The Godless Swede

Sådärja, jag sa ju att jag skulle återkomma med besked om vad framtiden bjöd på. Det gör jag också härmed.

Jag känner som sagt att jag nått till vägs ände med mitt svenska bloggande. Det finns bara så många olika sätt man kan säga samma sak innan det blir tröttsamt att höra, inte minst för en själv. Därför tänkte jag fortsätta arbetet, men på engelska istället. Man når en helt annan storlek på publiken på så sätt och möjligheterna att nå ut till folk ökar.

Jag har själv många ggr beklagat mig över tex hur jag tycker svenska feminister navelskådar egna miniproblem och i princip aldrig uppmärksammar det verkliga förtrycket mot kvinnor som finns i världen. Nåja, jag har ju inte varit bättre själv med att skriva till en liten svensk publik om skepticism då heller… Det är ju trots allt så att i stora delar av världen är ateism antingen förbjudet i lag, eller så pass utanför alla normer att de som uttrycker sig negativt om gudar direkt blir påhoppade. Som trygg svensk kan jag i min lilla borg faktiskt ju göra en liten insats.

En av anledningarna till att jag låtit bli att blogga på engelska är att jag redan testat det och märkt av hur tungt det är. Det tar mycket längre tid att skriva texterna och risken att man låter som en kretin ökar också hur noga man än är. Jag vet att många svenskar anser att de är jätteduktiga på att skriva på engelska och att de t om föredrar det framför svenska. Det får stå för dem – i regel är sådana påståenden mer hybris än sanning. För i regel syns det ganska tydligt att en text är skriven av en svensk. Inte för att den har en massa fel, utan för att man tenderar att försöka uttrycka sig lite för mycket på ”rätt sätt” språkligt att det hela ser konstlat ut. Enkelhet är svårt i andra språk eftersom det är svårt i det egna språket.

Tidigare experiment med geobloggar på engelska har just känts så där jobbiga och onaturliga att skriva för mig. Men jag tänkte ge det en ny chans igen nu eftersom responsen alltid varit så bra från publiken. Jag känner hur en stor våg av hybris och bekräftelsebehov sköljer över mig och den svenska publiken ger mig inte tillräckligt med utmaningar och respons längre. Ja jag vet, pompöst… 😉

Så om du är intresserad av åsikter utklädda till fakta kring ateism, skepticism, vetenskap och politik och inte får stroke av min dåliga engelska, kan du härmed följa mig på min nya blogg, (som ännu inte har så mycket innehåll). Det blir givetvis inte bara allvarliga ämnen, utan jag tänkte hålla en ton av trams så ofta det går för att inte tröttna på mig själv. Ses och hörs!

Länk: The Godless Swede

Vi behöver inte mer Jesus i vården

Jesusmanifestationen (en liten men för de anhöriga väldigt viktig händelse i Stockholm) höll tydligen ett gäng seminarier på temat religion och vård. Jag kommenterar det hela citatvis, men ni kan läsa artikeln i sin helhet här.

All modern vård och omsorg har ytterst sina rötter i kristen tradition och solidaritet med de svaga och utsatta.

Godtyckliga gränsdragningar tillhör retorikerns bäste vän, men inte den seriösa vetenskapsmannen. Det här med att rent allmänt åberopa historia som argument för nutiden är i bästa fall intressant, men i det flesta fall medvetet förvillande och irrelevant. Den nutida humanismen, den sekulära som genomsyrar det svenska samhället, där goda handlingar baseras på utilitarism och individers empati, har inget med kristendomen att göra utan är en rent allmänhuman etik. Om någon vill dra gränsen för rötter i kristedendomen handlar det om retorik, inte fakta. Frågor om etik och moral är äldre än de grekiska tänkarna och om kristna apologeter vill dra gränsen i medeltiden, kan jag dra gränsen i den hedniska antiken eller ännu hellre samtidens sekulära moral med större logik. Historiska arv är fruktansvärt missbrukade begrepp. Jesusmanifestationens kristna har inte mer gemensamt med medeltidens kristna än jag har med antikens ateister. Vi är alla produkter av en mycket modernare historia – den tidigmoderna tidens upplysningar och i de kristnas fall: konservativa reaktionära bakåtsträvanden.

Ordet lasarett kan enkelt härledas ända från Bibelns berättelse om Lasarus.  Många sjukhus startades av kloster­ordnar.

Ja det är sant att klostren bedrev en med den tidens mått mätt bra och sympatisk vård av gamla och sjuka. Så länge katolicismen fanns. Därefter blev det skött i annan regi innan mer sekulär sjukvård här i västvärlden eftersom det inte var kristendomen i sig så mycket som värnade om vård, som det var just klostren som på så sätt knöt traktens bönder till sig beroendemässigt.

Klosten hade en given position för samhällsnyttan. Bönderna fick vård och lite skolning. Munkarna fick mat och råvaror. Om klostren har jag föga ont att säga. Det är den vaga outtalade kopplingen mellan dagens människor i Jesusmanifestationen och dessa munkar och nunnor jag vänder mig mot. De har inte mer relation till eller saker gemensamt med dessa medeltida tjänare än vad den här ateisten har och ska knappast försöka skapa en röd tråd till sina egna behov idag från hur vården via kloster fungerade. Den var mycket mer jordnära – och baserad på ”i brist på annat”. Dagens Jesusmänniskor tenderar att sätta böner framför vetenskap – och det är något helt annat. Klostren, notoriska välkända inrättningar för att vetenskapen öht skulle kunna utvecklas till det den är idag genom sin respekt för även profana böcker, och en tillflyktsort för mången ateist redan på medeltiden, är något helt annat än dagens kristna frikyrkor. Jämförelsen finns helt enkelt inte så som artikeln antyder.

Idag är idag. Det är mestadels i USA som vården skötts av religiösa organisationer idag, i Europa började det efter reformationens slakt av klostren skötas av en rad olika sekulära inrättningar istället bortsett från en del kvarlevande lasaratt i de största städerna. Provinsialläkare tog över i Sverige from 1600talet tex, finansierade av staten, likaså jordemödrar också finansierade lokalt. Men inte ens i USA var kyrkan roll speciellt stor i vården utanför storstäderna på östkusten. I övriga USA var det privat avlönade läkare som gällde. Man ska helt enkelt inte överdriva kyrkans roll i vårdens historia även om den heller inte skall underskattas. Dagens kristna vill gärna dra en röd tråd från medeltidens kloster till fromma sjuksköterskor, men det fungerar inte så.

För övrigt var det inte kristna som uppfann vården heller som påståendet ovan antyder med sin koppling från nutid till klosterväsendet. Egyptier, greker och romare hade en effektiv vårdapparat för sjuka, med etik och moral, långt innan Jesus ens var påtänkt och som på väldigt få sätt alls skiljer sig från den medeltida.

De kristna inrättningarna tog över de antika romerska och var de som skötte en stor del av vården och medicinen under medeltiden bara, för att det så sedan dök upp andra kristna som förstörde apparaten under reformationen. Det var kanske behövligt, för annars hade klostren kanske än idag haft hand om all vård, vilket knappast hade inneburit annat än att forna tiders oftast felaktiga teorier om kroppen än hade styrt. Men innan den moderna vården hann ifatt reformationen så var livet rätt eländigt. 1500-talet och 1600-talets början är rätt usla tider för sjukvården och det är faktiskt inte förrän på 1800talets slut när den sekulära humanismen, mänskliga rättigheter och en vetenskaplig syn på medicin tar över helt som det blir bra vård.

I Sverige hade sköter­ske­utbild­ningen ända fram till för några årtionden starka band med kyrkan och kristen människosyn. Att vara sköterska eller läkare var ”ett kall”. Det var då.Hur ser det ut 2013? frågar sig arrangörerna. Mångkultur, accelererande sekularisering och blind ekonomism har på några år förändrat vårdens innehåll till enbart medicinering och strikt vetenskaplighet.

Med andra ord: Det var bättre när de ogifta sjuksköterskorna neg och tog emot en klapp på huvudet likt pigor som betalning än behandlades som en professionell yrkeskår med status som syntes i plånboken. Ett stort problem för vårdyrkets status idag är just den där gamla statusen att man ”egentligen” ska vilja göra allt gratis om man är en riktigt god sjuksköterska. Inte ska sjuksköterskor strejka för bättre lön, det ska ju helst vara ett kall. Lite så går idealet faktiskt än idag. Sambon som är ssk har faktiskt stött på chefer som använt det som allmänt argument mot lönehöjningar för ssk.

En annan stor förändring som gör pig-statusen på sjuksköterskor befängd är att när sjuksköterskor en gång i tiden skolades i vård så var det mycket just bara omvårdnad och på ett trivialt anekdotbaserat plan. Vad som verkligen var god vård var godtyckliga åsikter eller pseudovetenskapliga dogmer, och bara sällan baserade i riktiga vetenskapliga fakta.

Likt det mesta andra akademiska vält har omvårdnadsteorin utvecklats och det är idag ett akademiskt ämne som det forskas inom. Lägg därtill det faktum att vi idag har speciallistutbildade sjuksköterskor med komplicerade medicinska kunskaper likt IVA och anestesi och det där med ”kallet” blir rätt absurt att åberopa som viktigt. Det osar snarare bara förakt för vårdyrkets status som professionellt yrke.

Visst, en person som verkligen brinner för sina medmänniskors bästa blir säkert en sympatisk person som i teorin låter som en bra människa för vården, men inte nödvändigtvis en kompetent omvårdare eller läkare för det. Evidensbaserad kompetens är och förblir viktigare än något annat inom omvårdnad. Annars har vi, som vi hade förr i tiden i vården, ett gäng tyckare, som kanske menar väl, men som hanterar folk helt okontrollerat, och som t om när de har rätt, inte har något att luta sig åt.

Det är strikt vetenskaplighet, som artikelförfattaren uttrycker sitt förakt för, som idag gör att sjuksköterskor inte sprider bakterier mellan patienter i lika stor utsträckning som förr när allt sjuksköterskan skulle göra egentligen mest handlade om att hålla folk i handen, tala om Jesus, bädda sängen och vara den allsvetande läkarens piga.

Tänk, för 200 år sen dog folk som flugor av epidemier våra sjukhus innan Florence Nightingale lyckades få igenom en rapport om hygienens underskattade roll i vården där Jesus var det sista hon åberopade som en lösning på problemet (och då är hon ändå ett exempel på någon som annars ofta var allt annat än sekulär).

Att dödsfall genom sjukhusepidemier idag är mycket ovanliga beror inte bara på att den strikta vetenskapligheten har gett oss nya fungerande mediciner (tillskillnad från de gamla kristna favoriserade botemedlen; bön, örter, åderlåtning och lavemang), det gav oss ett begrepp om att medicin ibland handlar om att göra vad som är rätt och inte vad folk alltid vill eller tycker.

Du vet, säga ifrån och sätta ner foten när folk okunnigt säger ”ja men min mormor säger att vitkål kan bota cancer” och inte behandla dessa direkt farliga åsikter med respekt. Eller med ett mer relevant exempel: När någon kristen inte vill låta vetenskapen/läkare hitta botemedel mot sjukdomar, pga religiösa skäl. Det kan vara direkt personlig vägran av vård som existerar likt blodtransfusioner hos Jehovas vittnen. Men lika mycket när man vill stoppa stamcellsforskning för oss alla, eftersom man fått för sig att döda fosters rättigheter är viktigare än att miljontals slipper dö av saker som Alzheimer, ALS, MS och Parkinsons. Ni vet, ett gäng härliga andliga sjukdomar som är guds gåva till mänskligheten för att han gillar oss så mycket… Notera att man även drar all stamcellsforskning över samma kant i sin passion för predika fostrens större värde än födda människor. För inte alla stamceller kommer från foster, men all stamcellsforskning motarbetas ändå av Jesus små dåligt pålästa tennsoldater.

Kristendomen överlag har varit ett problematiskt inslag för medicinen (inte omvårdnaden i sig nu, utan just medicinen som vetenskap). Deras, revirpinkande, skråtänkande stenhårda tro på dels antika påhitt som humoralpatologi och ogillande av just vetenskapliga förklaringar på åkommor (än idag hanterar ju inte minst katoliker en rad olika sjukdomstillstånd som om de beror på besatthet, guds straff och annat religiöst betingat som helst om de öht ens skall lösas isåfall skall lösas med trams.) hade kunnat vara så mycket bättre rent historiskt om inte människan som en gudomlig skapelse hade hägrat över alla äldre tiders medicinska (miss)uppfattningar.

Det säger sig självt att så fort du ens tänker tanken på att ”ja men det där är Guds straff/vilja” så står det förhållningssättet stick i stäv med att vilja hitta en naturlig förklaring. Du blir istället nöjd. För du har din förklaring. Och den som är nöjd slutar fundera. Så funkar alla människor.

Således stod den medicinska utvecklingen också ganska stilla under nästan hela medeltiden. Inte för att antikens människor var klokare eller något bättre på spåren än örtlära och humoralpatologi, och heller inte för att kristendomen inte bidrog alls till utvecklingen av den moderna medicinen, men för att den fortfarande i det stora hela kring just medicinsk utveckling var mer i vägen än till nytta rent tankemässigt eftersom den inte då, som nu, är speciellt vetenskapsvänlig som religion. Religiösa inrättningar som klostren i all ära, men det är inte gudars närvaro i dessa hus som gjorde dem viktiga för vetenskapens utveckling, utan den enorma tid folk där hade att just läsa och fundera på saker.

Kristendomen var bra på att förvalta omvårdnaden av folk från antiken och t om utveckla just omvårdnadsbiten till att bli ännu bättre. Men den var direkt usel på att utveckla medicinen som vetenskap när religionens förklaringar hängde över allting som ett antiintellektuellt spöke. Och problemet idag är att omvårdnad inte kan skiljas från medicin, utan det krävs kunskaper i medicin, för att förstå vilken omvårdnad som är bäst.

Överdrift? Nej det är ju exakt det vi ser med detta uttalande från Jesusmanifestationen. Det var bättre förr, när sjuksköterskorna och läkarna var kristna och allt var mindre strikt vetenskapligt. Jag argumenterar bara utifrån vad jag läser.

En röd tråd finns här. Medeltidens dogmatiska ideal lever i Jesusmänniskorna och de förstår inte att anledningen att folk idag väldigt sällan dör av ett benbrott, getingstick eller en förkylning är för att vi har haft en vetenskaplig utveckling som helt utan gud som variabel i någon förklaring, istället bara har försökt ge sig på att förklara allting evidensbaserat. T om goda kristna vetenskapsmän begriper i regel att man inte ska blanda in gudar och profeter i vetenskapens förklaringar. Men i Jesusmanifestationens led finns det inga goda vetenskapsmän. Bara missnöjda bittra reaktionärer som inte hänger med i samhällets utveckling. Och som ni kan se nedan; synd om sig själva tycker de också i god kristen tradition. Det är ju så himla jobbigt att tillhöra de där ynka 2 miljarderna kristna som inte har något att säga till om i världen…

I synnerhet har djupa diken skapats mellan professionell vetenskaplig vård och andliga relationer mellan patient, vårdpersonal och läkare. Att tala om Gud och inre behov med en patient är i dag närmast tjänstefel. Att bedja tillsammans med en patient blir övergrepp.

Humor. Nja om en kristen patient och kristen vårdare ber tillsammans i det privata, utan att därmed undlåta viktiga behandlingar, det finns tid för det, ej stör andra, eller vara frågan om att det bara är en part som vill det, lär det inte var någon som säger något om det sker. Men nu är det inte speciellt många inom vården som ÄR kristna längre och tiden till annat än den allmänna vården är ringa, precis som i övriga samhället. Man kan som kristen inte förvänta sig att demografin på ett sjukhus mer än i några promillen skiljer sig från övriga landets demografi kring kristendom.

Men jag antar att Jesusmanifestationens vänner helst av allt skulle vilja se att det vore ett krav i CVt för vårdpersonalen att vara kristna. För vården var ju så himla bra förr när den var religionsbaserad istället för vetenskapsbaserad som nu…

Lycka till med urvalet på landets sjuksköterskeutbildningar. Om de trodde det var svårt att rekrytera nya studenter nu, så är det nog inget mot hur kravet om bibelbekännelser skulle påverka antalet sökande i negativ riktning. För att inte tala om hur många fantastiska empatiska människor som faktiskt känner att de har ett kall att vårda andra – helt utan att Jesus är med som drivkraft – skulle exkluderas. Men vem behöver väl kompetenta akademiskt skolade sjuksköterskor, bara de tror på Jesus och kan trycka ner böner i halsen på otacksamma läskiga ateistiska patienter så är resten så gott som oviktigt…

Det bästa vore väl kanske präster helt igenom på sjukhusen och slippa all eländig vetenskap helt och hållet? Då blev det ju fart på andligheten. Låt oss bedja bort cancern.. det finns ju så många rapporterade fall i världshistorien där det har lyckats! Inte…

Visst finns det luckor i hur vården fungerar idag. Visst borde man lyssna på mer vad folk vill. Visst borde den har kvadrupla resurser. Visst borde det regna läkare från skyn och visst borde cancer sedan länge vara utrotat. Och visst borde det finnas möjligheter till andlig vård för de som önskade det.

I en perfekt värld. Med obegränsade resurser.

Vården är allt annat än perfekt eftersom världen är allt annat än perfekt – men vägen till en bättre värld och vård (både omvårdnad och medicin) handlar om att utvecklas framåt, inte ta ett endaste korkat historielöst steg bakåt in i medeltida ideal och hysa förakt för sekularisering och vetenskap.

För det är ENDAST dessa ting som gör att vi inte längre mäter galla mot blod och urin och försöker bota franska sjukan, sticksot och moderpassion med verkningslösa örter och bön.

För vården är idag år 2013 på ALLA sätt bättre än den var 1913 och astronomiskt mycket bättre än den 1813, 1513, 1213 och år 13. Utan undantag. Verkligen inget alls med vården förr uppvisade bättre resultat. Om du seriöst tror att nunneklädda religiöst rekryterade sjuksköterskor i något charmigt soligt brittiskt hospital – så som det ser ut i Downton Abbey, var bättre på något alls än dags sjuksköterskor så tror du fel.

Om du tror vården var bättre på att förvalta just dina protestantiska lutheranska andliga behov så stämmer det kanske, men om du tror den kunde behandla din urinvägsinfektion med dagens effektivitet hade du fått fortsätta be på toaletten olyckligt tillsammans med Jesus. Om du tror att patienterna var lyckligare förr, när pseudovetenskaplig vård i regel inte kunde göra annat för dem än ge dem falska förhoppningar, så drömmer du söta verklighetsfrånvända drömmar.

Om du saknar bön vid sängkanten och Jesuskors på väggen så får du väl resa till något missionssjukhus i Afrika och ta in där istället och uppleva lite av nostalgin med andlig vård – ja bortsett från att de där har ännu mindre tid för det pga ännu mindre resurser. Om du vill ha andlig spis i din svenska sjukhussäng så får du väl helt enkelt ringa efter din präst och kolla om hen vill komma. Varför öht ens besöka sjukhuset om du har gud på din sida kan man ju också fråga sig…

Det är trots allt inte sjukvårdens jobb att hantera dina särskilda andliga behov – hur viktiga dem än är för dig eftersom det är vi skattebetalare överens om inte kan finansieras av skattemedel det också.

Dessa får du sköta på din fritid och tacka din gud ifall andra – andligt lyxigare – möjligheter presenterar sig ändå, som tex en religiös omvårdare, som har tid över för dina andliga behov bortsett från sina betalda arbetsuppgifter.

Förövrigt: Varje större sjukhus har sjukhuspräster och kapell/bönerum. Räcker inte det? Nej, för när det kommer till konservativa människor i allmänhet och kristna i synnerhet finns det ingen ände på tramsiga saker att klaga över.

Den gråa massans vrede

Allt som behövs för att en åsikt skall stärkas är att en slumrande åsikt som tidigare saknade betydelse skall provoceras. Det här är exakt det som har varit ett av kärnproblemen för humanisterna och en av de främsta anledningarna till att jag inte blivit medlem eller troligen någonsin kommer bli medlem.

Humanister/ateister gör sig ofta skyldiga till detta fenomen. Jag har säkerligen själv gjort det många ggr också men saknar intresse av att förstärka detta beteende med att bli medlem i en organisation som gör det hela tiden i sina medlemmars uttalanden.

Det handlar om att man beklagar sig över något som många kanske vid förfrågan innan inte skulle försvara, men som efter det illa formulerade angreppet känner sig mer benägna att försvara. För mig har en sådan fråga många ggr varit skolavslutningar eller andra skolceremonier i kyrklig miljö varit en sådan fråga där jag inte alls tycker att humanister/ateister gör rätt som gör så stor affär av det.

I sak håller jag givetvis med dem som anser att man ska dra ett tydligt streck mellan skola och kyrka, men i praktiken är problemet som uppstår när man beklagar sig över problemet – ett större bekymmer. Man måste välja sina strider.

Det är så lätt hänt att man som ateist/humanist framställer sig som en bitter, osympatisk och själlös människa som fäktar mot väderkvarnar och försöker döda myror med stridsvagnar och det gagnar knappast saken (dvs ökandet av sekulariseringen som vi ateister alla vill se).

Jag tror tvärtom att folk som tidigare inte funderat i frågan tenderar att kunna börja försvara det hela om man inte väger sina strider väldigt noga och väldigt väl, vilket just i dyl frågor är nästan omöjligt med den taktik många av mina likasinnade humanister/ateister kör med.

Nu i dagarna kommer det senaste exemplet på en vad jag tror riktigt illa vald strid. Den framtida regenten Estelle kommer ut med en slags bönebok för dop om jag har förstått det hela rätt. Eller ja, och det kanske inte är helt oviktigt i sammanhanget: Det är ju inte tvååringen Estelle som släpper böneboken i Estelles namn, utan hovet med föräldrarnas accepterande.

Man får en liten känsla av att det faktiskt finns humanister/republikaner som blev paffa över att det fanns kristna i hovet, kanske t om i kungahuset. För så slipade är de trots allt på att oftast inte trycka upp det där kristendomskravet i ansiktet på folket.

Problemet här är inte att Estelle därmed förseglar sin kristna tro. För på inga vägar alls påverkar detta 2-åriga Estelles personliga tro. Problemet är istället två andra saker: Dels påminns de argaste republikanerna om att kungahuset existerar och därtill enligt hävd och lag måste bekänna sig till kristendomen enligt den lutheranska läran och det stör dem att de påminns om det. Jag kan också hålla med dem om att det är olyckligt att det finns folk i landet som enligt lag måste bekänna sig till en tro. Men i praktiken är det ju inte så farligt eftersom det ju inte påverkar deras personliga egentliga tro ett jota. Engelska ordet ”lip service” är här väldigt bra att tänka på.

Dels och för diskussionen jag tar upp viktigare: Sätter det en tvååring i skottgluggen för aggressiv retorik som i slutändan skapar ogillande för republikaner och inte minst humanister och ökat sympatistöd för monarki och inte minst ”traditioner”.

För det är enormt många i landet som ser på kristendomens ceremonier som ”traditioner” som de har en personlig ofta väldigt nostalgisk emotionell relation till utan att de nödvändigtvis alls tror på någon högre makt. Dvs om du angriper dop, bröllop, konfirmation, skolavslutningar och Estelle så kunde du lika gärna angripa julafton, midsommar, Sverige och Astrid Lindgren. De tror lika hårt på traditioner som en smålänning från ”Jerusalem” tror på Gud helt enkelt.

Ja jag vet. Givetvis är det illa att folk har svårt att skilja på religion och tradition. Men det beror ju på att det oftast är svårt att skilja på religion och tradition. Tro inget annat (pun intended). De flesta religioner anammar äldre traditioner och sekulära samhällstraditioner bygger nästan alltid på någon form av religion från början – om än inte nödvändigtvis kristendomen. Tex midsommar, valborg, nyår, födelsedagar osv.

Bästa exemplet är ju julen med sin märkliga kombination av kristendom, hedendom, familjesammankomst, ceremonier, attiraljer, kommers, nostalgi och mystik. Men det gäller även mer ”rena” religiösa riter likt dopet och bröllopet som folk har en massa andra kopplingar till än de rent religiösa.

Så när man spyr galla och svavel över Estelles bönbok hjälper man inte sekulariseringen. Nej vi får snarast bara se en ökad polarisering, dvs att de som tidigare lutade åt en åsikt nu tar mer ställning i den riktningen och moderata personer som hade kunnat vinnas över med mer lugn och intelligent retorik förloras. För nej, det är inte intelligent att använda en tvååring i sin politiska strid. Det bästa man kan hoppas är att frågan bara dör snabbt, för allt annat är lumpet och kontraproduktivt.

För med SD som exempel vet vi ju hur effektivt det är att angripa frågor på fel sätt. SDs framgångar har ju föga att göra med SDs abnorma skicklighet att göra, utan allt de gör att just fånga upp den gråa massans vrede väldigt effektivt med simpel populism.

Och innan du tvår dina präktiga händer och sätter ett vi-och-dem-stämpel så är ”den gråa massan” inte ett statiskt begrepp på en statisk grupp. Vi har alla till mans våra otydliga emotionella frågor där fel angrepp gör att vi slutar lyssna och gräver ner oss i skyttegraven istället.

Rasism och kunskap

Man ska akta sig för att fördumma meningsmotståndare. Även när man har forskning på sin sida som finner ett samband. Tidigare har jag sett forskning som finner ett samband mellan konservatism och dumhet. Nu finns även forskning som tyder på ett samband mellan rasism och dumhet. Inte helt oväntat då de flesta rasister utan undantag också är väldigt konservativa. Men samtidigt… Det hänger så mycket på kontext och definitioner.

Om vi byter ut ”dum rasist” mot ”dum rasbiolog” blir dumstruten snarast något man själv får ta på sig då de flesta som trodde på och sysslade med rasbiologi ju var (för den tiden) högt skolade akademiker. Rasbiologi (och frenologi) är ju rasism uppbyggt på felaktiga kunskaper, inte total brist på kunskaper eller att man lider av dumhet öht.

När ett fält i vetenskapen är nytt, likt studiet av människan på ett biologiskt plan var för 100 år sen är vägen till felaktiga teorier inte lång. Man behöver bara gå tillbaka 80 år i tiden så var det betraktat som seriös fullt etablerad vetenskap. Mycket för att nationalistisk ideologi även höll det hela på plats och pusselbitarna passade.

Man vill gärna slå sig för bröstet och tänka att man själv inte hade trott på sådant även om man levde då, men om du var bildad och smart är det väldigt sannolikt att du faktiskt gjorde det.

Det var inte ondska som drev rasbiologer överlag, utan seriöst vetenskapligt intresse som gått fel och som även låtit sig påverkar av nationalism och elitism (och intellektuell elitism och rasism är minst lika gammalt som Platon, inget som uppstått i modern tid).

Den kontextuella logiken för 80 år sen i det hela var stor, men man lyckades fortfarande väldigt dåligt med att se det hela ur ett större källkritiskt perspektiv ur vår synvinkel. Går vi sedan och tittar på det hela med rasism i aktiv form, i politik, så visar oss historien åter att det inte alls är dumhuvuden som står främst i leden. Nationalsocialismen lockade många akademiker vars passion för staten brann lite för varmt likt det gjorde för de flesta bildade under nationalromantikens soliga dagar.

Det är inte samhällets dumhuvuden som går i dessa nationalsocialistiska tåg på 30-talet, utan delar av samhällets bildade elit som var missnöjda med en instabil värld. Många är de som föll för fascismens och nationalsocialismens fagra ord. Smarta som dumma.

Visst, detta var förr, nu är nu. Idag vet vi mer och smarthet definieras rimligen jämfört med hur man förhåller sig till samtidens kunskaper. Därför har också andelen smarta som stöder rasistiska tankar reducerats eftersom vi efter ww2 applicerat stora mängder kritiskt tänkande på den gamla tidens akademiska rasism och därmed nästan helt reducerat den till obefintlighet.

Så är alla bildade skolade akademiker idag ense i frågan om rasism? Nej, det är tyvärr inte så enkelt. Återigen syns det att andra saker påverkar.

För det första, och det gäller historien som nutiden, är människor inte ense om VAD som är rasism. I en del mycket nervösa kontexter blir det rasism att öht ta notis av olika hudfärg. I andra sammanhang krävs det rimligen fortfarande nedsättande eller värderande åsikter. Själv tillhör jag dem som anser att rasism är rasism när konsekvensen av det man säger är baserat på just rasbegreppet och har som syfte att gradera eller värdera negativt. Allt annat är gråzoner som måste ses sin kontext.

Det är tex inte rasism att konstatera att svarta i USA av biologiska skäl är mer mottagliga för diabetes, det är ett faktum som troligen beror på en olycklig kombination av sociala faktorer och den där otrevliga urvalet av ”starka individer” som transporten av slavar över Atlanten gjorde. Jag ser heller inget problem i att konstatera att olika etniciteter med rätt god statistisk sannolikhet har olika små egenheter i sin benstomme som gör att man kan skilja dem åt osteologiskt (står en del om det här). Men i känsligare europeiska sammanhang brukar man förneka att det är så – jag har mött många osteologer i Sverige som helt låtsas som om det där inte finns.

Jag har läst osteologi och minns att vår nyanserade lärare i det just nämnde att Europa och USA har olika syn på det där med rasskillnader i benstomme och att man som osteolog i Sverige gärna hävdar att ingen finns. Det säger ju sig självt att något unket ligger begravt om åsikter och rädsla för att säga fel saker kan avgöra sanningshalten i en naturvetenskaplig fråga år 2013. Att Europa och USA skulle ha olika sanningar är givetvis idiotiskt.

Allra minst för att det inte finns något värderande i frågan. Ingen påstår ju att det är kopplat till förmågor och egenskaper. Som med all forskning nära problematiska ämnen måste man dock givetvis alltid formulera sig bra och det gör ju osteologerna som studerat rasskillnaderna numera.

Vi befinner oss just nu i en värld där de kulturella skillnaderna i vad som öht kallas rasism är så pass stora att det gör resten av frågan märklig.

Det verkar snarast vara så att fördomar hänger samman med dumhet och rasism är ofta en fördom. Men bara i kontexter där vi är ense om vad som är fördom och rasism först. Lite som diskussioner om ideologi överlag faktiskt. Sitter man längst till höger eller vänster blir alla andra vänster eller höger och nyanser blir osynliga för en. Är man libertarian har man svårt att acceptera att en socialliberal också är till höger politiskt. Och en kommunist skulle skratta åt påståendet att socialdemokrati är riktig vänster.

På samma sätt blir allt på fel sida om den totala antirasisten lätt rasism.

Det är även så att jag starkt betvivlar att de flesta av dem som verkligen ser sig själva som totala antirasister utan fördomar om andra raser/etniciteter är så där fantastiskt fördomsfria som de själva kanske tror. Du kan ju själv fundera på om du hellre bor i centrum av Malmö än i Rosengård och så fundera lite på vad ditt val baseras på för olika variabler. Innan du säger ”närheten till allt centralt yada yada…” som argument du först vill säga så kan du ju reflektera över följande erbjudande: Du får en nyrenoverad lägenhet gratis i Rosengård.

Inte? Hellre den nedgångna 1an för 10 papp i centrum?

Jo Rosengård är ju socialt otryggt. Men faktum är ju att risken att du blir nedslagen utanför din dörr är flerfallet större i centrum av Malmö än i Rosengård. Merparten av alla fall av misshandel, rån och annat skit som kan få en att känna sig otrygg sker på skitplatser som Malmö centrum, Sthlms centrum, Göteborgs centrum och inte i dess fattigare förorter.

För det intressanta är inte fakta här utan någon slags märklig etnisk trygghet/identitet. Det intressanta är hur vi struntar i fakta till mans och ändå skulle välja den sämre lyan ur säkerhetssynpunkt påverkade av överdrivna bilder av farligheten mot en plats – som ju helt baseras på klientelen där.

Jag har inga större problem att erkänna att jag känner mig tryggare på för mig själv etniskt homogena platser likt Sjöbo, hur irrationellt det än är rent intellektuellt. Troligen för att jag lyder under någon korkad medfödd instinkt som styr mina preferenser och rädslor som är svår att besegra mentalt. Visst, nu styr inte trygghetsbehovet alla våra vistelseval, men att förneka att det finns där, åtminstone i bakhuvet, är oärligt.

Det intressanta är hur vi till mans faktiskt har fördomar om folk från andra kulturer och att vi är benägna att medvetet och omedvetet göra val baserade på dessa fördomar. I bästa fall lider du inte av paranoid irrationell rädsla för invandrare eller deras bostadsort.

I bästa fall handlar det istället om exotism, där allt multikultur ”är så himla bra och fräckt” att du egentligen mest sysslar med fördomar mer än den värste sverigedemokrat utan att veta om det. Att tex tillskriva folk från sydligare kulturer en massa positiva egenskaper så som öppenhet, värme, känslosamhet är faktiskt inget annat än fördomar eftersom det är att tillskriva etniciteter egenskaper.

Dina intentioner åsido, men om du seriöst tror att italienare är hetlevrade matälskare, afrikaner har rytmen i blodet, thailändare så otroligt gästvänliga, greker känslosamma och inte minst ställer det mot att då sätta svenskar som motsatsen till dessa positiva epitet så lider du själv av tankar som bygger på fördomar och överdrivna generaliseringar, bara riktade åt andra håll.

Det är inte motsatsen till fördomar, det är bara en annan sida av samma mynt. Och precis som med rädslan för att bo i Rosengård också bygger på en del portion sanningar (det ÄR ju ett område med social misär där etniska svenskar* är i minoritet) så bygger föreställningarna om kulturella etniska skillnader på statistiskt säkerställda fenomen kring kollektiva inlärda kulturella fenomen som verkar kunna gå att tillskriva etniciteter med ganska okej sannolikhet.

Men på det rationella planet är det fortfarande en generalisering och därmed en fördom. 

Lite som det är en generaliserande fördom att påstå alla rasister är dumma i huvudet faktskt. För om inte alla rasister är dumma är inte heller alla ickerasister är smarta och då står vi med en märklig beviskedja av svag generaliserande orsak-verkan.

Då är dumhet bara en kontextuellt beroende delvariabel som kan stämma ibland och inte förklaringen till att folk blir rasister.

Inte så värst god vetenskap. Apropå smarthet då.

Den gemensamma faktorn alla rasister emellan är därför snarare vad det är för kunskap man har i frågan eller om man fått felaktig kunskap – (ja när vi öht enats om vad som är rasism först och främst.)

Jag tror att vi kan vara ense om att rasism måste bekämpas för allas trevnad. Men att springa runt och kalla rasister för korkade, för att en viss sorts rasism/fördom just stämmer in på det statistiska faktumet är inte speciellt smart – eller produktivt ur bekämpningssynpunkt. Vi ser ju hur bra taktiken att håna och förlöjliga sverigedemokraternas fördomar om invandrare går… De som gör så framställer sig själva som okunniga och den defensiva känslan hos de utpekade dumhuvudena lär ju spä på deras övertygelser.

Bildning lär troligen hjälpa både smartare och möjligen även dummare rasister till bättre insikt, inte minst för att dumma rasister inte når någon framgång med sina idéer innan det dyker upp smartare rasister och hjälper dem formulera det.

Samtidigt skadar det nog inte med lite bildning kring självinsikt om vad fördomar är och att vi alla har dem för världens alla antirasister också innan de sätter sig själva på en för hög tron.

Nej jag vet, man ska kanske inte förakta beviset som visar att en redneck är dum i huvudet och det är pur inavlad dumhet som gör dem till rasister och inget annat egentligen. Det är fakta som är bra att ha och som givetvis lär besvära smartare rasister pga guilt by association. Men om det nu överraskade någon är det väl betydligt mer intressant ur lösningssynpunkt att studera smarta(re) rasisters motiv och argument och istället bemöta dem punkt för punkt?

Visst, ett ”han är fan dum i huvudet” behövs till slut ibland också. I totally know the feeling…

(*Ja jag använde det obegripligt laddade begreppet ”etnisk svensk” ovan – och med det menar jag för definitionens skull en person med genealogisk härkomst så pass långt tillbaka i tiden att den inte själv identifierar sig med någon annan nation kulturellt längre. Dvs den som ser sig själv som 100% svensk rent etniskt – och det brukar rimligen ta ett par generationer innan folk gör det. Själv har jag tyskar, danskar, valloner och en rad till märkliga etniciteter i mitt släktträd, men min identitet är svensk för att det är så pass långt tillbaka att jag inte har någon personlig koppling till det andra – även om jag så skulle vilja ha det. Jag använder alltså ordet etnicitet i stort som en social konstruktion. Ingen rasism i det öht)

Nej jag tänker inte bojkotta Nestlé

En våg av ”bojkotta Nestlé” far över sociala medier i dagarna när uttalanden från Nestlés högsta instans talar om hur vatten borde säljas för pengar och inte vara en mänsklig rättighet. Här kommer några reflektioner.

1 Vatten säljs redan. På flaska, via räkningar, boendehyra och via skattsedel. Vatten är väldigt sällan helt gratis någonstans när man inräknar kostnader för att anlägga brunnar osv, även om det kan verka så. Dvs vi talar om att slå in redan inslagna dörrar här för både Nestléchefen och för de som blev upprörda.

2 Det som Nestléchefen förespråkar är givetvis väldigt osympatiskt eftersom privat ägande per definition, inte ens enligt den här kapitalisten, alltid är bästa lösningen på allt ägande. Det kollektiva har sina styrkor, inte minst just kring vatten. Men allt är inte sansat nu heller. Man ser ju med citatet direkt framför sig hur miljontals uttorkade afrikanska barn får stå och köa för att köpa vatten för att Nestlé vill sälja det till dem. Men jag har på känn att vederbörande snarare menar huruvida skattemedel i västvärlden skall betala det eller inte. Dvs det är taget ur ett sammanhang vi inte känner till (dels kan vi inte ta del av originaltranskriptionen från interjvun, dels kan personen ha uttryckt sig otydligt). Men visst, även om vi bara talar om rika västvärlden kan man fortfarande givetvis ogilla det. Jag gillar heller inte det, men jag kan inte låta bli att tänka på punkt 1. Jag betalar som sagt redan för mitt vatten. Och det gör sannolikt du med på något sätt även om du har egen brunn. Jag utmanar dig att komma på ett exempel på motsatsen ens i teorin.

3 Och ett ”och?” dyker också upp i mitt huvud. Dvs vad har det för betydelse vad någon CEO eller motsvarande har för privat åsikt? Sen när bojkottar man bolag för att dess anställda har åsikter man ogillar? Man brukar bojkotta bolag som säljer undermåliga/bedrägliga/farliga produkter. Eller företag som rent allmänt AGERAR illa mot kunder eller sina anställda eller mot någon annan stackare. Nestlé må vara ett gigantiskt företag, men något att säga till om i frågan har de INTE, så vad har det för praktiskt betydelse? Skulle du sluta köpa mjölk för att bonden vill ta betalt för syret du andas? Nej, inte om du tänkte efter, eftersom det KVITTAR vilken åsikt någon jävel har i privat verksamhet för vad som sker i ditt liv. Det är vad de GÖR som påverkar dig endast. Det här är i princip som om en AIK:are inte kan äta ett Göteborgs-kex… Dvs fånigt och det urvattnar bojkottsprinciper kring viktiga frågor.

4 Det är också rent praktiskt väldigt svårt att bojkotta Nestlé på ett sätt som några stora massor skulle orka med. Världens största livsmedelsföretag med över 8000 varumärken världen över varav flera stora i Sverige och varav flera är unika och nischade och inget som alla kan ge upp hur som helst ens om de ville. Om jag ska bojkotta en firma, hänger det intimt samman med vad firman gjort och om jag kan vara utan deras produkter. I det här fallet kan jag personligen vara utan deras produkter (numera), men för något år sen hade jag inte kunnat det då div barnmatsprodukter från dem var de enda dottern gillade under en fas. Och jag har svårt att tänka mig att skåningar överlag skulle bojkotta Zoegas, eller apropå barn: barnfamiljer bojkotta hemglassbilen. Försök förklara för en 5åring varför vi inte ska köpa glasspinne den här veckan – inte minst när argumentet är så fånigt osakligt som det trots allt nu är i detta fallet eller någon skåning varför man plötsligt ska börja dricka brunt sjövatten (dvs Löfbergs lila tex) istället för kaffe. Nej då får det vara vääldigt viktigt för att någon skulle bry sig.

Det finns en tid och en plats för ädla handlingar mot elaka företag. Detta är inte en sådan tid eller plats.

DI

Uppdatering: Blev uppmärksammad om innehållet i originalintervjun i Guardian här. Genast är det ju något helt annat som allt handlar om. Han talar om hur vi slösar bort enorma mängder dricksvatten och det är det han diskuterar och lösningar på det. Hur kunde den här intervjun bli så här förvanskad i svensk media? Har svensk media ingen skam alls?

De tre anledningarna till att jag inte kan kalla mig feminist

Den första anledningen till att jag inte kallar mig feminist är attityden hos feminister gentemot kritik. Den där alla som kritiserar feminism klappas på huvudet eller betraktas som sexistiska idioter. Den där man liksom hamnar i ett läge där det egentligen kvittar vad man säger, för har man kritiserat eller tagit avstånd från feminism är diskussionen liksom redan över (precis som den kommer vara för just den sortens feminister som sett min rubrik). Man är då en av de där gapiga kränkta vita männen i Aftonbladets kommentarsfält oavsett vad man säger. Kritik mot feminism blir lite som en icke falsifierbar fråga där det inte går att kritisera och därmed då heller inte att bevisa. Jag kan aldrig per definition acceptera den rabiata, generaliserande, nedlåtande och okritiska attityden – oavsett ämne. Jag känner nämligen allt för väl igen den och den kommer alltid från dogmatiskt håll där folk istället för att vilja debattera vill läxa upp pöbeln/hedningarna med den SANNA läran.

Den andra anledningen handlar om feministers prioriteringar. Västerländska feministers prioriteringar. Samtidigt som de mer än gärna talar om hur alla västerländska män – bara för att vi är män – ska ta något slags kollektivt ansvar för hur andra män är och agerar i västvärlden – bara för att vi är män i frågor kring ojämlikhet av i förhållandevis ringa natur (procentsatser hit i löner, andelar kvinnor i styrelser dit) så har vi en stor omvärld där kvinnor förtrycks på ett HELT annat sätt utan att samma nämnda feminister höjer rösten öht. Var är Gudrun Schymans arga ord om hur kvinnor i arabvärlden faktiskt bara får det sämre och sämre? Och hur sjutton kan andelar kvinnor i styrelser vara viktigare frågor – eller ens i samma division – som kvinnor som öht inte har juridisk jämlikhet? Nej just det där förbannade kravet på att jag ska gå runt och ha ansvar för andra med kuk i kombination med svensk-etnocentriska prioriteringar gör att jag öht inte kan ta den svenska feministiska rörelsen på allvar. Jag vet att här till stor del är en ideoligisk fråga och att alla feminister inte resonerar likadant. Det är primärt feminister som likt Gudrun är hemmahörande i gamla västerrörelser som har dessa märkliga prioriteringar. Liberala feminister likt Sara Mohammed har ett helt annat perspektiv och en avsevärt mycket mer begåvad agenda som jag – om den vore representativ för begreppet feminism – skulle ha kunnat acceptera till fullo.

En tredje och sista lite fråga kan te sig som en petitess i sammanhanget men är ändå för mig så oerhört symbolladdad och säger så mycket om synen på fakta. Det handlar om (vänster)feminismens avsky för porr. Sen åtminstone 90talet har jag sett upprepade försök från detta håll att göra inskränkningar i den sexuella friheten. Jag minns själv hur det ju faktiskt kunde visas nakna människor på TV när jag var ung. T om sex. Idag syns inget sådant på statlig TV. Vi har någon form av prydhet som har tagit över – en prydhet som inte kommer från konservativt religiöst håll – utan från ett märkligt hat mot porr från vänster. Man ursäktar det hela med ett märkligt resonemang där porr och trafficking liksom blandas i samma andetag. Det faktum att någonstans i storleksordningen 90% av all porr som finns på nätet idag är sk amatör-porr känner man inte till. Nej istället verkar man se fantasifulla slav-fabriker där östeuropeiska småbarn gör porr åt äckliga feta medelålders rika västerlänningar som som bonus lär sig våldta sina fruar på nya sätt genom porr.

I fler och fler länder – motiverat utifrån dessa fantasifulla vänster-myter förbjuds eller begränsas porr. Senaste exemplet nu Island. Jag kan bara inte ta folk som vill förbjuda något baserat på prydhet och förvirrade ideologiska uppfattningar om samband mellan Lilja-4-ever-dystopier och porr som inte existerar – på något som helst allvar. Tvärtom ter sig dessa feministers argument mot porr lika fördomsfulla och ignoranta som vad den amerikanska Tea Party-rörelsen har mot homosexualitet.

När feminismen i sin helhet glider in på en sansad, liberal, vetenskapsbaserad, ickedogmatisk, falsifierbar bana. Ja DÅ skall även denna jämlikhetsbejakare kalla sig feminist.

Uppdatering: Nej, det är inte synd om mig eller andra män. Nej, vi är inte förtryckta. Man KAN kritisera feministiska åsikter utan att se sig själv som ett offer faktiskt. Det där självutnämnda offret finns nog snarare i ett annat led…

Vi måste ha en ny skolpolitik

0.1 på högskoleprovet räcker alltså för att få bli lärare. Man får 0.4 genom att chansa vilt (i genomsnitt räknat). Det innebär att det sitter människor där ute och är lärare eller läser till lärare som är så pass otroligt korkade att de lyckas med bedriften att få lägre på högskoleprovet än slumpen. Hur lyckas man med det? Jag blir nästan lite imponerad faktiskt.

Men tanken på att personer som knappt har en fungerande hjärna skall undervisa mitt barn om några år lockar givetvis inte. Inte för att jag tror att det är så stor risk att det sker om man är noggrann med var ens barn går i skola. Lund eller Svalöv? Akademisk högborg med lektorer som lärare vs gödselstinkande underklassområde?

Nej, när det kommer till barnets bästa, då är politiskt korrekthet inte aktuellt. Mitt barn ska gå i bästa skolan – inte mest socialrealistiskt grå.

Jag skrev för ett tag sen att jag hade bestämt mig för att ogilla religiösa friskolor. Jag tror jag nämnde hemskoleundervisning där också. Det tar jag tillbaka.

Låt oss säga att man befinner sig i en miljö där skolornas lärare håller undermålig kvalitet. Då är det faktiskt mycket bättre om man som förälder ges chansen att sköta det där själv, (med relevant kontroll av resultat osv givetvis).

Och nu ska jag skrävla lite. Det har liksom ingen betydelse vilket ämne det handlar om. Jag kommer alltid vara en mycket mer kompetent lärare än någon med 0.1 på högskoleprovet – utan att ens ha läst på det minsta i ämnet i fråga.

Så enkelt är det faktiskt. Men nej, inte i Sverige. Där ska ”alla ha det lika bra”, trots att det oftast innebär att alla får det olika dåligt bara.

Nåja. Ingen kan hindra en från att undervisa sitt barn hemma – parallellt med skolan. Jag ska nog se till att mitt barn får instrumenten och kunskaperna det behöver att kunna överleva den mest inkompetenta lärare.

Jag får också tillägga att borgarna helt misslyckats med att göra skolan bättre trots flertalet års möjligheter att visa motsatsen. Utan istället skyller han fortfarande allt på tidigvarande socialdemokratiskt styre.

Kanske är det dags för Björklund att lyssna på lärarna och skolade experterna nu istället för att berätta hur det är enligt hans påhittade armé av experter som han säger sig följa? Han låter nästan som en överstepräst som gör sin Guds vilja med tanke på att han aldrig kan presentera vilka hans experter som han åberopar är. Jag är nog inte ensam om att betvivla att de finns. Björklund är nämligen en sådan som sociologin skulle säga argumenterar utifrån begreppet ”common sense” före vad forskningen säger. En av få behållningar jag har från mina studier i sociologi var introduktionen till det begreppets problematik. Plötsligt ser man det överallt. Inte minst i populism inom politik likt det FP kör stenhårt på.

Med tanke på hur FP har kört skolan i botten – en skola som redan låg ner för räkning när alliansen tog över, är jag faktiskt bara glad om vi får nytt blod i regeringen efter nästa val. Jag, en liberal, trodde aldrig jag skulle säga något motsvarande, men man måste tänka pragmatiskt och inte ideologiskt nu. Ideal gör en så lätt blind.

Jag avskyr socialism och kollektivism, men jag avskyr inkompetens och ideologisk arrogans mer och är villig att låta någon ny spelare få chansen istället för borgarna. Det kan ju inte bli sämre. För en skola som nu nått botten kan ju faktiskt inte sjunka mer.

Visst, man ska inte skylla allt på FP nu. De får inte igenom ett jota utan att M går med på det. Det är alltså alliansen som helhet som misslyckats.

Ett förstatligande av den kommunala skolan är nog ett måste hur som helst. FP säger ju ibland att de är för det, men det händer ju inget med den saken.

SvD DN AB

Ogooglebart

Google som ju har det inofficiella mottot ”don’t be evil” trampar rätt så snett när de påverkar det svenska språkrådet att inte ha med ordet ”ogooglebar” på sin lista över nya förslagna ord. Det i sig är värt en lång diskussion om arrogans, dumheter, skitstövelmanér och allmänt osympatiskt agerande från världens kanske mäktigaste bolag.

Vad jag desto mer tänkte diskutera är just det faktum att väldigt mycket ÄR ogooglebart.

Visst, mycket beror ju på hur skicklig man är som letar efter informationen. I a f vill Google att vi ska tro benhårt på att den mänskliga faktorn alltid är det viktigaste problemet. Piedestalen som man satt sin egen sökmotor på är väldigt hög.

Google förklarar att om du letar efter något blir resultaten bättre ju mer info du anger. Det stämmer givetvis rent söktekniskt. Men det finns gott om olika former av information som faktiskt inte finns på nätet öppet. Personuppgifter över levande folk tex. Om folk inte själva anger hur många barn de har på social media så går inte en så grundläggande information om folk att hitta. Inte heller kan man ens hitta personer som bytt efternamn, vilket väldigt många som ingår äktenskap gör. Ja du kan hitta inkomster födelsedatum och adress på nätet. Perfekt stalkinginfo, men inget annat.

I mer akademiska aspekter är google både lysande och värdelöst. Du har förvisso tillgång till världens samlade vetenskapliga artiklar de senaste 10 åren (eller ja, en stor del av dem, undantag inom tex humaniora finns ju). Men du har ju inte tillgång till ordentliga läroböcker, informationstexter och annat av kvalitet för den som söker kvalificerad information. Jag kan förvisso hitta hemsidor från privatpersoner eller institutioner ibland som i korthet förklarar olika saker inom det vetenskapliga fältet jag undrar om, men i regel är det massor som fortfarande måste läras i ett klassrum eller ur en kursbok.

Många överskattar vad som finns på nätet. Det är bara någon promille av världens böcker som finns i elektroniskt format än. Vi håller nog på att få en generation som tror att om det inte finns på nätet så är det troligen inte speciellt viktigt. Dvs via google och internet ”så når du åtminstone alltid allt det relevanta”.

Nej det gör man inte rent innehållsmässigt och heller inte rent urvalsmässigt. Internet är ett utmärkt lexikon – men alla som studerat på högskola en längre tid vet att man inte kommer så långt i studierna utan mer fördjupning och perspektiv. Och framförallt kan det vara väldigt svårt att avgöra vad som är mest korrekt eller relevant när det verkar finnas olika beskrivningar av samma sak.

Jag tror att varje generation har en olycklig tendens att försöka sammanställa ”best of” vad gäller kunskaper från föregående generationer som innebär märkliga skeva vinklar och att massor glöms bort.

Nu är jag inte mycket för mysticism kring historien, men det dräller av märkliga exempel på information som glömts bort. Tex är ALLT utom bara någon promille av all kunskap människor hade före den skrivna historien borta. Vi vet inte alls ett jota vad en svensk bronsålderskrigare hade för gudar. Ja, vi gör goda arkeologiska, lingvistiska och etnoarkeologiska bedömningar, men det är fortfarande väldigt spekulativt och framförallt omöjligt att falsifiera. Vi kan liksom inte besöka forntiden och kontrollera ifall vi hade rätt och vi kommer aldrig hitta en text heller från tiden heller.

Är det relevant kunskap så överlever den kanske någon nu säger och hur intressant det än är med bronsåldersgudar i skandinavien så kanske kunskapen om deras namn inte direkt har varit avgörande för oss idag.

Tja, romarna kunde bygga med betong. Kunskaperna kring detta tynade bort efter det centrala rikets nergång och försvann under 1000 år på många platser. Betong är i allra högsta grad relevant kunskap eller hur? Och om vi visste vad sakerna var som vi idag kallar babyloniska batterier eller antikytheramekanismen så hade vi knappast varit kunskapsmässigt fattigare eller hur? Vi hade åtminstone som sämst vetat att det var någon form av meningslös mojäng.

Men det är ganska sannolikt att det var någon form av faktiskt fungerande mekanism där tidigare allmänna kunskaper om dess existens kanske hade kunnat göra oss klokare, lite tidigare i historien.

Jag äger hundratals tryckta pappersböcker som inte finns i elektronisk version. De hyser enorma mängder fakta och teorier, livsöden, tankar och erfarenheter som inte finns på nätet – som alltså är ogooglebart. T ex min morfars skrivmaskinsskrivna memoarer kring WW2 och hur han hjälpte judar fly undan nazisterna, under skarp fara flera ggr. Om man bortser från att jag nämner att det är så nu, så är hans originalord inte tillgängliga på nätet oavsett hur många grader av svart bälte du har i google fu.

Jag undrar varför vi tillåter oss repetera misstaget att låta en firma med uppenbara motiv av att försöka sålla allt efter en SEO-algoritmbaserad ”relevans” diktera allt mer och mer av vad vi ser som vårt sammantagna kollektiva kunskaparkiv? Det låter onekligen mest som en snäll variant av hur härförare genom historien betett sig mot folk och kunskaper i sina imperier när de försökt organisera allt.

Varför vill då google stoppa ordet ogooglebart? Jo troligen (mer troligt än de märkliga åsikterna kring anspråksformuleringar som man har) för att man får för sig att det är dålig PR att det skulle finnas ett eget ord för att det faktiskt finns massor som inte går att googla sig fram till.

Att det blir mycket sämre PR i ett öppet fritt samhälle av att man går till angrepp mot ett språk är det rätt märkligt att man inte begriper oavsett motiv – men att man faktiskt kan tuta i massor av människor att det i stort är så – att det inte skulle finnas något man inte kan hitta via google – det är jag rädd för att man redan lyckats tuta i massor av människor, inte minst yngre generationer.

Religiösa friskolor måste stängas

Idag går de flesta barn i Sverige i offentliga kommunala skolor. Bara en mycket liten del elever går på privata skolor, än mindre av denna del privata är religiösa. I det stora hela är det en av anledningarna till att jag inte tidigare direkt tagit någon ställning i frågan om huruvida religiösa friskolor ska stängas –  det är egentligen en pyttefråga i en mycket allvarligare större fråga (den om den allmänna krisen för skolan).

En annan aspekt har också varit att jag ogillar ofriheter. Jag är liberal i hjärta och själ och det kan ibland få mig att tänka efter ideal mer än efter pragmatism. Dvs om någon anser att det bästa för deras barn är en annan skola än den kommunala, så finns det väldigt mycket förmynderi, förtryck, socialism och jante över åsikten att alla skall rätta sig i samma led.

Men samtidigt: Det här är inte vuxna individers val vi talar om, det är barn som får besluten fattade åt sig. Och väldigt viktigt: Med facit i hand kan man konstatera att friskolor, inte minst de religiösa överlag presterar mycket sämre än den kommunala (som i sig inte direkt kan skryta om bra resultat). Dvs det har mer varit principen om frihet som styrt och ett ogillande av den kommunala skolan som styrt min uppfattning än något annat.

Och ibland kan det vara så enkla saker som argument FÖR friskolorna som får en att slutligen ta ställning mot dem.

sanningen

När det kommer till mjuka ämnen så som samhällsvetenskaper och humaniora (utom t ex språk) är det mycket riktigt så att sanningar varierar och att man egentligen mest kan tala om olika perspektiv och åsikter – och det är egentligen mestadels det som är det intressanta i dem. Alla försök att göra objektiva sanningar om ”varför startade franska revolutionen” blir väldigt snabbt korkad ovetenskaplig okritisk pannkaka. Det är nämligen perspektiven kring varför den startade som är det vetenskapliga i frågan.

Det finns helt enkelt ingen sanning som t ex säger att demokrati är rätt, det är en åsikt som vi bara råkar värderar väldigt starkt och nästan upphöjer till sanning ibland. Men det är inte så mycket samhällsvetenskaperna eller humanioran som är problemet i skolorna, utan naturvetenskaperna, matematiken och språk (som förvisso då är humaniora, men där perspektiv inte är viktigt på grundskolenivå). De hårda ämnena där åsikter snabbt syns precis som bristande kännedom om fakta.

Ett av skolornas stora problem idag är just att man antyder att allt är föremål för åsikter och tolkning. Det är inte alls sant. Men det är något som många lärda t om har svårt att förstå om de bara sysslat med humaniora och samhällsvetenskap inte minst och aldrig riktigt förstått att mänskliga perspektiv inte finns kring termodynamikens sanning.

(På motsvarande sätt finns det gott om naturvetare som inte kan förstå att humaniora och samhällsvetenskap har svårt att prestera fram sanningar på samma sätt som de har. Men det är en annan diskussion)

Grundskolor ska lära eleverna grundläggande fakta och teori – inte analys och ifrågasättande. Det är grundskolans plikt att lära ut eleverna grunderna i all vetenskap. Vad är en planet? Vad är gravitation? Vad är liv? Vad är ljus? Vad är en hjärna? Det är skolans plikt att lära eleverna vad som kännetecknar ett däggdjur. Vilka Hallands åar är. Vad 78 minus 45 blir. Vad som skiljer ett kommatecken från en punkt och vilken kung som dog vid slaget vid Lützen. Kalla (i sin enklaste former) faktum och teorier.

Allt på enkla schematiska sätt som ger eleverna grunderna att sedan längre fram kunna analysera och sätta allt i större perspektiv där de kan kritisera och debattera.

Debatt och diskussion skall givetvis uppmuntras redan från början, men inte så mycket att eleverna i årskurs 8 misstar sina åsikter för likvärdiga etablerade vetenskapliga förhållningssätt. Om lille Kalle 13 år anser att rymden består av hallonsås är det en uppfattning som inte ska bejakas av lärare som likvärdig, utan motarbetas med vad som är och förblir rimligare förklaringar – för Kalles egen skull eftersom Kalle är 13 år och borde veta bättre vid det här laget – inte minst för att hans jämlikar i tex Sydkorea vid samma ålder diskuterar kvantfysik.

Och på grundskolenivå måste det handla om korvstoppning av fakta mer än diskussioner kring alternativ. För man kan inte diskutera alternativ om man inte förstår det som det är alternativ för.

Fokuseringen på att lära eleverna tänka fritt och självständigt är felriktad. Det är något eleverna lär sig genom att ha en massa fakta i hjärnan. En tom hjärna, som tror den kan allt om något är nämligen väldigt mycket sämre på att kunna analysera kritiskt än en hjärna fylld med fakta som den sedan kan fatta beslut kring.

Man kan se kunskapsbyggande som en pyramid. Du kan inte bygga den utan en rejäl grund. Men idag försöker vi nå toppen så fort det bara går och skiter i alla jobbiga bitar emellan. Jag vet lite själv hur det känns att göra så när jag läste min masterskurser i det naturvetenskapliga ämnet geologi. När kristallografin förutsatte självklara kunskaper i trigonometri eller en del ekvationer kring radiometrisk datering innehöll derrivata.

Den här killen med noll naturvetenskapliga kunskaper från gymnasiet fick då det svårt och fick slita extra. Många års akademiska studier och en hjärna som inte är helt dum räddade mig oftast. Visst GÅR det att ta genvägar alltså, men det är svårare och det är i slutändan mycket osäkrare. Det är inget som någonsin skall rekommenderas.

Det här är svenska skolans problem i sin grund – den lär inte eleverna skilja på tycka och fakta. Den lär dem inte skillnaden på ”min teori” och vetenskaplig teori. Den lär dem väldigt mycket om ”vikten av kritiskt tänkande”, men den går från A till Ö i alfabetet och hoppar över bokstäverna däremellan och ger inte alls eleverna instrumenten att kunna tänka kritiskt. Den lär dem istället bara genvägar.

De flesta elever bygger alltså inga bra pyramider. De bygger inte ens dåliga. De bygger korthus istället.

Flumskolan kallas det. Ett idag totalt förstört och urvattnat begrepp som jag försöker undvika – inte minst för att en dröse individer bestämt sig för att alla som använder det är ”havererade högerspöken på nätet”. Man skämtar tom lite om det von oben om man tillhör vänsters kulturhumorelit.

Men flum handlar det egentligen inte alls om. Det handlar om att man tror att man kan ge unga elever en ärrad professors visdom och förståelser, utan att eleven måste inhämta all pyramidial kunskap som krävs för att nå dit. Genvägarnas skola är ett bättre namn.

I ljuset av dessa allmänna problem med våra skolors syn på kunskap och fakta blir det extra viktigt att betona att det VISST finns EN sanning om massor av ting. För annars skapar vi arroganta drönare som tror de har bredd och kritiskt tänkande, men som i själva verket har precis motsatsen genom att de inte förstår att allt är inte mjukt och vissa saker är faktiskt kalla hårda objektiva fakta. Som att 1+1=2, att Paris är huvudstad i Frankrike, att Hitler var född i Österrike och att livet på Jorden utan undantag evolverar. Listan på fakta är som den inte helt borttappade läsaren vet – lång.

En religiös friskolas alternativa ”perspektiv” på naturvetenskapliga teorier är en sådan sak där vikten av EN sanning som även de måste anpassa sig till måste läras rätt omgående. Men eleverna där lär sig kvacksalveri, pseudovetenskap, retoriska lekar och mytologi istället för kalla fakta och det är något som kommer skada dem kunskapsmässigt för resten av deras liv.

De lär sig t om som debattförsvar att deras religiösa tro – som de ser som en sanning – är ett perspektiv som vi övriga måste respektera som just ett perspektiv. Jag har själv sett ”varför skall bara en sanning få utrymme i samhället” sägas flera ggr av de mest hängivna religiösa.

Man inser att när man gör en så djup kullerbytta i tänkandet, att man ibland ser på sin religiösa världsbild som en ofelbar sanning, ibland ett perspektiv, så är det riktigt illa ute med förmågan att tänka klart hos dessa individer och att väldigt få saker bevisar vikten bättre av att skrota religiösa friskolor – som fem minuters plågsam diskussion med någon som gått på en sådan skola.

Hade friskolorna skött läroplanen och sett till att ämnen likt t ex biologi och fysik hade undervisats i med godtagbar kvalitet, åtminstone i paritet med den kommunala (som alltså inte alls är speciellt imponerande idag), så hade de religiösa skolornas existensberättigande varit större. Då hade de kunnat åberopa sina alternativa perspektiv med bättre tyngd.

Problemet är att nu jobbar inga seriösa naturkunskapslärare på skolorna. Utan de som jobbar där och undervisar i biologi är om de ö h t ens har akademiska poäng i biologi från högskolan är människor med agendan att inte lära eleverna något annat än sådant som är kompatibelt med skolans religion. Vilket då brukar bli inte minst naturvetenskaperna överlag.

Givetvis lär sig elever i dessa skolor att ”ifrågasätta” tex evolutionsteorin och ge skenet av att de kan grunderna på nationella prov. De ser sig nog själva tom som rätt duktiga på naturvetenskapen. Men så är det ju givetvis inte alls.

Kolla, vi kan t om ifrågasätta teorin! Det kan inte eleverna i den kommunala skolan. De känner inte till bristerna i den så som vi gör!

I själva verket är det ju inte frågan om ett ifrågasättande, utan ett försök att bekräfta ett totalt ovetenskapligt alternativt perspektiv baserat på – inte bevis för detta alternativ – utan helt baserat missförstånd kring den etablerade vetenskapliga förklaringen.

Pillar du på ytan kan dessa elever verkligen inget alls om naturvetenskap – men de har däremot lärt sig massor om retoriska lekar och fyllt kunskapsluckorna med det istället. Som bäst god-of-the-gaps. Men i de flesta fall inte ens luckor, utan absurda påståenden och retoriska kullerbyttor.

De där ”alternativa perspektiven” är alltså rigorös enfald som blir väldigt svårt för dem att lära sig av med senare. Har du en gång lärt dig att du kan fylla ev frågor, falska som korrekta sådana, med svaret ”gud”, så blir det väldigt svårt att tillgodogöra sig ett riktigt kritiskt och öppet tänkande där tex ”vi vet inte” faktiskt ofta kan vara ett svar som man får acceptera tillsvidare.

Jo, det finns faktiskt falska frågor. ”Vad är meningen med livet?” är en sådan fråga. Om du inte förstår varför frågan är retoriskt falsk, så kan det bero på det jag just skrev – nämligen kapitala brister i undervisningen och förmågan att tänka kritiskt. Som sagt, alla skolor brister, men jag tror nog att det är lite bättre odds kring att du förstår varför frågan är falsk som skolad kommunalt, än skolad religiöst.

Tillbaka till bilden. Jag tror säkert att sådana som Carl Johan i skärmdumpen ovan menar väl och jag misstänker heller inte att han förespråkar friheten med bara de religiösa friskolorna i åtanke. Och jag förstår också tanken bakom att mångfald i perspektiv kan vara mycket bra.

Men det blir fel. Vi får inte alls mångfald så här. Vi får enfaldiga elever så här istället och samhällets kollektiva mångfald gagnas inte av att det finns fler enfaldiga elever med olika enfaldiga perspektiv. En muslimsk och en kristen kreationist berikar inte samhällets mångfald och kritiska tänkande. De gör precis motsatsen – oavsett vilken religion de tillhör. Endast i klassrummet för religionslära vore deras olika perspektiv intressanta. Problemet är att det inte är där som deras kreationism gör anspråk på att komma med ”perspektiv” – utan i klassrummet för naturvetenskap.

Man kan inte tillåta en skolpolitik där föräldrarnas och religiösa mörkermäns totalt ogranskade tyckande ska få gå ut över barns framtid och göra dem totalt oförmögna att kunna fatta logiska rimliga beslut när de blir äldre eftersom de indoktrinerats i gud vet vad för dumheter. Tillräckligt många fattar dumma beslut i vuxen ålder, man kan åtminstone försöka göra det lite svårare för dem att trilla ner i byfånegropen. Vi måste därför dra alla religiösa friskolor över samma kam – ja kanske alla friskolor och givetvis hemskoleundervisningen – eftersom samhället knappast kan ägna sig åt att kontrollera kvalitén hos alla dessa. Det är resurser vi istället kunde lägga på att förbättra den allmänna skolan.

Den kommunala skolans alla stora och allvarliga brister till trots så går den att påverka och förändra och det finns åtminstone någon form av allmän insyn. Det finns även en allmän vilja där att försöka hålla sig nära ett vetenskapligt perspektiv på allting även om den på individuell lärarnivå givetvis kan brista. Det kan säkerligen finnas religiösa friskolor där individuella lärare är bra, men det är inte samma sak och absolut inget som rättfärdigar dess existens för den sakens skull.

Det är bättre med en allmän skola med vetenskaplig läroplan, enstaka dåliga lärare och insyn än en sluten skola med pseudovetenskapliga perspektiv och enstaka bra lärare som i enstaka fall kan berika samhällets kollektiva kunskapsnivåer. Tveklöst.

Man ska resonera pragmatiskt och realistiskt här – inte kring ideologi och skinande liberala ideal. Det är inte realistiskt eller pragmatiskt att tala om hur samhället berikas av flera perspektiv när sanningen snarare mest handlar om att det finns en dröse elever där ute som indoktrineras till dumhet i religiösa myter istället för vetenskap på skoltid. Det finns verkligen inget i den allmänna skolan och att alla tvingas läsa samma saker som är värre än detta.

Och vad gäller ”samma saker” i den allmänna skolan kanske man behöver nämna det mest uppenbara: Det är stor skillnad på lärare och lärare även här – så mångfalden på perspektiv är stor som den redan är. Sverige är inte alls ett totalitärt socialistiskt Nordkorea och det är ofrånkomligt att olika lärare med olika bakgrunder och värderingar sitter i svenska klassrum och lär eleverna helt olika perspektiv på samma ämnen.

Läroplaner och politiska beslut som försöker styra in eleverna på konformism finns förvisso, och även generella tendenser som inte alltid kanske är de bästa, men kommer aldrig kunna utradera det faktum att i klassrummet är det ju i slutändan lärarens idéer som styr riktningen och att vi som föräldrar kan granska detta tillsammans. Tycker man illa om vad den allmänna skolan lär sitt barn är man också i sin fulla rätt att påverka barnet med sina egna åsikter, ”fakta” och värderingar när barnet inte är i skolan. Om det nu är så att du som förälder sitter på mycket bättre sanningar än vad den allmänna skolan gör – så är det rimligen inget större problem för dig att lära dem detta och låta dem ta ställning för det när de ser ”ljuset” från dina ord.

Det motsatta är dock inte det samma. En elev som endast får se det ljus som föräldrarna väljer ut, t ex i form av en religiös friskola – får mycket försvagade valmöjligheter i livet – och mycket försvagade chanser att lära sig fatta egna kritiska beslut.

Det är därför ganska enkelt: Religiösa friskolor måste stängas omedelbart över hela landet.

Mer läsning:

Kunskapsluckan om sjuksköterskors kompetens och ansvar

”Man ansvarar knappast för liv och död som nybliven sjuksköterska”.

Som sambo till en anestesi-SSK som JUST ansvarar för liv och död VARJE arbetsdag och så gjorde direkt som utbildad (och mycket mer så än merparten av sjukvårdens alla läkare faktiskt om vi ska vara ärliga) känner jag ganska stor irritation över att läsa så här obegåvade kommentarer från våra politiker.

Det hon gör i sina arbetsuppgifter handlar om att söva patienter vid operation, reglera nivåerna av sömnmedel och syretillförsel under operation, allt beroende på patientens tillstånd före och under operationen. Om någon tror att det alltid eller ens ofta står en narkosläkare och vakar över alla som opereras i Sverige så tror ni väldigt mycket fel. De ordinerar inför operation javisst, men eftersom ”före” och ”under” operation är väldigt olika saker så krävs en mycket kvalificerad människa som vet vad man ska göra när blodtryck ändras, syrenivåerna sjunker eller tusentals andra situationer och anpassningar av sövningen och andningen under operationens gång.

En annan viktig uppgift är att alla SSK-er, inte minst de som just ger folk livsfarliga mediciner och sömnmedel hela tiden måste agera dubbelkoll åt läkaren. Det ingår i en SSKs arbetsuppgifter att faktiskt fånga upp felaktiga beslut och känna till allt mediciniskt på en grundnivå. Tex om en narkosläkare ordinierar fel sorts mängd på sömnmedlet, är SSKn skyldig att kunna se detta och kunna ifrågasätta ordinationen. Någon hjärndöd passopp är det inte ens frågan om i de enklaste sövningarna alltså.

Och ja, det ordineras fel ibland. Tro inte att så mycket når media eller ens intern rapport. Sambon berättar ofta om incidenter som det sedan inte uppmärksammas medialt.

Läkare som under stress inte minst missar någon uppgift eller anger fel nivåer. Utan en kår av kvalificerade anestesi-SSK som kan sitt jobb skulle en hel del fler dö på operationsbordet. Samtidigt är givetvis SSKn beroende av att narkosläkarens djupkompetens finns där när den behövs för att inte motsvarande ska ske när något ovanligt sker under operationen. Jag påstår INTE att narkosläkaren är inkompetent och att det är narkossyrran som kan allt. Nej nej. Narkosläkaren kan i regel mycket mer. Men den gör inte alltid rätt och utan mycket kunniga ögon från narkossystrarna så skulle fler fel ske. Enkel logik faktiskt.

SSK-yrket som högskoleyrke är ifrågasatt av en hel del personer. Jag har 12 års akademiska studier i ryggen och jag fnyser som bekant åt nivåerna på det som ibland väldigt oförtjänt kallas akademiska studier och det som kan generera högskolepoäng och examina. Det finns så mycket banalt trams på våra högskolor.

Men jag gör det ICKE när det kommer till specialistutbildade SSK som jobbar med medicinska uppgifter. Förvisso var inte sambons grundutbildning till vanlig SSK speciellt svår. Å andra sidan var knappast grundutbildningen i arkeologi som jag läste det heller… GrundSSK-utbildningen är ungefär så kvalificerad som den behöver vara och kan vara med tanke på hur olika sorters jobb olika SSK sedan kan få. Den blir bred, men inte djup.

Men så fort man djupdyker i något, inte minst i vårdyrkets tuffaste specialistutbildningar dit anestesi och de olik IVA-SSKerna finns och som genererar en mastersexamina i regel är det inte enkelt alls längre. Då är allt ren medicin och tempot på utbildningen tuff. Men det viktigaste är inte att mäta hur svårt det är att läsa en utbildning alena. Det faktum att doktorn i svensk historia knappast lär ta död på speciellt många under en arbetsdag som felutbildad uppmärksammar ju oss på en annan viktig del: Ansvaret. Den som gör att flygledare, trots att ”de bara sitter där och bestämmer ordningen på flygplan på flygplatser” tjänar 50-60 papp i månaden. Ansvaret över liv och död ska synas i lönechecken och gör så inom massor av yrken.

Utom hos svenska sjuksköterskor, som trots världsledande utbildningskvalitet tjänar mycket mindre än någon annan ssk i västvärlden. Supply and demand? Nej tyvärr, de reglerna gäller inte eftersom politiska beslut påverkar ”behov”. Dvs mängden personal styr bara lönerna marginellt.

Det här med att ha ansvar för liv och död sliter också hårt. En god lön hade givetvis underlättat situationen och ökat motivationen. Samtidigt som de flesta kunniga begriper att SSKer kan jobba med mycket kvalificerade uppgifter, så finns det fortfarande kvar en medeltida uppfattning om att ”det ju är ett kall”. Sambon har vid flertalet tillfällen stött på denna arkaiska uppfattningen både bland kollegor och chefer inte minst. Och vad tror ni att den outtalade uppfattningen gör med löneförhandlingar? Idealsyrran är fortfarande år 2013 en Florence Nightingale som utan lön för mödan ska plåstra om. Jo faktiskt. Även om inställningen till yrket ändras för varje år till att det är ett yrke är ”kallet” fortfarande ett ideal som nämns – tom på utbildningarna. År 2013.

Och det här citatet ovan är ju ingen engångsföreteelse. Alla skåningar har ju den sista tiden kunnat läsa det ena efter det andra komma från Region Skåne inte minst. Det mest skrämmande är att denna uppfattning som politikern uttalar i citatet ovan, tillsammans med stjärnskottet från miljöpartiet i regionstyret som trodde att BIVA-ssk tjänade 80 papp i månaden (de tjänar 30 000 i genomsnitt, bra betalt jämfört med andra SSK i landet, men ganska långt ifrån fantasisiffrorna som nämndes), visar oss att det troligen finns ett jättestort mörkertal på politiker som inte har den minsta kunskap alls om det som de sedan beslutar kring. Oavsett parti. Många vill klandra alliansen allena för detta, men det verkar som om idiotin kring dessa frågor når över blockgränserna.

Jag har själv stött på folk (akademiker under mina studier!) som inte tror att SSK gör dessa kvalificerade medicinska uppgifter (citat: ”Nej, men visst är det väl ändå en läkare som söver patienten, eller åtminstone står brevid..”). Och när man sedan förklarar hur det ligger till så misstror de en ändå. Helt otroligt.

Det är ju en sak att allmänheten hyser en massa okunniga uppfattningar om att man som SSK mest klappar sjukt folk på huvudet och byter lakan eller niger när läkaren kommer in i rummet (eller bara är någon slags hjärndöd passopp åt just läkarkåren så som de ofta skildras i filmer…då gärna filmer från andra världskriget. Nej inte ens undersköterskor har bara passoppuppgifter. Och de är då INTE högskoleutbildade tillskillnad från SSK. Nidbilderna och okunnigheten är stor bland allmänheten).

En annan femma med detta är då att det verkar som om det är en väldigt vanlig uppfattning bland våra folkvalda med tanke på att den som uttalar sig oftast bara avspeglar toppen på ett isberg. För varje gaptratt till politiker som säger något sitter det säkert 10 till som åtminstone har vett nog att inte uttala sig bombsäkert om det hela men som i det stora hela tror lika dumt.

Det är farligt att de inte kan mer. För deras uppfattningar påverkar så mycket om vilka prioriteringar de sedan gör med skattemedlen.

Sjuksköterskorna jobbar ju inte tillräckligt. Och de är för många. Vi drar ner på antalet. Ett par extra döda patienter varje år pga försämrad vård tål statistiken.

måste politikerna som styr över regionvården resonera, åtminstone omedvetet. De har ju fått alla uppgifter. De borde känna till rapporterna om patienter som tillskrivs sin död pga brister i vården. Det står ju t om i tidningen…

Skolbänken. Dit borde tydligen en stor del av de folkvalda skickas så att de inser att sjuksköterskor, och då inte bara specialistsjuksköterskor, men även de flesta andra på våra större sjukhus faktiskt hanterar liv och död hela tiden och att när man både tullar på resurserna och sedan därtill hånar och uttalar sig felaktigt, så är det dags för time out – permanent – från politiken.

Överdriver jag nu? Är ALLA sjuksköterskor eller sjuksköterskejobb lika dramatiska och lika svåra och har lika tungt ansvar för liv och död varje sekund? Nej det har de inte. Det är givetvis lite mindre risk att man dödar någon av tung felmedicinering som psykiatrissk eller skolsyrra än som IVA-ssk tex – även om risken givetvis fortfarande kan finnas och att man istället gör andra viktiga och kvalificerade uppgifter. Men att anta att de flesta ssk inte gör ett jobb med mycket stor mängd ansvar baserat på befogenheter och medicinsk kompetens är direkt otroligt okunnigt och avspeglar nog inte bara gammeldags akademiska fördomar och okunnighet om SSK-yrket av idag år 2013 baserade på hur SSK-yrkets utbildning såg ut för 50 år sen, utan även en god portion sexism kring yrkesrollerna där systern liksom ju SKA vara den där bimbon med kort klänning.

Ibland får t om jag, som knappast någonsin kan beskyllas verka för feminism eller jämställdhet nypa mig i armen av vad som så uppenbart beror just på bristen på detta. Det är verkligen otroligt hur samhället ser ut när det kommer till vad som har varit traditionella kvinnoyrken. Det är verkligen helt beklämmande så okunniga och fördomsfulla politiker vi har i landet helt enkelt.

anes

(bild från nätet på anestesi-ssk)

Aftonbladet Sydsvenskan