Den första anledningen till att jag inte kallar mig feminist är attityden hos feminister gentemot kritik. Den där alla som kritiserar feminism klappas på huvudet eller betraktas som sexistiska idioter. Den där man liksom hamnar i ett läge där det egentligen kvittar vad man säger, för har man kritiserat eller tagit avstånd från feminism är diskussionen liksom redan över (precis som den kommer vara för just den sortens feminister som sett min rubrik). Man är då en av de där gapiga kränkta vita männen i Aftonbladets kommentarsfält oavsett vad man säger. Kritik mot feminism blir lite som en icke falsifierbar fråga där det inte går att kritisera och därmed då heller inte att bevisa. Jag kan aldrig per definition acceptera den rabiata, generaliserande, nedlåtande och okritiska attityden – oavsett ämne. Jag känner nämligen allt för väl igen den och den kommer alltid från dogmatiskt håll där folk istället för att vilja debattera vill läxa upp pöbeln/hedningarna med den SANNA läran.
Den andra anledningen handlar om feministers prioriteringar. Västerländska feministers prioriteringar. Samtidigt som de mer än gärna talar om hur alla västerländska män – bara för att vi är män – ska ta något slags kollektivt ansvar för hur andra män är och agerar i västvärlden – bara för att vi är män i frågor kring ojämlikhet av i förhållandevis ringa natur (procentsatser hit i löner, andelar kvinnor i styrelser dit) så har vi en stor omvärld där kvinnor förtrycks på ett HELT annat sätt utan att samma nämnda feminister höjer rösten öht. Var är Gudrun Schymans arga ord om hur kvinnor i arabvärlden faktiskt bara får det sämre och sämre? Och hur sjutton kan andelar kvinnor i styrelser vara viktigare frågor – eller ens i samma division – som kvinnor som öht inte har juridisk jämlikhet? Nej just det där förbannade kravet på att jag ska gå runt och ha ansvar för andra med kuk i kombination med svensk-etnocentriska prioriteringar gör att jag öht inte kan ta den svenska feministiska rörelsen på allvar. Jag vet att här till stor del är en ideoligisk fråga och att alla feminister inte resonerar likadant. Det är primärt feminister som likt Gudrun är hemmahörande i gamla västerrörelser som har dessa märkliga prioriteringar. Liberala feminister likt Sara Mohammed har ett helt annat perspektiv och en avsevärt mycket mer begåvad agenda som jag – om den vore representativ för begreppet feminism – skulle ha kunnat acceptera till fullo.
En tredje och sista lite fråga kan te sig som en petitess i sammanhanget men är ändå för mig så oerhört symbolladdad och säger så mycket om synen på fakta. Det handlar om (vänster)feminismens avsky för porr. Sen åtminstone 90talet har jag sett upprepade försök från detta håll att göra inskränkningar i den sexuella friheten. Jag minns själv hur det ju faktiskt kunde visas nakna människor på TV när jag var ung. T om sex. Idag syns inget sådant på statlig TV. Vi har någon form av prydhet som har tagit över – en prydhet som inte kommer från konservativt religiöst håll – utan från ett märkligt hat mot porr från vänster. Man ursäktar det hela med ett märkligt resonemang där porr och trafficking liksom blandas i samma andetag. Det faktum att någonstans i storleksordningen 90% av all porr som finns på nätet idag är sk amatör-porr känner man inte till. Nej istället verkar man se fantasifulla slav-fabriker där östeuropeiska småbarn gör porr åt äckliga feta medelålders rika västerlänningar som som bonus lär sig våldta sina fruar på nya sätt genom porr.
I fler och fler länder – motiverat utifrån dessa fantasifulla vänster-myter förbjuds eller begränsas porr. Senaste exemplet nu Island. Jag kan bara inte ta folk som vill förbjuda något baserat på prydhet och förvirrade ideologiska uppfattningar om samband mellan Lilja-4-ever-dystopier och porr som inte existerar – på något som helst allvar. Tvärtom ter sig dessa feministers argument mot porr lika fördomsfulla och ignoranta som vad den amerikanska Tea Party-rörelsen har mot homosexualitet.
När feminismen i sin helhet glider in på en sansad, liberal, vetenskapsbaserad, ickedogmatisk, falsifierbar bana. Ja DÅ skall även denna jämlikhetsbejakare kalla sig feminist.
Uppdatering: Nej, det är inte synd om mig eller andra män. Nej, vi är inte förtryckta. Man KAN kritisera feministiska åsikter utan att se sig själv som ett offer faktiskt. Det där självutnämnda offret finns nog snarare i ett annat led…
Asebeia 
Angående punkt 1: Jag förstår ärligt talat inte folk som säger att man inte kan kritisera feminismen. Jag ser dagligen kritik mot den som diskuteras på helt normala villkor. Vad jag även ser väldigt ofta är människor som påstår att man inte kan kritisera den.
Angående punkt 2: Alltså. Man ska inte ta ansvar för hur andra män beter sig. Var har du fått det ifrån?
Jag förstår heller inte varför det är så viktigt för vissa ickefeminister att poängtera att kvinnor har det värre i andra länder. Att ekonomin är sunkig i Grekland betyder väl inte att man inte ska hantera ekonomin i Sverige?
Angående punkt 3: Jag har stött på feminister som inte har problem med porr också. Bara vissa typer av den. Det är lite väl mycket generaliseringar i ditt inlägg tycker jag.
Nu vet jag hur du är, så jag räknar med att få ett enormt jobbigt svar av dig som jag inte vet hur jag ska hantera. Men det är därför jag gillar dig. 🙂
1 Jo, det är svårt att kritisera feminism och bli tagen på allvar. DEt har hätn mig i princip varje gång jag gjort det och jag kan liksom inte frånse från att det visar ett mönster – inte minst eftersom ditt första svar – att påstå att så inte är fallet liksom exemplifierar just det påståendet. 😉
Folk som påstår ”att man visst får det” ena sekunden likt dig (eftersom det är ett klassiskt retoriskt knep – jo det är det, det är ingen seriös invändning alls utan en klapp på huvudet). Sen andra sekunden försöker de genomdriva sånt här: http://www.nrk.no/nyheter/norge/1.10946673 Vilket då är närmre sanningen vad de menar och tycker. Jag hörde inga feminister ta avstånd från antikritiklagidén i Norge. Tystnad är i princip alltid medhåll.
2 Nu duckar du hela poängen. De svenska problemen med jämställdhet är öht inte jämförbara med de vi ser i arabvärlden – precis som svensk ekonomi och grekisk inte heller delar några jömförbara krisvariabler. Att svenska feminister, pga att de just är svenska, väljer att fokusera på Sverige är kanske inte så konstigt, men det faktum att de öht ALDRIG skriver eller uttalar sig kritiskt om hur kvinnor har det i arabvärlden säger ju allt om vilken navelskådande världsbild de har (bortsett sådana som Sara Mohammed då). Lite som när svenskar klagar över katastrof och kaos när semestern regnar bort, samtidigt som de inte lyfter ett ögonbryn för folk som drunknar i någon tropisk cyklon. Proportioner och prioriteringar helt enkelt.
3 ”Bara vissa typer av den”. Ah, den feminister blir kåta av är ok? Den som visar ”rätt könsroller”? Jag minns hur det gick när en grupp feminister försökte göra OK porr för ett tag sen – den möttes av feministkritik vilket är stor humor. Rätta kuken i ledet helt enkelt oh akta dig för fel fantasier.
Nåja, förutom Islands antiporrlag har även EU haft förbud på bordet, bejakat av vänsterfeminister och religiösa grupper. Inga grova generaliseringar, utan fakta kring hur feminister i regel ställer sig till porr. De är emot den och den de accepterar existerar inte mer än i teorin. http://www.aftonbladet.se/wendela/article16396552.ab
1) Se nedanstående kommentar angående olika bild av hur saker är.
2) ”Hela poängen” hur då? Att man inte arbetar med det i den utsträckning du nämner betyder ju knappast att man är för det? Det betyder bara att man lägger fokus på det problemet som ligger närmast.
Jag tycker din invändning kring hela detta är bisarr. Jag håller inte heller med om att det är faktum att de aldrig uttalar sig om det. Vi kanske helt enkelt rör oss i olika kretsar?
3) Det handlar ju om vilken bild man vill visa upp. Jag räknar med att få någon vettig länk nu när jag frågar efter det, men har du nån vettig länk till hur ”feminister i regel” ställer sig till porr, annat än en AB-artikel där killen från V säger att han inte skulle gå med på porrförbudet?
3: http://en.wikipedia.org/wiki/Feminist_views_of_pornography och http://en.wikipedia.org/wiki/Feminist_Sex_Wars Ger en bild av att det finns bägge rörelser och att det åtminstone förr fanns en strid i frågan. Men i det politiska livet idag är det uppenbarligen bara den porrkritiska som hörs.
Förövrigt är det i min grabbiga hjärna väldigt underhållande att det finns något som har hetat Feminist sex wars eftersom det låter som titeln på en porrfilm.
2: Eftersom liberala feminister ofta kritiserar vänsterfeminister som Gudrun Schyman för att aldrig diskutera kvinnors situation i arabvärlden utan att hon ska brasklappa in ”men vi ska inte tro det är så bra här” och därmed inte alls diskutera kvinnors situation i arabvärlden har jag inget skäl alls att tro att jag är underinformerad om vad vänsterfeminister överlag diskuterar i frågan. Jag tror nog att feministen Sara Mohammed är betydligt mer i rörelse i alla dessa kretsar än både du och jag är och att hennes kritik av vänsterfeministerna är helt legitim… Jag försökte se ifall jag kunde hitta någon artikel från FI om kvinnornas situation i arabvärlden men misslyckades. Kan ju bero på att jag sökte slarvligt, eller att det faktiskt är väldigt ovanligt.
Och just det, ett litet exempel på feminister som anser att män har kollektivt ansvar för alla män: http://www.barometern.se/reagera/vi-man-maste-sta-upp-for-kvinnorna(3705522).gm Du kan givetvis få fler exempel.
Länken funkar inte.
Men copy-pasta så funkar det. hyperlänken bryts vid punkten pga wordpress dumheter ser jag.
Jag såg inte att det var därför. Kollar in.
robobengt: Förövrigt är jag medveten om hur drygt mitt svar var på första punkten. Att påstå att ditt svar exemplifierar det jag menar låser liksom diskussionen. Fast då inte mer än din klapp på huvudet exemplifierade att jag hade rätt och låste det direkt 😉
Att jag skrev som jag gjorde har ju att göra med att den bild jag har av det du pratar om skiljer sig markant från den bilden du har. Hur löser man det rent praktiskt?
Olika uppfattningar ja. Uppenbarligen. Någon har ju givetvis fel då. Vi kan ju inte båda ha rätt rimligen.
Vid det här laget borde du ju iaf veta att i leken sten-sax-påse så slår aldrig åsikter och retorik refererade argument. Mina personliga åsikter är givetvis inte mer än åsikter och de finns med här. Men när jag backar upp det med exempel så måste du ju backa upp dina med exempel som visar annat. Dvs om jag säger att det finns feministiska krafter som ger män kollektivt ansvar för hur män agerar (med länk på det, du kan få fler) och feministiska krafter som vill förbjuda kritik av feminism (med länk på det) och feministiska krafter som vill förbjuda porr (med länk på det) – så måste du ju både visa att dessa inte är giltiga/eller bäst representativa.
Eller hur? 🙂