Jag slutar

Man lägger ner en portion engagemang i något. Skriver saker, oftast från hjärtat. Bryr sig om saker helt enkelt. Och så är responsen mestadels negativ eller ännu värre: ingen alls. Det suger som känsla hur mycket man än försöker förbereda sig.

När man likt mig inte stryker någon medhårs i onödan, allra minst andra skeptiker, så kan man inte förvänta sig en massa vänskap i retur. Jag tror inget annat. Men jag överaskades nog ändå av ointresset och kylan som mötte mig efter att jag startade denna blogg där i princip nästan ingen av mina gamla bekanta i bloggsfären har uppmärksammat mig.

Jag tror inte jag var riktigt medveten om hur rigida vi ateister/humanister/skeptiker kan vara och att försöka påpeka fel i våra resonemang faktiskt inte går. Det uppenbarades för mig redan i början av den här bloggens leverne när jag utan större framgång i en större serie om kunskapens uppgång och fall försökte klargöra myten med hur kunskapen utvecklats i historien och att antiken inte alls var en lysande stjärna och medeltiden ett massivt mörker. Det är dock något som många ateister verkligen VILL tro på och då sitter det lika rotat som Allah i en taliban. Uppenbarligen.

Jag skäms verkligen för hur trångsynta till synes välutbildade ateister det finns som uttalar sig så okunnigt om historia och vetenskapsfilosofi ibland. Men det är inte det som är det stora problemet, utan det som stör mig mest är oviljan bland ateister att ta till sig att även ateister kan ha pseudovetenskapliga uppfattningar och framförallt vara rent ut sagt enfaldigt auktoritetstroende.

Jag tycker att både humanister i allmänhet och skeptiker i synnerhet tenderar att bete sig sekteristiskt på så sätt att man ska rätta sig i ledet eller mottaga deras kollektiva vrede. Det är egentligen inte så konstigt alls att många icke-skeptiker och icke-humanister och icke-ateister tycker att de organiserade krafterna inom dessa ting är osympatiska.

Inte nog med att de/vi kritiserar saker som ligger folk nära om hjärtat – beteendet man ser är också som en kollektiv arme av likasinnade drönare som placerar en och annan älskad figur på en tron. Dvs som en sekt med sina heliga figurer och ofelbara ledare som har tolkningsföreträde kring verkligheten.

Det här med att det alltså finns en god portion sanning i hur sekteristiskt beteendet humanister/skeptiker agerar efter besvärar mig bara mer och mer. Jag fnös åt det innan som tramsig kritik från stötta religiösa människor. Men jag börjar allt mer se att det finns en poäng i deras kritik. Jag prövade kritisera det i form av den här bloggen och möttes av en sorts ogillande som bara precis styrker mig i uppfattningen att något faktiskt är ruttet.

Och när detta kombineras med andra tankar, som att man som 30+ i ålder kanske borde ägna den kreativa kraft man lägger ner på bloggandet på mer positiva kreativa saker innan man hamnar på ålderdomshemmet som en bitter gubbe vid en ålder av 40, blir det mer och mer uppenbart för mig att jag borde byta fokus i livet.

Det är ju inte det att jag inte kommer vilja beklaga mig över dumheter, religion och pseudovetenskap i framtiden. Men kombinationen av faktorer som jag nämnt får mig ändå att vilja ta en ordentlig paus från den här sortens beklagelse-skrivande eftersom jag allt mer ser vad utomstående till det hela ser och att jag då själv inte riktigt längre vet vad som är så positivt med det för mig. Men anledningarna till att jag vill sluta skriva här på dett sätt är många.

Guilt by association. Strider man inte kan vinna mot tjockskalliga fiender och likasinnade. Bristen på seriösa intellektuella utmaningar (mycket är repetition). Dålig respons från läsare. Risken för hälsan av att hela tiden skriva och tänka på negativa ting. Vilken sorts föredöme man är för andra egentligen. Bitterfittafaktorn. Skrivbordsgeneralsbeteendet.

Listan på anledningar till varför jag aldrig mer borde blogga kritiskt om saker är lång. Detta är studens påkomna argument.

Mitt skrivande kommer dock fortsätta och det är fullt möjligt att jag skriver om dessa planer här när jag vet vad det kommer handla om. Vi får se vad som händer och hur jag fortsätter mitt skrivande. Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att det måste handla om mer positiva saker nu. En och annan ventilöppnare bland mina vänner på facebook lär vi dock få se även i fortsättningen. Jag tror inte jag kan stänga av ventilen tvärt utan att öppna den lite då och då.

Men jag slutar alltså idag med mitt bloggande korståg mot pseudovetenskap och dumhet. Tack för alla år som det har varit. Både på den här bloggen och på alla de föregående.

/Daniel aka Nihonshu, Terra Incognita, Geobastard och nu sist men inte minst Asebeia

Religioner är inte alls på väg att dö ut, tyvärr

Det cirkulerar en nyhet i etern nu i dagarna om att forskare har upptäckt en matematisk modell som helt enkelt leder till slutsatsen att religioner i vissa länder håller på att dö ut.

Jag är inte sociolog eller matematiker. Kanske egentligen inte kompetent nog att ifrågasätta de sociologiska och statistiska kalkyler som denna modell bygger på. Däremot är jag uppenbarligen fullt kapabel att hitta källkritiska fel med den ändå. T ex är det en matematisk modell, dvs den är inte bättre än sina variabler. Och eftersom kunskap om alla variabler som påverkar ett fenomen i princip är omöjligt i annat än små slutna system kan man bara instinktivt med stor trygghet ifrågasätta variabel-exaktheten vad gäller en sociologisk modell är allt annat än god. Det är svårt nog med goda modeller i naturvetenskap – i humaniora och samhälle bör man nog akta sig för att göra för stort väsen av dem.

Jag ser också framförallt ett problem i kunskaper om framtida förändringar av systemet. Vi vet inte vilka situationer som dyker upp i morgon som ändrar folks uppfattning i endera riktning – vi kan däremot säga med säkerhet att förändringar kommer att dyka upp.

Därtill kan vi också lägga till en tredje källkritisk statistisk variabel: Sådana här undersökningar lider alltid av att vara begränsade till ett  statistiskt underlag. Att folk som deltar i undersökningen verkligen är representativa, att de faktiskt svarar ärligt, eller förstår (vilket de i religionsfrågor typiskt inte gör).

Jag har aldrig varit speciellt imponerad över kalkyler inom sociologi-statistik och är inte det nu heller med andra ord. Det är helt enkelt för mycket som är osäkert och för mycket som är komplext för att matematiska modeller ska bli annat än extrema förenklingar.

Men det stora problemet ligger ju kring hur man formulerar sig i förhållande till begreppet religion. Det man gör i undersökningen är ju att ställa fråg hur folk själva anser sig förhålla sig till en religion. ”Ser du dig som religiös”.

Jag har under mina nät-år fört debatt med åtskilliga extremfundamentalister som vägrar kalla sig religiösa. De ser på begreppet ”religion” som något nedlåtande och att den sekulära vetenskapsvärlden på inga vägar beskriver något mer verkligt än deras tro gör. Således vägrar de kalla sig religiösa. Ett liknande fenomen återfinns hos många liberaltroende. Folk som säger att ”de tror på högre makter, men inte på någon religion”. De kan även i en hel del fall säga att ”jag tror på Jesus, men inte nödvändigtvis så som någon kyrka definierar, alltså tror jag inte på någon religion”.

Det är en veritabel djungel av folk där ute med trotsiga attityder till begreppet religion som exkluderas från en allt för ytlig kvalitativ undersökning där man litar på att folks svar är ärliga och korrekta.

Förutom dessa teoretiska källkritiska varibler kan man även jämföra med andra fakta om de länder som var med på listan över länder som håller på att bli av med religioner. Ett land som Nederländerna tex, vida känt som ett liberalt sekulärt land har två faktorer som påverkar påståendet om det som ett land där religioner håller på att dö ut.

Dels har det precis som många andra länder i västeuropa genom den moderna historien haft ansenlig immigration av muslimer, aktivt troende sådana som inte nödvändigtvis är snabba eller ivriga att svara ärligt på undersökningar om sin tro (och så länge de finns kvar så finns det religion). Och dels då det faktum att den politiska demografin visar något helt annat än matematiken – nämligen att holländarna idag uppenbarligen är lite mindre sekulära och liberala än klischén säger. Landets politiska partier utgörs av 3 uttalat kristna partier på ca 20% av rösterna, ett högerkonservativt parti på 15% och ett socialdemokratiskt med rötter i också ett kristet parti. Partier som tar makt från de klassiska liberalerna. Holland genomsyras av betydligt mer religion i det politiska sfären än Sverige.

Den politiska demografin för Holland visar på ett folk med växande värdekonservativ syn. Och konservativ syn i västeuropeiska länder innebär synsätt som att man har sin korrekta religiösa hemvist i kristendom.

Jag har inte tittat på övriga länder i undersökningen. Det kan säkert variera hur det ser ut där. Men i regel genomsyras hela Europa av växande värdekonservatism, ökande muslimsk befolkning och inte minst det faktum att sociologi funkar taskigt källkritiskt att förenkla till matematiska modeller – gäller universellt.

Jag är alltså oerhört skeptisk till att religioner håller på dö ut någonstans. Tyvärr.

DN Lindenfors Pharyngula BBC Originalartikeln Dagen

Våld i religiösa texter (del 3)

Del 3. Våld i GT och Koranen vs Förlåtelse. Vinst med makt eller naiv förlust eller finns det ett tredje steg som är bättre?

Vinner den som brukar våld framför den som förespråkar fred? Gandhi vs tomahawkmissiler?

Mja. Jag är inte dummare än att jag inser att det finns gott om tillfällen då det är enfaldigt att förespråka ickevåld. Du kan bli slaktad som ett offerlam om du inte försvarar dig i vissa lägen. Något judarna i Europa bittert fick erfara under ww2.

Därför är också pro-våld tämligen populärt bland dem som lösning på hot numera eftersom de har svag tilltro till den fredliga vägen. Devisen ”aldrig igen” genomsyrar all israelisk politik på ett sätt många inte begriper här i väst. Om man inte förstår var detta synsätt kommer ifrån så kan man egentligen aldrig någonsin förstå sig på Israel. De har bittert fått erfara att om man bara sätter sin tillit till andra goda människor – så kan man ibland få sätta livet till. De har verkligen inget historiskt skäl alls att bry sig om vad omvärlden tycker.

Jag förstår och sympatiserar till stor del till fullo med deras attityd i frågan. Jag är heller inte den som skulle påstå att deras situation idag är sån att allt löser sig bara man skickade upp lite fredsduvor i luften. Nej eftersom man har grannar som inte förstår sig på värdet av fred heller så skulle de troligen bli slaktade direkt.

Vi har alltså här två gamla kulturer med moral som tydligt osar av ”tand för tand” snarare än ”vänd andra kinden till”. Synsättet kring hur det ska lösas handlar mer om vinst än fred. Jag bara undrar hur många generationer det ska ta för bägge parter att inse värdet av fred istället för vinst?

Jag klandrar inte Israel för sin politik. Jag klandrar dem inte för att känna att det inte går att idka fred med sina grannar. De lever under hat från omvärlden i princip. Men samtidigt är jag inte direkt imponerad över försöken till fred heller från deras sida. Det är nämligen inte så här enkelt eller svartvitt.

Deras sätt att föra politik funkar nämligen inte och hatet mot Israel ökar för varje år bland grannarna. Om du ska tillämpa gammaltestamentlig moral och inte behöva göra det i all evighet så är det ju vinst man ska titta på. Det är den här märkliga halvmesyren jag inte förstår mig på riktigt. Att om Kalle dödar Nisse så ska Nisses bror döda Kalles och sen ska kalles bror döda Nisses bror osv. DEN gammeltestamentliga tand-för-tand-mentaliteten vinner inga krig mer än förlåtelse gör. Men eftersom totalt våld och därmed total seger är brutalt – så förstår jag att man drar sig för det. Men det är ju trots allt så – vill du vinna med våld – så måste du vinna. Så funkar det dock inte om du accepterar fred istället. Då kompromissar man och slutar våldsspiralen.

Vi hade inte kunnat ha fred i Europa efter WW2 om det inte vore för TVÅ viktiga saker. Dels att folk faktiskt tog till våld för att stoppa våld – i det läget var det berättigat (det som våldsbejakare brukar påpeka). Men framförallt för att man sen förlät och gick vidare och att ingen kände behov av att fortsätta hämnas. Det fanns inget behov hos alla drabbade av att döda exakt lika många av sina fiender. Det har nästan aldrig rått fred mellan Europas stater. Men det är först efter att man slutade att hämnas gamla oförätter som man kom någon vart på vägen.

Det är DÄR gammeltestamentlig judisk och islamistisk moral inte funkar speciellt bra. Den innehåller ingen tydlig förlåtelse (eller rättare sagt ”gyllene regeln”) så som kristendomen och sedemera framförallt den sekulära humanismen gör – utan både i realpolitik och i religiös dogm är våld mot fiender ok.

Förlåtelse är ett steg man måste ta om man inte är beredd att förgöra sin fiende totalt – vilket såklart är effektivt det med – kanske effektivare – det säger jag inte mycket om – men totalt oempatiskt och ociviliserat år 2011.

Våld i religiösa texter (del 2)

Del 2. Den historiska kontexten.

Ibland möter man på en sorts argument som man mest blir förbryllad över. Häromdagen såg jag följande svar i ett forum i en diskussion om våld i religionstexter:

Det finns ofta bra förklaringar till varför det finns hemska citat i vissa skrifter.
Genom att ha en historisk syn, dvs. att genom vetenskap ta reda på bakgrunden till citatet, får man en mer nyanserad bild.

Det här är ett klockrent exempel på hur personen i fråga blandar samman äpplen och apelsiner och i slutändan står med en juice som inte är drickbar. För om du verkligen bemöter bibeln eller koranen vetenskapligt så kan du för det första inte ducka för hur mycket våld texterna innehåller. Så om det är frågan om ett mer nyanserat bild av våldet så stämmer det inte att det skulle försvinna med en objektiv vetenskaplig analys. Våldet blir tämligen mer påtagligt ju nogrannare man läser.

Och så har vi ju det där med kontexten. Det är nämligen så att med en ”historisk syn” så ser man i vilka sammanhang texterna skrevs i och det är i samhällen som inte har vårt moderna synsätt på mänskliga friheter och rättigheter. Helt enkelt mycket brutala och auktoritära samhällen. Den historiska kontexten för Koranen och Bibeln är alltså att de avspeglar sin samtids värderingar, vardag och politik. I GTs fall det judiska folkets identitet och kamp. I Koranens fall det arabiska folkets dito. DET är den historiska kontexten. Inget annat.

Men framförallt: det ursäktar inte texterna. De blir liksom inte utan detta innehåll bara för att vi förstår varför innehållet finns där. Det har ingen betydelse hur mycket av den antika verkligheten vi än applicerar som förklaring på antika texter – när de fungerar som rättesnöre för miljarder människor än idag så fungerar även antik moral (eller brist på den) som rättesnöre än idag.

Att en text är gammal är en förklaring på varför den är som den är. Inte en ursäkt.

Den nyanserade bilden är alltså att när vi skalar väck allt extremt påhitt om att texterna skulle vara bra moraliska rättesnören och istället ser på vilka våldsbejakande texter det är, och den historiska kontexten som de skrevs i, så blir det ännu mer viktigt för en person med vetenskapligt synsätt att vilja motarbeta religionernas makt över samhället.

Det här är antika texter med antik moral som har sina rötter i patriarkala auktoritära bronsålderskulturer som försöker skapa sig en identitet – det är den rena vetenskapliga ocensurerade sanningen om den historiska kontexten. Vinnarnas texter helt enkelt. För vi har inte förlorarnas texter. De folk som i dessa texter beskrivs som fiender till den sanna läran och som allt som oftast blev offer för uppmaningar om våld (kaananiter, fariseer osv). GT listar flertalet folk som exempel på folk som skulle utrotas. Koranen listar inte sina offer på samma sätt – men idag bortglömda förislamiska kulturer över hela nordafrika och mellanöstern talar sitt tydliga språk om den historiska kontexten för även den texten.

Den ”nyanserade bild” som personen likt den ovan talar om är en censurerad bild som först har fått gå igenom åsiktsfiltret där allt ska framställas som så positivt som möjligt.

Inget annat.

Berättelsen om en man som blev full och klädde av sig naken

Första Moseboken om Noa med mina kommentarer. Ja jag hade lite att göra ikväll.

Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.” Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.

Onda djur alltså. Elaka giraffer. Man kan inte annat än förundras vad det var för fel på djuren innan floden.

Detta är berättelsen om Noa och hans släkt. Noa, som levde i denna tid, var en oförvitlig och rättfärdig man; han levde i gemenskap med Gud. Noa fick tre söner, Sem, Ham och Jafet.

Ingen fru? Kallas det ungkarlsfödsel då?

Men inför Guds ögon blev jorden alltmer fördärvad och full av våld. Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt vad människorna gjorde på jorden var fördärvligt.

Lite löjligt att bli sur över det man själv är upphovsman till liksom.

Han sade till Noa: ”Jag har bestämt att jag skall göra slut på alla människor, ty de har fyllt jorden med våld. Jag skall förgöra både dem och jorden.

Ja för man kan ju spöa folk till att begripa felet med våld liksom… Hänger intimt samman med hur Gud ser på det här med ansvar skulle jag tro. En som inte tar ansvar för hur hans ”barn” beter sig begriper ju inte så mycket om hur dåligt föredöme funkar heller troligen… De sociala myndigheterna skulle behöva kontaktas här.

Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum.

Fniss. Trä av gofer? Jag tänker mog på fel sorts gofer tror jag allt.

Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. Så skall du göra arken: den skall vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög, och du skall göra ett tak på den med en halv meters resning. Ingången till arken skall du göra på ena sidan, och du skall bygga den i tre våningar.

Mindre än en finlandsfärja alltså. Och i den ska vad få plats?

Jag skall nu låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allting på jorden skall gå under. Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du skall gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur, och av allt som lever, av alla varelser, skall du föra in i arken ett par, hane och hona, av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig.

Oj, det är någonstans mellan 10 och 100 miljoner arter djur det. Och det ska få plats ombord på den där lilla skutan? ALLT ska ju få plats. ALLT levande. Dinosaurier och sånt som uppenbarligen inte fick plats kan vi ju strunta att tänka på antar jag. Eller är det ”allt”?  Notera även att nu helt plötsligt nämns hustrur och annat kvinnfolk. Men några namn behöves inte.

Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur skall ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva.

Ett par av varje? Ok. Noterat siffran.

Du skall lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra.” Noa gjorde i allt så som Gud hade befallt honom att göra. Herren sade till Noa: ”Gå in i arken, du och hela din familj. Ty jag har funnit att du ensam är rättfärdig inför mig i denna tid. Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par av varje art, hanar och honor, och av alla djur som inte är rena skall du ta ett par, hane och hona -,också av himlens fåglar sju par av varje art, hanar och honor – så att de kan överleva på jorden.

Sju par? Av vissa två par? Hur ska man veta vilka som är rena och vilka som är.. orena? Bibeln nämner ju ett 20 tal arter liksom… övriga 99 999 980 arter får vi rådfråga Arne Weise om eller?

Om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jordens yta allt som finns till, allt som jag har gjort.” Noa gjorde i allt så som Herren hade befallt honom.

Noa var 600 år när floden översvämmade jorden. Då gick Noa in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur för att rädda sig undan flodens vatten. Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. Efter sju dagar kom flodens vatten över jorden.

Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur, vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. Alla kom de in till Noa i arken, ett par av alla levande varelser. De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.

600 år. Det är fan gammalt det! Global översvämning på G då och två (eller sju) av alla ska få plats på finlandsfärjan. Lets go! En liten fråga först: Är det söt eller saltvattensöversvämning? Med tanke på att bibeln inte säger ett ord om att rädda söt eller saltvattensdjur. Du vet.. sötvattensfiskar i saltvatten och vise versa. Inte bra. En part är ju körd oavsett vad. Men vad är väl ett par hundra tusen arter hit och dit…

Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet. Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. Vattnet steg mer än sju meter över bergen. Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land. Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.

Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar. Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska. På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga.

Skulle inte översvämningen vara i 40 dagar och 40 nätter? Vad är det här med 150? Och 10 månader? Wtf? Låter som någon bara namedroppar siffror. Eller att någon har dåligt minne om vad som ursprungligen var överenskommet… Och med tanke på att det ju framställs som att gud ”kom att tänka på” Noa så ligger nog det sista nära till hands.

Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång.

Vad hände med korpen? Fick den sparken? Och va fan.. 40 dagar igen? Från när då räknat?

Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom.

7 meter med hav över bergen stod det innan. Det innebär rimligen 7 meter över Mount Everest. Det innebär att olivträd i mellanöstern (eller medelhavsländer), som kanske växter i torr miljö max ett par hundra meter öht överlevde en miljö med 8 kilometers iskallt mörkt massivt vattentryck på sig i flera veckor (skriver så för det där med 40 dagar och 150 är oklart för mig). Verkligen imponerande vilka sega olivträd. Skulle inte ALLT utplånas på jorden enligt tidigare utsago? Om det här trädet är en överlevare så misslyckades ju den planen. Rent allmänt är det ont om ord kring växternas öde. Men det kanske kan bero på något jag upptäckte lite längre fram i texten kopplat till etanol.

I Noas sexhundraförsta år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden, och när Noa lyfte undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp. På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr.

Torr jord? Är det beskrivningen på att all mark är bra igen? Vi får väl också hoppas att den inte var saltskadad. Flera veckor med halvbräckt havsvatten, vilket det rimligen handlade om eftersom havens saltvatten+en fis sötvatten från regn och sjöar fortfarande är mer saltvatten än sötvatten hade inte direkt varit odlingsbar mark sen på ett par 1000 år.  Ja det lilla som öht fanns kvar sen havsströmmar och avrinning från när vattnet försvann var klart med myllan. Ahja. Detaljer.

Då sade Gud till Noa: ”Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig.” Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur. Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra.

Gick fåglarna ut?

Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.

Är det en så bra plan att offra djur när det bara finns några få ex av varje art? Kom vi inte undan rätt bra med bara några hundratusen döda dinosauriearter innan liksom? Jag vet inte, jag är ju inte Gud. Bara en stackars hedning som läst lite om hållbar ekologi och därmed känner sig manad att fråga…

Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: ”Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande,

Doften av BBQ kan stilla vreden hos vem som helst. Jag förstår till fullo att Gud blir belåten. Men som alla som läst bibeln vet så ändrar ju sig Gud igen sen. Uppenbarelseboken spår om kommande massmord. Vi kanske måste grilla mer igen?

Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. Alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Över dem och över allt som krälar på jorden och över alla fiskar i havet ger jag er makt. Allt som lever och rör sig skall vara er föda; allt detta ger jag er så som jag gav er de gröna örterna. Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta.

Ajdå. Inga blodiga biffar på grillen alltså. Även om gud gillar BBQ så har han en petig palett. Gud är uppenbarligen glad i genomstekt fläskkött (för alla vet ju att nötkött inte ska vara genomstekt).

Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa. […]

Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård. När han drack av vinet blev han berusad och låg naken i sitt tält.

Den förste åkerbrukaren som anlade en vingård? Ja det finns ju inte så jävla många fler än Noa och hans söner så att vad med det är viktigt att nämna? Eller jag börjar förstå varför vin är viktigt… Det knyter ju samman berättelsen.

Noa super alltså ner sig några verser längre fram från segelturens slut. Korkar upp efter alla strapatser och klär av sig naken. Fullt förståeligt. Jag har badat naken i fyllan. Jag känner till behovet.

Men det kan också förklara en del logiska luckor och inkonsekvens i berättelsen. Man känner sig i regel väldigt ”kreativ” på fyllan, men det är sällan bästa tidpunkten för nogrann dokumentation till berättelser som ska nyttjas som moraliskt rättesnöre för miljoner (och otroligt nog korrekt historievetenskaplig skildring för flertalet extraglada bibelvänner).

Stavros Louca har kunskapsluckor i både matematik och historia

Den av media så hajpade superläraren i naturkunskap, Stavros Louca, känd från TVprogrammet ”klass 9a” (och som konsult i lärarfrågor därefter) visar sig efter en intervju med Sydsvenskan har många grundläggande luckor i sin kompetens vilket ju gör att man med god rätt kan börja undra om hans pedagogiska förmågor (som tydligen inte är så fantastiska när man kollar resultateten för eleverna) snarare mer beror på den predikande demagogens retoriska briljans än verklig naturvetenskaplig skicklighet.

Jag tänkte inte kommentera att han påstår att evolutionsteorin är en lögn eftersom det är ett öppet mål att skjuta i, däremot tänkte jag klanka ner på två andra påståenden som han fäller. Dels att han säger att han inte är kreationist, dels vad han påstår om innehållet i bibeln angående geometri.

Vilken bok eller film återkommer du alltid till?
– Det är matte- och NO-böcker. Och Bibeln. Jag har läst om Bibeln många gånger. Kan du tänka dig att i Tredje Mosebok, som skrevs 1500 före Kristus och långt före de grekiska matematikerna, kan man till och med läsa om hur man räknar ut en cirkels omkrets!

Som redan påpekat av andra finns det faktiskt inga passager som korrekt återger matematik i bibeln i relation till cirklar. Faktum är att matematiken är väldigt dålig i bibeln. Det är verkligen häpnadsveckande att Stavros inte kan matte bättre än så här.

Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets. Första Konungaboken 7:23.
Kommentar från Lindenfors: Där har ni det. Med en diameter på 10 alnar och en omkrets på 30 alnar kan man räkna att π är exakt 3. Enligt bibeln alltså. Man får hoppas att Louca använder bättre läroböcker.

Men något minst lika intressant i kråksången för mig som älskar historierevisionism är att Stavros påstår att bibeln var först med något i frågan – före grekerna, vilket faktiskt inte stämmer.

För det första vet vi inte med säkerhet när människan började begripa Pi eller ens mer avancerad geometri. Aktuell forskning placerar komplicerad matematisk förmåga långt innan grekerna och i Persien, Mesopotamien, Egypten och Induscivilisationerna eftersom exaktheten i många arkitektoniska konstruktioner kräver antingen en jävla massa tur – eller då mer troligt – förståelse för matematik.

Man får ju komma ihåg att innan grekerna är mänsklig dokumentation något väldigt sällsynt, vilket ger oss ett källkritiskt problem på en verklig startpunkt för vissa kunskaper. Det finns gott om akademisk oenighet kring när en tanke eller idé var först helt enkelt.

Vad de flesta antikexperter däremot är totalt ense om är att greker troligen tog åt sig äran väldigt ofta. Dels för vad andra greker tänkt ut, dels för vad andra tidigare folk tänkt. De var nog rätt så medvetna om att det faktum att vissa allmänt kända faktum trots allt saknade upphovsmän. Vem kan klandra dem. I ett samhälle där filosof var en hög positition är filosofiska upptäckter värdefulla.

Vad gäller jordens form och storlek så teoretiseras iaf den i källmaterial på 600talet fKr – och för att öht fundera på den så måste man känna till Pi vilket vi vet att man gjorde redan 2600 fKr.

Troligen har tankar om det existerat länge innan dess eftersom tex navigation och sjöfart tenderar att leda till denna upptäckt om jordens form. Du behöver inte cirkulera jorden för att upptäcka att den är sfärisk. Det räcker med att fundera på hur horisonten böjer sig, hur saker försvinner bakom den, hur stjärnor och solen och månen ser ut och rör sig så kommer tanken att uppstå. Kort och gott: Kunskap om sfärer, cirklar och matematiken bakom dessa har funnits i antikens vardag långt innan bibeln uppdagar något. Troligen långt innan vi började bygga pyramider och andra byggnadsverk som krävde högre matematik än 1+1.

Vad gäller gamla testamentets moseböcker som källa till ”tidigare okänd kunskap” så får vi ett stort problem iom att det förutsätter något som modern forskning inte går med på – nämligen att bibelns äldsta böcker är väldigt gamla. Allt mer och mer forskning placerar de äldsta judiska manifestens ålder till att inte vara mycket äldre än hellenistisk tid, dvs 300talet fKr. Som äldst kanske 600-talet. Inte alls de gamla ovetenskapliga dateringarna som helt bygger på godtyckliga kalkyler på släktträd och som placerar de äldsta delarna i 1500talet fKr.

Genast blir (den faktiskt felaktiga) beräkningen desto mindre imponerande, eftersom den är samtida med vad vi vet är den allmänna uppfattningen om jordens form och vida långt efter kunskapen om Pi. Det märks att det är en text skriven av ett herdefolk utan större kunskaper om varken pyramidbyggen eller navigation.

Men ok, det är väl en sak att naturkunskapsläraren Stavros inte kan något om matematikens historia – det är ju trots allt historia och inte matematik – men när han uppenbarligen inte ens kan vad Pi är så blir man ju bara precis mörkrädd. Han är ju naturkunskapslärare för helvete!

Det här gör också att jag ifrågasätter hans påstående om att han inte är kreationist. Är det några som har behov av att identifiera sanningar i sina religiösa texter, på bekostnad av vett och verklighet, så är det kreationisterna.

Jag skulle inte släppa mitt barn i närheten av en så här inkompetent lärare.

Uppdatering: Nu har inte helt oväntat tidningen Dagen också upptäckt intervjun.

Gud är stor men verkligheten är större

Kampanjen ”Gud finns” skapades av kristna som en småputt reaktion mot humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte”. Jag citerar från deras sida på Facebook.

Nyanseringen kommer i dialogen kring entitetet ”Gud” som för alla inte alls är så stereotypt som Humanisternas kampanj är format runt. ”Gud” är mycket större än så…

Nu är det ju så att humanisternas kampanj inte alls handlar om huruvida Gud finns eller ens en definition av vad Gud är. ”Gud finns” är alltså en halmgubbekampanj som inte alls bemöter det humanisterna har som mål med sin kampanj – nämligen hur annat än det traditionellt religiösa måste få ta plats i diskussioner om det andliga och etik och vardagslivets bekymmer i Sverige 2011 när så få människor här trots allt ser sig som religiösa och tillhörandes världsreligionerna. Belysa DEN problematiken – inget annat.

Men det är trots sitt fel en intressant motkampanj eftersom den så väl sammanfattar skillnader mellan teister och ateisters medvetandenivå. Teister begriper nämligen inget alls om hur ateister definierar verkligheten när de säger att vi gör Gud liten. Den här motkampanjen är ett klockrent exempel på det.

”Gud är större än så. Större än verkligheten. Allt kan inte förklaras med vetenskapen..” Hur många gånger tror du man som får höra det som ateist i debatt med troende? Ungefär i 10 fall av 10. Hur trött är man på det som ateist? Väldigt.

När jag tittar på en bild av kosmos så ser jag uppenbarligen något som teisten inte ser. Jag ser en oändlighet i både tid, rum och information som vida överskrider något jag kan relatera till i mitt lilla liv. Jag blir så medveten om min egen litenhet och hur litet allt vi skapat är – inklusive våra religioner.

Universum är en infint källa till ny information. Det finns verkligen ingen ände på det – inget mål – inget möjligt slut på kunskapssökandet kring universum.

Den allsmäktige ende Guden, ni vet han med grav personlighetsklyvning, så som de abrahamitiska religionerna faktiskt definierar denne figur, är en semitisk konstruktion skapad i ökensanden för 3000 år sen av solstingade fåraherdar och makthavare som slogs om brons, vattenhål mot allehanda andra fåraherdar och deras mycket fulare och sämre gudar.

Det är en fjärran värld som försökte föreställa sig det största som den kunde i en för dem oerhört finit värld som i princip tog slut bakom nästa bergskedja. Det mikrokosmos som Bibeln beskriver är så litet och begränsat att det på inga vägar täcker in det vi idag som art har skapat och tänkt ut. Det beskriver öht inte alls universum.

Gud var det största den här fåraherden kunde tänka sig. Och det var förståeligt eftersom det teistiska arvet har hängt med oss som art säkert i 100000tals år. Något bortom bergen som skapat allt. Något bortom moln och sol. Något som vid första anblick kan låta stort, men som vid eftertanke är så litet och begränsat. Bibeln, det enda som faktiskt definierar denne gud, beskriver en lynnigt väsen som engagerar sig i folks sexualvanor, som översvämmar stammar som är olydiga, som sen förlåter folk som gjort honom upprörd.

Dagens mer komplicerade väsen så som liberalteologer och deister beskriver det är givetvlis lite mindre dammigt av kameler och ökensand, men fortfarande faktiskt inte speciellt imponerande även om man numera vill tilskriva det som något som återfinns inne i varje atom i universum ”bortom tid och rum”. Snygga, men tomma och också motsägelsefulla ord.

Ju mer man tänker på det, desto mindre blir bibelns gud även i den moderna tappningen. Men oavsett hur man ser på den saken så är gud något finit. Gud är det slutgiltiga svaret som själv inte har en startare eller en skapare eller orsak – dvs en ände på allt. När vetenskapen säger att starten på universum är big bang tycker teisten att det då krävs en – startare istället för en naturlig process. Och på samma sätt kryddar man då allt med mer djup enligt egen utsago.

Men det är ju just det man inte gör. Vad är störst av en stor fråga med gud i slutsvaret och en stor fråga med inget svar där vi har en oändlig mängd följdfrågor? Det är nämligen så, att den dagen du verkligen förstår verkligheten och naturvetenskapen så kommer du också förstå att vi aldrig någonsin kan få svar på alla frågor.

Inte för att vetenskapen är otillräcklig eller för att det finns något där ute som inte kan definieras av vetenskapen (obs, ”kan” och ”har” är inte samma sak.) – utan för att verkligheten är oändligt stor utan finita svar. Det finns ingen ände på mängden frågor man kan ställa om universum och det i sig gör tanken på en gud som svar till en begränsning.

Sätter du helt plötsligt gud som svaret på en fråga så skapar du en ände. En återvändsgränd där du tvingas acceptera att det inte är lönt att fortsätta färden. Om gud skapade big bang så finns det ingen anledning för vetenskapen att försöka tänka bortom big bang. Dvs man förminskar frågan. Gud blir muren i universum som inget kan passera.

Vetenskapen gjorde misstaget för ca 100 år sen när änden på det Newton osv kunde säga oss om universum nåddes. Nu kan vi snart allt om universum för vi förstår fysiken. Det fick man som sagt äta upp när det tidiga 1900talets fysiker (Rutherford, Bohr, Einstein osv) tog större steg på bara några år i frågan än vad tusentals Newtons före dem gjort. Framförallt upptäckte man enfalden i ett tro att man kan definiera en ände på kunskap.

Ju mer du tänker på det så kommer du förstå hur liten din bibliske Gud är. Hur det är att bagatellisera kosmos till en enkel förklaring genom att sätta gud som det slutgiltiga svaret och att man då även sätter stopp på frågorna med det tankesättet. Gud är en produkt av sin tid när man inte öht förstod vad det vetenskapliga tänkandet faktiskt skulle leda till för vårt medvetande.

Idag tänker vi större än Gud. Iaf en portion av mänskligheten som har haft förmånen att tillgodogöra sig verklig förståelse om verkligheten. Gud är enkel genväg som leder dig rakt in i en återvändsgränd. Gud är ett litet svar på något som är mycket mycket större än så. Det har ingen betydelse min käre troende vän att det pirrar i kroppen på dig av Gud och att du tycker att du ser något större än verkligheten när du talar med din skapare – det är faktiskt precis tvärtom. Verkligheten är inget som bemödar sig med att trigga primitiva belöningscentra i hjärnan och få dig att känna eufori. Inte utan att man verkligen tittar ut i kosmos och öppnar sinnet för hur stort kosmos är.

Den andliga aspekten av att börja förstå detta på riktigt är underbar. Ateism är inte själlöst, men det kräver att du börjar tänka för att det ska ge dig existensförståelse och mening med livet eftersom det levererar inga svar i en lära eller i en dogm.

Vackert. Men sätter du gud i änden bakom det det så ser du inte längre verklighetens  oändlighet. Du kan inte förstå verklighetens storhet om du blandar in religion i leken eftersom religioner skapar finita förklaringar. Det kvittar hur mycket woowoo och hallelujah eller ”i alla atomer bortom tid och rum” du än definierar din gud med. Gud är fortfarande ett finit svar och därför mindre än det oändliga. Gud kan vara hur stor guds anhängare vill men verkligheten är större.

Så kära teister som hela tiden ska gnata om att ateister inte begriper sig på Gud. Det är inte jag som inte begriper mig på saker när jag gör jag gud liten, det är ni som förminskar verkligheten och därmed gör gud till något som ser större ut än det är.