Lite rosa moln skadar inte i grådasket

Cynism, där man inte riktigt kan låta andra uppskatta något, eftersom att man själv ogillar det av något skäl är inte speciellt kul att uppleva alltid som just drabbad av en cyniker. Jag börjar själv allt mer och mer ogilla när andra ska spy galla över något man själv gillar av div bittra skäl.

Jag hatar något och måste berätta det för andra så att de inte tycker lika mycket om det de heller.

Bittra glädjevampyrer alltså. Det handlar inte om att alla måste gilla allt, men att om man ogillar något så är det inte nödvändigt att tvunget berätta det för världen hela tiden. Om man inte är övertygad om att det är något olämpligt som borde bekämpas såklart. Men man ska givetvis då sätta det i perspektiv – och tänka efter innan munnen börjar skvala.

Är kvinnlig omskärelse något värt att bekämpa och såra andras känslor för och skita fullständigt i vad man säger? Ja. Är synen på preventivmedel hos katoliker ett jälva mög? Ja absolut. Kan man håna muslimer, kristna, judar, hinduer som ser sig som drabbade av ateistiskt förtryck i världen? Ja verkligen… för helvete liksom.

Är ”överskattat” julfirande något att bitcha om för alla för att man själv hatar julen? Nej. Är det tufft och bra och får vi en bättre värld av att dissa dansbandsmusik? Nej. Måste jag håna dem som vill ha kostymklädsel på sin nyårsfest för att jag själv aldrig skulle ha slips på mig frivilligt? Nej faktiskt inte. Så länge ingen hånar mig för mina val, behöver jag inte håna dem för deras heller i dessa små vardagliga ting.

Proportioner. När du tvunget ska dissa något, fundera på vilka som gillar det och om det är värt priset att håna dem för det.

Som skeptiker och naturalist är det väldigt lätt att bli cynisk kring allt trams som styr världen och folk. Och det spiller ofta över på tramsiga småsaker där jag inte nödvändigtvis är ”känslig” nog för vad andra kanske tycker i frågor där jag själv inte egentligen kan motivera min cynism i proportion till det jag dissade. Jag är ofta som en full, sjövild, kåt elefant i en glasaffär mer än den avhållsamme stoiske ninja jag önskar jag vore.

Men jag ska försöka att bara bemöta det rationellt och försöka bekämpa bittra tankar kring småsaker. Om inget annat så mår jag bättre själv. Mitt fokus skall för 2013 års bloggande ligga kring konstruktivitet och att försöka vara lite snällare. Börjar jag bli bitter och cynisk kring petitesser – så säg till.

Gott Slut och ett Gott Nytt År i förskott. Må det innehålla en lagom dos rosa (men fortfarande skeptiska och rationella) moln för eder alla.

hippie

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s