Religion är en mycket dålig väg till god moral

En förvånansvärt vanlig ”fråga” från religiöst håll, som ibland nog är seriöst menad, men oftast troligen mest handlar om att trolla, är hur man kan ha någon moral som ateist. Om det inte finns en religiös lag och ett påbud från en Gud som förbjuder eller uppmanar, vad har man då för anledning att tex inte springa runt och döda folk? Frågan är både bisarr och befogad.

Vi börjar med den befogade biten. Vad får en ateist att agera enligt en viss moral eller moral öht? Svaret är enkelt: För att man väljer att agera utifrån en kombination av medfödd empati och andra inlärda empatier eller filosofier (tex humanism, eller kanske buddhism).

Och det funkar också väldigt bra, då väldigt få uttalade ateister sitter dömda för brott i världens fängelser. Mörkertal kan finnas då man i många länder har tydliga religionsnormer som gör att uttalad ateism kan ligga dig i fatet om du åberopar det i fängelset, men inte siffror som gör att ateister kan gå från promillen till majoritetsprocent. Det är statistiskt omöjligt faktiskt oavsett vilka källkritiska idéer du än har.

Alltså funkar det bra både i teorin och i praktiken att vara ateist och ha en god moral enligt humana normer.

Det bisarra i det hela är att om det är gudomliga regler som får religiösa att uppföra sig på ett visst sätt och inte medfödd mänsklig empati (vilket då blir den självklara slutsatsen om religionen öht skulle spela roll) är ju dels att det utan någon som helst tvekan innebär att alla religioner i grunden handlar om skräck och lydnad och fruktan för gudomens vrede. Och det absurda blir ju att om religionen inte fanns eller om den saknade svar på en moralisk fråga (det står väldigt lite i tex bibeln om huruvida man får äta älg, hångla med krabbor eller kissa på kattungar) så är det ju fritt fram att agera helt utan ansvar.

I konservativ Islam har man i teorin en lösning på detta sistnämnda som man dock i praktiken är usel på att tillämpa. Och det innebär att endast det som definierats som haram eller halal får kallas antingen eller. Det ska i teorin inte alls vara fritt fram för muslimer att själva hitta på – utan det hela ska isåfall avgöras av lärde – på vad som måste vara världens mest oändliga lista med spörsmål (och man har en lång komplicerad terminologi kring olika nivåer och regler kallad Ahkam).

Kristendomen (och givetvis andra mer liberala efterföljare i andra religioner) löser det med att gjort anspråk på den gyllene regeln och så försöker de göra en allmän ”gör ingen skada”-princip. Som dock i praktiken fungerar väldigt dåligt eftersom samma urkunder sen beskriver en massa specifika regler och även uppvisar en gudom som på sitt moraliska samvete uppmanar och ibland legitimerar mord, folkmord, barnamord, kvinnoförtryck, homofobi och en massa annat som moderna civiliserade människor med folkvett och empati i kroppen inte alls tycker låter som en bra ideer.

Dvs de religiösa tvingas i praktiken ofta att gå emot saker som religionen uppmanar dem till – för att man ska kunna betrakta dem som ens civiliserade människor, än mindre då moraliska enligt modern humanistisk etik.

De blir alltså moraliska väsen till trots för sin religion – och inte alls pga. Eftersom i grunden är ju religiösa givetvis människor som vi andra och har samma förmågor till empati utan påbud även om de uppenbarligen pga fanatism kring sin religion blir förmögna att begå otroliga illdåd i religionens namn utan att samvetet stoppar dem.

Skulle det vara en bättre grund för moral än allmänt folkvett och empati att ha en stark religion? Exakt hur då och med vilka fakta kring brottslingar i världens fängelser baserar man det på isåfall? För som sagt, man kan teoretisera och man kan lista konkreta exempel på vem som är moralisk och vem som inte är det.

Det verkar snarare vara tvärtom – religion försämrar moralen. Om du tittar på hur religiösa fanatiker motiverar saker, så är det genom att det blir guds vilja. Ingen tvekan alls om att religioner kan få folk att tro att de kan flytta berg. Det är en mycket potent psykologisk kraft som verkligen har förmågan att stänga av andra funktioner i folks hjärnor. Som debattör är man vad vid hur logiken liksom helt kan försvinna ur sinnet på religiösa i frågor där något faktum står i konflikt med en religiös föreställning.

Samma sak verkar också gälla empati med tanke på vilka sanslösa illdåd religiösa fanatiker kan göra. Det är ju en sak att sitta i en stridsvagn och inte se barn som sprängs i bitar och kallas oempatisk lite slentrianmässigt. En annan att helt kallt gå in på en skola och skjuta ihjäl barnen – för där är det verkligen en fråga om bristande empatiska förmågor. Det finns givetvis många fler olika sätt som folk kan bli avtrubbade på, men en mycket effektiv metod för det verkar onekligen vara att man kuvar medfödd empati med inlärd passionerad religiös övertygelse.

En annan aspekt som kommer med religiöst betingad moral är ju att den inte är flexibel. Dvs om något var rätt enligt guden och dess följare för 1000 år sen, är det ibland något som står i vägen för att man anpassar sig till nya och mer genomtänkta insikter som hänger med i övriga utvecklingen av samhället. I takt med att tiden går så utvecklas vi. Religioner står uppenbarligen ofta i vägen här och är ibland enda anledningen till att vi inte agerar med god moral. Se bara på hur t ex preventivmedel bekämpas och vad det är för några religiösa tokar som alltid står till skuld.

Min fråga blir snarare bara: Hur kan man ha god moral och samtidigt vara religiös? Det känns i bästa fall som en mycket riskabel kombination om man öht lyckas.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s