religiösa extremister som Jehovas vittnen heller… Det är väl inte riktigt min moraliska uppgift att främja dem i deras samhällseskapism? Tvärtom borde jag verka för det motsatta så fort jag får chansen. Och att säga att det är synd om barnen som hamnar i kläm.. tja… Livet är inte en barnlek, allra minst för barn och ska så heller inte vara alltid. Skyddande murar måste åtminstone belysas. Annars blir man aldrig vuxen oavsett vad som står i personnumret.

Tvärtom tror jag att aspekten med att ateister och humanister skildrar sig själva som aggressiva och intoleranta mot olika harmlösa seder är något som är ett större problem än dessa seder i sig, i a f för ateismens och humanismens sak. Vi snackar ju inte protester mot omskärelse av flickor nu direkt nu som kan motiveras väldigt allmänmoraliskt, utan vi snackar kritik mot en – i ärlighetens namn – ganska oskyldig religiös rit.

Man skall helt enkelt välja vad man strider mot med stor försiktighet. Jag har själv fått känna på guilt by association för vad organisationen Humanisterna står för och har gjort som bloggare på nätet i liknande frågor – och jag stör mig på att det sker – men förstår också varför det sker – och anser därför att hur dessa andra ateister och humanister beter sig är något som jag därför kan ha åsikter om, precis som de skulle ha rätt att ha åsikter om mig om något jag skrev påverkade deras vardag.

Men trots att jag alltså inte direkt står på barrikaderna för att stoppa religiösa riter i skolmiljö så är jag alltså i sak för att det försvinner. Fokus bör rimligen mer ligga på ad hominem med de märkliga mörkermän som med lögner försöker försvara sederna än på sederna i sig som ett problem – just för att slippa undan tjafs om angrepp på ”fina seder som aldrig skadat någon” osv.

Dvs diskussioner som vi aldrig kan vinna större folkligt gehör för som ateister, hur rätt vi än har, utan där vi troligen tvärtom kan få folk att ta ställning för dem om det vill sig illa.

Folk gillar att gå i kyrkan på skolavslutningar och att deras barn går likadant. Det blir liksom en liten trygg boj av (för dem) tradition i en stormig och läskig värld. De tycker det är ”mysigt”. De ser det alltså som ”tradition” och att ”lite kristendom bara är bra för dem”. Framförallt blir de märkbart irriterade över kritiken från sekulärt håll och därmed också mer defensiva kring det än de egentligen skulle vara annars. Man kan provocera fram djupare åsikter hos folk som inte nödvändigtvis styr dem annars genom att angripa saker på fel sätt.

Det är alltså rena kamikazetaktiken att då kritisera det direkt. Som också drar med sig andra ateister i farten ner i ett träsk av kollektiv skuld… För tro inget annat än att försvararna av skolgrejer i kyrklig miljö är arga och tar det på allvar.

Nej jag tror att det gäller att tassa runt ämnet istället, och fokusera på lagen och personerna som högljutt försvarar den – och det sker också – men borde nog ske ännu mer. För personerna som försvarar dessa kyrkliga seder i skolmiljö allra mest högljutt är också oftast folk med grava kunskapsluckor som behöver fyllas.

Senaste tiden har vi sett präster och politiker tala om hur ”all moral och etik kommer från kristendomen och likaså att det är helt pga kristendomen som vi firar jul osv och att vi därför måste se till att skolbarnen skall lära sig det också”.

Det är sådana påståenden vi måste bemöta, dvs rena historierevisionistiska tendenser bland religiösa rent allmänt, snarare än att det yttrar sig i riter i skolmiljö. Dvs kärnan i problemet, okunskapen om historien, inte konsekvensen (för den är varken ett jättestort problem och den har också ett folkligt stöd som vi inte kan slåss mot och vinna).

Gör man det tillräckligt länge (tålamod är en dygd, det visste t om de kristna, kanske beroende på att det tog tid att bränna oliktänkare till döds på bål… 😉 ) så kommer det andra tillslut också bli föremål för allt mer ifrågasättande. Om ingen längre tror på skitsnacket om att man måste kunna en massa om kristendom så som kristna själva vill skildra den, för att bli en god och kunnig människa så självdör det här med kampen för de missionerande riterna tillslut inifrån.

Det här är helt enkelt ett litet plåster som vi måste dra av sakta för att undvika ett ramaskri och ett bråk som ateisterna isåfall skulle förlora en massa på.

Mer läsning:
Grepe Newsmill DN DalmanEek Dagen

Att diskutera med folk som har fel

Att diskutera pseuduvetenskap är bland det roligaste jag vet. Men det är också oerhört frustrerande. Oräkneliga är nätterna då jag gått till sängs, störd och irriterad över att inte ha nått fram till en person som har fel.

Gah! FEL!

Kreationister, alternativmedicinare, folk troendens på spöken och oknytt, historierevisionister, antisemiter, konspirationsteoretiker, klimatskeptiker (men även naiva miljövänner) har allesammans orsakat mig mycket huvudvärk pga denna frustration. När man presenterar goda argument i en diskussion, men märker att för varje argument du ger, så möts du av ett nytt motargument som bara blottar nya kunskapsluckor i meningsmotståndaren. Den känslan.

Och det är där skon klämmer. Folk som tror på trams gör inte så av en slump. De gör så för att de i grunden saknar viktiga kunskaper men har enormt mycket övertygelse trots det (eller kanske just pga det). De har helt enkelt byggt upp den där dumheten som de tror på eftersom någonstans långt nere i husgrunden så finns det enorma kunskapsluckor eller defekta byggnadsmaterial.  Bara tänk på alla dessa experter på biologi och geologi som är våra kreationister. I regel har de inte ens läst ämnena på gymnasienivå. Om du inte har det i åtanke, då kan du aldrig begära något av dem i en diskussion heller.

Man stöter alltså på en kreationist som vill diskutera ”fel i evolutionsteorin”. Finns det någon poäng i det då? Ja ibland om personen uppvisar sökande tendenser kan man nå fram men i de flesta fall är det meningslöst. Det kvittar fullständigt hur man lappar och lagar den där defekta murstenen som utgör deras defekta syn på evolutionsteorin om man inte inser att det lär finnas viktigare och mer grundläggande fel djupare i huset. Vissa har inte någon grund alls till sina korthus!

Enda sättet är att styra in diskussionen på deras tro och personliga motiv. Men det gillar de inte. Då är man ”inte saklig”. Trots att det är EXAKT det man är när man vill diskutera deras BEHOV av att evolutionsteorin MÅSTE vara falsk oavsett vad man påvisar.

Det är ett heltidsgöra att lyckas med sånt och jag känner ofta kallet att utföra det. Jag har så svårt att ignorera en diskussion med någon som har fel. Att bara lämna det därhän, blunda och gå vidare.

Men jag har inte längre tid och tar jag mig tid så tar det upp för mycket plats i skallen på mig. Jag har viktigare saker att göra och det är osannolikt att jag kommer kunna fortsätta blogga om sånt framöver.

Den här bloggen går därför ner i (troligen permanent) vila och det lilla jag kommenterar vidare i frågan sker på min personliga blogg istället (den har de som behöver ha det redan tillgång till. Ni andra får fråga snällt.).

Jag önskar skeptikerrörelsen, VoF, humanisterna, oberoende skeptiker, ateister och  kritiska bloggare all lycka och välgång i kampen mot vidskepelse, fundamentalism och okunskap!

På idiotin bara.

Newtonargumentet del 2

Jag väljer att svara på en del av Newtonbloggens replik. Dock inte allt, då mycket bara var semantik kring huruvida han såg sig som en av Newtons gelikar eller inte… Det känns inte riktigt som jag orkar lyssna på mer om hur fantastiskt begåvad bloggaren ser sig själv, så den delen av diskussionen lägger jag ner så kan han ta den diskussionen om bristande ödmjukhet mellan sig och sin gud istället.

Källkritik är bra! Vilka källor har du själv använt dig av?


Jag kommer med väldigt få anspråk på konkreta fakta i min originaltext. I de fall jag gör så har det varit av allmänkänd natur, dvs valfritt lexikon duger för en sådan allmän fråga och jag förutsatte att mina läsare kände till allt jag skrev, vilket alla också verkar ha gjort förutom dig då. Givetvis förutsätter det också att man har begripit det jag skrev, vilket jag ser flertalet tecken på att du inte gjorde. Det är också totalt meningslöst för läsare att ge referenser till böcker av rena tillgänglighetsskäl. Vem springer till biblan för att kolla efter en internetdiskussion? Då är det bättre med elektroniska referenser i stil med wikipedia, så länge artiklarna är ordentligt refererade till just faktisk litteratur – vilket de i regel idag alltid är. I a f alltid de jag använder. Skulle någon av de wikireferenser jag ger inte passa, så antar jag gärna utmaningen att hitta en annan.


Det här är en tidsperiod av kyrklig ökad makt då religionskritik i princip är obefintlig i världen.
Really? Och vad var då reformationen på 1500-talet om inte en väldigt stark religionkritik riktad mot kyrklig makt? I England hade man brutit med påvemaken mer än 100 år innan Newton föddes.


Reformationen är en teologisk förändring som ledde till en uppstramning av teologin på många sätt. Det är en protestantisk myt av modernt mått att saker och ting blev liberalare gentemot en strängare tidigare katolsk kyrka då det snarare handlade om kritik av motsatsens beteende hos kyrkan, inte minst försäljningen av avlatsbrev. Kritiken mot den katolska organisationen och teologin skulle förvisso så småningom bli en viktig del av det som sekulariserade västvärlden, men på det religionsfrihetliga planet blev det hårdare bud i alla protestantiska nationer. Kloster brändes med sina “hädiska böcker” (alltså tusentals böcker av lite för profan natur för protestanterna). Den katolska kyrkliga makten ersattes av lokala matkfaktorer istället som rent allmänt fick enormt mycket större makt i folks vardag. Husförhören införs tex. Samtidigt blir motreaktionen i katolskt håll en kombination av de sk motreformationerna och en teologisk uppstramning. Inkvisitionens makt ökar och jakten på kättare ökar.Mest känt här är den spanska inkvisitionen. http://en.wikipedia.org/wiki/Spanish_Inquisition
Men i både Sverige och Danmark exploderade antalet häxrättegångar under 15 och 1600talet.
http://en.wikipedia.org/wiki/Witch_trials_in_Early_Modern_Europe
15-1600talet är en otroligt vidrig tid vad gäller religionsfrihet. Förföljelsen är enorm.


Kungar är mäktigare än någonsin och sitter ofta smörjda på tronen av både Gud och påve.
Är du helt säker på att påvar krönte kungar? I 1600-1700-talets England? Källa?


Jag skriver inte att kungen i England sätts där av påven. Vv läs och hitta inte på osakliga argument. Jag talar om monarker rent allmänt i Europa. Dessa är mäktigare än någonsin tidigare och många, inte minst i Sydeuropa är helt beroende av kyrkans inställning.

Vad gäller mäktiga envåldshärskare så  gäller det inte minst England, där de även tar på sig att bli kyrkligt överhuvud, och därmed legitimera sig religiöst. Förvisso upphävs detta så småningom, men England förblir en ö med religiös splittring och konflikt in på 1700talet. Kyrkan är också aktivt mot förbättringar på den religionsfrihetliga fronten. Ett berömt exempel under Newtons dagar var de sk sju biskoparnas protester mot ökad religiös frihet. http://en.wikipedia.org/wiki/Seven_Bishops Och en mycket viktig händelse i anslutning till detta är The glorious revolution. http://en.wikipedia.org/wiki/Glorious_Revolution

Det här är häxbränningarnas största tid.Det här är husförhörens tid då kyrkan för första ggn kommer hem och inkräktar på folks privatliv.Det här är också inkvisitionens starkaste århundrade med enorm förföljelse av “kättare”.Kan du möjligtvis ha tagit fel på århundrade, och land? För det är ju England som är aktuellt i det här fallet.Enligt Gibson (2006) som den här wiki-sidan har använt som källa tonades häxeribrott ner ordentligt under 1600-1700-talet, och av hur brotten beskrevs tror jag inte att Newton skulle känna sig särskilt träffad. 


Din sarkasm klär inte diskussionen eftersom den bara visar att du trollar istället för att diskutera seriöst. Jag talar om västvärlden rent allmänt. Newton skrev inte för en engelsk publik, på 1600talet är den primära publiken kontinentala experter (Holland, Frankrike, “Italien” inte minst). Den akademiska publikationen är skriven på latin för en internationell publik med internationell respons. England är inte en ö av vare sig makt eller betydelse på 1600talet och de goda relationerna med intelligentian över hela kontinenten var givetvis viktig för Newton som den var för alla andra.

Det här är tiden då västvärlden skapas och lär sig att den kan erövra resten av världeni kraft av sin gudomligt givna överlägsenhet.Har du någon källa på att det var så man resonerade? Bibeln lär ju att alla människor är släkt genom Adam och Eva – till skillnad från evolutionsteorin som fick många att betrakta raser som olika högt utvecklade.

Du menar att du inte känner till kolonisationen? Du vet den som sanktionerades av kyrkans män? Du inser skillnaden mellan teologi ala din tolkning idag och hur kyrkan har betett sig historiskt och hur man har brukat bibelns ord som det passade? Jag hävdar alltså inte primärt att skulden är bibelns, utan kyrkan. Försök skilja tingen åt…

Ett bra exempel på en kyrklig gärning som kostade många miljoner människor livet i anslutning till just kolonisationen när den var som vidrigast var Tordesillasavtalet (http://en.wikipedia.org/wiki/Treaty_of_Tordesillas) som innebar att Spanien och Portugal delade upp världen i rättigheter kring kolonisation med påvlig makt. Länder som Spanien inte minst var väldigt noga med att just se till att verka för påvemakten i den här frågan och de gick hårt åt folk i syd och mellanamerika och utplånade varenda samhälle de kom i kontakt med på basis av att påven gav dem guds rätt. Inter caetera som ett av dekreten hette gjorde att Spanien inte hade några som helst skrupler att utplåna hedningar – för det var guds vilja. http://en.wikipedia.org/wiki/Inter_caetera
Slaveriet hade förvisso religiösa motståndare och skulle delvis komma att bekämpas av kyrkan när kyrkans roll började falla i takt med att deras lakejer Spanien och Portugal tappade makten, men det argumenterades även för slaveriet med religiös grund in i det sista.http://en.wikipedia.org/wiki/Christian_views_on_slavery#Opposition_to_abolitionism

Jag kan hålla på länge till kring hur västvärlden såg sig gudomligt överlägsen resten av världen… Det är nämligen välkända grundfakta.

Evolutionsteorin som Darwin myntade innehåller inte ett enda ord om mänskliga raser. Och har därefter heller aldrig gjort det. Det är en efterkonstruktion av folk som likt kreationister hittar på egna argument om vad den innehåller, istället för att läsa på fakta eftersom det kan skapa små retoriska punchlines som folket i kyrkorna gillar att fnissa kring medans vi andra mest suckar.

Om evolutionsteorin är skyldig till något, trots att den inte ens nämner det, då är GT betydligt värre med tanke på att den både förespråkar folkmord och slaveri utan att sen ta ordentlig och tydligt avstånd från det i NT. Där kan vi snacka om inte bara en text som är teoretiskt problematisk, utan som i realiteten har använts lite väl ofta av folk för att sanktionerna deras illdåd. Ta antisemiten Luther tex, och hans extrema hattexter mot judar (Om judar och deras lögner – http://en.wikipedia.org/wiki/On_the_Jews_and_Their_Lies). Snacka om grunden och källan till rastankarna under 1900talets början om något… Förövrigt var nazismen och nazisterna överlag kristna, så jag skulle inte gå in på diskussioner om vad herrefolket hade för inspiration om jag vore som du… http://en.wikipedia.org/wiki/Religion_in_Nazi_Germany

Det här är förutom allt detta även en orolig tid med religionskrig.Rena religionskrig mellan protestanter och katoliker inte minst.Okej, då kändrdu alltså till det där med reformationen. Men inte att den gjorde England till en ö?


  1. Den var inte en ö på textpublikationsfronten. Jag inser att alla inte känner till hur det fungerar och alltid har fungerat i den akademiska världen, allra minst kreationister, men så är det i a f.
  2. Den var ingen trevlig ö med religiös frihet. Hört talas pilgrimmerna som åkte till USA? Nästan alla tidiga emigranter från England lämnar landet pga den religiösa intoleransen som råder där… Grundläggande historia som jag trodde de flesta kände till. Men det är alltid kul att lära folk något nytt. Exempelvis dessa här lämnade din kära fina ö: http://en.wikipedia.org/wiki/Puritan
  3. England har varit en ö i många miljoner år förövrigt, med luckor för landhöjningar anslutning till nedisningar under kvartärtiden. Välj dina ord kreationisten… det blir lätt ofrivilligt roligt annars. 😉


Det här är inte en tid att någonsin ens komma på tanken att skriva något som kan uppfattas fel. Du kunde inte i denna tid, då universitetens grundsyfte oftast var att skola folk i teologi, språk, latin och i att lyda makten ägna dig åt ska naturstudier utan att noga tänka igenom dina ordval.Konstigt att Newton undervisade i matematik och naturvetenskap om de ämnena inte fanns, och att han i så fall “trots” alla sina vetenskapliga bedrifter fick bli rektor vid Cambridgeuniversitetet. Vet du förresten vad Royal Society sysslade med och vem som var dess tredje president?


Fyndig igen. Du kanske skulle lära dig läsa istället för att tramsa? Så skulle de att jag skrev vad som var universitetens GRUNDSYFTEN. Inte deras enda funktion. Givetvis började man så smått tafsa på riktig vetenskap, även om det mesta fortfarande låg på ett arkaiskt naturfilosofiskt plan och innehöll stora delar ren pseudovetenskap likt astrologi.
http://en.wikipedia.org/wiki/University#Early_modern_universities

Så hade det varit sen 1500-talet och så skulle det vara fram tills franska revolutionen kan man säga. Offren för kyrkans intolerans under dessa dryga 300 år var många och innefattade inte minst personer som Galileo.Nu var det ju sällan någon konflikt mellan kyrkan och vetenskapen, utan snarare mellan gammal vetenskap (á la Aristoteles, Ptolemaios m fl) och ny vetenskap (experimentell). Och vad fallet Galileo beträffar var det mest av allt en personlig konflikt mellan honom och påven Urban den åttonde, vilket den nyfikne kan läsa mer om här.

Rent retoriskt trams då kyrkan tjockskalligt stödde den gamla antika filosofin i fråga (som inte alls är gammal vetenskap, utan just naturfilosofi). Galileo är för det första bara ett exempel. Vi kan lika gärna nämna att det är Copernikus lära som han nämner för att ytterligare namedroppa ytterligare en kyrkligt oönskad individ. Eller vad sägs om Kepler? Alla astronomer på 15-1600talet, som vi idag räknar som viktiga, hamnade i konflikt med kyrkan, eller åtminstone deras lära då vissa av dem dog innan publikationen.

Galieo blev dömd för kätteri av inkvisitionen – någon personlig konflikt med en påve hade det inte alls att göra med och är en irrelevant detalj i ett större mönster av intolerans som präglar kyrkan: http://en.wikipedia.org/wiki/Galileo_affair Och är bara en tramsig retorisk förminskning av kyrkans illdåd att påstå annat. Skäms på dig som sysslar med historierevisionism.. Det är tur att du inte är historielärare.

/…/ Newtons personliga tro är förevigt okänd och gömd i maktmässiga förväntningar,

De flesta var det i det här samhället och ateism var i princip okänt som begrepp.

Fast Newton hade i alla fall hört talas om ateism, eftersom han sa:
“Atheism is so senseless. When I look at the solar system, I see the earth at the right distance from the sun to receive the proper amounts of heat and light. This did not happen by chance.” (J. H. Tiner, 1975; se även fler liknande citat från The Newton Project)
Detta citat innehåller ett av Newtons många uttalanden om sin skapelsetro. Att ateism och olika former av “ogudaktighet” har funnits mycket länge behöver ju knappast jag berätta för dig, Asebeia.


Det är fortfarande, som jag påpekade irrelevant för diskussionen vad Newton trodde. Han måste läsas in i sin historiska kontext, med vad han kände till och inte jämföras med dagens kreationism som inte alls handlar om samma saker. Inte en enda av hans viktiga vetenskapliga publikationer är baserade på Gud som en variabel i själva fysiken. Det är den relevanta skillnaden mot dagens pseudovetenskapliga kreationism som du förespråkar. Ska det vara så svårt att förstå skillnaden?

Newton var ingen kreationist. Det kan inte nog understrykas.Inte i sitt vetenskapliga arbete i a f. Dvs det som är relevant här kring hans storhet. Han arbetade i det stora hela vetenskapligt (bortsett från lite trams om alkemi) och lämnade Gud utanför ekvationerna.

Det där med Newtons alkemi verkar vara ett populärt argument, som jag tänker bemöta i ett separat inlägg.
Newton utmanade Aristoteles världsbild som bland annat sa att det var olika regler för den sublunära världen (under Månen) och den superlunära världen (bortom Månen). Anledningen till att han gjorde det var att han utgick från att Gud, som hade skapat både himmel och jord, borde ha låtit samma gudomliga regler (t ex gravitationen) gälla i hela Universum. Newton tänkte att Gud måste ha skapat ett ordnat och förutsägbart Universum, och i så fall skulle det alltså var möjlig att beskriva naturen matematiskt. Newtons tankesätt var direkt kopplat till hans tro på Skaparen (på den här wiki-sidan finns några källor på det).


Irrelevant pladder. Visa mig var i Newtons lagar som Gud står med. Det är DESSA som gjorde honom till en viktig vetenskapsman, inte andra texter eller hans kommentarer eller övriga åsikter. Här har du ekvationerna som jag känner dem. http://en.wikipedia.org/wiki/Newton’s_laws_of_motion

Om det saknas variabler i formlerna så ber jag dig härmed infoga dem så att vi kan se exakt var de skall stå. Om du anser att Gud står med i ekvationen så ska du också kunna skriva ekvationen med Gud i i klartext för vem som helst att kunna läsa. Einstein hade många åsikter om politik, alla totalt irrelevanta för hans ekvationer om relativitetsteorin och hans storhet som fysiker.. Samma gäller Newton och hans tro. Irrelevant för hans vetenskapliga gärning tills du kan påvisa var i formeln Gud skall stå.


Men Newton var också noga med att betona att han inte såg Gud som den som satte igång universum och sedan lämnade det åt sitt öde, utan som en som ingriper i historien. (På samma sätt resonerar vi skapelsetroende idag – inte att Gud styr allt för hand, men att han kan ingripa.) Om inte Gud ingrep vore han inte Herre, dvs inte en Gud värd namnet. (Newton förklarar själv denna syn i Principia.) Newton konstruerade till och med vetenskapliga bevis för Guds existens, så man kan inte riktigt säga att han lämnade Gud utanför ekvationerna.


Nu talar jag specifikt om det som gjorde Newton till en stor vetenskapsman, dvs hans lagar kring rörelse. Men för all del, ge mig exempel på vetenskapliga bevis i andra sammanhang, författade av Newton som innehåller gud som variabel.

Konkreta elektroniska referenser tack – något annat bemödar jag mig helst inte ta del av. Principa finns på nätet, ge mig tex sidor ur den så jag får se ekvationen. Jag nöjer mig t om med en enkel följbar analys om du saknar ekvation… För att inte diskussionen ska ta slut för fort för dig… 😉

Det handlar egentligen bara om du öht är intresserad av annat än prokyrklig propaganda och kassa populärpseudovetenskapliga texter om evolutionsteorin? Lärare brukar vara de sämsta lyssnarna rent allmänt, jag misstänker att du inte är annorlunda då därtill även är religiöst övertygad och bär på dubbel mental spärr. Överaska mig gärna positivt och visa att du kan annat än missionera.

Newtonargumentet

I dessa meningslösa diskussioner man ofta kan ha med mer fundamentalistiska kristna så kommer ofta auktoritetsdiskussioner in i bilden. Det faktum att naturforskningsvärlden innehåller en försvinnande mikroskopisk del uttalat kristna, än mindre kreationister och förespråkare av sk intelligent design ska på något märkligt sätt uppvägas av att man namedroppar ett par undantag. Det främsta återkommande exemplet här är Newton. Så vi kan ju mynta uttrycket Newtonargumentet här då och därmed vara först med något.

Det hela är kortfattat att en av fysikens största och ett allmänt välkänt universalgeni vid namn Sir Isaac Newton, var uttalat kristen, talade om skapelse – och därmed kan man vara kreationist med gott samvete.

Låt oss egalt felet med att åberopa auktoriteter för sanningar, bena ut de övriga källkritiska problemen med detta, ty där är många och stora fel att beakta med en så pass förenklad skildring av det hela som att en kreationist av idag kan sätta Newton på axeln.

Den historiska kontexten och källkritik. Newton föddes och levde under 1600-talet och 1700talets början. Det här är en tidsperiod av kyrklig ökad makt då religionskritik i princip är obefintlig i världen. Kungar är mäktigare än någonsin och sitter ofta smörjda på tronen av både Gud och påve. Det här är häxbränningarnas största tid. Det här är husförhörens tid då kyrkan för första ggn kommer hem och inkräktar på folks privatliv. Det här är också inkvisitionens starkaste århundrade med enorm förföljelse av ”kättare”. Det här är tiden då västvärlden skapas och lär sig att den kan erövra resten av världen i kraft av sin gudomligt givna överlägsenhet.

Det här är förutom allt detta även en orolig tid med religionskrig. Rena religionskrig mellan protestanter och katoliker inte minst. Lite av en våt dröm ur Rick Santorums perspektiv helt enkelt. En otrevlig tid att leva i för de flesta andra.

Det här är inte en tid att någonsin ens komma på tanken att skriva något som kan uppfattas fel. Du kunde inte i denna tid, då universitetens grundsyfte oftast var att skola folk i teologi, språk, latin och i att lyda makten ägna dig åt ska naturstudier utan att noga tänka igenom dina ordval. Så hade det varit sen 1500-talet och så skulle det vara fram tills franska revolutionen kan man säga. Offren för kyrkans intolerans under dessa dryga 300 år var många och innefattade inte minst personer som Galileo.

Så oavsett vad Newton trodde på, var det otänkbart för honom om man öht ville ha en karriär, att skriva annat än till guds ära i förord och agera kyskt och kyrkligt i livet. Det gjorde nämligen alla på den här tiden. Om du tittar i 1600talets vetenskapliga texter är de alla skrivna på ett sätt som aktar sig noga för att kritisera kyrkans världsbild. Det här faller så småningom såklart som ett resultat av sig självt under 1700talet. Men när Newton var verksam var det fortfarande norm.

Newtons personliga tro är förevigt okänd och gömd i maktmässiga förväntningar, slentrianuttryck om ”guds ära” och självcensur. Newton kan mycket väl ha varit kristen. Han var det troligen. De flesta var det i det här samhället och ateism var i princip okänt som begrepp. Det sekulära tänket trivs inte i teist-normativa miljöer. Samhällsstrukturer påverkar folk då som nu. Det är viktigt att förstå den historiska kontexten och de källkritiska variablerna kring Newton som person.

Newton var ingen kreationist. Det kan inte nog understrykas. Inte i sitt vetenskapliga arbete i a f. Dvs det som är relevant här kring hans storhet. Han arbetade i det stora hela vetenskapligt (bortsett från lite trams om alkemi) och lämnade Gud utanför ekvationerna. Hans ”starka tro” till trots så är den alltså inte relevant i sammanhanget oavsett hur äkta den var. Hans berömda lagar, dvs hans viktiga relevanta arv till vetenskapen, innehåller nämligen inte Gud i ekvationen alls! Det här är bara ren fysik och ren matte. Helt befriat från gudar och skapelse.

Om du tittar på sk intelligent design eller kreationism så skapar de (nåja) ekvationer där Gud krävs som en variabel ex istället för naturliga processer som leder till universums tillkomst så som big bang, m-teorier osv så sätter de in gud i kalkylen som en icke falsifierbar och prövbar osynlig och omätbar variabel – som man helt enkelt ”bara får tro på”. Det är något helt annat än vad vetenskapsmän och Newton gjorde. Det kvittar om man är ateist, kristen eller hindu – hans lagar går att förstå och använda ändå utan ”tro” som variabel – därför att de är vetenskapliga lagar utan pseudovetenskapliga inslag (dvs sånt som alltid kräver tilltro av betraktaren)

Det är det här som är det stora problemet med Newtonargumentet.

I likhet med Sir N är jag en bibelläsande, skapelsetroende kristen med ett stort intresse för naturvetenskap och en vilja att berätta för världen hur fantastisk dess Skapare är.

Inspirationen till den här bloggposten och citatet ovan kom från läsningen jag gjorde på den här sidan. Här har vi en naturvetenskapslärare som lite högmodigt sätter sig på samma stol som Newton i o m att han är ”skapelsetroende naturvetare precis som Newton”. Wow liksom.. var säljer de så höga hästar? Jag och mitt ego kommer på skam.

Newton är i a f hans idol enligt egen utsago. Han missar trots kännedom om Newton att Newton inte alls stöder honom i hans pseudovetenskapsförespråkande i sitt arbete och det som gjorde Newton till en viktig vetenskapsman. Newton har aldrig satt in gud i sina ekvationer – eftersom Newton gjorde inte kreationistiska arbeten (bortsett ”till guds ära-ingresser och förord till texterna då och andra privata irreletanta texter). Newton må vara skapelsetroende, men han gjorde aldrig försök att sätta Gud in i sin kalkyl och på så sätt vetenskapligt bevisa att gud och vetenskap går samman. Helt enkelt för att han nog insåg att det inte går – tillskillnad från kreationister som är naturlärare för stackars elever någonstans i Umeåtrakten… Men så är han ju givetvis lärare på en religiös friskola, och inte på en riktig läroplats. Lite som att vara professor i näringslära och sunda dieter på Marabou.

Nobelfestens paradox och könsproblemet som inte finns

Genusvetenskapen har ofta goda poänger, men lika ofta bygger den upp poänger på retorik snarare än fakta. På fyndiga retoriska och psykologiska trick, snarare än ärliga fenomen. Jo efter 10 år med humaniora och samhällsvetenskaper är jag väldigt medveten om vad genusvetenskapen säger och vilka poänger den har och inte har. Tyvärr är det ofta  kontextuella sanningar och retorik snarare än riktiga vetenskapliga faktum som den beskriver.

Lena Andersson på DN uppmärksammar en blandning av verkliga och imaginära problem i denna anda när hon tittar på Nobelfesten. Det verkliga problemet är det som hon beskriver i rubriken, så som en paradox, nämligen att samtidigt som Nobelfesten är en intellektuell högtid, så innehåller den tillsynes extremt antiintellektuella element. Bara det att priset delas ut ur händerna på en kung vars akademiska bedrifter är minst sagt ringa är i dagens samhälle märkligt att beskåda. Och drottningen är där tillsynes i rollen som pynt och sällskapsdam, inte i form av egna bedrifter. Det finns i detta inslag av saker som inte har något med den intellektuella världen att göra helt klart, för då skulle ju allt försigå professorer sinsemellan så att säga.

Det imaginära problemet är det som Lena skapar i våra sinnen. Hon vill få det som att vi med drottningens närvaro har två saker med hennes uppenbarelse: Först och främst med hennes pedantiska smyckade yttre en automatisk motpol till det intellektuella. Det är nämligen så att en föreställning i många kvasiintellektuellas sinnen är att den som är pyntat ytlig och hänger sig till annat än att forska på universitet eller skriva artiklar på kulturredaktioner är antiintellektuell och kuvad i könsroll. Rent statistiskt sett är det säkert så att merparten av de kvinnor som t ex läser fysik är mindre intresserade av ytliga stereotypa könsrollskläder än övriga befolkningen och samma kan säkert sägas om kvinnor på kulturredaktioner världen över. Det brukar vara så. Men det är inte det samma som att det MÅSTE vara så. Snarare är det Lenas fördomar mot människor som inte klär sig som gråa stereotypt klyschiga intellektuella som gör sig gällande – och hon får oss att anta att detta är en sanning väldigt effektivt. Det här med roller apropå då, men de förväntningar som kvinnor som vill lyckas i kulturredaktionskretsar förutsätter bla att man inte får se ut på vissa sätt. Ytlighetskraven är starka där. Det går alltså att vända på den steken om kvinnor som kuvade väsen även i feministisk riktning.

Det andra problemet med hennes resonemang är att det skulle finnas ett problem här. Alla vet att drottningen inte är där i form av det intellektuellas symbol. Alla som tänker efter lite vet redan att det är rätt märkligt att hon och hennes maka egentligen håller i en sådan här tillställning utifrån akademiska meriter räknat sett. Vi vet att hon är där i form av traditioner som inte går att ändra snarare än något annat. Det är liksom ingen där som ser upp till drottningen. Publiken som deltar ser upp till pristagarna och bryr sig i regel inte om andras yttre mer än på sin höjd likt Lena, nämligen lite diskret föraktfullt mot de som pyntar sig lite för mycket eller bär lite för ålderdomliga könsstereotypa klädesplagg. Det är alltså inget som helst problem även om Lena har rätt i sina iaktagelser – egentligen.

Det är skillnad på att sätta forskare och deras upptäckter på en piedestal och att sätta hela den akademiska världen där. 10+ år i den världen har lärt mig att den är fylld av paradoxer. Dels är den fylld av ceremonier och ritualer som ofta är ålderdomliga och inaktuella ur könsrollsperspektiv – bara en sån sak som att post docs förväntas byta från sitt doktoranduniversitet till ett nytt under åtminstone 2 år är ett klockrent exempel på en ålderdomlig idiotisk tradition som funkar illa med dagens könsneutrala ideal där alla disputerade inte alls är ungkarlar eller har fruar som glatt kan flytta med dem över halva världen.

Och konkurrensen forskare emellan som leder till akademiska bråk är i sig allt annat än akademiskt imponerande. Påminner i regel mer om ett dagis än något annat.

Vi hade haft ett problem med att två 1800talsreliker med 1800talsideal delade ut priset om det inte vore för det faktum att det är ett icke-problem för alla inblandade och på inget sett den symbol för hur ”verkligheten” ser ut i forskarvärlden.

Drottningens frisyr är inte anledningen till att kvinnor inte dras till naturvetenskaper så som män gör.Jag vet att feminister vill ha det till att anledningen till frånvaron av kvinnor, inte minst i ämnet fysik, beror HELT på könsROLLER, med betoning på rollerna som inlärda då. Jag köper inte det mer än som en marginell faktor. Jag tror att svaret, baserat på Occham (och kalla fakta) är mycket enklare och till största del beror på att män dras mer till hårda, abstrakta naturämnen än kvinnor av biologiska skäl. Det finns alltid undantag eftersom skillnaderna inte är jättestora, men eftersom vi vet att det finns manliga och kvinnliga hjärnor i neurologiska sammanhang är det inte speciellt märkligt att anta att det är det enkla svaret på varför det ser ut så, trots decennier av aktiv politik som försökt ändra på saken. (Jag listar lite artiklar som referenser sist)

Kvinnor är nämligen inte så dumma som feminister vill ha dem till. De är inga offer för drottningens frisyrer. Den lär dem inte att de ska sitta hemma i hem met och vara väna. Kvinnor är smartare än så. Att det än idag 2011 sitter kvinnor i hemmet mot sin vilja eller som hade kunnat få en annan möjlighet om det inte vore för konstruerade förväntningar baserade på avdankade könsroller är givetvis sant, men det är inte samma sak som att dessa hade valt fysikprofessurer istället om drottningen inte hade funnits. Och sen i den mån att något kan vara off topic i en sån här fråga: De kvinnor som aktivt väljer hemmiljöer eller det väna, måste som sagt inte vara obildade kuvade stackare heller. Sluta förminska kvinnor här i västvärlden till korkade offer hela tiden tack.

Sluta tro att drottningens väna friserade koltygsnärvaro är viktigt ur könsrollsynpunkt på något som helst sätt på Nobelfesten. Öppna ögonen och beskåda det faktum att kvinnor som belönas där inte är andra klassens vinnare. Drottningen är glamourpynt i bakgrunden.  Precis som kungen. Precis som det fina Sthlms stadshus. Precis som blommor och musik på festen.

Precis som alla andra utom pristagarna och de forskare i akademierna som delat ut priserna.

För 50 år sen var kanske drottningens frisyr viktig även för kvinnliga pristagare som deltog. Då kanske även de kände sig tvungna att klä sig likt henne. Idag är det inte så. Och det är idag som är relevant.

Och det är en positiv sak. Det är liksom inget problem att en kvinnlig pristagare inte klär sig som drottningen medan en manlig och kungen klär sig på ett mycket mer liknande sätt. Det är en positiv sak. Helt igenom. Drottningens närvaro som en pyntad fågel är en relik från en annan tid som alla deltagare genomskådar, inte bilden av anledningen till varför vi har brist på professorer i fysik som är kvinnor. Ja, i den mån att hon nu nödvändigtvis symboliserar det antiintellektuella så som gråa feminister nu fördomsfullt hävdar…

Läsning: