Humor

Vi ateister kan gå rätt hårt åt troende ibland. Inte minst med satir och hån visar vi hur bristerna i den monoteistiska abrahamitiska teistiska världen ser ut. Och de gör så gott de kan för att kontra…

En bild som just nu flödar på Facebook med tiotusentals frälsta ”likes” på sig.

Vad är då problemet med detta? Ja det är ju inte speciellt kul för det första. Snarare bisarrt.  Eller hur? Sen är det ju inte rätt heller på något sätt alls kring den poäng de försöker få fram. Det sammanfattar dock ganska så väl problemet med teister och varför de inte kan skämta om existens och universum – för att kunna skämta om något, så måste man förstå det rätt bra.

De förstår inte bara universum väldigt dåligt. De förstår öht inte vad ateism är alls. Man inser som ateist att med meningsmotståndare, som öht inte ens begriper meningen man diskuterar, dvs inte alls bara har en ”annan uppfattning” som de själva skulle tro… blir egentligen alla diskussioner kring teism-ateism meningslösa. Att sen en sån här bild är att verkligen känna att inget alls har gått fram i skallen på ens meningsmotståndare… Tillbaka till ruta ett, som man aldrig kan ta dem vidare från.

Vad är felet med bilden ovan? Ja till att börja med kan ju inte spädbarn prata eller tänka så där komplext. En oviktig snusförnuftig detalj för poängen kanske du tycker, men samtidigt sammanfattar den ändå teismens märkliga syn på allt väldigt väl. Teistiska fanatiker tror ju verkligen att det är frågan om en fullständig människa som ligger i livmodern från den sekund en spermie har trängt in i ett ägg.

Här får de in den defekta pro life-poängen i ett annat ämne med andra ord. Upphovsmakaren tycker säkert att han var fyndig som fick in den här extra prolife-poängen, själv känner jag mest att jag får en mildare stroke av fåneriet.

För det andra: Det blir inte bättre av att de skriver ateist i texten heller, det blir bara övertydligt. En snyggare analogi hade inte öht innehållit ordet ateist. Men subtiliteter och finess tillhör ju inte de moderna korsfararna direkt…

Men för det tredje och mycket viktigare: En analogi med ett barn i en livmoder som ”inte ser mamma” kontra en ateist i universum som ”inte ser gud” är ju att jämföra äpplen och päron. Det hela handlar om att ”gud” är något metafysiskt, medan ”mamma” inte är det.

Oavsett vad någon tror.

Det är ett faktum som gäller egalt om man befinner sig i livmodern eller utanför. Det går, rent teoretiskt att bevisa för någon tänkande freak-unge som befann sig inne i en livmoder att den också befann sig inne i en moder. Det finns inga som helst bevismässiga hinder i det hela som inte antingen förlupen tid till förlossning eller teknik kunde fixa. Gud däremot kvarstår som något obevisbart egalt tid och teknik – enligt den teistiska definitionen av Gud. Där är allt du har tron på honom som bevis. Inget kan ändra på det faktumet. I den sekund Gud blir något mätbart existerande på samma sätt som en moder blir det ett helt annat spel.

När religiöst troende inte ens förstår magnitudskillnaden mellan att ”ännu inte känna till en sak som faktiskt finns och kan bevisas” och ”en sak som aldrig kan bevisas per egen definition” och hur viktig den ”detaljen” är i frågan så inser man att de tragiskt nog inte ens verkar begripa sin egen religions kärna.

Stackare. Men de gör väl så gott de kan som sagt. Svårt det där med äpplen och päron. Men jag skulle inte anlita dem till att vare sig bli trädgårdsmästare, komiker eller tänkare.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s