Myten om kunskapens uppgång och fall (Del 2 – ”The Dark Ages”)

Fig. Sacramentarium Gelasianum. En av de äldsta kända bevarade medeltida texterna från tidig medeltid. Skriven och gjord av folk som verkligen såg det skrivna ordet som något värdefullt.

Den tidiga medeltiden (500-1000 eKr) överlappar senantiken. Det är helt enkelt en tidsperiod som heter lite olika i olika delar av världen och i olika kontexter och man bör minnas att ”tidig medeltid” verkligen är eurocentriskt – t om syd och centraleuropa-centriskt. Den innefattar ju även den storslagna Vendeltiden i Skandinavien, men även en stor del av vikingatiden här. Muslimer talar om samma period så som inledningen på ”Islams gyllene tidsålder” då deras imperiebyggande och kultur stod på topp.

I västeuropa är perioden även känd under det mindre smickrande namnet ”The Dark Ages”. Begreppet ”The Dark ages” används felaktigt ibland om hela medeltiden – t om renässansen. Men det handlar om århundradena efter västroms fall – dvs tidig medeltid.

Det här begreppet stammar från den sena renässansen och saeculum obscurum vilket åsyftade vad den tidens ideologer och tänkare såg som en nedgång i kultur och ekonomi efter västroms fall. Som jag redan påvisat i den förra bloggposten är västrom knappast ett centrum för varken ekonomi eller kultur långt innan det faller som centrum för romarriket. Så begreppet är något de flesta vetenskapsmän idag är överens om något som mer speglar 1600talets ideal än något annat. Egentligen torde det räcka vid detta källkritiska konstaterande – men eftersom nidbilder är svåra att tvätta väck så får jag ju fortsätta lite till och utveckla det.

Vad hände då i den sena antiken och i the dark ages? Ja en portion sanning finns det i begreppet och det är att andelen skrivna källor för den här perioden minskar. De finns fortfarande i form av kungliga annaler i Frankernas, Langobardernas rike tex. Men även i kyrkliga texter skrivna i klostermiljöer över hela södra Europa. För norra Europa finns inga skrivna texter att tala om före 800talet, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det inte fanns det före heller. De texter som återfinns från tidig medeltid är ofta extremt påkostade texter eftersom man faktiskt hade väldigt stor respekt för detta kunnande och detta hantverk. Bokskrivarkonsten föds i den tidiga medeltiden. Innan dess satte man inte så stort värde i det faktiskt. Väldigt få hanverk kan mäta sig med medeltidens bokskrivarkonst. Och det är frågan om böcker om allt möjligt – från antik kunskap till egna nya betraktelser av världen och universum till rena försök till medicinska handböcker. Allt är inte alls bara religiösa texter.

Att andelen skrivna källor minskar beror på en rad faktorer. Dels minskar den långväga handeln, vilket gör tillgången till skrivmaterial begränsat. Men allra viktigast: Ekonomin och därmed samhället förändras i grunden. Från ett större imperium baserat på långväga transporter av material till centralorter så får vi nu en utflyttning av befolkningen på landsbyggden och mer närproducerat i småriken. En mer agrar ekonomi kan man säga. Och i den sortens ekonomi finns det inte mycket utrymme för annat än hantverk och jordbruk. Skrivandets konst kommer oundvikligen minska för mer vardagliga behov. Om du tar antikens tänkare och filosofer överlag – så kunde de sitta på sin röv och skriva saker – eftersom de hade slavar som skötte resten åt dem. Den tiden tog slut när västrom föll. Slaveriet tog förvisso inte slut, men var inte alls lika utbrett.

Människor som tycker om att mäta nivåer på civilisationer kommer nu se detta som en ren nergång av samhället oavsett någon säger. De som tycker att nivån på en kultur mäts i om man bygger ett hus i sten eller i trä kommer oundvikligen rata europeiska trähus jämfört med de stenhus som romarna byggde. I verkligheten avspeglar ju sten vs trä-kultur mer vad man prioriterar och vad man har till hands än något annat. Men det kommer alltid finnas folk som ser på mykenska marmorpalats som mer högstående än germanska trätempel – oavsett vad man än påpekar kring vilka ignoranta vildar de sjukt vidskepliga mykenarna faktiskt var jämfört med de kalenderförande germanska människorna.

Att bygga i romersk stil – dvs hus i sten och stenklädda vägar är löjligt kostsamt i en förindustriell miljö. Folk prioriterar ett tak över huvudet framför extraordinär lyx. Men hur ska vi då mäta kulturens nivå öht?

Efter hur väl den fungerar för sitt ändamål såklart. Och den tidigmedeltida jordbrukskulturen är vida överlägsen den romerska på ett par punkter. Dels stiger medellivslängden med ett par år tämligen omgående efter att Rom lämnar makten över i sina Foederati. Dels börjar man utveckla ny teknik inom jordbruket som tex bättre plogar vilket förbättrar skördarna. Som jag påpekade i förra bloggposten så var Rom en dinosaurie som inte ändrade märkbart på sig under nästan 1000 år och när slavmaskinsapparaten föll så var något mycket mer anpassat till en mer modern tid nödvändigt.

Men hur fick folk det då när kristendomen kom? Ja till en början så gjorde ju det förkristna Rom sitt bästa för att bekämpa kristendomen som religion. Den sågs som en ny otrevlig fluga som kunde omkullkasta gamla tidens ordning. Antalet kristna martyrer som fick sätta livet till i romerska slavläger eller gladiatorarenor är tämligen oräkneligt.

Och här ligger väl en del av problemet med kristendomen i denna tidiga era. Den såg och den lärde och blev exakt likadan själv – för det var enda sättet att överleva. Totalt intolerant gentemot oliktänkande när den själv tillslut fick makten över både väst och östrom. (Förövrigt om ni har funderat någon gång på varför det finns en ortodox kyrka och en katolsk så är det bara egentligen ett sendraget arv från roms delning).

Men den tidiga kristna kyrkan kunde inte köra över allt hedniskt så som man kanske tror den gjorde. Folk gick bara med på den nya religionen om den tog hänsyn kring det äldre och det fanns inga muskler att tala om under den tidiga medeltiden som kunde driva igenom något annat. Inte med tanke på att de flesta som blev kristna, som hade makt och muskler trots allt fortfarande ville hålla sig väl med de religioner de egentligen trodde på. Kristendomen var mycket av kosmetika – än övertygelse i början. Ett sätt att hålla sig väl med ett Rom som åter dök upp på karten när Petrus ättlingar satte sig på tronen där.

Och tillskillnad från det hedniska Rom så var den trots allt tämligen tolerant. När Rom körde över druider och andra germanska/keltiska religioner som en ångvält så assimilerade den tidiga kristna kyrkan dem istället och lät många seder hållas – men under nytt namn. Du har kanske undrat vilka alla dessa tusentals helgon är som finns i varenda italiensk och fransk by? Merparten av dem är återvunna hedniska figurer. Lokala gudomar och gudomligheter som gjorts om till kristna helgon och heliga källor. Det syns även i helgdagar och kalendrar – där kristendomens tidiga representanter fullt medvetet la in allt från Jesus födelse till död över äldre hedniska helgdagar. Allt för att underlätta att folk skulle ta till sig maktelitens nya älskningsreligion. Kristendomen hade sitt centrum i Västrom och man såg på detta som ett sätt att åter sprida Roms makt över Europa.

Det kan tyckas otrevligt – men det är fortfarande inte alls den svärdsmission så som det hedniska Rom hade sysslat med under sin expansion mot druid-religionerna. Så det där ”fallet i tolerans” – det finns inte. Det är business as usual.

Visst finns det exempel på svärdsmission också – och kyrkligt förtryck. Men skatt och legionärssvärd från ett hedniskt Rom var inte mer upplyst och trevligt än när svärdet hölls i av frankiska riddare som ville hämta kyrkoskatt från hedniska galler-grannar. Men av någon anledning ser vi det ändå som ”mörkare” – trots att medellivslängden ökade och att folk därmed bevisligen mådde bättre! En nidbild är väldigt svår att tvätta bort oavsett faktan. En subjektiv värdering där ett ont ses som värre än det andra – pga förutfattade meningar som 1600talstänkare gav oss.

Så ”mådde bättre” gjorde man i det fd västroms riken under medeltidens tidigare dagar än man hade gjort under det romerska oket. Men eftersom man skrev färre källor och byggde lite mindre stensatta vägar så förblir bilden att man sjönk ner i något slags kulturellt mörker enligt de som mäter framgång i dessa ting.

Utanför den kristna världen samtidigt så blomstrade tveklöst kulturerna. I Skandinavien byggde Vendelkulturen städer likt Uppåkra som dignade av hantverk i guld och silver – helt utan någon större litterär framgång eller respekt för antika grekers visdom. I den muslimska världen hade man verkligen en intellektuell guldålder då man tog antik kunskap och vred upp den ett steg.

Nästa kapitel blir om högmedeltiden. Vilket per definition är MITT i den tid då kristendomen kanske var som allra mäktigast – och som därmed med en del människors logik ska vara den period då folk är som allra mest dumma jämfört med antiken.

Tidigare poster i ämnet:

Del 1 – Antiken

3 thoughts on “Myten om kunskapens uppgång och fall (Del 2 – ”The Dark Ages”)

  1. Ping: Myten om kunskapens uppgång och fall (del 3 – Högmedeltiden) | Asebeia

  2. Ping: Myten om kunskapens uppgång och fall – Sammanfattning | Asebeia

  3. Ping: Jag är så trött på humanister och annat folk som sprider faktoider om historien. Skärp er! | Asebeia

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s