Myten om kunskapens uppgång och fall (del 1 – Antiken)

Fig. En på alla sätt direkt felaktig bild av kunskapens utveckling i historien. Men en bild som många har av utvecklingen.

Mina ärade ateistiska likasinnade är överlag väldigt positivt inställda till antiken och desto mer väldigt negativt inställda till medeltiden när det kommer till det här med kunskap och vetenskap. Man ser antiken som en tidsperiod av vetenskaplig framväxt och stora filosofiska framsteg. Därefter kommer en medeltid som man ser som en tid då vetenskap och filosofi fick stå tillbaka för religiöst förtryck och dogmer. I princip är det kristendomen som gör att antiken går under. Romarriket faller när kristendomen tar över.

Den här bilden är en nidbild. Den är direkt felaktig. Du hittar inte en endaste historiker idag som skulle skriva under på att detta är ens i stort är en korrekt bild av vår tanke-historia. Jag vet och vågar påstå detta, för jag har både läste historia, arkeologi, medeltidsarkeologi och antikens kultur och samhällsliv. Jag har t om läst religionshistoria OCH vetenskapsfilofisk historia som egna ämnen på egna institutioner. Jag har alltså kommit i kontakt med ALLA akademiska synsätt och skolor som diskuterar ämnet och nidbilden av den lysande antiken och den mörka medeltiden är verkligen en nidbild. Det är i princip bara på nätet, på dåliga forum och ja – på bloggar – som nidbilder och okunskap kring kunskapens historia ännu florerar.

Låt oss börja med antiken i en allmän översikt i den här bloggposten. Upptäckte man massor av saker under den? Ja inledningsvis verkar det ha ackumulerats massor av kunskap – iaf tillskrivs en massa greker äran för en massa upptäckter under perioden 700-300 fKr. I verkligheten så är det ju vida känt av de flesta experter i ämnet att det troligen är så att det är frågan om att många greker har tagit åt sig äran av redan äldre tankar. Fenomenet med personer som rövar åt sig äran för upptäckter är ju även känt i vår tid. Så den där fantastiska kunskapskoncentrationen finns inte egentligen. En hel del äldre kunskaper – indiska, egyptiska och persiska tex verkar ha funnits tidigare. Så även om Pytagoras formulerade en sats, så fanns kunskapen om denna sats troligen långt innan med tanke på den komplexa geometri man hittar i vissa bronsålderskulturer. Exemplen är många.

Sen kan man med rätta ifrågasätta hur fri tanken var i detta samhället. Det var ett klassamhälle där endast män som var utbildade filosofer fick yttra sig (och de fick knappast göra det fritt – ateism var tex olagligt).

Nej – om man som västerlänning åkte tillbaka till Grekland år 400 fKr så skulle man nog häpna rätt mycket över hur otroligt ignorant och ofritt samhället trots allt var. De få minuter man öht skulle överleva innan man stenades till döds för att vara demon av de upplysta grekerna. Den här bloggens NAMN är ett tydligt exempel på hur lite tolerans det faktiskt fanns för ”felaktiga” tankar i antikens Grekland.

Visst är antiken, under Greklands storhetstid en tid av viktiga filosofiska framsteg. Enorma t om. Men det varar inte speciellt länge och det handlar ofta om folk som tar åt sig äran snarare än en verklig koncentration av upptäckter.

Men sen märker man också rätt fort att det hela också slutar vid 300-talet fKr. Varför då? Jo för då kommer Rom och erövrar ”Grekland”. Och Romarriket må ha varit mäktigt och effektivt, men det var sannerligen inget intellektuellt eller nyfiket samhälle. Inte i proportion till sin storlek och makt. Nej i Rom handlar det mer om status quo och att behålla det gamla. Nya tankar motarbetas eftersom de högst troligen kan bjuda på lika många problem som möjligheter.

En effekt av detta är att för-sokratisk filosofi ratas och trojkan Sokrates, Plato och Aristoteles hyllas då dessa (och ja ett par till såklart! men inte många för-sokratiska tänkare ges utrymme) är rätt så harmlösa och kompatibla med status quo-filosofin. De sätts på en tron där de sen i princip aldrig har trillat av ordentligt. Visst kom de med intressanta filosofiska diskussioner, men deras bidrag till en upplyst och intellektuell värld är ändå trots allt marginella. I förhållande till hur deras guda-status snarare gör deras läror till ofelbara de närmsta 2300 åren så kommer de iaf inte utan en rejäl bismak.

Rom är verkligen anti-intellektuellt. Du kan bevisa detta rätt lätt genom att du kommer få väldigt svårt att hitta romerska filosofer, matematiker och vetenskapsframsteg. Väldigt svårt. De finns såklart, men i förhållande till den koncentration vi kunde se i statsstaternas Grekland innan romartiden är den ringa. Väldigt ringa. Vi snackar ett väst-rom som trots allt var en supermakt i antiken under 1000 år. Det blir därför väldigt komiskt med bilden ovan som antyder en intellektuell utveckling som t om ska ha accelererat under romartiden! Tala om direkt felaktig bild av läget.

Romarriket var ett pragmatiskt och konservativt rike. Traditioner var viktiga. Läromästare ofelbara. Jordbruk en dygd. Rikedom status. Stoicism viktigt. Man utvecklar krigsteknik för att kuva barbarer (som ofta var mer intellektuellt kunniga). Man utvecklar en del ingenjörskonst och man sätter stor ära i att kunna snacka (retorik utvecklar man). Men i det stora hela går det väldigt trögt. En romare 300 fKr och en romare 300 eKr skulle knappast skilja sig nämnvärt åt från varandra på något sätt mer än att den senare lär ha varit väldigt mycket mer pompös och arrogant över sin börd.

Sker något öht under den här tiden är det i utkanterna av riket det händer. I Egyptien. I öst-rom under sen-antiken.

Så om det sker ett ”fall” öht i kunskaperna från en lysande antik värld så skedde det redan 300 fKr. Och då blir det väldigt svårt att lägga skulden på att den antika kunskapen – om den nu var så lysande – på kristendomens inträde. Hela romarrikets ”fall” – vilket det egentligen aldrig är – är ju ett resultat av romarrikets intellektuella stagnation. Västrom associeras med det gamla – östrom – där makten hamnar är mycket mer progressivt. Man överger verkligen staden Rom till. Så illa stinker det gamla av orörliga hedniska romarsamhället. En stank som romarna själva talar om långt innan kristendomen tar över. Alla som kan sin romerska historia, med kejsarna som delar sin makt under tetrarkin vet ju att Rom lider av stora ekonomiska och politiska problem som kristendomen knappast kan beskyllas för. Det här är ett rike där väst-Rom kostar mer än det smakar och det är en sak man tar lång tid på sig att upptäcka.

Källkritiskt kan man även nämna att bilden av den upplysta antiken är en produkt av senare tiders tänkare som ställer den i förhållande med en medeltid som man målade i en färg så svart så svart. Ställ en grå katt bredvid något svart och den kommer se ljusare ut. Enkel fysik. Mer om medeltiden och denna påhittade palett i nästa post.