Vandrande stenar

556803_177683019046235_150759354_n
De vandrande stenarna är ett ganska berömt fenomen som det finns flera olika teorier om. Jag har givetvis själv funderat på vad det handlade om ända sen man i barndomen läste påståendena om att det återfanns instängda grodor inne i dem som fick dem att rulla(!) Idag, lite äldre och lite klokare, och med 5 års geologistudier bakom mig är jag egentligen precis lika okunnig om hur de kan flytta sig. Här kommer några hypoteser:

1 Det är människor som flyttar dem. Vore ju inte första ggn människor är anledningen till mystiska naturfenomen, ta bara cirklarna i sädesfälten. Det är ett antiklimax ifall det är några lustigkurrar som sysslar med det, men det förblir som jag ser det den rimligaste förklaringen eftersom alla naturliga förklaringar utan människor inblandade är väldigt spekulativa. Problemet är att vi dels talar väldigt tålmodiga människor som endast utför det i rätt lägen rent fuktmässigt (se mer om det längre ner) som verkar infinna sig med några års mellanrum dels att inga fotspår eller liknande finns från dem, vilket borde vara svårt att undgå.

2 De flyttas av strömmande vatten. Det är nog den vanligaste geovetenskapliga förklaringen om vi får tro nätet. Vatten puttar helt enkelt stenarna. Problemet med det är dock många och geologen i mig köper inte det. För det första ser man tydliga spår i leran efter stenarna. Vatten starkt nog att flytta på stenar i den här storleken skulle givetvis inte kunna lämna kvar spår i leran efteråt utan leran skulle utjämnas avsevärt mycket mer. T om spår där man kan se hur leran vält upp på sidorna om spåret efter en plogning syns på en del bilder. Nej detta sker i en miljö utan strömmande vatten eftersom spåret från stenarna är intakt. Det är alltså morfologiskt omöjligt att stenarna flyttats av strömmande vatten. Det här är också rent naturligt en extremt stillastående miljö vattenmässigt och stenar flyttade av vatten lämnar helt andra sorters spår efter sig.

3 Vatten som tränger upp underifrån. Det här den enda geovetenskapliga förklaring som jag känner till som jag accepterar. För vi vet rent geomorfologiskt att vatten rimligen är  närvarande när det sker. Man skulle kunna tänka sig att grundvatten underifrån likvifierar ytan så pass att stenarna kan glida fram på det hala lerunderlaget. Eller så talar vi rester av vatten från översvämningarna. Stillastående grunt eller nästan helt uttorkat vatten helt enkelt. Vi kan nämligen vara helt säkra på att lerytan är fuktig (men knappast helt dränkt) när det sker. Det syns tydligt morfologiskt. Frågan då blir: Varför glider de fram? Här ser jag bara två möjligheter förutom den mänskliga faktorn och det är:

  • Vind. Om det blåser väldigt mycket precis i rätt tillfälle när ytan är glatt nog… Fast Kaliforniens öknar är inga blåshål, ej heller föremål för tornados, så det verkar orimligt.
  • Tektonik. Mycket rimligare. Utan att känna till något alls i detalj om platsens lokalgeologi kan jag tänka mig att ytans horisont skulle kunna tänkas tippa lite då och då. Vi snackar trots allt Kalifornien som är allt annat än stabilt. Men även att själva leran i sig kan få för sig att bete sig tektoniskt (i lekmannatermer) pga vatten som migrerar i kombo med torra/väta som påverkar volymen. Analogi: Tänk pappersduken som växer och krymper av vatten och torka. Alla vet att lera torkar på ytan och spricker, men sånt där kan ske mer storskaligt också.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s