Lite off topic idag. Ren politik brukar jag inte kommentera här, men den senaste tidens tjafs kring Juholt kräver en kommentar vid sidan om diskussioner om skepticism – om man inte ser ren dumhet inom ett parti som en skeptisk fråga såklart.
Det intressanta är hur vänstermänniskor nu försöker skylla Juholts avgång på ett ”mediedrev” och ett ”klasshat”. Det är som om de levde på en annan planet. Jag har vare sig sett ett hat mot Juholts klass eller bakgrund. Jag har ingen aning vilken klass han är? Mustaschprydd Oskarshamnspolitiker? Är det en klass? Faktum är att de enda jag har sett ta upp något i frågan har varit sådana som just nu påstår att det fällde Juholt.
Och mediedrev… Det är medias uppgift att rapportera om skandaler och nyheter, inte att okritiskt återge det som ett parti helst skulle vilja att det skildrades som. Det är faktiskt så att den hårdaste kritiken mot Juholt och socialdemokratin i mångt och mycket kom från sossetidningen Aftonbladet. Och kritiken har som jag sett det bara varit saklig. Hård javisst, men inte osaklig. Jo jag vet, socialister är vana vid att Partiet ska få en okritisk propagandastämma ut i etern, men dessa tider har börjat försvinna (tack o lov), inte minst för att Partiet inte längre har EN stämma utan flera olika.
Det som fäller Juholt är en kombination av ting. Dels hans oförmåga att hålla koll på fakta, dels hans arroganta maktfullomliga beteende, dels smålögner och därtill felaktiga användanden av bidrag. Men framförallt att socialdemokratin bakom honom inte alls från början stödde honom enhälligt. Hans väg till makten omgärdades ju av flertalet kriser. Dels socialdemokratins inneboende oenighet ideologiskt, dels att han fintade sig till makten på en del sätt, och dels att socialdemokratins odemokratiska sätt att tillsätta en partiledare inte längre accepteras av vare sig de egna eller andra.
Jag tror att socialdemokrater själva överlag är otroligt trötta på just socialdemokraterna som parti. Det partiet har så enorma interna problem och stoppar huvudet i säcken och skyller på allt från högerspöken till media. Det beteendet kan jag inte tänka mig annat än att det retar gräsrötterna. Jag hade, egalt ideologi, aldrig velat tillhöra ett parti som inte kan enas kring en ideologi, som har en arrogant självgod syn på sig själva som Sveriges räddare, och som hela tiden ska agera i skydd av skuggorna så fort beslut ska fattas.
Det handlar inte alls om att socialdemokratin ”måste gå tillbaka till sina rötter”. Jag vet att det dräller av sossar som tror att det är så men det är fel av två skäl: Dels ska man anpassa sin politik efter samhällets utveckling och inte tvärtom. Dels så är det så att dryga hälften av alla socialdemokrater inte alls vill ha ”mer vänster” i partiet. Vänsterfalangen är bra på att få det att låta som att det fanns en liten klick stockholmssossar som inte tycker som alla andra, men klyftan mellan höger och vänster-sossar är mycket större till antalet.
Ett parti som är så genomtrasigt i själen som socialdemokraterna behöver en fläckfri och superstark partiledare. En som antingen totalt krossar den ena falangen eller som kan ena dem. De behöver en partiledare med en helt annan kaliber än Juholt – han var helt enkelt inte bra nog faktiskt – egalt hans ”klass” eller ”bakgrund”. Han var en korrupt maktfullkomling gammelpolitiker av den värsta östeuropasorten – som hellre höll sig kvar vid makten på tok för länge än gjorde det bästa för sitt parti. Det är det enda man ska säga om hans ”bakgrund”.
Självkritik är inte folkhemspartiets starkaste sida, men det får ju finnas gränser på hur länge ett parti kan hålla på att slitas i stycken av interna problem – innan det faktiskt sker. Man kan inte förvänta sig en tolerant medial rapportering när hela partiets verkställande utskott har som främsta tradition att blåljuga. De får konkreta frågor av media om de har förtroende för Juholt och påstår ”ja”, sen 12 timmar senare visar det sig att det inte alls stämde. Varför tror socialdemokraterna att det är ok att ljuga? Jo för att partiet inte är friskt.
Det finns något riktigt ruttet över socialdemokratin idag, något som påminner väldigt mycket om en snutfilm från tidigt 80tal som redan då kändes passé, teatral och klischéfylld. Kliv in i 2000-talet sossar. Sluta försök dra tillbaka Sverige till 1900talet.
Asebeia 
Frågan om Juholt är naturligtvis, som Du tydligen också inser, inte en fråga om Juholt.
Det är en fråga om socialdemokratin.
Vidare, enligt min mening så är då frågan om socialdemokratin en fråga om SAP är ett socialdemokratiskt parti!…eller om SAP bara är ett i en lång rad socialdemokratiska partier?
Vilket naturligtivis leder vidare till att man kan fundera över om Sverige eventuellt är en socialdemokratisk nationalstat!
Med detta menar jag att landet under trekvarts sekel regerades av ett socialdemokratiskt parti som under denna tid blev i så hög grad ”statsbärande” att partiets grundläggande ”ideologi och
metodik” kom att genomsyra alla strukturer på så grundläggande vis att t.o.m. en idag moderatledd regering inte kan annat än föra en i stort sett ”socialdemokratisk” politik!
Det är därför paradoxalt att ett parti, som idag kanske attraherar knappt 30% av väljarna och som inte klarar av att föra en samlad oppositionspolitik, det senare kanske t.o.m för att de inte har någonting att opponera emot, eftersom nuvarande regering som sagt för en socialdemokratisk politik, i media och debatten behandlas som om det fortfarande var det stora statsbärande partiet.
Men slutligen också med det konstaterandet att vilken ledare som än tillsättes i detta parti är en fråga som ägs endast av partiets medlemmar…ingen annan har någonting med det att göra!
med vänlig hälsning
kjell karlsson
Kjell: Problemet är att det inte är partiets medlemmar som tillsätter partiledaren, utan det sker på representativ väg av ett utskott, och bakom lykta dörrar utan offentliga kandidater.
Naturligtvis är det så!
Men medlemmarna i SAP har genom tidigare Kongressbeslut att partiet enligt sina stadgar skall har en valprocedur som ser ut på detta viset!
Kongressen är SAP´s högsta beslutande organ och Kongressledamöter tillsättes i demokratisk ordning genom fria val av partiets medlemmar i partidistrikten.
Vem som är och/eller blir partiledare i SAP är en fråga som endast angår medlemmarna i SAP…ingen annan…
En helt annan fråga blir det vid de tillfällen en partiledare i SAP samtidigt är landets Statsminister…vid det tillfället är det en fråga för hela svenska folket!…men den frågan löses vid sådant tillfälle genom utlysande av nyval
för det fall det aktuella partiet inte allaredan löst det hela internt.
med vänlig hälsning
kjell karlsson
Som jag sa: Det är inte medlemmarna i SAP som tillsätter partiledaren, utan de tillsätter VU som sen gör vad de nu gör i hemlighet utan insyn för SAPs medlemmar.
Om alla hade varit nöjda med detta inom SAP så vore det ju inget att tjafsa om. Det har ju inte varit ett större bekymmer innan när S hade populära partiledare och 40% av rösterna… Det är ju dock det man inte längre är eller har och missnöjet internt är stort med SAPs system. S har aldrig haft en sån här kris, vare sig ideologiskt, partiledarmässigt eller systemmässigt. Det system för omröstning som de hade förr funkade så länge inga problem rådde, men nu, efter fadäsen med Juholt vill SAPs medlemmar se vad som sker.
Du sammanfattar på ett briljant sätt mina tankar. Ha en bra dag.
Tack Katarina, detsamma till dig!
Och fortfarande…naturligtvis är det så som Du säger…
Vilket självklart kommer att aktualisera frågan om stadgeändringar i SAP, vilka troligtvis kommer att manglas i expressfart inför deras nästa Kongress och att de i god demokratisk ordning valda Kongressledamöterna kommer att som partiets högsta beslutande organ besluta om en annan valberedningsordning än den som är fallet idag! Och det är som sagt endast partiets medlemmar som har med den proceduren att göra…ingen annan…och enda sättet att faktisk försöka påverka den proceduren är att bli aktiv medlem i SAP!
Samt att intill dess är det nuvarande stadgar som gäller…
Och för det fall att nuvarande stadgar inte täcker upp för den aktuellt uppkomna situationen så är det Partistyrelse och VU som under tiden till nästa Kongress har att ansvara för frågan!
Egentligen inget annat än självklarheter…även om situationen som sådan är något ovanlig!
Men historiskt sett har Socialdemokratin stått inför liknande frågeställningar vid Brantings bortgång, vid Hanssons bortgång och vid Palmes bortgång!
Men intill dess är det nuvarande stadgar som gäller