Moralen kring djur som mat

Jag tillhör de där som faktiskt blev irriterad över att det återfanns kött från hästar i produkter som påstod annat. Dels för att det rent allmänt är totalt förkastligt med falska innehållsförteckningar pga allergirisker (slarva med en sak och man kan slarva med en allvarligare), dels för att man inte har den minsta chans att spåra matkällan när allt sker på svarta marknaden på det här sättet. Det kvittar ju fullständigt i vilket led problemet uppstod – konsumenten är den som drabbas.

Inte blir det bättre av att man sen läser hur vanligt det är med slarv och fusk kring hästar som kött rent allmänt. Hur hästar som medicinierats med starka mediciner – förbjudna att användas på människor – och med livstids karens efter medicineringen blir mat hela tiden.

”Fenylbutazon kan orsaka aplastisk anemi hos barn” […] ”finns indikationer på att det kan vara cancerogent” http://en.wikipedia.org/wiki/Phenylbutazone

 

”Läkemedlet får endast användas till hästar som förklarats inte vara avsedda för livsmedelsproduktion, i enlighet med 2 kap 7 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:84) om läkemedel och läkemedelsanvändning, D9.” Fass.se

I svenska hästar.

Då kan man ju fråga sig vilka mysiga okända självlysande gamla sovjetiska superstereoider som rumänska hästar kan ha i sig? Kalla mig fördomsfull, men jag har inget större förtroende för att f d östeuropeiska länder, som överlag toppar alla korruptionslistor skulle hantera detta speciellt korrekt. Att de skulle ha bra djurhållning är som att påstå att mänskliga rättigheter är något Syrien och Nordkorea är bra på.

En sak som gör mig riktigt jävla matt är allt dagispladder från verklighetens självutnämnda försvarare om hur illa det minsann är inom den vanliga köttindustrin och att man hycklar som bryr sig om detta, men inte lika mycket när kor och grisar lider.

För vi vet ju alla att två fel – gör ett rätt – uppenbarligen. Ja ett stort suck i din riktning som resonerar så. Infantil retorik. Ska du kalla folk hycklare får du åtminstone inte argumentera som en byfåne med ett stort retoriskt fel som enda argument.

Eller att man är konstig och hycklande som inte vill äta häst/hund/katt men gris/ko. Jo det är ju ”jättekonstigt” att man som västerlänning inte vill äta djur vars primära syften är djupt rotade i den västerländska kulturen att vara sällskapsdjur – inte mat. Konstigt på ett sådant där infantilt obegåvat ”jag begriper inte ett skit om världen”-vis kanske… Men inte konstigt för oss andra.

För: går det att äta en människa? Ja det gör det, sägs smaka lite som gris/kyckling faktiskt. Ska vi grilla en mör Homo sapiens kanske? Din syster ser smarrig ut!

Vi har skapat oss en moralisk uppfattning om att det är fel att göra så som få kallar hyckel eftersom våra komplexa förhållanden till rätt och fel är viktiga för oss, även om de rent objektivt kan vara svåra att kvantifiera. På samma sätt fungerar det kring att äta en katt/hund/häst, fast i en lite lättare inte lika universellt accepterad form då, eftersom det ju trots allt finns en hel del i världen som gör det. Allra svårast att äta något utom människor har vi överlag med andra primater – vilket inte så konstigt kanske. Men sen beror det på olika ting som just vilken relation vi har, eller om det finns något religiöst påbud som vi tror på.

Äta gris är ju otänkbart i vissa kulturer. Äta nöt otänkbart i andra. Det här med häst är lite som det, ett beslut kopplat till vilket förhållande en kultur har till djurarten i sig. Inget svartvitt givetvis eftersom häst ju säljs öppet som mat, men tillräckligt känsligt för att vi ska ogilla det till mans när det sker i smyg åtminstone. Och med pragmatisk rätta när man ser skiten som hästkött ofta innehåller då de ges starka mediciner som nöt och gris inte får.

En stam, vars namn jag glömt, som är hemmahörande i någon djungel var med på TV för ett tag sen. De gjorde det enkelt för sig i frågan. Om ett djur har vistats en tid hos dem, då blir det en del av familjen och då kan man inte längre äta det. Men djur i det vilda, som man jagar och dödar, är däremot mat. Så med stammen flyttade någon hemlös apa som de hade tagit hand om efter att mamman dödats i jakt, några hönor som inte la ägg, en ödla och liknande som de aldrig skulle få för sig att döda.

Deras inställning sammanfattar hur vi fungerar på ett väldigt oskuldsfullt men träffande sätt. Vi kan få personliga relationer till djur och när vi får det blir det svårt att tänka sig dem som mat – och det är en del av oss. Vi tenderar att bry oss lite mer om djur som är gulliga och fluffiga än slemmiga molusker osv. Vi graderar hela tiden av olika skäl. Religiösa diktat är en sak – men detta är psykologin bakom det hela – att vi har förmågan att gradera djur i världen som mat eller icke-mat, oavsett hur de egentligen smakar och mest kopplat till hur de ser ut och hur länge vi umgåtts med dem personligen.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s