Rasism och kunskap

Man ska akta sig för att fördumma meningsmotståndare. Även när man har forskning på sin sida som finner ett samband. Tidigare har jag sett forskning som finner ett samband mellan konservatism och dumhet. Nu finns även forskning som tyder på ett samband mellan rasism och dumhet. Inte helt oväntat då de flesta rasister utan undantag också är väldigt konservativa. Men samtidigt… Det hänger så mycket på kontext och definitioner.

Om vi byter ut ”dum rasist” mot ”dum rasbiolog” blir dumstruten snarast något man själv får ta på sig då de flesta som trodde på och sysslade med rasbiologi ju var (för den tiden) högt skolade akademiker. Rasbiologi (och frenologi) är ju rasism uppbyggt på felaktiga kunskaper, inte total brist på kunskaper eller att man lider av dumhet öht.

När ett fält i vetenskapen är nytt, likt studiet av människan på ett biologiskt plan var för 100 år sen är vägen till felaktiga teorier inte lång. Man behöver bara gå tillbaka 80 år i tiden så var det betraktat som seriös fullt etablerad vetenskap. Mycket för att nationalistisk ideologi även höll det hela på plats och pusselbitarna passade.

Man vill gärna slå sig för bröstet och tänka att man själv inte hade trott på sådant även om man levde då, men om du var bildad och smart är det väldigt sannolikt att du faktiskt gjorde det.

Det var inte ondska som drev rasbiologer överlag, utan seriöst vetenskapligt intresse som gått fel och som även låtit sig påverkar av nationalism och elitism (och intellektuell elitism och rasism är minst lika gammalt som Platon, inget som uppstått i modern tid).

Den kontextuella logiken för 80 år sen i det hela var stor, men man lyckades fortfarande väldigt dåligt med att se det hela ur ett större källkritiskt perspektiv ur vår synvinkel. Går vi sedan och tittar på det hela med rasism i aktiv form, i politik, så visar oss historien åter att det inte alls är dumhuvuden som står främst i leden. Nationalsocialismen lockade många akademiker vars passion för staten brann lite för varmt likt det gjorde för de flesta bildade under nationalromantikens soliga dagar.

Det är inte samhällets dumhuvuden som går i dessa nationalsocialistiska tåg på 30-talet, utan delar av samhällets bildade elit som var missnöjda med en instabil värld. Många är de som föll för fascismens och nationalsocialismens fagra ord. Smarta som dumma.

Visst, detta var förr, nu är nu. Idag vet vi mer och smarthet definieras rimligen jämfört med hur man förhåller sig till samtidens kunskaper. Därför har också andelen smarta som stöder rasistiska tankar reducerats eftersom vi efter ww2 applicerat stora mängder kritiskt tänkande på den gamla tidens akademiska rasism och därmed nästan helt reducerat den till obefintlighet.

Så är alla bildade skolade akademiker idag ense i frågan om rasism? Nej, det är tyvärr inte så enkelt. Återigen syns det att andra saker påverkar.

För det första, och det gäller historien som nutiden, är människor inte ense om VAD som är rasism. I en del mycket nervösa kontexter blir det rasism att öht ta notis av olika hudfärg. I andra sammanhang krävs det rimligen fortfarande nedsättande eller värderande åsikter. Själv tillhör jag dem som anser att rasism är rasism när konsekvensen av det man säger är baserat på just rasbegreppet och har som syfte att gradera eller värdera negativt. Allt annat är gråzoner som måste ses sin kontext.

Det är tex inte rasism att konstatera att svarta i USA av biologiska skäl är mer mottagliga för diabetes, det är ett faktum som troligen beror på en olycklig kombination av sociala faktorer och den där otrevliga urvalet av ”starka individer” som transporten av slavar över Atlanten gjorde. Jag ser heller inget problem i att konstatera att olika etniciteter med rätt god statistisk sannolikhet har olika små egenheter i sin benstomme som gör att man kan skilja dem åt osteologiskt (står en del om det här). Men i känsligare europeiska sammanhang brukar man förneka att det är så – jag har mött många osteologer i Sverige som helt låtsas som om det där inte finns.

Jag har läst osteologi och minns att vår nyanserade lärare i det just nämnde att Europa och USA har olika syn på det där med rasskillnader i benstomme och att man som osteolog i Sverige gärna hävdar att ingen finns. Det säger ju sig självt att något unket ligger begravt om åsikter och rädsla för att säga fel saker kan avgöra sanningshalten i en naturvetenskaplig fråga år 2013. Att Europa och USA skulle ha olika sanningar är givetvis idiotiskt.

Allra minst för att det inte finns något värderande i frågan. Ingen påstår ju att det är kopplat till förmågor och egenskaper. Som med all forskning nära problematiska ämnen måste man dock givetvis alltid formulera sig bra och det gör ju osteologerna som studerat rasskillnaderna numera.

Vi befinner oss just nu i en värld där de kulturella skillnaderna i vad som öht kallas rasism är så pass stora att det gör resten av frågan märklig.

Det verkar snarast vara så att fördomar hänger samman med dumhet och rasism är ofta en fördom. Men bara i kontexter där vi är ense om vad som är fördom och rasism först. Lite som diskussioner om ideologi överlag faktiskt. Sitter man längst till höger eller vänster blir alla andra vänster eller höger och nyanser blir osynliga för en. Är man libertarian har man svårt att acceptera att en socialliberal också är till höger politiskt. Och en kommunist skulle skratta åt påståendet att socialdemokrati är riktig vänster.

På samma sätt blir allt på fel sida om den totala antirasisten lätt rasism.

Det är även så att jag starkt betvivlar att de flesta av dem som verkligen ser sig själva som totala antirasister utan fördomar om andra raser/etniciteter är så där fantastiskt fördomsfria som de själva kanske tror. Du kan ju själv fundera på om du hellre bor i centrum av Malmö än i Rosengård och så fundera lite på vad ditt val baseras på för olika variabler. Innan du säger ”närheten till allt centralt yada yada…” som argument du först vill säga så kan du ju reflektera över följande erbjudande: Du får en nyrenoverad lägenhet gratis i Rosengård.

Inte? Hellre den nedgångna 1an för 10 papp i centrum?

Jo Rosengård är ju socialt otryggt. Men faktum är ju att risken att du blir nedslagen utanför din dörr är flerfallet större i centrum av Malmö än i Rosengård. Merparten av alla fall av misshandel, rån och annat skit som kan få en att känna sig otrygg sker på skitplatser som Malmö centrum, Sthlms centrum, Göteborgs centrum och inte i dess fattigare förorter.

För det intressanta är inte fakta här utan någon slags märklig etnisk trygghet/identitet. Det intressanta är hur vi struntar i fakta till mans och ändå skulle välja den sämre lyan ur säkerhetssynpunkt påverkade av överdrivna bilder av farligheten mot en plats – som ju helt baseras på klientelen där.

Jag har inga större problem att erkänna att jag känner mig tryggare på för mig själv etniskt homogena platser likt Sjöbo, hur irrationellt det än är rent intellektuellt. Troligen för att jag lyder under någon korkad medfödd instinkt som styr mina preferenser och rädslor som är svår att besegra mentalt. Visst, nu styr inte trygghetsbehovet alla våra vistelseval, men att förneka att det finns där, åtminstone i bakhuvet, är oärligt.

Det intressanta är hur vi till mans faktiskt har fördomar om folk från andra kulturer och att vi är benägna att medvetet och omedvetet göra val baserade på dessa fördomar. I bästa fall lider du inte av paranoid irrationell rädsla för invandrare eller deras bostadsort.

I bästa fall handlar det istället om exotism, där allt multikultur ”är så himla bra och fräckt” att du egentligen mest sysslar med fördomar mer än den värste sverigedemokrat utan att veta om det. Att tex tillskriva folk från sydligare kulturer en massa positiva egenskaper så som öppenhet, värme, känslosamhet är faktiskt inget annat än fördomar eftersom det är att tillskriva etniciteter egenskaper.

Dina intentioner åsido, men om du seriöst tror att italienare är hetlevrade matälskare, afrikaner har rytmen i blodet, thailändare så otroligt gästvänliga, greker känslosamma och inte minst ställer det mot att då sätta svenskar som motsatsen till dessa positiva epitet så lider du själv av tankar som bygger på fördomar och överdrivna generaliseringar, bara riktade åt andra håll.

Det är inte motsatsen till fördomar, det är bara en annan sida av samma mynt. Och precis som med rädslan för att bo i Rosengård också bygger på en del portion sanningar (det ÄR ju ett område med social misär där etniska svenskar* är i minoritet) så bygger föreställningarna om kulturella etniska skillnader på statistiskt säkerställda fenomen kring kollektiva inlärda kulturella fenomen som verkar kunna gå att tillskriva etniciteter med ganska okej sannolikhet.

Men på det rationella planet är det fortfarande en generalisering och därmed en fördom. 

Lite som det är en generaliserande fördom att påstå alla rasister är dumma i huvudet faktskt. För om inte alla rasister är dumma är inte heller alla ickerasister är smarta och då står vi med en märklig beviskedja av svag generaliserande orsak-verkan.

Då är dumhet bara en kontextuellt beroende delvariabel som kan stämma ibland och inte förklaringen till att folk blir rasister.

Inte så värst god vetenskap. Apropå smarthet då.

Den gemensamma faktorn alla rasister emellan är därför snarare vad det är för kunskap man har i frågan eller om man fått felaktig kunskap – (ja när vi öht enats om vad som är rasism först och främst.)

Jag tror att vi kan vara ense om att rasism måste bekämpas för allas trevnad. Men att springa runt och kalla rasister för korkade, för att en viss sorts rasism/fördom just stämmer in på det statistiska faktumet är inte speciellt smart – eller produktivt ur bekämpningssynpunkt. Vi ser ju hur bra taktiken att håna och förlöjliga sverigedemokraternas fördomar om invandrare går… De som gör så framställer sig själva som okunniga och den defensiva känslan hos de utpekade dumhuvudena lär ju spä på deras övertygelser.

Bildning lär troligen hjälpa både smartare och möjligen även dummare rasister till bättre insikt, inte minst för att dumma rasister inte når någon framgång med sina idéer innan det dyker upp smartare rasister och hjälper dem formulera det.

Samtidigt skadar det nog inte med lite bildning kring självinsikt om vad fördomar är och att vi alla har dem för världens alla antirasister också innan de sätter sig själva på en för hög tron.

Nej jag vet, man ska kanske inte förakta beviset som visar att en redneck är dum i huvudet och det är pur inavlad dumhet som gör dem till rasister och inget annat egentligen. Det är fakta som är bra att ha och som givetvis lär besvära smartare rasister pga guilt by association. Men om det nu överraskade någon är det väl betydligt mer intressant ur lösningssynpunkt att studera smarta(re) rasisters motiv och argument och istället bemöta dem punkt för punkt?

Visst, ett ”han är fan dum i huvudet” behövs till slut ibland också. I totally know the feeling…

(*Ja jag använde det obegripligt laddade begreppet ”etnisk svensk” ovan – och med det menar jag för definitionens skull en person med genealogisk härkomst så pass långt tillbaka i tiden att den inte själv identifierar sig med någon annan nation kulturellt längre. Dvs den som ser sig själv som 100% svensk rent etniskt – och det brukar rimligen ta ett par generationer innan folk gör det. Själv har jag tyskar, danskar, valloner och en rad till märkliga etniciteter i mitt släktträd, men min identitet är svensk för att det är så pass långt tillbaka att jag inte har någon personlig koppling till det andra – även om jag så skulle vilja ha det. Jag använder alltså ordet etnicitet i stort som en social konstruktion. Ingen rasism i det öht)

Hej jag är heterosexuell!

Jaha och…?

HBTQ-världen är märklig. Att det ÄR en ”värld” är det mest märkliga av allt. Min ”straightvärld” ser jag öht inte som en specifik värld nämligen. Den finns nämligen inte. Finns det något unikt för mig som straight? Inte vad jag kan komma på.

Jag går inte på klubbmöten för årets straight. Inte på galor för min sexualitet. Och verkligen inte på festivaler och visar röven – bara för att jag är straight. Inte för att jag är pryd nu, nakenhet är skoj, men för att det är så obegripligt att man gör en sak öht av sin sexualitet. Vad har nakna rövar i ett festivaltåg öht något med sexuell jämlikhet att göra? Om pride vore en rent sexuell sak med sitt fokus på sex (alltså inte sexualitet) hade jag mycket lättare kunnat acceptera dess existens. Då hade jag t om säkert tyckt det vore kul att titta på. Men nu påstås det handlar om sexUELL läggning… Då blir det något helt annat.

Det hela är så otroligt absurt för mig. Homosexuella är precis som heterosexuella personer vanliga personer. Jag har inget skäl att tro annat. De/vi gillar att titta på TV-nyheterna, spela datorspel, vandra i naturen, samla sovjetiska scififilmer, spela fotboll, supa, vara ensamma, umgås med familj och vänner, äta slottstek. Jag tror inte att ALLA homosexuella gillar schlager, disco, glitter eller ens sex mer än andra nödvändigtvis. Kalla mig tokig…

De är oss. Vi är dem. Vi är alla samma genier, vinnare, förlorare och idioter.

Den enda marginella skillnaden är den sexuella läggningen och hur man som normativt avvikande tvingas leva ett ofta säkert besvärligt och särbehandlat liv.

Man talar ofta om lika rättigheter och ett slut på särbehandlandet. Och det är här som det blir så märkligt enligt mig. Om man nu inte vill klumpas samman som en grupp som är annorlunda än andra, utan i det stora hela identiska alla andra. Varför gör man då inget annat än klumpar samman sig kring just det?

Eller ”man” ska jag ju inte säga. Utan jag talar om de som gör det nu. Poängen är att jag inte tror dessa organisationer representerar så många som de själva tror, utan att de flesta homosexuella inte är intresserade av detta grupperande kring sin läggning.

Ok, jag förstår nyttan med grupperna och spektaklen genom historien. För att verka för rättigheter osv är det lättare att göra det i grupp än som individ och med värme och humor kan man komma långt. Dvs HBTQ-grejen är politisk och har behövts för att stärka rättigheterna. Men problemet blir filosofiskt ologiskt ändå. ”Vi i den här gruppen vill inte bli betraktade som en grupp”.

Förr eller senare måste man då SLUTA bete sig som en grupp också. Steg 2 i samhällsutvecklingen måste rimligen vara att man upplöser dessa grupper, slutar med gay-galor och pride-festivaler. Dvs slutar göra sexualiteten till en gruppfaktor som på något relevant vis skulle göra att folk hade något gemensamt.

Inte förrän dess kommer gay-personer bli HELT integrerade som VANLIGA personer i samhället där deras sexualitet är helt ointressant. Först då slipper läggningen liksom stå på CV:t. Det är möjligt att vi inte alls är där ännu i samhället, men man måste åtminstone inom HBTQ-rörelsen inse att man förr eller senare i en bra värld bör upplösa sin egen existens och att det är målet man ska verka för och inget annat.

Fast även med det goda syftet finns det problem. Det är bara att göra om allt till heterosexuella saker så ser man det absurda. Som om jag BARA för att jag är straight skulle umgås med några andra BARA för att de är straighta och göra något spektakel av just läggningen?

Jag kan rimligen inte vara ensam i min uppfattning av allt det här sammanklumpandet av homosexuella till en grupp med liknande värderingar och åsikter på andra fält – är förbannat irriterande. Hade jag varit gay, och någon jävel hade sagt ”vi homosexuella tycker…” så tror jag faktiskt jag hade gett den personen stryk. Vem fan är vederbörande att föra min talan, på basis av min läggning i frågor som inte ens har med läggningen att göra? Eller ens med den… Hur kan någon ens ta sig rätten att föra talan för andra i sexualitet? Har Sveriges homosexuella röstat i frågan eller?

Och det är ju det som är andra delen av problemet. Att man dels sätter fokus på sexualiteten som jätterelevant för personen bara för att den är gay, dels att man inom dessa organisationer tar sig rätten att likt mullor och sedlighetspoliser i Iran föra talan åt vad gruppen man anser sig representerar har och ska ha för åsikter i olika frågor.

Folk brukar reagera negativt när jag säger att pridefestivalen är skit. De tror då att jag är homofob. Det måste jag ju vara egentligen som tycker så. I själva verket är det ju så att jag är så sjukt mycket mer progressiv i frågan – att jag slutat sätta homosexuella i cirkusmanegen likt de gör. Jag låter kanske arrogant nu – och det är jag också eftersom jag ju knappast kan hymla med att jag ju tycker jag är betydligt mer intellektuellt utvecklad på den punkten.

Visst, det dräller säkert av homosexuella som gillar att klumpa samman sig kring sin homosexualitet och som gillar prideparader. Som gillar allt det där med rampljus kring sin läggning. Men snälla nån, det kan bara inte vara det minsta representativt för helheten… Och ska heller inte så vara i en bra värld  – för där borde inget alls vara mer representativt för homosexuella än något är för heterosexuella.

Tiden då dessa glamour-bögar gjorde nytta för HBTQ-frågorna är nog över för västvärlden. Det är dags att visa upp precis hur osynliga de flesta homosexuella är och hur ointresserade de är av både glitter och rampljus kring sin läggning. Och det är jävligt mycket tid för folk som själva satt sig på officiella positioner för att representera homosexuella – att åtminstone ge fan i att uttala sig åt homosexuella i frågor som inte har ett skit med läggningen att göra.

Så fort du inte håller med mig på en enda punkt ovan – prova byt ut homosexualitet som irrelevant för dig som person – till rödhårighet, hudfärg eller heterosexualitet. Faller inte polletten ner då, är det för att du troligen inte har någon pollett som kan trilla ner.

Jag har i mitt resonemang trots allt tagit hänsyn till den positiva effekt spektakel och rampljus kan ha haft – så det är dags för dig kanske att ta hänsyn till dess negativa sidor: Nämligen hur det skapar en paradox där man skapar en grupp av individer som inte vill vara en grupp mer än du och jag.

Att tillskrivas värderingar, åsikter, beteenden och smak baserat på ett kollektivt epitet är fördomsfullt. Vi har nog inga större problem att enas som att det är irriterande när tex sverigedemokrater tillskriver svenskar och svenskhet vissa generaliserande epitet och beteenden som de inte öht alls kan belägga ens med den sämsta statistik.

Hur kul är det som urbaniserad svart homosexuell som gillar glamour och spex få höra att man i praktiken är lite mindre svensk än de riktiga rågblonda svenskar som bor i heterosexuellt förhållande i en småstad och som gillar naturen, spelar bingolotto och som avskyr när folk är gapiga… eller vad det nu är för Kalles-kaviar-klisché som SD numera har som ideal i sitt partiprogram år 2013.

Det är generaliserande, fördomsfullt och exkluderande. Du kan även byta ut ”svenskar” mot vänsterns ”arbetare” om du föredrar en annan märklig sammanslagning av olika individer. Du kan byta ut det mot ALLA former av epitet som klumpar samman folk i grupperingar som inte direkt är relevanta för något alls.

Och likadant blir det alltså i förlängningen ett fokus på homosexualitet med pridegalor, festivaler och liknande saker som homo-normativt och därmed också exkluderande generaliserande – för homosexuella som inte alls vill bli representerade av dessa grupper/personligheter/spektakel.

Svårare än så är det inte egentligen. Dags att helt sluta lägga fokus på folks sexuella läggning. Först då kommer vi någon vart.