Folk som tror på det övernaturliga saknar faktiskt kunskaper om det naturliga

Hur bemöter man någon som tror på det övernaturliga? Det är inte så lätt som att ge personen en lärobok i universum, så slutar den tro på trams. Det begriper jag allt för väl tyvärr.

Nej det här är personer, som för att försvara sin fantasivärld, skapar ett mentalt försvar mot kritik, som bla bygger på idén om att kritikers kunskaper i frågan ”inte är hela sanningen” och att ”skeptikerna kring det övernaturliga inte är öppna eller mottagliga” och att ”allt kan inte vetenskapen mäta med sina instrument” och andra retoriska floskler, men ack så kraftfulla argument rent emotionellt för individen att luta sitt försvar på. De kommer helt enkelt aldrig se dig som den läromästare du skulle önska att de såg dig som. Troligen oavsett hur mycket titlar och auktoritet du har. De utgår nämligen inte alls från samma ideal eller preferenser.

”Du kan inte läsa dig till allt i dina vetenskapsböcker” säger folk som tror på spöken, mystiska energier och andar när man påpekar att det finns ett skäl att inga Nobelpristagare tror på kristallers helande förmåga, gårdstomtar eller Ojiabräden.. De bryr sig alltså föga om vad vetenskapen säger i frågorna.

Det enda man egentligen KAN säga som replik i det läget är följande:

”Hur fan vet DU vad man kan läsa sig till i vetenskapliga böcker egentligen? Har du läst det som Nobelpristagarna läst eller? Jag visste inte att du hade en gedigen forskarutbildning eller ens läst på universitet i några tyngre ämnen? Men trots det kan du alltså uttala dig om vad man kan och inte kan läsa sig till i vetenskapliga texter i frågan om andar, healing, energier och övrigt övernaturligt?” 

Svaret är ju, vad de än påstår, alltid givetvis nej. För folk som tror på trams, har också ringa kunskaper om verkligheten och också väldigt svårt att därför förstå varför de inte förstår verkligheten. En kunskapslucka skapar en annan helt enkelt. De måste försvara sin övernaturliga bild med att du som skeptiker inte förstår, trots att det kanske är exakt det du gör och inte dem. Och DET är inte lätt att få dem att förstå. Om DU förstår vad jag menar…

Det behöver inte vara frågan om byfånar nu heller och inte ens byfånar måste vara troende på det övernaturliga om de bara är öppna för att kunskap är något som existerar om allt och att alla faktiskt inte har lika mycket av den varan. Det finns nog gott om folk som saknar gedigen skolning, men som inte för den delen ersatt luckorna med tron på övernaturligheter. All respekt till de som är medvetna om sina egna luckor.

Det kan faktiskt vara frågan om folk som har ganska ok utbildning på pappret men som precis saknar de där kunskapsbitarna som krävs för att huvudet ska gå åt kritiskt tänkande istället för konspiratoriskt, dogmatiskt eller naivt sökande. Faktum är att det är svårt att ringa in vad som är luckan, bara att det alltid är frågan om luckor. Ett universellt svar på vad luckan finns existerar troligen inte. Den lär vara individuell.

Det är inte så att de som tror på något övernaturligt kompletterar en normal verklighetsuppfattning och en normal bild av verkligheten med ”lite mer”. Nej, de fyller grava luckor med sina alternativa förklaringar. Det är så det funkar faktiskt. Det märks.

Det är nämligen bara att konfrontera dem om olika existensiella, filosofiska eller vetenskapliga resonemang som krävs för en naturalistisk världsbild, så vet de inte vad dessa är ens oftast. Försök problematisera det här med önsketänkande, retorik, sökande, skillnaden mellan ett kritiskt sinne och ett som är pseudovetenskapligt istället och du kommer så småningom troligen ringa in luckan hos vem som helst.

I frågan om just det övernaturliga har det sen en märklig förmåga att vara svårt att få bort igen oavsett hur god debattör och pedagog man är.

En lucka fylld med spöken, änglar och oknytt töms inte i det lättaste laget och ersätts med annat. Hjärnan är komplex och viljan att vara öppen för att man kan ha fel är något som hänger samman med helt andra faktorer som tex stolthet och trygghet. Det är därför som gamla professorer har svårt att släppa sina teorier när nya kommer från yngre forskare, på ett liknande vis som de som trott på det övernaturliga också har svårt att släppa dessa föreställningar för en rationell naturalistisk väg. (Nu har ju inte gamla professorer fyllt sina skallar med det övernaturliga direkt, men principen funkar nog på ett liknande vis när en övertygelse skall ersättas med något för dem nytt.)

Luckor är alltså i regel aldrig helt tomma. Inte heller är de alltid öppna för påverkan heller. Det här som paradoxalt nog styr deras retorik kring oss skeptiker är just det som själva är deras största brist. Öppenheten eller mottagligheten. Det gäller inte minst när man debatterar med religiösa fanatiker. Deras kunskapsluckor är fyllda med mycket emotionellt betingat bråte och det sitter rätt stadiga lås på dörrarna så att säga. Det är varken speciellt enkelt att öppna eller städa.

De är i regel t om tränade och skolade i hur man försvarar sina vanföreställningar. Varje person som debatterat med kreationister vet t ex att du alltid möts av en enorm flod av retoriska lekar som nästan aldrig går att ta sig över om du inte väljer dina strider helt på egen hand. Det är lite av ett under om ett enda seriöst ämne kan avhandlas med dem, utan det mesta handlar om konspirationer, argument from ignorance, god of the gaps, red herrings, ämnesbytande osv osv, även när själva sakfrågor kring vetenskapliga faktum och teorier skall tas upp.

Det verkar nästan som att vissa vanföreställningar inte bara fyller luckor. De expanderar och får rot i skallen på helt absurda sätt och vis. Här är religionen outstanding, men även folk som ”bara” tror på spöken och andar kan uppvisa en imponerande motståndskraft mot vett och förnuft. För folk blir det nämligen en del av deras innersta identitet.

Jag är Maja, jag kan tala med spöken, jag har krafter som inte du har, jag är speciell och skiljer mig från dig som inte kan detta.

Luckor, vanföreställningar, trygghetsbehov i härlig symbios. Du kan få en kraftfull identitet av att tro som Maja ovan, som man genom att kritisera också kommer att kritisera personen i sig. Det här med att skilja på person och ämne är faktiskt nästan omöjligt när det kommer till tron på det övernaturliga, eftersom det hänger samman.

En sak är i a f säker. Kommer man inte i kontakt med fakta som strider mot ens världsbild och idé, så kan man heller aldrig ändra sig. Nyckeln ligger alltså alltid i att försöka bekämpa dumhet med fakta – oavsett om det sen lyckas eller ej. Och att även om man likt mig anser att de som tror på övernaturliga är mer eller mindre okunniga om verkligheten, alltid respektera deras retoriska förmågor och aldrig tro att det räcker med att ha fakta på sin sida i en debatt för att vinna. Även om det i slutändan är det viktigaste du måste ha.

Tron på det övernaturliga är ett symptom på att man har för lite av det naturliga i sig kunskapsmässigt och förståelsemässigt, eller aldrig lärde sig hantera verkligheten på rätt sätt. Luckor fylldes med idenitetsskapande tryggheter och låstes med omedvetna retoriska trick – eller i vissa fall t om medveten med skolning i hur man försvarar sin vanföreställning.

One thought on “Folk som tror på det övernaturliga saknar faktiskt kunskaper om det naturliga

  1. Gillar det där med att ifrågasätta kunskapen om det kritiserade (vetenskap etc). Ska nyttjas. Dock kan jag tänka mig att förespråkaren för magiska stenar och dylikt hänvisar till en auktoritet inom området. ”Bengt Stjärnflamma säger att vetenskap suger, så då måste den göra det”.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s