Islam och demokrati

I Egypten har man revolution. Men kommer det leda till demokrati?

Jag är mycket skeptisk till det. Historien visar oss att kombinationen islam och demokrati än så länge aldrig ens varit i närheten av att fungera. Det finns muslimska stater som kommit en bit på väg, tex Libanon och Turkiet – men att kalla detta för fria demokratiska länder där partier kan verkar utan risk för sina liv är en regn lögn.

Nej det verkar som att vägen till att öht kunna bli en demokrati inte alls kan gå genom religion, framförallt inte en religion som islam. Jag undrar varför det kan vara så. Vad i religionen i sig kan vara orsaken?

Jag tror att svaret är att den faktiskt inte någonstans talar om folks rättigheter och friheter. Den talar väldigt mycket om lydnad och respekt däremot vilket är antitesen till den moral som du måste ha i ryggmärgen för att bli demokrat. Islam är en religion där i princip alla dess anhängare är överens om två saker: Dels att religionen är ofelbar, dels att dess präster kan mer om sanningar än andra. Detta innebär att man rent grundläggande  har en omöjlig resa kvar tills man kan hantera demokrati.

Grunden i demokrati kräver åsiktsfrihet och yttrandefrihet och en ryggradsmässig respekt för mänskliga rättigheter. Det existerar inte alls något muslimskt land. Det kräver också respekt för att folk kan ha olika uppfattning och att de måste få lov att uttrycka dessa uppfattningar även om det sårar. Denna respekt existerar verkligen inte i något muslimskt land. Fråga Lars Vilks. Denna respekt för det helt fria ordet finns ju knappt här i västvärlden längre…

Det krävs också att man anser att alla människor är lika mycket värda inför lag och etik. I muslimska länder har muslimer alltid mer rättigheter än andra, och mest rättigheter har alltid muslimska män med stora skägg. Jo så är det. I ALLA länder där muslimer utgör en majoritet ser de till att skaffa sig en realpolitik som ger dem fördelar gentemot andra grupper.

För att förstå och respektera att allas röst ska vara lika mycket värd krävs att man inte automatiskt tror att bara för att någon är imam och gammal så vet de bäst. I muslimska länder är imamers och skriftlärdes ord alltid tunga – även i de länder som styrs av militärer. Och så måste det finnas en verklig vilja till att ha demokrati – vilket jag inte är så säker på finns i något muslimskt land, ens i Egypten. Att det finns högljudda krafter som drömmer om västerländsk demokrati är inte det samma som att det är folkets vilja. Notera även hur totalt antidemokratiska makter som Muslimska brödraskapet faktiskt nyttjar frihetskampen för att genomföra en islamisk revolution istället. Det är inte bara demokrater som går på Egyptens gator och ropar efter frihet. Långt därifrån.

Och det ser ännu värre ut i andra muslimska länder på den punkten. I Pakistan, som styrs av en militärregim är stödet för demokrati verkligen noll. Många unga bildade människor där drömmer om förändring ja, de vill ha bort militären. Men det är tyvärr inte demokrati de vill ersätta dem med.

Jag har kurskamrater från muslimska länder på facebook. Jag tittar på vad de skriver till varann i dessa dagar och det är mycket om hur de önskar förändring. Tyvärr inte till det bättre ur vårt synsätt. Nej istället går de med i grupper där det raljeras över hur hemskt det indiska ickemuslimska inflytandet är över Pakistan. Hur viktigt det är att stoppa indiska TV och radiokanaler som sänder in i Pakistan med ickemuslimskt innehåll osv. Hur ett framtida Pakistan måste bygga på islam och verkligen inget annat.

Nej det är inte getherdande talibaner i bergen som tycker så här. Det är unga män med moderna kläder och hippa frisyrer som läser på Lunds universitet. Man blir verkligen helt mållös. Unga trevliga killar som på inget sätt utstrålar extrema tankar eller intolerans hyser nästan unisont önskemål om att göra om Pakistan till ett sharilagsstyrd teokrati. Jag är tyvärr inte så säker på att det är av okunskap om teokratiers hemskhet som de gör så.

Vägen till demokrati i den muslimska världen är väldigt lång ännu. Det vi ser idag kan vara början, men det kan lika gärna vara en väg rakt in i ökad muslimsk extremism och därmed också polarisering gentemot västvärlden med fler konflikter som följd.

Det är militära despoter som har fallit. Men sekulära krafter trots allt. Bakom står både de som vill ha sann demokrati och de som vill avskaffa alla tankar på demokrati helt och hållet i guds namn och väntar på sin tur.

Väldigt många som jublar för Egypten verkar förutsätta att det är demokraterna som kommer att segra. Det talas t om om att detta är motsvarigheten till murens fall i Berlin. Väldigt stora ord om frihet och demokrati i våra tidningar. Det går nästan inflation i lyckönskningar och lovord.

Låt oss hoppa de har rätt och jag min cyniker har fel för jag tror att detta kan vara början på mycket stort lidande istället.

Sydsvenskan Svd Svd Aftonbladet Expressen DN Dagen Skånskan