Teodicéproblemet är ett olöst problem

Om man tror på en gud, egentligen hur vag och liberal denna tro än är, så bör man också tro att denna gud har haft en roll i en skapelse av allting. Oftast är det tom tron på att saker måste ha skapats, som stärker tron på en gud och inte tvärtom. Väldigt få ”gudstroende” vill utesluta guden helt från skapelsen av allting.

Men först, innan vi går vidare, måste vi resa in i guds skapelse för ett ögonblick…

Folk går runt en vacker sommardag i en lövskog som skjuter av liv. Fåglar kvittrar, solen lyser genom trädkronorna, barnskratt höres i fjärran, en bäck porlar, vinden blåser skönt  och fjärilar flyger förbi och cumbaya-faktorn är total.

Eller en strålande vit och gnistrigt vacker midvinternatt, när man tittar upp mot skyn, ut mot rymden och ser lite av dess storhet i form av vintergatans band och tillsynes oräkneliga stjärnor Hur KAN allt detta perfekta vackra finnas utan en stor skapare bakom?

Slump? Icke!

Och det är ju här skon klämmer. På flera olika sätt och vis faktiskt. För det första låter man känslor diktera logik – dvs man imponeras av något rent subjektivt – och pga att man imponeras av något blir det lättare att tillskriva det gudomliga egenskaper än om det är enkelt. Man hänförs och låter hänförandet över något man finner obegripligt annars bli ett argument.

Det är faktiskt t om namngivet i form av två retoriska fel. Vädjan till känslor och argumentum ad ignorantiam (alltså att man argumenterar för en ståndpunkt baserat på vad man själv som debattör känner till i det). Men nog om det. Det jag tänkte fokusera på var just hur selektiv man är.

Det är vackert i skogen säger man när man tittar på blomman. Fågelungen som precis dött av att grenen den satt på brast och som nu ligger och ruttnar under blomman är i regel sällan lika uppskattad estetiskt – men ändock precis lika närvarande och lika naturlig och lika viktig för livet i skogen trots att den stackars lilla fågeln aldrig ens fick känna hur det var att flyga. Dess uppgift var att bli maskföda kan man säga. Det samma gäller den slemmiga rötan som fick grenen att ruttna. Dess uppgift är att… ja… slemma ihjäl levande träd. Jätteviktigt det med säkert, om än lite svårare att sätta in i ett ekosystem.

När skapelsetroende tittar på människan och ser hur perfekt hon är, så tittar de inte under blommorna så att säga. Lika lite som de ser den ruttnande fågelungen ser de egentligen inte cancer, virus, genetiska medfödda defekter, bakterier, sår, utvecklingstörningar, demens, blödarsjuka osv.

Kanske för att de faktiskt ser dåligt och har glömt glasögonen (oh the irony). Men mest troligt för att de på något märkligt sätt och vis inte ser bristerna som en naturlig del av allting. Människan är i deras värld alltid perfekt och alla dessa ting är undantag som man på något märkligt sätt liksom stoppar undan i medvetandet – lite på samma sätt som KG Hammar sa att man inte ska försöka rationellt beskriva gud, för då blir det genast fel. Dvs mystiken måste finnas och i den kan man gömma felen som talar emot skapelsen. KG sammanfattar därmed så tydligt att troende VÄLJER en skygglapp, men det ursäktas med att det inte helt enkelt går…

Det är ju här som det verkligen blir svårt för oss som är ateister att acceptera skapelseförklaringen. När de som förespråkar den så medvetet plockar russinen ur kakan och målar upp rena propagandabilden av allt som något perfekt, likt det var gjort av Leni Riefenstahl i en propagandafilm för tyskars förträfflighet – bara med lite mindre bismak av fascism. Eller ja… inte så mycket mindre egentligen. En titt i valfritt verk av en kreationist som försöker beskriva människan och inte är det scolios-sjuka arabiska Ali sju år som illustrerar ett exempel på ett barn – utan istället är det ett skrattande friskt oftast ariskt barn som smilar sönder bilden med ett colgateleende.

Det vetenskapliga perspektivet kan liksom inte blunda för det faktum att ungefär hälften av alla människor någon gång under sitt liv drabbas av cancer. Alla kommer inte hinna bli sjuka av det, utan man dör av annat i stället – men det där med konkreta brister i vår konstruktion är liksom en del av vardagen.

De som försöker sig på att förklara bristerna målar upp märkliga bilder där allt för det första har blivit sämre och sämre sen skapelsen – och detta helt orsakat av människans egna val.

Det absurda här blir att man försöker förklara och bevisa ett påstående om skapelsen enligt biblisk modell – med bibeln som enda bevis för påståendet om en allt mer försämrad värld.

För i bibeln levde de första människorna länge och väl – sjukdomar verkar inte direkt ha kuvat den 900-årige Noak så att säga. Och med bilden av genetiska supermänniskor – vars alla brister sen har ökat genom generationerna pga våra val – har man sin bild och förklaring tryggad.

Det här faktum att tidigaste formerna av människor för det första levde bara en bråkdel så länge som vi gör och faktiskt dog lika mycket som vi gör av cancer – enligt alla riktiga bevis som finns i frågan. Ja det väljer man att strunta i. Det måste man välja att strunta i – för annars går inte kalkylen samman.

Och det är också det intrycket jag fått i flertalet samtal med både liberala kristna och fundamentalister. Fundamentalisterna vägrar öht ta till sig problemet med att en perfekt skapelse inte kan styrkas av vetenskapen – de gör allt vad de kan för att fokusera på det fina hela tiden. De mer liberala – ja de verkar helt enkelt bara ducka frågan istället. De låter inte gärna tanken problematisera alla brister skapelsen har djupare än ”människans eget val”.

Hur människor kan orsaka att dinosaurier kunde dö av bencancer, eller att människodödande jordskalv plötsligt kan uppstå på platser som varit tektoniskt lugna så länge Homo sapiens öht existerat – det verkar man inte riktigt vilja kännas vid. Nej tydligen är vi alla medfödda med förmågan att kunna se tex seismologiskt olämpliga platser. Coolt eller hur? Synd att man inte lär sig det när man pluggar geologi!

Skämt åsido, en del fundamentalister försöker istället se alla problem och elände som vi inte själva orsakat direkt – som något vi istället då orsakat indirekt. Gud – denna hjälplösa gestalt – tvingas tydligen straffa oss med jordskalv tex.

De mer liberalt sinnade kan givetvis inte köpa förklaringen med en gud som aktivt skulle försöka ta död på oss med jordskalv. Nej istället dyker då helt sanslösa teorier upp där mänsklig aktivitet skulle vara orsaken till att tektoniska krafter som motsvarar energin i miljontals atombomber sker.

Dvs felet blir fortfarande vårt! Skit i kalkylerna om vilka energier det handlar om! Människan är fylld av brister och gud är felfri – alltså måste vi vara orsaken även om det blir svårt att göra en orsak-verkan-koppling! Tankarna går öht inte djupare in på det verkar det som.

Som sagt. Det här med att folk som inte är troende på högre makter finner alla dessa idéer och lösningar som förklaringar på vad som egentligen bara är en massa varianter på Teodicéproblemet som minst sagt undermåliga och att de som tror på nödförklaringarna inte riktigt har tänkte speciellt djupt eller objektivt i frågan – det förblir liksom ett faktum här.

En ateist som tittar på den gröna skogen kan – hör och häpna – också njuta av dess skönhet lika mycket som den skapelsetroende, men blundar inte för att den under ytan döljer oräkneliga exempel för vad som faktiskt är bevis för slump och evolution – där omständigheter bortom någons kontroll eller ansvar gör att inte minst allt levande hela tiden måste försöka anpassa sig och med det sker hela tiden genetiska brister. Det är en farlig planet i ett farligt kosmos där livet hänger på en skör tråd – konstant under förändring – och konstant då fylld av icke-designade lösningar som aldrig funkar perfekt – eftersom alla sorters nischer, där perfektion skulle kunna uppstå evolutionärt så småningom, alltid försvinner. De arter som överlever länge är istället de som inte är nischade utan istället är lite halvdana på allting.

Inte ens i de fall då livet lycka nischa sig till en till synes perfekt konstruktion under lång tid är den det. Hajar som inte förändrats nämnvärt genetiskt på hundratals miljoner år är inga perfekta skapelser de heller och evolverar faktiskt de med. De må ha gjort sig av med de största riskerna för t ex cancer och vara brutalt skickliga predatorer, men en dramatisk naturlig förändring av deras habitat är något de inte kan hantera de heller. Således lever ingen art totalt oförändrad i all evighet.

Över allt det här har vi den där berömda godheten hos Gud. Jag måste ha en radikalt annan uppfattning vad gott är än Gud och kristna, eftersom i min värld blir varken verkligheten som den faktiskt är bortom de troendes propagandabilder av den perfekta skapelsen speciellt god, och framförallt inte utan den heller. En god Gud som låter barn födas med tarmarna på utsidan av kroppen och som sen skyller sina extrema brister som genetisk ingenjör på oss TROTS att det inte orsakas av något vi gör? Det är varken logiskt eller ens sympatiskt. Det är otrevligt dumt.

Om Gud är alltings skapare, då måste gud även skapat alla brister – annars är gud inte alltings skapare – utan det finns fler aktörer.

Människan har inte uppfunnit cancern, den fanns långt innan det gick några primater på Afrikas savanner ens. Människan kan inte skapa plötsliga oväntade jordskalv, vulkaner, asteoridnedslag. Människan kan skapa väldigt mycket idag och skulle kanske t om kunna utrota sig själva och en stor del av planetens liv om vi verkligen försökte, men så där allsmäktiga är vi inte.

Det intressanta är att ju mer sekulariserade och frånvända gud vi blir, desto mer lägger vi fokus på att förbättra alla dessa brister och inte bara göra domedagsvapen av allt vi uppfinner.

Forskare som skiter i det kvasietiska påståendet att ”man inte ska leka gud” försöker ta fram mediciner som just korrigerar alla de medfödda fel vårt släkte har som orsakat så mycket onödigt lidande. Vi tar virus, (som ofta orsakar cancer) och programmerar om dem till att döda cancerceller. Ja inte just samma sorts virus, men vi vänder iaf på steken och nyttjar en plåga som Gud alltså ska ha skapat för ett gott ändamål istället. Vi gör det bättre än gud och så har vi gjort sen vi lärde oss gå med käpp när kroppen sviktade, bära glasögon när synen var svag redan som barn, eller nyttja mediciner för att bota eller lindra sjukdomar. Hela tiden förbättrar vi skapelsen.

Teodicéproblemet kvarstår. Förklaringen på hur Gud kan vara god och allsmäktig samtidigt som världen är som den är står utan hållbar förklaring från de troende. Ja förklaringarna finns som sagt och fokuserar nästan uteslutande på att Gud på något märkligt sätt inte har ansvar för illdåd som vi själva gör mot varandra och naturen. Bortsett från att det är som att säga att Findus inte har ansvar för hästköttet i sin lasagne när de är skapare för att vi själva kan välja vad vi äter är det också att tillskriva oss egenskaper vi inte har över naturen. Vi kan inte orsaka jordskalv som utplånar städer. Vi kan heller ej ens förutse alla sorters katastrofer som kan ske. En kristen sa till mig att gud gav oss hjärnan att förstå att vissa platser är olämpliga att bo på. Synd bara att det inte alls är så att ens en seismolog kan förutse var alla jordskalv som kan döda oss kan ske – än mindre en romare som bodde vid kanten av berget Vesuvius 2000 år innan vi ens kunde stava till läran om seismologi och geologi.

Nej att skylla skapelsens alla brister på människan – för att rädda undan gud från ansvar är antingen direkt okunnigt, direkt förnekande eller direkt fånigt.

Den enda rimliga förklaringen som finns är att gud varken är god eller kan ha skapat något av detta som något så primitivt som en slättlandsapa från Afrika av släktet Homo sapiens sen kan göra bättre… Och då finns det ingen anledning att dyrka denna gud öht. Och med det heller inget skäl att tro att guden finns längre och att alla de ”tecken” du sett som fått dig att tro och försöka få in en perfekt gud i en extremt operfekt skapelse – faktiskt kan förklaras mycket enklare än att de skulle vara ett bevis för att guden fanns.

Teodicéproblemet är uppskattningsvis det främsta enskilda orskaken till att folk som trott på den allsmäktige, goda skaparen, tappat sin tro genom alla sekler. Vem vet, kanske är det skälet att en trött gammal påve nu också vill gå i pension?

På temat religion i dagens tidning:
AB SvD Exp Dagen 

6 thoughts on “Teodicéproblemet är ett olöst problem

  1. Som före detta ateist var detta intressant att läsa. Jag har dock ett par invändningar:

    ”Det är faktiskt t om namngivet i form av två retoriska fel. Vädjan till känslor och argumentum ad ignorantiam (alltså att man argumenterar för en ståndpunkt baserat på vad man själv som debattör känner till i det).”

    Det finns problem med att kalla det för retoriska fel.

    1. Vädjan till känslor är faktiskt vårt enda skydd mot Humes problem, som visar att vi inte kan bevisa kausaliteten.
    För lite mer info kolla http://sv.wikipedia.org/wiki/Hume (Avsnittet Kunskapsteori och metafysik),
    Att säga att någon är irrationell för att hen tror på Gud för att ”det känns så”, måste vara likställt med att säga att någon som tror på kausalitet är irrationell. Bara för att 100% av jordens befolkning tror på kausalitet innebär det inte att trosuppfattningen är mer rationell. (Det var inte mer sannolikt att Gud fanns när det fanns en större andel troende, eller hur?)

    Att hänvisa till sunt förnuft och liknande håller givetvis inte, eftersom det sunda förnuftet inte är rigitt. Man måste efter många om och men acceptera att man tror på kausalitet för att ”det känns så”.

    2. Argumentum ad ignorantiam

    Från wikipedialänken du försåg oss med kan kan vi läsa att ett påstående har fyra(!) möjliga sanningsvärden.

    (1) true, (2) false, (3) unknown between true or false, and (4) being unknowable (among the first three).

    Det krävs inga stora kunskaper i logik för att bevisa att såväl (3) som (4) även kan falla under (1) och (2).

    Enkelt formulerat: Låt oss anta att det är principiellt omöjligt att veta vad som hände innan Big Bang. Alla påståenden om tiden innan Big bang faller då under (4).
    Jag påstår nu följande:
    ”Innan Big Bang fanns planeter.”
    Oavsett om det är ovetbart så är det antingen sant eller falskt. Antingen så fanns det, eller så fanns det inte planeter innan Big Bang. Det faller alltså under antingen (1) eller (2) och under (4).

    ”A eller icke-A” är en logisk tautologi, alltså något som alltid är sant.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Tautologi_(logik)

    Låt oss applicera detta på Gud.
    Antingen finns Gud, eller så finns inte Gud.

    Att man antar lagen om det uteslutna tredje när man diskuterar Guds existens är ganska naturligt.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Lagen_om_det_uteslutna_tredje

    Att kalla lagen om det uteslutna tredje, alltså en av grundpelarna i logiken, för ett retoriskt fel är inte särskilt taktiskt om man vill framstå som en förståndets riddare.

    Vad gäller Teodicéproblemet så är det ganska enkelt att lösa det. Voltaire ironiserade över allt ont i världen, genom att låta den religiöse läromästaren Pangloss kalla den för ”Den bästa av världar” i den underbara romanen Candide.
    Hur kan denna värld, med all sin ondska, vara den bästa av världar? Jo, för att den är den enda av världar. Den enda värld som kan existera.

    Att kräva av Gud att göra en annan värld (till exempel en utan cancer), är alltså som att kräva av Gud att rita en rund kvadrat, vilket ingen skulle få för sig.
    ”Gud är inte allsmäktig för Gud kan inte rita en rund kvadrat” är ett påstående som få skulle se som en relevant invändning till gudstro.

    (Givetvis finns här en massa rimliga invändningar att göra, men för att besvara dessa måste jag bli så infernaliskt teoretisk)

    Denna förklaring är inte attraktiv för de flesta religiösa eftersom den inte är kompatibel med fri vilja, i alla fall inte såsom vi förstår begreppet. Fri vilja är en central del i de flesta religioner. Logisk stringens är det inte. Därför är det bättre att ha en förklaring som inte är logisk än en som ifrågasätter fri vilja.
    Den förutsätter givetvis även strikt determinism, något som få troende vill acceptera.

    Teodicéproblemet är inte olöst. Det är bara få som vill acceptera konsekvenserna av lösningarna.

    • Japphan: Tack för dina svar. Inte oväntat kommer jag nu besvara dig eftersom jag inte tyckte du hade många rätt öht. Inga alls faktiskt. Man kan ju inte låta trams gå helt obesvarat och därmed kommer min ton bli därefter.

      Som före detta ateist var detta intressant att läsa. Jag har dock ett par invändningar:

      ”Det är faktiskt t om namngivet i form av två retoriska fel. Vädjan till känslor och argumentum ad ignorantiam (alltså att man argumenterar för en ståndpunkt baserat på vad man själv som debattör känner till i det).”

      Det finns problem med att kalla det för retoriska fel.

      1. Vädjan till känslor är faktiskt vårt enda skydd mot Humes problem, som visar att vi inte kan bevisa kausaliteten.
      För lite mer info kolla http://sv.wikipedia.org/wiki/Hume (Avsnittet Kunskapsteori och metafysik),
      Att säga att någon är irrationell för att hen tror på Gud för att ”det känns så”, måste vara likställt med att säga att någon som tror på kausalitet är irrationell. Bara för att 100% av jordens befolkning tror på kausalitet innebär det inte att trosuppfattningen är mer rationell. (Det var inte mer sannolikt att Gud fanns när det fanns en större andel troende, eller hur?)

      Att hänvisa till sunt förnuft och liknande håller givetvis inte, eftersom det sunda förnuftet inte är rigitt. Man måste efter många om och men acceptera att man tror på kausalitet för att ”det känns så”.

      Jag har inte hänvisat till sunt förnuft. Halmgubbe. Men jo vi kan visst visa kausalitet. Vi gör det hela tiden genom vetenskap i vetenskapliga frågor – något som gör sig extra tydligt och enkelt i naturvetenskapen. Att påstå att vissa frågor ”inte hör hemma där” är inte att hitta exempel på något olösbart, det är att skapa retoriska lekar utan mening. Det är ett cirkelresonemang att påstå att gud inte går att analysera likt annat, eftersom gud är gud. Ett cirkelresonemang jag öht aldrig tänker acceptera eftersom det är meningslöst pladder. Och om gud blir meningslös, då betyder gud lika lite som sdöfkj4&asdöfj. Och att försöka bevisa guds existens genom sk nonkognitiva resonemang – det är rappakalja i bästa KG Hammar-manér.

      2. Argumentum ad ignorantiam

      Från wikipedialänken du försåg oss med kan kan vi läsa att ett påstående har fyra(!) möjliga sanningsvärden.

      (1) true, (2) false, (3) unknown between true or false, and (4) being unknowable (among the first three).

      Det krävs inga stora kunskaper i logik för att bevisa att såväl (3) som (4) även kan falla under (1) och (2).

      Enkelt formulerat: Låt oss anta att det är principiellt omöjligt att veta vad som hände innan Big Bang. Alla påståenden om tiden innan Big bang faller då under (4).
      Jag påstår nu följande:
      ”Innan Big Bang fanns planeter.”
      Oavsett om det är ovetbart så är det antingen sant eller falskt. Antingen så fanns det, eller så fanns det inte planeter innan Big Bang. Det faller alltså under antingen (1) eller (2) och under (4).

      ”A eller icke-A” är en logisk tautologi, alltså något som alltid är sant.
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Tautologi_(logik)

      Innan Big Bang? Vad är det för meningslöst exempel att använda. Det finns inget innan Big Bang. Jag kan öht inte diskutera något så totalt osammanhängande.

      Låt oss applicera detta på Gud.
      Antingen finns Gud, eller så finns inte Gud.

      Att man antar lagen om det uteslutna tredje när man diskuterar Guds existens är ganska naturligt.
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Lagen_om_det_uteslutna_tredje

      Att kalla lagen om det uteslutna tredje, alltså en av grundpelarna i logiken, för ett retoriskt fel är inte särskilt taktiskt om man vill framstå som en förståndets riddare.

      Trams. Det är det ingen som gör här. Halmgubbeargument. Gud KAN bara finnas eller inte finnas. Gud kan inte kanske finnas lite grann. Sen kvittar det fullständigt om det är omöjligt att veta eller bevisa det ena eller det andra pga praktiska problem. Gud som variabel som existerar måste lyda under samma saker som styr alla variabler och Gud börjar inte finnas bara för att jag inte kan bevisa det ena eller det andra eller att det tredje eller fjärde resonemanget kan appliceras. Däremot får vi en ”luckornas gud” här i sånt, vilket är totalt oacceptabelt. Att öht antyda att Gud blir möjlig, bara för att Gud inte är omöjlig eller möjlig att få vetskap om – är inget en vettig logisk människa kan eller bör ta till sig. Alltså måste man resonera utifrån känslor alena för att få det att fungera som en luckans gud. Logik existerar öht inte med den mystiske Guden. Även agnostiker är antingen teister eller ateister – oavsett synen kring bevisförmågor.

      Och det är framförallt öht inte alls det jag diskuterade. Jag talar om när något blir sant för en individ, baserat helt på vad en individ känner till i situationen – där individen inte tar hänsyn till att det finns MER vetskap än individen känner till. Dvs den har inte alla variabler. Rent konkret: Eftersom individen inte kan förstå hur något den ser som perfekt kan uppstå ur en slump, så måste det vara en sanning som gäller alla enligt individen – trots att det finns förklaringar som individen inte känner till. Det är argumentum ad ignorantiam i sammanhanget, inte ”guds existens”.

      Vad gäller Teodicéproblemet så är det ganska enkelt att lösa det. Voltaire ironiserade över allt ont i världen, genom att låta den religiöse läromästaren Pangloss kalla den för ”Den bästa av världar” i den underbara romanen Candide.
      Hur kan denna värld, med all sin ondska, vara den bästa av världar? Jo, för att den är den enda av världar. Den enda värld som kan existera.

      Nej. Det finns inga lagar eller faktum som säger att det måste finnas cancer i människor. Cancer är ett resultat av virus, naturliga mutationer och cellskador och att vi är en organism mottagliga för sådant på genetisk nivå. Ditt resonemang är faktiskt farligt anti-intellektuellt. Det är sånt som får människor att sätta sig ner nöjda, och tro att saker inte kan ändras, som bevisligen kan ändras. Cancer blir guds vilja om man får för sig att den är oundviklig.

      Att kräva av Gud att göra en annan värld (till exempel en utan cancer), är alltså som att kräva av Gud att rita en rund kvadrat, vilket ingen skulle få för sig.
      ”Gud är inte allsmäktig för Gud kan inte rita en rund kvadrat” är ett påstående som få skulle se som en relevant invändning till gudstro.

      Va, hahaha! Kan vi inte kräva av en allsmäktig god skapare att vi ska en en värld utan enkla fel i sig som t om vi själva kan lösa? Vad är det för konstiga idéer som styr din världsbild? En perfekt värld är inte att begära en kvadratisk cirkel. Inte alls. Vi kan redan idag bota många cancerformer och så småningom om vi inte lyssnar för mycket på religiösa tokar som vill förbjuda forskning till höger och vänster så kommer ALL cancer kunna botas och troligen också vaccineras mot precis som man idag kan med tex livmoderhalscancer. Dvs utplånas ur existensen genom att vi skapar en bättre värld än den ”gud gav oss som du tror var den enda möjliga” med en felaktig koppling till den retoriska leken kring omöjligh”elett processen med framgång.

      Alltså är en värld utan cancer faktiskt möjlig. Din koppling till kvadratiska cirklar är direkt absurd och har inget alls med något att göra. Men påminner onekligen väldigt mycket om hur reaktionära alltid resonerat: ”Det här är guds skapelse, den är perfnte ändra på, försök inte ens”.

      Jo det är ju precis det människan kan göra. Vilket då leder in på det rimliga ifrågasättandet av att öht tro på den perfekta skapelsens existens.

      (Givetvis finns här en massa rimliga invändningar att göra, men för att besvara dessa måste jag bli så infernaliskt teoretisk)

      Nej du, försök inte slingra dig. Jag har 12 års högskola i ryggen. T om filosofi och religion har jag hunnit med. Jag klarar nog av allt du har att komma med, så länge det är betydligt mer logiskt och relevant än det du hitintills kommit med. Man behöver inte alls bli ”infernaliskt teoretisk”. Det räcker med att man inte hittar på tramsargument som saknar verklighetsgrund (eller t om är halmgubbar) så är problemet kring den klantige skaparguden som antingen inte kan eller begriper eller vill skapa en perfekt värld utan enkla fel – ett evigt faktum.

      Teodicéproblemet är inte olöst. Det är bara få som vill acceptera konsekvenserna av lösningarna.

      Jo Teodicéproblemet är definitivt fortfarande 100% olöst, men visst, det finns många totalt värdelösa lösningar som inte löst något mer än för folk som inte tänkt efter så mycket eller som accepterat den meningslösa nonkognitiva förklaringen på gud likt liberalteologin tex gjort för att slippa djupdyka och krascha i frågan. Med en ”mystisk gud” slipper man förklara det hela i ”banala” logiska termer som ”förminskar gud” (Citat KG Hammar). Synd bara att det resonemanget i all sin filosofiska fikonprakt hör hemma i sandlådan egentligen. Men så är det ju med förvånansvärt mycket filosofi och teologi – det låter mer komplicerat än det faktiskt är😉

      Prova svara på frågorna kring den perfekta skaparguden utan några nonkognitivistiska resonemang istället – eftersom de per definition är trams. Och lägg ner påståendet att en perfekt värld är en kvadratisk cirkel – en perfekt värld är en perfekt cirkel eller en perfekt kvadrat givetvis – inte en mental kullerbytta med omöjliga retoriska lekar för sandlådefilosofer som bara slösar bort min tid.

      JAG själv kan bättre argument för varför det kan finnas cancer och en perfekt skapare av allt än så där…

  2. Men hur skulle en perfekt värld av absolut godhet se ut? Det skulle ju inte finnas det minsta utrymme för förnyelse, variation eller fri vilja. Skulle väl i så fall närmast vara nirvana…

    ”vi vänder iaf på steken och nyttjar en plåga som Gud alltså ska ha skapat för ett gott ändamål istället”
    Utmärkt, se där nyttan av prövningar!

    • En perfekt värld är givetvis något i allra högsta grad utopiskt och även subjektivt. Men när det kommer till enkla brister, som inte direkt skapar nirvana bara för att de försvinner, likt cancer tex hade de gärna fått försvinna.

      Fast nu var det inte poängen med diskussionen – vad som är en perfekt värld eller hur den skulle vara – poängen är endast att religiösa beskriver den skapande guden som perfekt och allsmäktig, och då blir fel som vi kan ändra på märkliga i sin existens. Framförallt är ju poängen följande: De tyder på att det knappast kan finnas en intelligent skapare eftersom man med intelligens kan skapa en bättre lösning.

      • Fast även en perfekt och allsmäktig Gud kan ju ha valt att skapa en värld full av problem och prövningar. Hur utvecklande skulle det egentligen vara att ha en allseende curlingförälder? Hur skulle allmän godhet uppnås utan att inkräkta på den fria viljan? Hur skulle familjesituationen se ut med en livslängd på 900 år?

      • Poängen är att vi kan ändra på alla dessa ”brister” och därmed måste vi också ta itu med den nya värld det kommer leda till. Sk ”klinisk odödlighet” sägs ligga runt om hörnet eftersom vi trots allt är både ålderns gåtor på spåren, men även på väg att kunna hantera de flesta sjukdomar. Just nu lever tex den förste på Jorden som kommer nå 200 års ålder.

        Det gör att alla de brister som fanns i ”guds skapelse” var gjorda att överkommas – och då kan man ju fråga sig hur en god gud kunde tycka det var ok att låta alla lida på vägen?

        Den där känslan av onödigt lidande är det som står i centrum för problemet. Onödigt eftersom om vi kunde övervinna det, så borde den allsvetande guden ha känt till att vi skulle göra det och besparat oss och miljarder människor en massa dödligt lidande helt i onödan.

        Det här med ”en plan” är dåligt som ursäkt för den som drabbas och dör på vägen mot planen… Om guden har en plan som innefattar att miljarder ska dö i plågor i onödan på vägen, så kan man iaf utesluta ”god” ur beskrivningen på Gud som skaparen av allt ganska snabbt och enkelt.

        Den som är god plågar inte någon – oavsett plan och mål. Så enkelt är det.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s