The Godless Swede

Sådärja, jag sa ju att jag skulle återkomma med besked om vad framtiden bjöd på. Det gör jag också härmed.

Jag känner som sagt att jag nått till vägs ände med mitt svenska bloggande. Det finns bara så många olika sätt man kan säga samma sak innan det blir tröttsamt att höra, inte minst för en själv. Därför tänkte jag fortsätta arbetet, men på engelska istället. Man når en helt annan storlek på publiken på så sätt och möjligheterna att nå ut till folk ökar.

Jag har själv många ggr beklagat mig över tex hur jag tycker svenska feminister navelskådar egna miniproblem och i princip aldrig uppmärksammar det verkliga förtrycket mot kvinnor som finns i världen. Nåja, jag har ju inte varit bättre själv med att skriva till en liten svensk publik om skepticism då heller… Det är ju trots allt så att i stora delar av världen är ateism antingen förbjudet i lag, eller så pass utanför alla normer att de som uttrycker sig negativt om gudar direkt blir påhoppade. Som trygg svensk kan jag i min lilla borg faktiskt ju göra en liten insats.

En av anledningarna till att jag låtit bli att blogga på engelska är att jag redan testat det och märkt av hur tungt det är. Det tar mycket längre tid att skriva texterna och risken att man låter som en kretin ökar också hur noga man än är. Jag vet att många svenskar anser att de är jätteduktiga på att skriva på engelska och att de t om föredrar det framför svenska. Det får stå för dem – i regel är sådana påståenden mer hybris än sanning. För i regel syns det ganska tydligt att en text är skriven av en svensk. Inte för att den har en massa fel, utan för att man tenderar att försöka uttrycka sig lite för mycket på ”rätt sätt” språkligt att det hela ser konstlat ut. Enkelhet är svårt i andra språk eftersom det är svårt i det egna språket.

Tidigare experiment med geobloggar på engelska har just känts så där jobbiga och onaturliga att skriva för mig. Men jag tänkte ge det en ny chans igen nu eftersom responsen alltid varit så bra från publiken. Jag känner hur en stor våg av hybris och bekräftelsebehov sköljer över mig och den svenska publiken ger mig inte tillräckligt med utmaningar och respons längre. Ja jag vet, pompöst… 😉

Så om du är intresserad av åsikter utklädda till fakta kring ateism, skepticism, vetenskap och politik och inte får stroke av min dåliga engelska, kan du härmed följa mig på min nya blogg, (som ännu inte har så mycket innehåll). Det blir givetvis inte bara allvarliga ämnen, utan jag tänkte hålla en ton av trams så ofta det går för att inte tröttna på mig själv. Ses och hörs!

Länk: The Godless Swede

Kristna som tror på evolutionen

…kan de verkligen innerligt förstå vad evolutionen är och hur illa den fungerar tillsammans med konceptet ”en skapande, god, allsmäktig gud”? Nej jag tror inte det faktiskt. 

Att kreationister tänker begränsat och litet och även har enorma kunskapsluckor om vetenskap kan man nog rätt lätt bli ense med de flesta mer moderata och liberalt kristna. Men det gnager i mig varje gång jag ser en kristen säga att de minsann inte har några problem med saker som evolutionsteorin. ”Gud skapar kanske genom evolutionen” heter det. Och det gnager mig att det gnager mig eftersom jag ju inte vill ta strid med liberalt troende egentligen. De är ju ”nästan där” så att säga. Men ni känner mig, jag kan inte låta bli när logik och rimligheter står på spel…

Samtidigt som det givetvis är oerhört sympatiskt att kristna försöker kombinera sin tro med vetenskap – utan att kompromissa vetenskapen till att bli pseudovetenskap likt kreationisterna gör – är det ju inte riktigt så där enkelt som det låter att kombinera evolutionen med religionen. Och liberalteologer gör det lite för enkelt för sig…

För det första står det verkligen ingenstans i deras egen bibel att deras gud skapar genom evolution. Det står istället uttryckligen att guden skapar färdiga väsen och i fallet med människan ”skapelsens krona”.

Människan är tex inte alls en primat evolverad fram av andra primater, utan gjord av lera (om vi blandar in judisk och islamsk mystik) (och i kvinnans fall revben). Dvs vi talar inte bara om en lucka i bibeln nu likt hur internet, elektricitet och älgstek kan finnas och vara bra trots att bibeln inte nämner ett jota om det, utan vi talar om saker bibeln faktiskt ger en version av. Vi snackar färdiga paket med färdiga skapelser enligt bibeln.

Dvs man måste då ta till den berömda ”ja men då är det symboliskt menat”. Vilket ju funkar, så länge man har gott samvete intellektuellt kring de där godtyckliga gränserna för vad som i bibeln är symbolik och vad man verkligen sen självklart tror på. Inte helt lätt att förstå som en utomstående när subjektivismen tornar upp sig i urvalet av sanningar vs symbolik. Varför är A symbolik men inte B i bibeln? Jo givetvis för att kristna anpassar sin tro efter historiens utveckling och andra värdesystem än de som återfinns i bibeln, inte för att det självklart är så ”om man förstår” som de själva ofta hävdar.

För det andra finns det verkligen ingen del av evolutionsteorin som kräver en gudom för att fungera och det är viktigt att komma i håg. Dvs i det vetenskapliga resonemanget blir variabeln ”gud” en meningslös extra variabel som inte finns med i formeln, men som ändå tillskrivs deltagande av sina apologeter och som helt enkelt måste tryckas in, kanske på bekostnad av andra variabler som därmed måste plockas bort.

Detta tas som självklart helt utan att de egentligen kan skriva om formeln och övertyga någon som kan något om evolutionsteorin exakt var Gud står i den nu (dvs man bagatelliserar evolutionsteorins gedigenhet som den är formulerad nu). För att fortsätta det vetenskapliga resonemanget vidare vill jag också påpeka att om man ändrar en teori eller för in en ny variabel så bör man också förklara hur sjutton det kunde fungera utan det nya innan. Dvs det är också upp till kristna apologeter att inte bara visa hur gud ska vara en del av evolutionsteorin, men även förklara hur evolutionsteorin faktiskt kan fungera helt utan gud.  Och ju mer extraordinärt påstående man kommer med, desto mer extraordinära bevis måste man ha. Science is a bitch. Så funkar det alltid.

Så för det tredje, ÄR gud bara någon man kan stoppa in i evolutionen och blunda och låtsas som allt funkar fint? Nej verkligen inte. För det första tillskrivs guden allsmäktiga, jättegoda egenskaper som skapar saker ”och sedan ser att det är gott”. Bara ATT livet öht då måste anpassa sig till en evigt föränderlig miljö (planeten Jorden, med sina klimatförändringar, tektonik och naturkatastrofer) visar på att inget alls öht är skapat i ordets rätta bemärkelse, utan isåfall är ”satt i rullning, guidat utan syfte och utan mål studsandes på oräkneliga hinder i evig tid” en bättre beskrivning än ”skapelse”.

En begreppsvärld som öht inte existerar i bibeln och som inte direkt känns helt kompatibel med den skapande gudens perfektion . Även om du försöker trycka in ”guidad” i evolutionen så kan du inte göra det hur som helst. Evolutionen är ju definitionsmässigt utan mål, utan syfte och bara en resultatmässig konsekvensbeskrivning av livet. Lägger du till en guide antyder du ett mål – och det är ett inkompatibelt påstående med vad evolutionsteorin faktiskt säger i sin grund. Med ett mål rasar liksom hela resonemanget och  alla bevis den är uppbyggd kring som handlar om anpassning försvinner. Gud i evolutionsteorin dödar teorin helt enkelt.

För det är ju det här som är evolutionen: Meningslöst misslyckande. Varje sekund dör biljoner misslyckade organismer på jorden. Det gäller bakterier som torkar ut på en sten, amöbor som råkar driva in i vatten med för låg salthalt, träd som drunknar i den stigande bäcken, människor som föds med hjärtsjukdomar, kattungar med cancer… Organismer som kanske försvinner systemet långt innan de kunde sprida sina arvsanlag vidare, helt enkelt för att de pga antingen funktionsfel eller dålig anpassningsförmåga inte kunde lyckas med annat.

Om man ser på resultatet genom jordens hela historia handlar det ju om kvadriljarder (ja det är ett riktigt ord) döda livsformer som inte dött lyckliga av hög ålder, utan av oförmåga till anpassning eller ofta plågsamma funktionsfel. Nu är medvetandegraden hos bakterier som dör noll, men mycket annat liv är medvetet nog för att kunna lida av sin meningslösa död. En fågel som inte kunde hantera att de magnetiska polerna ändrar position en gång var miljonte år gör ju inte direkt vågen, när den kraschar i vågen i havet pga förvirring av felnavigationen direkt. Att bara blunda för allt detta ofantliga lidande som Jorden bevittnat under 3.7 miljarder år med liv på sig är ju inte speciellt kristet ens.

En liten fråga på det: Varför behöver den skapande perfekta gudomen så mycket lidande beroende på misslyckad anpassning och bristande funktion i sitt CV? Och hur kombinerar man det med begreppet ”god”? Vad är det som är gott med barncancer tex? Med parasiter som bosätter sig i andra livsformer?

Om gud är god och styr livet genomen evolutionen och har gott samvete för allt lidande är guds samvete inte friskt enligt några värderingar gud sen anser att vi tjockskalliga primater själva ska följa. Ni vet det där lilla med empati tex…

Det mest skrämmande i resonemanget är ju att det är en evig process utan slut. Det kommer ju fortgå så länge livet existerar. Liv ÄR evolution.

När jag hör begreppet ”gud skapar genom evolution” och tänker på vad som står i bibeln om skapelser, så handlar det ju om färdiga mål. Tada! En människa, Tada! En fisk. Det är ju vad det står faktiskt.

Men det är ju inte så evolutionen fungerar. Människan är ju ingen slutlig skapelse, (även om vi troligen är en på jorden unik varelse som kommer kunna göra mycket åt vårt öde rent evolutionärt tillskillnad från allt annat liv som existerat). Vi evolverar ju faktiskt hela tiden. Vi är mer finlemmade än för 100 000 år sen. Vi är längre. Vi föds troligen med högre IQ också och vi har en enormt större mängd antikroppar i oss mot sjukdomar, som kommit under dessa ynkliga100 000 åren.

Den skapande allsmäktige allsvetande gode guden som vill att vi ska vara empatiska och snälla mot varandra och dödar sin son för sakens skull när vi inte är det, vet ju rimligen om allt detta och allt som komma skall. Varför då sätta en boll i rullning med allt det lidande det orsakar bollen, istället för att direkt flytta bollen till sitt mål, eller åtminstone bana vägen bättre. För att det är viktigt att vi lär oss något av att själva ta oss vidare?

Det där med barncancer igen herr Jahve… vad är det små döende lintottar och deras djupt olyckliga föräldrar ska lära sig av det tycker du? Tja, de flesta av dem som var religiösa lär ju tappa sin tro på dig när barnet rycks ifrån dem… men inte ens den här ateisten är så cynisk att han tycker det är en bra väg till ökad sekularisering att du tappar fans genom djup olycka.

Det där med händerna på öronen och stängda ögon går ju djupt här. För när man konfronterar den kristne evolutionstroende med alla dessa ologiska och hemska konsekvenser av en påstått allsmäktig perfekt gud som utan slut på lidandet för skapelserna skapar imperfektion med evolution och svaren på ”hur sjutton tänkte gud här egentligen”, så kommer ju det där ”vet inte, men det är ju nog så ändå” som ett brev på posten. Och inte ett jota mer problematiserande än så…

Livet rullar på. Frågan undviks på sitt djup att problematiseras av dess anhängare. Gud är god och vet säkert vad gud gör… Screw little boys and girls with cancer, guds mystiska beteende att låta evolutionen rulla på med floder av offer utan mål ska vi inte ifrågasätta för mycket…

Det måste ju funka för den troende! För alternativet för den troende är ju nästan mer kuslig ur alla perspektiv. Tänk om gud inte alls deltar i evolutionen, trots alla sina påstådda förmågor och talanger och evolutionens alla offer faktiskt är så meningslösa som de verkar vara och bara en konsekvens av evolutionen på egen hand och inte gudomlig styrd guidning. Dvs att guden inte bryr sig öht om livet på planeten Jorden.

Det finns inga bevis för en guidad evolution. Tvärtom tyder allt på att den sker helt så som evolutionsteorin själv beskriver det och en gud i formeln gör formeln ogiltig i sin nuvarande form utan mål och syften. Dvs gud blir således rimligen mer logisk som passiv än guidande i brist på andra resonemang.

Ur bevissynpunkt är det precis lika sannolikt med en passiv gud som att det inte finns någon gud alls öht bör man då ju givetvis påpeka direkt. Men givetvis en betydligt mer otrevlig tanke om du frågar den här ateisten – och rimligen de flesta kristna som jag nog skulle tro skulle föredra frånvaron av en gudom helt och hållet framför en märklig sadist som experimenterar med misslyckade livsformer eller bara passivt tittar på all olycka trots sin påstådda goda allsmäktighet.

Visst, vi är kanske för små intellektuellt för att förstå en guidande gud eller passiv guds moral. Det är nog en populär lösning som kristna bestämmer sig för för att slippa tvivla på gudens existens. Guds intentioner vet vi inget om.

Men vi är ju skapade i gudens avbild heter det, och guden har ju förmedlat sin syn på moral i sin bibel, så exakt hur olika guden kan vi egentligen vara på den punkten? Och har det någon som helst betydelse att en gud agerar på ett sätt som gör evolutionen moraliskt korrekt enligt guden för oss? Är kristna helt plötsligt så relativiserande kring rätt och fel att de är beredda att säga att rätt och fel som gud lär oss att de är helt plötsligt inte ska gälla deras egen gud? Gud själv behöver inte föregå med gott exempel?

Fint folk går in genom egen dörr i kyrkan för att slippa köerna som de uppmanar andra att stå snällt och prydligt i som prosten sa.

Om jag får lov att hitta på ett fiktigt ordstäv som stämmer in på vad det är vi ser med försvaret av den passive/guidande gudens alla otrevliga påhitt.

Evolutionen är inte logisk ur kristen synpunkt. Det är bara att inse att för att få den att fungera så måste man antingen medvetet/omedvetet låta bli att problematisera guds deltagande i den, eller helt enkelt faktiskt inte veta alls vad man talar om kring både gudar, skapelse och inte minst evolutionsteorin när man säger ”evolutionen styrs av gud”. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, men det är iaf kusligt att gudstro kan ha ett sådant infernaliskt grepp om folk att de liksom gör vad som helst för att få det att funka med allting annat.

På sätt och vis är kreationismen isåfall intellektuellt ärligare. Där försöker man inte göra avkall på gudens egenskaper och position som skapare utan eftersom bibeln varken nämner evolution – eller det är speciellt enkelt att kombinera evolutionen med den skapande guden om man så vill – så gör man inte det.

Visst, det sistnämnda beror ju inte på att man förstår mer om evolutionen än vad liberala kristna gör. Troligen förstår man bara en bråkdel i jämförelse. Men samtidigt är man ju inte naiva kring kompabilitetsproblemen heller så som liberala kristna är. Man böjer inte sin gud och bibeln lika godtyckligt mycket. Man tänker väldigt mycket mer svartvitt.

Det finns många tillfällen då ett svartvitt ”antingen eller”-tänkande visar på mentala kunskapsbegränsningar. Men det finns också tillfällen där det faktiskt bara kan vara antingen eller. Och jag vet inte om det godtyckliga böjandet av evolutionsteorin och den skapande guden in i flexibla gråzoner för att få dem att fungera tillsammans som en emulsion är speciellt mycket mer intellektuellt vettigare än att helt vägra vetenskap på bekostnad av gudens budskap.

Visst, frågan är djupare än så här och det finns fler variabler, men det finns ändå en märklig poäng i kreationismen som i detta fall gör den mer rimlig rent logiskt som alternativ än liberalteologins icke-problematiseringar av kompabilitetsproblem för varje person som säger sig tro på en kristen gudom.

Jag hatar att behöva säga det eftersom jag har många liberalteologiska kristna bekanta och vänner och därtill så ogillar jag givetvis kreationism. Men det är bara skenbart mer logiskt med en gudomligt guidad evolution än ingen evolution alls. Och det beror helt på andra faktorer än att ni har mer rätt än kreationisterna.

Utan det ateistiska gillandet av liberalteologin framför kreationisterna bygger på att ni har ett sympatiskt och rationellt förhållande gentemot vetenskap och en ödmjukhet gentemot möjligheten att religioner kan ha fel – inte att det i sig är det minsta rimligt som vetenskap med en guidande/passiv gud i evolutionen.

Den skapade evolutionen är fortfarande i sig en totalt befängd intellektuell nödlösning som helt enkelt inte är rimlig.

Teodicéproblemet är ett olöst problem

Om man tror på en gud, egentligen hur vag och liberal denna tro än är, så bör man också tro att denna gud har haft en roll i en skapelse av allting. Oftast är det tom tron på att saker måste ha skapats, som stärker tron på en gud och inte tvärtom. Väldigt få ”gudstroende” vill utesluta guden helt från skapelsen av allting.

Men först, innan vi går vidare, måste vi resa in i guds skapelse för ett ögonblick…

Folk går runt en vacker sommardag i en lövskog som skjuter av liv. Fåglar kvittrar, solen lyser genom trädkronorna, barnskratt höres i fjärran, en bäck porlar, vinden blåser skönt  och fjärilar flyger förbi och cumbaya-faktorn är total.

Eller en strålande vit och gnistrigt vacker midvinternatt, när man tittar upp mot skyn, ut mot rymden och ser lite av dess storhet i form av vintergatans band och tillsynes oräkneliga stjärnor Hur KAN allt detta perfekta vackra finnas utan en stor skapare bakom?

Slump? Icke!

Och det är ju här skon klämmer. På flera olika sätt och vis faktiskt. För det första låter man känslor diktera logik – dvs man imponeras av något rent subjektivt – och pga att man imponeras av något blir det lättare att tillskriva det gudomliga egenskaper än om det är enkelt. Man hänförs och låter hänförandet över något man finner obegripligt annars bli ett argument.

Det är faktiskt t om namngivet i form av två retoriska fel. Vädjan till känslor och argumentum ad ignorantiam (alltså att man argumenterar för en ståndpunkt baserat på vad man själv som debattör känner till i det). Men nog om det. Det jag tänkte fokusera på var just hur selektiv man är.

Det är vackert i skogen säger man när man tittar på blomman. Fågelungen som precis dött av att grenen den satt på brast och som nu ligger och ruttnar under blomman är i regel sällan lika uppskattad estetiskt – men ändock precis lika närvarande och lika naturlig och lika viktig för livet i skogen trots att den stackars lilla fågeln aldrig ens fick känna hur det var att flyga. Dess uppgift var att bli maskföda kan man säga. Det samma gäller den slemmiga rötan som fick grenen att ruttna. Dess uppgift är att… ja… slemma ihjäl levande träd. Jätteviktigt det med säkert, om än lite svårare att sätta in i ett ekosystem.

När skapelsetroende tittar på människan och ser hur perfekt hon är, så tittar de inte under blommorna så att säga. Lika lite som de ser den ruttnande fågelungen ser de egentligen inte cancer, virus, genetiska medfödda defekter, bakterier, sår, utvecklingstörningar, demens, blödarsjuka osv.

Kanske för att de faktiskt ser dåligt och har glömt glasögonen (oh the irony). Men mest troligt för att de på något märkligt sätt och vis inte ser bristerna som en naturlig del av allting. Människan är i deras värld alltid perfekt och alla dessa ting är undantag som man på något märkligt sätt liksom stoppar undan i medvetandet – lite på samma sätt som KG Hammar sa att man inte ska försöka rationellt beskriva gud, för då blir det genast fel. Dvs mystiken måste finnas och i den kan man gömma felen som talar emot skapelsen. KG sammanfattar därmed så tydligt att troende VÄLJER en skygglapp, men det ursäktas med att det inte helt enkelt går…

Det är ju här som det verkligen blir svårt för oss som är ateister att acceptera skapelseförklaringen. När de som förespråkar den så medvetet plockar russinen ur kakan och målar upp rena propagandabilden av allt som något perfekt, likt det var gjort av Leni Riefenstahl i en propagandafilm för tyskars förträfflighet – bara med lite mindre bismak av fascism. Eller ja… inte så mycket mindre egentligen. En titt i valfritt verk av en kreationist som försöker beskriva människan och inte är det scolios-sjuka arabiska Ali sju år som illustrerar ett exempel på ett barn – utan istället är det ett skrattande friskt oftast ariskt barn som smilar sönder bilden med ett colgateleende.

Det vetenskapliga perspektivet kan liksom inte blunda för det faktum att ungefär hälften av alla människor någon gång under sitt liv drabbas av cancer. Alla kommer inte hinna bli sjuka av det, utan man dör av annat i stället – men det där med konkreta brister i vår konstruktion är liksom en del av vardagen.

De som försöker sig på att förklara bristerna målar upp märkliga bilder där allt för det första har blivit sämre och sämre sen skapelsen – och detta helt orsakat av människans egna val.

Det absurda här blir att man försöker förklara och bevisa ett påstående om skapelsen enligt biblisk modell – med bibeln som enda bevis för påståendet om en allt mer försämrad värld.

För i bibeln levde de första människorna länge och väl – sjukdomar verkar inte direkt ha kuvat den 900-årige Noak så att säga. Och med bilden av genetiska supermänniskor – vars alla brister sen har ökat genom generationerna pga våra val – har man sin bild och förklaring tryggad.

Det här faktum att tidigaste formerna av människor för det första levde bara en bråkdel så länge som vi gör och faktiskt dog lika mycket som vi gör av cancer – enligt alla riktiga bevis som finns i frågan. Ja det väljer man att strunta i. Det måste man välja att strunta i – för annars går inte kalkylen samman.

Och det är också det intrycket jag fått i flertalet samtal med både liberala kristna och fundamentalister. Fundamentalisterna vägrar öht ta till sig problemet med att en perfekt skapelse inte kan styrkas av vetenskapen – de gör allt vad de kan för att fokusera på det fina hela tiden. De mer liberala – ja de verkar helt enkelt bara ducka frågan istället. De låter inte gärna tanken problematisera alla brister skapelsen har djupare än ”människans eget val”.

Hur människor kan orsaka att dinosaurier kunde dö av bencancer, eller att människodödande jordskalv plötsligt kan uppstå på platser som varit tektoniskt lugna så länge Homo sapiens öht existerat – det verkar man inte riktigt vilja kännas vid. Nej tydligen är vi alla medfödda med förmågan att kunna se tex seismologiskt olämpliga platser. Coolt eller hur? Synd att man inte lär sig det när man pluggar geologi!

Skämt åsido, en del fundamentalister försöker istället se alla problem och elände som vi inte själva orsakat direkt – som något vi istället då orsakat indirekt. Gud – denna hjälplösa gestalt – tvingas tydligen straffa oss med jordskalv tex.

De mer liberalt sinnade kan givetvis inte köpa förklaringen med en gud som aktivt skulle försöka ta död på oss med jordskalv. Nej istället dyker då helt sanslösa teorier upp där mänsklig aktivitet skulle vara orsaken till att tektoniska krafter som motsvarar energin i miljontals atombomber sker.

Dvs felet blir fortfarande vårt! Skit i kalkylerna om vilka energier det handlar om! Människan är fylld av brister och gud är felfri – alltså måste vi vara orsaken även om det blir svårt att göra en orsak-verkan-koppling! Tankarna går öht inte djupare in på det verkar det som.

Som sagt. Det här med att folk som inte är troende på högre makter finner alla dessa idéer och lösningar som förklaringar på vad som egentligen bara är en massa varianter på Teodicéproblemet som minst sagt undermåliga och att de som tror på nödförklaringarna inte riktigt har tänkte speciellt djupt eller objektivt i frågan – det förblir liksom ett faktum här.

En ateist som tittar på den gröna skogen kan – hör och häpna – också njuta av dess skönhet lika mycket som den skapelsetroende, men blundar inte för att den under ytan döljer oräkneliga exempel för vad som faktiskt är bevis för slump och evolution – där omständigheter bortom någons kontroll eller ansvar gör att inte minst allt levande hela tiden måste försöka anpassa sig och med det sker hela tiden genetiska brister. Det är en farlig planet i ett farligt kosmos där livet hänger på en skör tråd – konstant under förändring – och konstant då fylld av icke-designade lösningar som aldrig funkar perfekt – eftersom alla sorters nischer, där perfektion skulle kunna uppstå evolutionärt så småningom, alltid försvinner. De arter som överlever länge är istället de som inte är nischade utan istället är lite halvdana på allting.

Inte ens i de fall då livet lycka nischa sig till en till synes perfekt konstruktion under lång tid är den det. Hajar som inte förändrats nämnvärt genetiskt på hundratals miljoner år är inga perfekta skapelser de heller och evolverar faktiskt de med. De må ha gjort sig av med de största riskerna för t ex cancer och vara brutalt skickliga predatorer, men en dramatisk naturlig förändring av deras habitat är något de inte kan hantera de heller. Således lever ingen art totalt oförändrad i all evighet.

Över allt det här har vi den där berömda godheten hos Gud. Jag måste ha en radikalt annan uppfattning vad gott är än Gud och kristna, eftersom i min värld blir varken verkligheten som den faktiskt är bortom de troendes propagandabilder av den perfekta skapelsen speciellt god, och framförallt inte utan den heller. En god Gud som låter barn födas med tarmarna på utsidan av kroppen och som sen skyller sina extrema brister som genetisk ingenjör på oss TROTS att det inte orsakas av något vi gör? Det är varken logiskt eller ens sympatiskt. Det är otrevligt dumt.

Om Gud är alltings skapare, då måste gud även skapat alla brister – annars är gud inte alltings skapare – utan det finns fler aktörer.

Människan har inte uppfunnit cancern, den fanns långt innan det gick några primater på Afrikas savanner ens. Människan kan inte skapa plötsliga oväntade jordskalv, vulkaner, asteoridnedslag. Människan kan skapa väldigt mycket idag och skulle kanske t om kunna utrota sig själva och en stor del av planetens liv om vi verkligen försökte, men så där allsmäktiga är vi inte.

Det intressanta är att ju mer sekulariserade och frånvända gud vi blir, desto mer lägger vi fokus på att förbättra alla dessa brister och inte bara göra domedagsvapen av allt vi uppfinner.

Forskare som skiter i det kvasietiska påståendet att ”man inte ska leka gud” försöker ta fram mediciner som just korrigerar alla de medfödda fel vårt släkte har som orsakat så mycket onödigt lidande. Vi tar virus, (som ofta orsakar cancer) och programmerar om dem till att döda cancerceller. Ja inte just samma sorts virus, men vi vänder iaf på steken och nyttjar en plåga som Gud alltså ska ha skapat för ett gott ändamål istället. Vi gör det bättre än gud och så har vi gjort sen vi lärde oss gå med käpp när kroppen sviktade, bära glasögon när synen var svag redan som barn, eller nyttja mediciner för att bota eller lindra sjukdomar. Hela tiden förbättrar vi skapelsen.

Teodicéproblemet kvarstår. Förklaringen på hur Gud kan vara god och allsmäktig samtidigt som världen är som den är står utan hållbar förklaring från de troende. Ja förklaringarna finns som sagt och fokuserar nästan uteslutande på att Gud på något märkligt sätt inte har ansvar för illdåd som vi själva gör mot varandra och naturen. Bortsett från att det är som att säga att Findus inte har ansvar för hästköttet i sin lasagne när de är skapare för att vi själva kan välja vad vi äter är det också att tillskriva oss egenskaper vi inte har över naturen. Vi kan inte orsaka jordskalv som utplånar städer. Vi kan heller ej ens förutse alla sorters katastrofer som kan ske. En kristen sa till mig att gud gav oss hjärnan att förstå att vissa platser är olämpliga att bo på. Synd bara att det inte alls är så att ens en seismolog kan förutse var alla jordskalv som kan döda oss kan ske – än mindre en romare som bodde vid kanten av berget Vesuvius 2000 år innan vi ens kunde stava till läran om seismologi och geologi.

Nej att skylla skapelsens alla brister på människan – för att rädda undan gud från ansvar är antingen direkt okunnigt, direkt förnekande eller direkt fånigt.

Den enda rimliga förklaringen som finns är att gud varken är god eller kan ha skapat något av detta som något så primitivt som en slättlandsapa från Afrika av släktet Homo sapiens sen kan göra bättre… Och då finns det ingen anledning att dyrka denna gud öht. Och med det heller inget skäl att tro att guden finns längre och att alla de ”tecken” du sett som fått dig att tro och försöka få in en perfekt gud i en extremt operfekt skapelse – faktiskt kan förklaras mycket enklare än att de skulle vara ett bevis för att guden fanns.

Teodicéproblemet är uppskattningsvis det främsta enskilda orskaken till att folk som trott på den allsmäktige, goda skaparen, tappat sin tro genom alla sekler. Vem vet, kanske är det skälet att en trött gammal påve nu också vill gå i pension?

På temat religion i dagens tidning:
AB SvD Exp Dagen 

Newtonbloggen fortsätter roa oss

Jag har inte besökt Newtonbloggen på länge. Vis av erfarenheten vad irritation över okunniga gaphalsar kan göra med ens blodtryck så undviker jag i regel besök på hemsidor från religiösa tokar. Jag begränsar plågan med att dra ner på besöken.

Det tjänar liksom inget till att för 100 ggn läsa svammel om dateringsteknikens brister, evolutionsteorins fel och hur alla nazister och darwinister är samma skrot och korn. Det enda som sker är att man blir irriterad över all enfald sådana som han skriver och den enda som lider av det är en själv. Jag har rent allmänt därför också dragit ner på mina uppläxande bloggposter där jag försöker skola de pseudovetenskapliga i lite verklighet, och likaså tröttnat på att skapa kunskapsarkiv åt fortfarande pigga debattörer. Jag ser hur mina texter ibland länkas åt i diskussioner och det är ju givetvis kul. Men så värst produktiv med nya referenstexter om datering och evolution lär vi nog inte få se från mitt håll. Jag är trött på det.

Jag anmälde ju personen bakom bloggen till både skolverk och även till granskningsprogram på TV eftersom jag inte anser att det är ok att en person ger ut uppenbarligen felaktig information i rollen som lärare till barn. Min katt hade gjort mindre skada i ett klassrum än den här scharlatanen gör eftersom han oundvikligen kommer ge skenet av att han vet vad han talar om.

Inte helt oväntat hände inget. Jag fick faktiskt inte ens svar som bekräftade att de mottaget det jag skrev. Det störde mig nog mer än något i frågan. Vad fan betalar vi skatt för till television och skolmyndigheter om de inte ens behagar kommunicera med sina medborgare som talar med dem. Skärpning slörövar.

Men det är gott att se att många ger honom svar på tal. Hans inlägg möts av hundratals kommentarer där begåvade personer läxar upp honom. Vad som däremot är mer tragiskt än kul är att han aldrig verkar ta åt sig något. Allra minst teorierna, men oftast inte ens kalla fakta. Han påstår saker om dateringsteknik som är rent felaktigt. Tex det här med okända startnivåer på moderisotoper och dotterisotoper och får svar på tal på hur det faktiskt funkar, (refererat till från min text i frågan) – men svarar inte ens på det.

Asperger-typen i mig blir liksom lite paff av sånt. Han har ju fel. Det är ju tydligt och enkelt. Handlar öht inte om åsikter eller tolkningar längre utan om att han har felaktiga kunskaper och inte känner till alla variabler. Dvs det är inte en diskussion om tolkning och teori, utan om enkla variabler där han inte har alla men ändå drar en slutsats! Men ändå så reagerar han liksom inte alls. Hur kan någon som just enkelt blivit motbevisad inte begripa det? Does not compute. Det är så verklighetsfrämmande för mig att vara så, vad skall vi kalla det, tjockskallig? Killen i fråga är ju inte dum i huvudet, däremot har han ju något fel i huvudet som gör att han inte tar till sig mer än utvalda delar av allting. Han plockar russinen ur kakan på ett fullständigt skamlöst sätt och vägrar totalt lyssna på att man behöver mer ingredienser än så för en kaka.

Det är SÅNT beteende. När man inte ens kan svara på något och ändå vidhåller att man har sanningen på sin sida som kännetecknar människor som inte alls förstår vetenskapens grunder. Det hindrar inte honom att påstå att det är HAN som strider för en mer kritisk syn på allting, när det i själva verket ju är precis tvärtom. Det är inte den som väljer ut delar av en teori som den sen använder för ett resonemang som verkligen förstår teorin, det är den som villkorslöst accepterar ALLA delar av en teori som också verkligen förstår den. Tex den som förstår hur man reder ut det där med startnivåer på isotoper.. istället för att påstå att man inte gör det, vilket varenda person med verkliga kunskaper i frågan ju vet inte alls är sant.

Kreationister undrar ibland varför de inte möts av respekt. Varför de hånas som korkade. Och svaret är enkelt. Det är för att ni (medvetet och omedvetet) försöker ljuga om vad vetenskapen påstår och inte påstår och samtidigt tror ni kan en massa mer än de som jobbar med frågorna professionellt. Så enkelt är det. Det är ert patetiska beteende som är orsaken.

Att diskutera med folk som har fel

Att diskutera pseuduvetenskap är bland det roligaste jag vet. Men det är också oerhört frustrerande. Oräkneliga är nätterna då jag gått till sängs, störd och irriterad över att inte ha nått fram till en person som har fel.

Gah! FEL!

Kreationister, alternativmedicinare, folk troendens på spöken och oknytt, historierevisionister, antisemiter, konspirationsteoretiker, klimatskeptiker (men även naiva miljövänner) har allesammans orsakat mig mycket huvudvärk pga denna frustration. När man presenterar goda argument i en diskussion, men märker att för varje argument du ger, så möts du av ett nytt motargument som bara blottar nya kunskapsluckor i meningsmotståndaren. Den känslan.

Och det är där skon klämmer. Folk som tror på trams gör inte så av en slump. De gör så för att de i grunden saknar viktiga kunskaper men har enormt mycket övertygelse trots det (eller kanske just pga det). De har helt enkelt byggt upp den där dumheten som de tror på eftersom någonstans långt nere i husgrunden så finns det enorma kunskapsluckor eller defekta byggnadsmaterial.  Bara tänk på alla dessa experter på biologi och geologi som är våra kreationister. I regel har de inte ens läst ämnena på gymnasienivå. Om du inte har det i åtanke, då kan du aldrig begära något av dem i en diskussion heller.

Man stöter alltså på en kreationist som vill diskutera ”fel i evolutionsteorin”. Finns det någon poäng i det då? Ja ibland om personen uppvisar sökande tendenser kan man nå fram men i de flesta fall är det meningslöst. Det kvittar fullständigt hur man lappar och lagar den där defekta murstenen som utgör deras defekta syn på evolutionsteorin om man inte inser att det lär finnas viktigare och mer grundläggande fel djupare i huset. Vissa har inte någon grund alls till sina korthus!

Enda sättet är att styra in diskussionen på deras tro och personliga motiv. Men det gillar de inte. Då är man ”inte saklig”. Trots att det är EXAKT det man är när man vill diskutera deras BEHOV av att evolutionsteorin MÅSTE vara falsk oavsett vad man påvisar.

Det är ett heltidsgöra att lyckas med sånt och jag känner ofta kallet att utföra det. Jag har så svårt att ignorera en diskussion med någon som har fel. Att bara lämna det därhän, blunda och gå vidare.

Men jag har inte längre tid och tar jag mig tid så tar det upp för mycket plats i skallen på mig. Jag har viktigare saker att göra och det är osannolikt att jag kommer kunna fortsätta blogga om sånt framöver.

Den här bloggen går därför ner i (troligen permanent) vila och det lilla jag kommenterar vidare i frågan sker på min personliga blogg istället (den har de som behöver ha det redan tillgång till. Ni andra får fråga snällt.).

Jag önskar skeptikerrörelsen, VoF, humanisterna, oberoende skeptiker, ateister och  kritiska bloggare all lycka och välgång i kampen mot vidskepelse, fundamentalism och okunskap!

På idiotin bara.

Kreationister och dateringsmetoder

Jag har ägnat ovanligt lång tid (för att vara jag) på två bloggposter (eller artiklar kanske de skall kallas, då de är långa och med referenser och allt) om datering och kreationism där jag sammanfattar några av de vanligaste invändningarna kreationister kommer med och svar på detta. Givetvis finns det fler aspekter än de jag tar upp och jag kommer utvidga texterna vid behov. Det är alltså inga renodlade beskrivningar av metoderna, utan fokus ligger istället på påståenden och kritik som kreationister och förespråkare för en ung Jord där dateringar enligt den konventionella vetenskapliga skalan inte funkar med religionstolkningen. Jag vet att det är långa texter, men jag har försökt skriva det så kort det bara går. Jag hoppas de kan vara till glädje för någon och att jag får lite respons, både positiv och negativ kritik.

  • Dateringsmetoder – relativ datering. En introduktion till datering rent allmänt och så en detaljerad introduktion till relativa dateringstekniker, med fokus på kreationistiska påståenden. Dvs stratigrafi och sedimentologiska principer och hur dessa funkar för datering av föremål. Men även liknande principer så som typologi.
  • Dateringsmetoder – absolut datering. Här sammanfattar jag hur de vanligaste absoluta metoderna för datering fungerar, dvs radiometrisk datering i olika former, men även dendrokronologi. Också här ligger fokus på att besvara kreationistisk kritik. Undrar du hur man faktiskt kan veta hur gammal Jorden är? Då är den här texten kanske till hjälp.
  • Kommer även så småningom en text till om bla alternativa kreationistiska dateringsmetoder, så som pollonium halos.

Artiklarna ligger permanent under ”artiklar” i menyn. Där kommer även andra texter hamna så småningom.

Gud är inte problemet med kreationism

Kreationism. Vad är egentligen det som stör mig som icketroende allra mest med detta? Ja det är faktiskt inte det faktum att de troligen har fel om den skapande guden utan att deras egna ”teorier” (i den mån de finns, det mesta som är kreationism är ju baserat på god of the gaps och argumentum ad ignorantiamretorik) baseras på felaktiga påståenden om vad vetenskapen hävdar och vet. Dvs halmgubbar.

Hur lätt är det att komma till en slags förståelse, två människor emellan om den ena sidan väljer att besvara påhittade påståenden eller hävda saker som den andra aldrig sagt, eller utelämna saker som den sagt och vägra ta till sig det ens? Inte speciellt lätt alls. Jag skulle t om vilja påstå att det är fullständigt omöjligt att då komma till förståelse.

Kreationism är av flera olika skäl inte jämförbart med en vetenskaplig teori. De vill gärna framställa sig som vilken alternativ teori till ett gällande paradigm som helst, men det är inte så det funkar. Ett exempel på saker där det finns gällande paradigm, men också flertalet alternativa vetenskapliga teorier är om Universums uppkomst. De gällande teorierna talar om alltings början vid Bing Bang, andra framväxande teorier om att det snarare handlar om materia och rum för vår dimension, i ett multiversum som är evigt, andra om bubblor, och vissa om cykliska universum som egentligen aldrig helt uppstår eller försvinner – och att tiden och existensen är evig, utan början och slut.

Detta är exempel på alternativa vetenskapliga teorier kring samma fråga. Alla baserade på sina egna mätbara och verifierbara data och observationer som inte förutsätter något alls av betraktaren mer än kunskap om matte och fysik. Jag kan ha min favorit i startfältet, men jag inser att alla alternativ är vetenskapligt sunda alternativ.

Här kommer det riktigt intressanta: Jag anser t om att gudsförklaringen, alltså en gudomlig anledning till att universum uppkommer är ok som spekulativ hypotes. Den bygger förvisso på ren spekulation och saknar bevis mer än i form av argumentum ad ignorantiam och god of the gaps, men den bygger åtminstone inte på missförstånd och halmgubbar så som resten av kreationismen gör när den hävdar att allt liv är skapat så som det står i bibeln och för 6000 år sen. Det är en astronomisk skillnad mellan påståendet att gud har skapat universum och att gud har skapat livet statiskt i arter enligt ett bibliskt tidspann som vi ser dem idag och att evolution, datering och fossil som pekar på annat allt är lögner eller missförstånd.

I själva påståendet att ”Gud startade allt”, så finns det i sig inget som säger något motstridigt mot kända fakta – och det är DET som är problemet med kreationism. De börjar nämligen bestrida allt från dateringar till evolution – grundläggande naturvetenskapliga saker, för att anpassa verkligheten till en sagobok skriven på bronsåldern. Och för att klara av att göra det så utelämnas kända fakta, så ljugs det om kända fakta och så totalt missförstås kända fakta.

Anledningen till att jag som ateist alltså ratar kreationism totalt och anser att det skall bespottas och hånas och förlöjligas offentligt i den mån det bara är möjligt, är att de ratar vetenskap som vi vet stämmer. Det är alltså inte pga Gud. Gud är förvisso en kass förklaring och ett av de minst sannolika alternativen till att förklara något i universum, men inte problemet med kreationism som ett ”alternativ”.

Fossilen som faller utanför skapelseordningen

Ett av de mest återkommande argumenten mot evolutionsteorin är påståendet att det saknas mellanformer i det fossila arkivet, dvs sk övergångsfossil eller det totalt ovetenskapliga begreppet ”saknade länkar”, sk missing links. Det finns flera stora fel med det argumentet och den här gamla paleontologistudenten skall försöka reda ut begreppen då det här är en stor fråga med många separata aspekter att beakta.

Det första problemet vi måste förstå är hur fossil bildas, vad de är och hur ofta det sker. Gör vi inte det, kan vi inte göra anspråk på analyser av mellanformer kring fossil. Vi känner idag till väldigt få exempel på fossila människor – vilket inte nog kan understrykas som exempel på hur ovanligt det faktiskt är att en livsform fossileras. Människan är ju inte en ovanlig varelse alls på Jorden, så med kreationistisk logik borde det drälla av mänskliga fossil. Det gör det inte alls. Vi har bara en handfull kända, varav alla utgör arkaiska former av Homo sapiens eller pre-Homo sapiensformer. Av 100talet miljarder levda Homo sapiens de senaste 100 000 åren är det mig veteligen inga som fossilerats. Jo, i populärvetenskapliga sammanhang kallas fynden ofta fossil, men det handlar alltid om subfossil – dvs torkat organiskt material eller bevarade tänder. Det är inte det samma som fossil i strikt paleontologisk mening. För att det skall vara ett fossil krävs att det har skett en diagenetisk utbytning av det organiska materialet mot någon form av mineral (oftast kalcit, pyrit, kvarts eller apatit) eller att vi har ett tomrum eller motsvarande där livsformen fanns (alltså ett spårfossil). En torkad mumie är alltså inte ett fossil – utan ett subfossil. Åker du till Gotland och plockar upp en fossil korall på stranden däremot, då är det ett äkta fossil. Dör du och blir begravd och någon arkeolog om 1000 år gräver upp din skalle så är det inte ett fossil som vederbörande kommer hitta utan organiskt material (om du öht finns kvar, de flesta skelett förstörs av bakterier och sur jord inom ett par hundra år).

Frånvaron av äkta mänskliga fossil beror på att fossilisering av organiskt material inte har kunnat ske. Det är inte så konstigt, för det kräver flertalet mycket distinkta händelser. För det första bör miljön där organismen som dött vara lämplig. Och bäst – alla kategorier – är marina kalkrika syrefattiga miljöer med stor nysedimentation. Människan lever som bekant på land och redan där kan man utesluta att speciellt många av oss människor ska råka dö ”på rätt plats”. För det andra måste kvarlevorna få vara orörda länge nog från bakterier och asätare så att mineralisering hinner ske, en process som i genomsnitt tar några miljoner år (pga att det helt enkelt tar så lång tid för mineralhaltigt vatten att bygga upp kristaller), men det finns exempel på fossil som bildats på 10 000 år endast, men det är i extrema kemiska miljöer mättade med mängder av mineralhaltigt vatten likt t ex varma källor. För det tredje måste det begravas snabbt så att processen kan ske utan yttre påverkan eftersom nedbrytning i luftrik miljö är jättesnabb. För det fjärde måste själva sedimenten som det sker i sen överleva för oss att hitta. Platttektonik och inlandsisar äter upp enorma mängder sedimentär berggrund varje år alena – så merparten av de livsformer som fossilerats har redan förstörts. För det femte måste man sen hitta fossilet. Med tanke på att vi inte ens når upp i promillen av exponerad sedimentär berggrund av den sedimentära berggrund vi känner till, så ligger något i storleksordningen av 99.99999999999999999999% (uppskattad siffra som exempel) av alla existerande fossil att hitta fortfarande inte är funna av rent exponeringsmässiga skäl.

Chansen kring att en flercellig livsform skall bli fossil, bevaras och chansen att vi öht upptäcker den är alltså skrämmande dålig. Att vi öht hittar fossil förundrar ofta paleontologer. Det krävs i regel att livsformen som art har ett stort evolutionärt existenspann i tid, på många miljoner år och hade vanan att dö på rätt sedimentär plats.

Det andra missförståndet kring mellanformer och fossil ligger på ett taxonomiskt plan. Artindelningar är mänskliga konstruktioner och vad som definierar en art är väldigt vitt och brett och ofta ifrågasatt av experter. Man brukar ibland förenkla det till att djuren skall kunna fortplanta sig med varandra, men då får vi en rad problem med en rad artindelningar vi gjort. Gränsen mellan en schäferhund och en varg som kan para sig framgångsrikt som exempel eller varför inte samma gräns mellan en schäfer och en chihuahua som inte kan para sig framgångsrikt. Med tanke på att Homo sapiens enligt de senaste genetiska studierna kunde para sig med Homo Neanderthal är artindelningen där också flytande om man använder sig av fortplantningskriteriet trots att det är frågan om distinkta arter vars anatomiska egenskaper ärvs och fungerar framgångsrikt (alltså är det inte frågan om missbildning hos sapiens, vilket är en annan kreationistisk myt om neanderthal och erectus). Således bör man inte det, eftersom många arter är genetiskt kompatibla. Hela problematiken med vad arter utgör idag en stor del av den moderna zoologiska forskningen, och är givetvis av direkt intresse även för alla paleontologiska diskussioner. Förstår man inte detta grundproblem för biologin och paleontologin, ja då kanske man inte ska tala så kvickt om problemet med mellanformer öht? Mellanformer mellan vad liksom… Anledningen till att paleontologin inte jobbar med tanken på att det finns EN mellanform mellan apor och människor är att det finns flera eftersom olika drag tar olika lång tid att förändras. Merparten hänger fortfarande med då vi som bekant delar 96-98% arvsmassa. Så när folk efterfrågar en perfekt mellanform mellan två släkten/familjer/ordningar, så begriper de ju inte ens grunderna i artidelningen.

Det tredje problemet utgörs av det enkla faktum att vi trots problemen med både bevarandet av fossil och problemet med vad som utgör artgränser öht faktiskt har gott om fina övergångar mellan arter, familjer, släkten, genus och phyla och att påståendet i sin grund antingen är en direkt medveten lögn från kreationister, eller bara ett exempel på att de inte förstår hur det med taxonomi funkar. För att slippa problemet med att konfronteras med näven i kakburken brukar därför kreationister hävda att det finns något som heter mikroevolution och något annat som heter makroevolution på ett felaktigt sätt som biologin inte använder begreppen. Man inser att det är fruktlöst att hävda att ingen evolution alls skulle ske eftersom det tar tio minuter med en bakteriekoloni under ett mikroskop för att motbevisa det påståendet, men vill istället då hävda att den ”stannar inom artgränserna”. (Och här använder man då ord som ”art, släkte, ordning eller phylum” beroende på hur kunnig man är med begreppen. Oftast blir det ordet art som används, trots att det krävs åtminstone ”ordning” för att deras snack om makroevolutionära gränser öht skall bli begripliga. Men men, allt det här med taxonomin och tillhörande begrepp kring kladistik, systematik och nomenklatur är komplicerat. Så vi låter det felet vara därhän. Det är inte det viktiga för diskussionen.)

Poängen man vill få fram är t ex att det inte skulle finnas några mellanformer mellan moderna människor och ”apor”. Problemet här är så fort vetenskapen faktiskt hittar ytterligare en art i det fossila arkivet så duger inte den för kreationisten eftersom så fort man hittar en sk senaste gemensam förfader så byter kreationisten kriterier som den kräver för att bli nöjd.

Vi har i dag tiotalet homonoider som delar ärkekarakteristiska drag från både ”apor” och människor och övergången mellan 100% apa och 100% människa är i stort utan luckor i den mån man då alltså felaktigt ens kan tala om 100% det ena eller det andra, vilket man då egentligen inte kan enligt biologin. Vi har arter som halvgår mellan totalt upprättgående och fyrbent gång med höftpartier som har börjat en anpassing till ett upprätt gående (vilket som bekant apor med fyrbent gång likt chimpanser endast kan göra med stor ansträngning). Det syns i både höft och skallens fäste till ryggraden. Humanfossil från dessa tidiga övergångsprimater är extremt ovanliga och kommer alltid att vara så eftersom deras habitat var djungelmiljö. En extremt värdelös miljö rent kemiskt för att bevara subfossil, än mindre fossil. Andra exempel som ofta kommer upp är övergångsarter mellan dinosaurier och fåglar. Återigen här anser en enhällig paleontologisk forskningsvärld att vi har flertalet viktiga övergångar som visar oss djur som delar både fåglars och dinosauriers karakteristika. Går du in på kreationistiska sidor så nämner dessa amatörer ibland Archaeopteryx (och påstår grundlöst baserat på gammal forskning kring dess flygförmåga att den inte kan vara en övergångsart, vilket är lika logiskt som att hävda att en struts inte är en fågel alternativt att den är en del av en evolutionstisk konspiration!), trots att den idag på inga vägar alls utgör den enda övergångsarten mellan dinosaurier och fåglar (se tex ScansoriopteryxEpidexipteryxMicroraptorPedopenna, och Anchiornis). Intressant här är att all forskning kreationister baserar sina diskussioner kring i regel sedan länge har passerat sitt bästföredatum. Man hittar ofta referat till vad ”evolutionister säger om övergångsarter” daterat till första halvan av 1900talet (Nej jag skojar inte!) Archaeopteryx har sen länge förpassats från sin position som viktig i frågan och sen mitten av 90talet är forskningen fokuserad på andra arter. Också sen mitten av 90talet känner paleontologin till att sena dinosaurier överlag verkar ha burit fjädrar och att övergången till flygfä därför var tämligen odramatisk rent evolutionärt. Dinosaurier med fjädrar och näbb, fåglar som inte kan flyga och som har tänder. Det finns idag inga relevanta gränser att peka på. Kreationisterna har sin begreppsmässigt meningslösa makroevolution, men de vägrar erkänna det.

Problemet med folk som inte är intresserade av att diskutera seriöst är att när man nämner dessa exempel, så går de in på andra exempel. Och visst skall alla släktskap och alla släktträd utredas. En vacker dag kanske de är så också. Men tills dess kanske en seriös debattör borde inse att man inte behöver alla delar för att kunna se resultatet och vad det faktiskt visar oss redan nu. Ämnesbytarargumentet som kreationster tillämpar när man påvisar övergången mellan apor och människor eller dinosaurier och fåglar visar med största tydlighet att något genuint intresse kring hur livet funkar existerar inte, utan bara ett patologiskt behov av att ha rätt, trots att inga bevis visar annat än att evolutionsteorin är ett faktum. Mellanforms-argumentet kring fossil utgör idag ett av de enklaste och minst problematiska aspekterna av evolutionsteorin faktiskt.

En sak som skulle eliminera allt tjafs som jag (och hela paleontologiforskningen) hade velat se är en tydlig definition på vad det är kreationisterna vill se när de kräver mellanformer mellan två livsformer. Eftersom vi hela tiden påvisar övergångsarter mellan arter, släkten, ordningar och t om phyla (bara titta på listan på länken här för att se det massiva bevisläget!) är det ju rimligt att kreationisterna för en gångs skull visade oss vad det är de saknar istället för att flytta kraven så fort de tillgodogörs.

Jag förutsätter att det inte är en skylt spikat på bröstet på fossilen, utan något mer konkret anatomiskt som eftersöks. Jag är beredd att lyssna på vad det är som saknas i detalj. Givetvis så länge det är argument som är up-to-date med vad paleontologin säger idag och inte referat till 1993, 1947 eller 1200 fKr och annat utdaterat.  Givetvis skall det också kretsa kring redan nämnda övergångar (människa-apa, dinosaurie-fågel) då dessa är mest undersökta av forskningen och de jag diskuterar nu. Jag tillhör nämligen den där jobbiga sortens människor som man inte kan lura med att byta ämne, så försök inte ens…

fotnot. Jag är fullt medveten om att människan är en apa. Men för diskussionens skull använder jag mig av den förenklade begreppsindelningen så att kreationisternas argument ö h t skall gå att besvara.

Newtonargumentet

I dessa meningslösa diskussioner man ofta kan ha med mer fundamentalistiska kristna så kommer ofta auktoritetsdiskussioner in i bilden. Det faktum att naturforskningsvärlden innehåller en försvinnande mikroskopisk del uttalat kristna, än mindre kreationister och förespråkare av sk intelligent design ska på något märkligt sätt uppvägas av att man namedroppar ett par undantag. Det främsta återkommande exemplet här är Newton. Så vi kan ju mynta uttrycket Newtonargumentet här då och därmed vara först med något.

Det hela är kortfattat att en av fysikens största och ett allmänt välkänt universalgeni vid namn Sir Isaac Newton, var uttalat kristen, talade om skapelse – och därmed kan man vara kreationist med gott samvete.

Låt oss egalt felet med att åberopa auktoriteter för sanningar, bena ut de övriga källkritiska problemen med detta, ty där är många och stora fel att beakta med en så pass förenklad skildring av det hela som att en kreationist av idag kan sätta Newton på axeln.

Den historiska kontexten och källkritik. Newton föddes och levde under 1600-talet och 1700talets början. Det här är en tidsperiod av kyrklig ökad makt då religionskritik i princip är obefintlig i världen. Kungar är mäktigare än någonsin och sitter ofta smörjda på tronen av både Gud och påve. Det här är häxbränningarnas största tid. Det här är husförhörens tid då kyrkan för första ggn kommer hem och inkräktar på folks privatliv. Det här är också inkvisitionens starkaste århundrade med enorm förföljelse av ”kättare”. Det här är tiden då västvärlden skapas och lär sig att den kan erövra resten av världen i kraft av sin gudomligt givna överlägsenhet.

Det här är förutom allt detta även en orolig tid med religionskrig. Rena religionskrig mellan protestanter och katoliker inte minst. Lite av en våt dröm ur Rick Santorums perspektiv helt enkelt. En otrevlig tid att leva i för de flesta andra.

Det här är inte en tid att någonsin ens komma på tanken att skriva något som kan uppfattas fel. Du kunde inte i denna tid, då universitetens grundsyfte oftast var att skola folk i teologi, språk, latin och i att lyda makten ägna dig åt ska naturstudier utan att noga tänka igenom dina ordval. Så hade det varit sen 1500-talet och så skulle det vara fram tills franska revolutionen kan man säga. Offren för kyrkans intolerans under dessa dryga 300 år var många och innefattade inte minst personer som Galileo.

Så oavsett vad Newton trodde på, var det otänkbart för honom om man öht ville ha en karriär, att skriva annat än till guds ära i förord och agera kyskt och kyrkligt i livet. Det gjorde nämligen alla på den här tiden. Om du tittar i 1600talets vetenskapliga texter är de alla skrivna på ett sätt som aktar sig noga för att kritisera kyrkans världsbild. Det här faller så småningom såklart som ett resultat av sig självt under 1700talet. Men när Newton var verksam var det fortfarande norm.

Newtons personliga tro är förevigt okänd och gömd i maktmässiga förväntningar, slentrianuttryck om ”guds ära” och självcensur. Newton kan mycket väl ha varit kristen. Han var det troligen. De flesta var det i det här samhället och ateism var i princip okänt som begrepp. Det sekulära tänket trivs inte i teist-normativa miljöer. Samhällsstrukturer påverkar folk då som nu. Det är viktigt att förstå den historiska kontexten och de källkritiska variablerna kring Newton som person.

Newton var ingen kreationist. Det kan inte nog understrykas. Inte i sitt vetenskapliga arbete i a f. Dvs det som är relevant här kring hans storhet. Han arbetade i det stora hela vetenskapligt (bortsett från lite trams om alkemi) och lämnade Gud utanför ekvationerna. Hans ”starka tro” till trots så är den alltså inte relevant i sammanhanget oavsett hur äkta den var. Hans berömda lagar, dvs hans viktiga relevanta arv till vetenskapen, innehåller nämligen inte Gud i ekvationen alls! Det här är bara ren fysik och ren matte. Helt befriat från gudar och skapelse.

Om du tittar på sk intelligent design eller kreationism så skapar de (nåja) ekvationer där Gud krävs som en variabel ex istället för naturliga processer som leder till universums tillkomst så som big bang, m-teorier osv så sätter de in gud i kalkylen som en icke falsifierbar och prövbar osynlig och omätbar variabel – som man helt enkelt ”bara får tro på”. Det är något helt annat än vad vetenskapsmän och Newton gjorde. Det kvittar om man är ateist, kristen eller hindu – hans lagar går att förstå och använda ändå utan ”tro” som variabel – därför att de är vetenskapliga lagar utan pseudovetenskapliga inslag (dvs sånt som alltid kräver tilltro av betraktaren)

Det är det här som är det stora problemet med Newtonargumentet.

I likhet med Sir N är jag en bibelläsande, skapelsetroende kristen med ett stort intresse för naturvetenskap och en vilja att berätta för världen hur fantastisk dess Skapare är.

Inspirationen till den här bloggposten och citatet ovan kom från läsningen jag gjorde på den här sidan. Här har vi en naturvetenskapslärare som lite högmodigt sätter sig på samma stol som Newton i o m att han är ”skapelsetroende naturvetare precis som Newton”. Wow liksom.. var säljer de så höga hästar? Jag och mitt ego kommer på skam.

Newton är i a f hans idol enligt egen utsago. Han missar trots kännedom om Newton att Newton inte alls stöder honom i hans pseudovetenskapsförespråkande i sitt arbete och det som gjorde Newton till en viktig vetenskapsman. Newton har aldrig satt in gud i sina ekvationer – eftersom Newton gjorde inte kreationistiska arbeten (bortsett ”till guds ära-ingresser och förord till texterna då och andra privata irreletanta texter). Newton må vara skapelsetroende, men han gjorde aldrig försök att sätta Gud in i sin kalkyl och på så sätt vetenskapligt bevisa att gud och vetenskap går samman. Helt enkelt för att han nog insåg att det inte går – tillskillnad från kreationister som är naturlärare för stackars elever någonstans i Umeåtrakten… Men så är han ju givetvis lärare på en religiös friskola, och inte på en riktig läroplats. Lite som att vara professor i näringslära och sunda dieter på Marabou.

Kreationister och deras konstruerade människor

Ett av de mest återkommande argumenten från kreationister är att forskarna konstruerar hela livsformer från smådelar av ett fossil. Den här mannens argumentation bygger i princip helt på det påståendet. Men är det sant? Och om det är sant, är det ett sånt problem som kreationisterna får det till?

Första upptäckten och sedemera definierandet av en ny fossil art görs i regel genom fyndet av ett helt eller delar av ett fossil. Det är väldigt sällan som första definitionen görs på flera fossil av rent logiska skäl: Man brukar inte hitta flera exemplar på en och samma första gång.

Det är sällan som ett första fossil är helt komplett heller. Oftast är det delar eller bara fragment. Men efter ett tag brukar det i regel trilla in flera exempel. Så är t ex fallet med Homo Heidelbergensis – som kreationister helt felaktigt brukar säga hänvisa till är (re)konstruerad av endast en käke. Så var fallet inledningsvis, dvs 1907 när en käke återfanns i Heidelberg. Då byggde man mycket riktigt upp en helt ny gren av Homo på basis av ett käkfynd. Men idag har forskningen ett tiotal skelettdelar från olika platser i världen som visar att det är frågan om en egen art. Men eftersom kreationister inte bemödar sig med att kolla upp vad forskningen faktiskt säger innan de påstår saker om vad forskningen säger, så blir det så att Heidelbergmänniskan blir konstruerad av en käke och inget annat. Fakta från den här sidan Andra världskrigets skolböcker är inte viktigt för deras argumentation.

Men är det verkligen inte ett problem med att rekonstruera en hel art på basis av kanske bara en käke? Jo givetvis är det så, det blir svårt att med exakthet säga en del detaljer. Men ATT konstruera ett helt skelett från en enskild bit är däremot inte det voodoo som det kanske låter som. Det är helt enkelt så att skelett funkar universalt på givna sätt. Om en käke har viss form, tjocklek osv så hade skallen därtill också en viss form och då hade ryggraden en viss form och det gör att vi kan veta att då hade övriga skelettet viss form. Repetition efter repetition kring detta gör att vi vet att förutsägelser inom osteologin väldigt sällan slår fel och därmed går att göra. Ett skelett är byggt på ett visst vis och det går därför att med extremt god säkerhet bygga upp ett fullständigt skelett från ett fragment.

Men hur vet man att det inte är frågan om en tillfällig missbildning? Ja om du har ETT exemplar av ett skelett är den frågan inte helt enkel att avfärda tyvärr. Den kan röra sig om missbildning ja, men grejen är att missbildningar i regel är väldigt oregelbundna och assymetriska och också destruktiva för arten. Ett perfekt neanderthalskranie har inga skevheter eller annat som tyder på bensjukdom eller något som gav den problem. Och har man därtill FLERA olika ben av samma art som alla uppvisar samma utseende så kan man med säkerhet säga att det inte är frågan om missbildning – då den inte leder till framgång för en art. Om vi har ett släkte som lever från Uralbergen till Gibraltar och alla har samma benstomme, då är det inte frågan om en liten spetälskekoloni av  vanliga människor direkt. Hade det varit missbildningar så hade man tex kunnat se det när man testar hur starka skeletten är. 

Problem tre är att det är upp till kreationisten att påvisa vilken sjukdom det är som skulle ge dessa återkommande exakt likadana ”missbildningarna” hos ”vanliga” människor. Man kan liksom inte slänga sig med ord som missbildning hur som helst och sen inte kunna punga upp med faktiska bevis. Förklara också hur Europa under perioden 250 000 fKr till 30 000 fKr helt till 100% kunde domineras av missbildade ”vanliga” människor. Varje vettig människa hör själv hur obegripligt det låter.

Arkeologi, paleontologi och osteologi är tre stycken vetenskaper. Det innebär att expertis inom dem nås genom långa studier och forskning på universitet. Förståelsen för hur man rekonstruerar ett helt skelett genom ett fragment kan tyckas obegripligt – men bara för de som tar sina fakta från propagandasidor på internet – istället för att fråga forskarna hur de faktiskt gör. För tro’t eller ej, men de svarar gärna på den frågan.

Kreationister som bloggaren APG29 skapar Homo sapiens av Homo Heidelbergensis, för att de helt enkelt inte kan något i frågan på en nivå över vad de hittar i sina propagandamanifest. Och när det inte går så åberopar de gamla välutredda falsarier som Piltdown eller bara avfärdar allt som inte ser ut som människor 2011 som ”apor”. Helt utan hänsyn till att det är osteologinde hånar och kallar konstruktörer av påhittade arter – som var den som påvisade falsarierna (och inte några kreationister) och att apor har tydligt fungerande och väldefinierad benstomme de med som man inte likt en slaskhink kan slänga alla ben som inte passar med Homo sapiens i.

Om de hade haft ett genuint intresse av människan som var i paritet med deras behov av att sprida pseudovetenskapliga myter för att bekräfta för sig själva att de tror på sin Gud så skulle det inte ske.