Myten om kunskapens uppgång och fall (del 3 – Högmedeltiden)

Högmedeltiden. Starka färger. Mytologi och mystik. Logik och matematik. Kungar och munkar. En tid då så enormt mycket av vår tid faktiskt föds i. En tid som inte alls var så styrd av en dogmatisk intolerant kyrka som vissa tror.

Visste ni att universiteten i världen började dyka upp under medeltiden? Jo de skapades av rika människor för att det skulle finnas möjlighet att skola folk i en miljö med akademisk frihet till högre utbildningar. Något folk har kämpat för sen antiken och Sokrates rättegång (där han just dömdes till döden för att bla ha förolämpat gudarna, så mycket för antikens stora intellektuella friheter).

Hela poängen med akademisk frihet kommer alltså tämligen omgående med universitetens formande (Constitutio Habita) och är inte alls en mer modern sak. Detta då mitt under den tid i historien då kristendomen enligt många mer argsinta ateister än mig själv var som allra mest maktfylld. Universiteten föds ur klosterskolorna (Scholae monasticae) och är en vidareutveckling av dessa. För kristna har trots alltid försökt bilda varandra.

Vad vore kunskapsutvecklingen i västvärlden utan universiteten kan man fråga sig.

Hur är det då med kristendomens makt över folk under högmedeltiden? Ja vid det här laget börjar de flesta äldre hedniska traditioner att assimileras och försvinna in i kyrkan. Rom har stor makt över världen i form av påveämbetet och svingar gärna detta svärd omkring sig i uppmaningar om korståg till höger och vänster. Där det finns makt så finns det korruption – så givetvis finns det korrupta biskopar och präster som nyttjar sin makt gentemot folket som de har stor makt över. Men man får också komma ihåg att det även faktiskt finns folk som tror på bibelns snällare budskapsdelar och som inte missbrukar sin position i samhället.

Så är då kristendomen mest en belastning på samhället? Nej det tycker jag inte man kan säga eftersom den också bidrar med mycket. Den skapar struktur och institutioner som är fundamenten för framtidens intellektuella utveckling. Klostren är troligen mer än något annat i världen den institution som folk med intellektuella ambitioner dras till vid den här tiden – för här råder betydligt större intellektuell frihet än någon annanstans.

Det är i klostermiljöer som vi får se högmedeltidens utveckling inom matematik, medicin (läs här om byzantinsk medicin), astronomi och filosofi. Och den som inte tror att något av värde inom detta skapades där kan verkligen inte sin historia. Vetenskapen hade aldrig utvecklat sin metodik utan munken Ockhams grundperspektiv på hur man ska bemöta problematik (Ockhams rakhyvel) med att inte gå längre än det behövs – dvs att det enkla svaret ofta är det rätta.

Kan tyckas som en rätt trivial sak att bidra till rent kunskapsmässigt – jämfört med vad greker med stora vita skägg tänkte fram. Men lite som en parafrasering av budskapet så är ofta det enkla också det mest imponerande. För utan det här sättet att se på saker så skulle modern vetenskap aldrig kunna existera – eftersom Ockhams princip nästan alltid stämmer. Om du inte förstår värdet av Ockhams regel och/eller förstår varför det trots allt var en rätt revolutionerande tanke att komma med – så förstår du inget alls i frågan.

Ockham var inte den ende munken som tänkte ut saker – utan de tänkte ut massor inom astronomi (optik tex) och vidareutvecklade antik medicin till nya höjder (man gjorde mer än åderlät folk).

Självklart fanns det många grundläggande ovetenskapliga synsätt kvar överallt – men inte värre än under antiken – och definitivt inte mindre fritt. Det är under högmedeltiden som grunden västvärldens intellektuella övertag läggs – för det är nu som man skapar våra vetenskapliga institutioner.

Det brukar också felaktigt heta att vid det här laget så har man helt tappat kontakten med antikens kunskaper – men det är inte sant. Kunskaperna förvaltades som bekant av muslimer, men även av munkar i det Byzantinska riket. Och västeuropa hade full kontakt med Byzan via just klostermiljöerna som hade kontakt med varandra över gränserna.

Ett av medeltidens intellektuella problem var snarare ATT man förlitade sig på antik kunskap. Någon hade ju tex fått för sig att Aristoteles var en väldigt klok man, vilket gjorde att hans (det var egentligen kinesernas och sedemera via Ptolemaius) felaktiga geocentriska världsbild överlevde längre än den skulle ha gjort. Arvet från antiken har ofta också varit ett ok som hindrat utveckling – något folk med passionerad antikvurm inte alltid förstår.

Jag har diskuterat det här med folk innan. De brukar då försvara sig med att det kvittar att man skapar institutioner för akademiska studier, för man gjorde det med syfte att ”bevisa guds skapelse” och det är inte det samma som riktig intellektuell frihet. Och det är förvisso sant att mycket av medeltidens utveckling skedde under förevändningen att man ville bevisa Guds storhet. Men det är inte något unikt för medeltiden. För samma krav, att helga gudar, hjältar och kungar i allt man företog sig fanns även under antiken. Och eftersom igen har påstått att tanken var helt fri under medeltiden, lika lite som den var det under antiken, eller blev det under renässansen, så kan jag inte se problemet. Det är väl resultatet som räknas och inte syftet?

Tidigare poster på ämnet:

Del 1 – Antiken

Del 2 – ”The Dark Ages” (Tidig medeltid)

Advertisements

3 thoughts on “Myten om kunskapens uppgång och fall (del 3 – Högmedeltiden)

  1. Ping: Myten om kunskapens uppgång och fall – Sammanfattning | Asebeia

  2. Ping: Jag är så trött på humanister och annat folk som sprider faktoider om historien. Skärp er! | Asebeia

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s