Den vetenskapliga synen på medeltiden och ”the dark ages” (del 2)

När jag kritiserade den snäva synen på medeltiden så möttes jag av visst medhåll tillslut, men med reservation kring just specifikt ”The dark ages”, alltså det vi idag istället kallar senantik + tidig medeltid i mer korrekt vetenskaplig benämning. Alltså Europa från 300-talet eKr fram tills 1000-talet och högmedeltiden. Den var fortfarande eländig – och skulden var primärt kristendomens.

Jag tänkte komplettera förra bloggposten om vad vi faktiskt vet om tidigmedeltiden med inlägg om vetenskap, filosofi, samhällsutveckling och livsvillkor för folk.

Den tidiga medeltiden (alltså AD 476–1000) var en tid med svaga statsbildningar i västroms spår. Gränser flyttas nu dagligen mot det som allt mer skulle likna de stater vi känner idag. Det vi skulle kalla ordnad samhällstruktur med kontinuitet finns det alltså inte så mycket av mer än lokalt inledningsvis (Byzan tex) även om det mot slutet av perioden skall komma att bildas fler kontinuerliga riken (visigoter, ostrogoter, franker osv)

Det skrivna originalmaterialet i västvärlden är därför ringa och begränsas mest till frankiska annaler, byzantinska texter och texter från primärt italienska kloster. Det här är en tid då kunskaperna i grekiska försvinner eftersom språket i fråga som används allt mer blir latin istället (det beror mycket på väst vs östs delning där grekiska är ett östspråk och latin ett västspråk).

Men väldigt få grekiska vetenskapliga texter fanns på latin sen tidigare (romarna översatte förvånansvärt lite grekisk filosofi till sitt eget språk vad jag har förstått) – så vi får en tidsmässig lucka t om högmedeltiden innan översättningarna kommer i kapp.

Därav begreppet ”dark ages” – för det skrivna materialet är alltså svagt i jämförelse med tidigare och senare. När källmaterialet blir svagare eller mer svårtytt har man som jag redan påpekade i den förra bloggposten på temat en tendens att kalla sådana perioder för ”dark ages”.

I den muslimska världen frodas däremot det grekiska arvet bättre och därtill massor med inslag från äldre persiska filosofer och tänkare. Här talar man istället om en gyllene tidsålder. Det utvecklas också här inom ämnen som matematik t ex. Men det skall tilläggas att detta med ”islams gyllene tidsålder” mycket är en efterkonstruktion och faktiskt är ett väldigt kritiserat begrepp som bygger på en rad förenklingar, myter, rena lögner och dåliga jämförelser. Men mer om det en annan gång. Det är ett känsligt ämne som är svårt att diskutera kritiskt.

Det är i a f först under 1000-talet som Europa kommer ifatt med det skrivna materialet i o m att kyrkan skaffar sig en ordentlig struktur över hela Europa och därtill vi får någorlunda stabila stater där skrivalster kan produceras, frodas och överleva tidens tand. Högmedeltiden är det väldigt lite att orda om, det är en tid med stora filosofiska, teknologiska och vetenskapliga framsteg och källmaterialet är rikt.

Men det innebär inte att utvecklingen i västeuropa har stått stilla eller förfallit under den tidiga medeltiden. Men man måste förstå sammanhanget. Skrivpapper var dyrt och exklusivt och ekonomierna svaga. Konflikterna mellan vilka språk som skulle gälla i de nya staterna komplicerade kommunikationer och bevarandet av skrivet material.

Västeuropas landområden var ju i princip slavkolonier åt Rom och det tog till att omvandla dessa specialiserade landområden till fungerande självständiga riken. Det innebar också att merparten av utvecklingen under den tidiga medeltiden låg kring att få fram jordbruksteknik som inte var baserat på slavar som skulle föda en växande befolkning och där antikens föråldrade lösningar inte längre fungerade. Skiftesteknik, hjulplogen, harv, skvalt, vind- och vattenkvarnarna är några av den tidiga medeltidens viktigaste tekniska bidrag till Europas ekonomiska välstånd. En ny sorts plog på varje åker kanske inte glimmar lika fint som ett unikt obskyrt astronomiskt instrument, men i praktiken är det på alla sätt mycket viktigare för utvecklingen faktiskt. Det är först när instrument kommer till samhällelig nytta – som deras samhälleliga nytta kan avgöras. Och även under antiken var de flesta av antikens tankar och uppfinningar ointressanta för samhällets utveckling.

Här kanske den filosofiälskande människan fnyser lite av förakt – men det är i fungerande jordbruksteknik hos folk i gemen som välstånd och utveckling byggs i historien – inte i existensiella frågor och manicker uppfunna hemma hos rika slavägande adelsmän i Grekland.

Men nog sjutton finns det exempel på tidigmedeltida och senantik (alltså kristen antik tid) med filosofisk utveckling som borde imponera även den mest skeptiske individ. Här är några exempel:

  • Augustine (354-430 AD) Kyrkofader. Anhängare av Platon, utvecklade mycket kring etik och moral som vi kanske inte skulle tycka var modernt, men också intressant nog att bibeln innehåller metaforer och symbolik snarare än ordagrann historisk sanning. Vilket givetvis är jätteviktigt för utvecklingen av epistemologin och det rationella tänkandet med ifrågasättande av religioners läror. Utan tankar som Augustines, ingen sekularisering.)
  • Boethius. (ca. 480–524 eKr) Kyrkofader. Som bla såg till att påbörja översättningar av grekisk filosofi till latin så att det kunde nå större grupper. Utvecklade också radikalt det här med filosofi i allmänt, ontologi och problemet med universaler (alltså tankar om vad som är verklighet och möjligheterna här, dvs ännu mer viktiga bidrag till epistemologin) som man hade brottats med sen antiken. Han bidrog även enormt mycket till mer estetiska tankegångar i filosofi och även till musikutvecklingen. Han är så viktig att vissa faktiskt har kallat den tidiga medeltiden för Boethius tid. Idag dock givetvis okänd för de flesta.
  • Alcuin of York. (Ca 730tal – 804 AD) Matematiker och anställd läromästare vid Charlemanges hov, Bevarat finns bla hans Propositiones ad acuendos juvenes.
  • Rabanaus Maurus (780 – 856 AD). Teolog som bla skrev encyclopedin De rerum naturis (On the Nature of Things).
  • Theodulf du Orléans  – Var med och skapade en av Charlemanges skolor. Detta utvecklade sig senare till ett viktigt bibliotek för hela västeuropa.
  • Lupus Servatus – Mångsysslande lärdeman vid det frankiska hovet. Viktig för humanism, källkritik och filosofiska diskussioner kring den fria viljan.

Även om den tidiga medeltiden i västvärlden inte är så fylld av världslig filosofisk utveckling som den skulle komma att bli under högmedeltiden har det mer med ekonomi och statsbildning att göra än religion. Det är frånvaron av rika starka stater som gör att västeuropa inte längre är centrum. Det har inget med religion att göra. Som redan påpekat är samma period en väldigt produktiv tid i den minst lika religiösa islamiska världen.

Det ekonomiskt mycket rikare och troligen (jämfört med väst) religiöst mycket strängare Byzantinska riket producerar en rad viktiga framsteg. Till dessa hör militära otrevligheter så som grekisk eld. Vilket får ses som något ganska viktigt, med tanke på att det introducerar Europa in i mer modern krigsteknik – och effektivt därtill. Byzantium stod som rike i nästan 1000 år. Här är en handfull namn från tidiga medeltiden.

  • Isidore av Miletus och Anthemius av Tralles är viktiga vetenskapsmän och matematiker som är mer och utvecklar massor kring inte minst byggteknik. Än idag är bygget av Hagia Sophia (ja den huvudbyggnad som står idag) en imponerande teknologisk och arkitektonisk bedrift.
  • John Philoponus – Var med och utvecklade och kritiserade den byzantinska teologin så att själva skapelsekonceptet i sig ifrågasattes.
  • Byzantium var också en viktig plats för utvecklingen av humanism. Viktiga namn här är  Maximus PlanudesManuel MoschopulusDemetrius Triclinius och Thomas Magister. (Här skall dock erkännas att namnen på dessa humanister mer hör hemma i högmedeltid. Byzan VAR en starkt teokratisk nation inledningsvis.)

Det finns mycket elände som händer under den tidiga medeltiden i både öst-väst-syd och norr av Europa. Precis som både innan i antiken och efter i högmedeltiden. Förvånansvärt ofta ska du dock se att religionen och dess apologeter inte bär skuld utan att det ofta handlar om mer världsliga krafter som beter sig illa mot folk. Nord och östeuropa härjas ofta av invaderande hästberidna folk. Östeuropa står i konstant krig med det expanderande islamiska kalifatet. Västeuropa är inledningsvis innan frankerna bygger upp sitt rike lite av världens glesbyggd. Fattigt och marginaliserat och utan fungerande infrastruktur efter att västroms slavekonomi gav över makten till Foederati.

Visst finns det förföljelse av icke-kristna (och av kristna som förföljer kristna inte minst) Värst är östeuropas Byzan som går hårt åt greker inte minst. Utan att förringa alla offer för det eländet så får man påpeka att det är inget mer eller värre än vad som skett tidigare och senare i historien. Det är inget unikt eller mer typiskt för tidig medeltid alls.

Det är demografiska och ekonomiska faktorer och även en rad pestpandemier som gör ”The dark ages” till vad det är och inte religionen. Befolkningen sjunker inledningsvis, men stabiliseras sen. Faktorer som  Antonine PlaguePlague of CyprianCrisis of the Third CenturyPlague of Justinian.  Och de väderrelaterade problemen på 500talet (Extreme weather events of 535–536) var tillsammans med den allmänt turbulenta tid som denna statsbildade tid var anledningen till en nedgång i skrivandet. Inte kristendomen.

Det här var alltså en liten sammanställning om den tidiga medeltiden specifikt. Om högmedeltiden och den sena medeltiden finns det hyllmetrar mer att ta upp.

5 thoughts on “Den vetenskapliga synen på medeltiden och ”the dark ages” (del 2)

  1. Vad som brukar reta mig är just att man (medvetet?) har glömt bort Östrom/Byzans som fortsatte att blomstra fram till åtminstone 1000-talet. I många skildringar ställer man det ”primitiva” katolska väst mot den sofistikerade muslimska världen, utan att ta hänsyn till att det faktiskt fanns en högstående, grekisk-romersk stormakt i form av Östrom.

    (vidare brukar Kalifatet och dess arvriken tvärsäkert framhållas som världens då mest utvecklade civilisation, varvid man helt bortser från Kina som under Tangdynastins ”Pax Sinica” upplevde en av sina mest blomstrande epoker)

    • Mikael: Jag tror jag sa det till dig innan om ”vad du borde ha gjort”, men det tåls att gnida salt i såren: Bland medeltidsarkeologerna (numera då historisk arkeologi) i Lund på Arkeologen finns det folk som forskar specifikt kring Byzan och som håller i undervisningen. Det ämnet hade nog passat dig. En fin blandning mellan skrift och föremål – alltså ”sanningen”😀😉

  2. Jag glömde Isidor – ärkebiskop av Sevilia som på 500-talet skrev Eymologiae och i den bl a skrev om Jordens sfäriska form. Medeltidens kristna tänkare visste absolut att Jorden var rund.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Isidore_of_Seville#Etymologiae
    http://en.wikipedia.org/wiki/Spherical_Earth#Christian_world

    Det samma gällde munken Bedes verk. http://en.wikipedia.org/wiki/Bede

    Och sen finns det massor av tänkare under högmedeltiden som talar om den sfäriska Jorden.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s