Religion och intelligens

En återkommande diskussion uppstår alltid kring huruvida ateister är mer intelligenta eller bildade än teister. Jag har vid flertalet tillfällen fått redogöra för forskningsläget i debatt, så därför skapar jag nu den här sidan som permanent inslag som man kan använda som referens i debatt. 

Det här är en känslig fråga. Ingen vill bli negativt bedömd för sin bildning eller sin intelligens. Allra minst de som kanske har mindre av varan och kanske känner komplex. Det är svårt att formulera sig här utan att man stöter sig med folk. Vissa rent ut av kanske ser det som en helt onödig sak att skriva om. Det är också en fråga kantad av dålig historia. Mycket fult har gjorts när folk har graderat varandra. Men samtidigt kan man kanske inte ignorera intressanta variabler, bara för att sådant har missbrukats i historien.

Studier av IQ dras också med en rad källkritiska problem. Förkunskaper, sociala processer, snävt urval av kriterier och märkliga utjämningar rent statistiskt gör att resultaten inte är så konkreta absoluta bevis på verklig intelligens som många tror. Men trots det visar de något som existerar och är av intresse. Ett av de bästa exemplen på att IQ faktiskt visar något relevant är att Nobelpristagare (utan speciellt många undantag) alltid har väldigt hög IQ-nivå. Det gäller faktiskt alla sorters Nobelpristagare och lite oväntat är det faktiskt Litteraturpristagarna som når högst resultat och ekonomi och fredspris lägst – men fortfarande högt över medel. Sambandet mellan IQ och reell mental kapacitet existerar alltså.

Vad gäller bildning är det inte lika etiskt problematiskt som med intelligens. Däremot finns det problem att mäta reell kvalitet som man absolut inte ska ignorera. En examen är inte alltid en examen. Det har betydelse var och vad du har läst och här kan diverse rankningar på lärosäten ge oss en ledtråd, men man måste även fundera på ämnet i sig. En examen i rytmisk dans, eller i kyrkotraditioner må ge insikt i i hur just dessa ämnen funkar, men är knappast av samma akademiska svårighet att studera som matematisk fysik eller kinesiska. Anser jag då.

Här protesterar många och säger att alla är olika bra på olika saker. Det är dock en sanning med stor modifikation eftersom svårigheten i ämnen kan mätas på flera olika sätt. Dels kan man se hur många studenter som klarar av ämnet av de som antagits, jämföra detta med deras allmänna betyg och även titta på hur studenter med examen i ett ämne klarar en examen i ett helt annat. Och då kan man se att folk som klarar matematik bra även klarar humaniora bra, men inte vise versa. Ett mönster finns och det visar sig att det är objektivt sett svårare med vissa ämnen än andra, när man tagit hänsyn till källkritiska faktorer så som redan nämnda ting, men även hur olika lärare får olika resultat hos eleverna.

Här skulle jag också kunna lista en rad personliga erfarenheter som visar på samma sak från mina egna studier, men jag låter bli.

Innebär det att all humaniora och samhällsvetenskap alltid är enklare än all naturvetenskap? Nej så enkelt är det verkligen inte. Jag vill egentligen inte alls diskutera det så här övergripande eftersom indelningen i lätta vs enkla ämnen är betydligt mer gränsöverskridande än så här. Det finns svår humaniora och enkel naturvetenskap också. Ovan nämnda kriterier visar det. Abstrakta ämnen eller ämnen med väldigt stor inlärningsmassa av fakta som är svår att ha med sig i bagaget innan studierna är svårare än konkreta övergripande ämnen som alltid är enklare oavsett om det är humaniora eller naturvetenskap. Samtidigt är ”svårt och enkelt” givetvis alltid subjektiva, hur man än vrider och vänder på saken.

Det är som sagt stora skillnader inom en ämnesgrupp också. Du kan ha massor av detaljer och termer i ett ämne som gör det svårt att lära sig, utan att ämnet i sig egentligen gör dig klokare om något. Dvs ämnet kan vara objektivt svårt för alla.

Här lider de filosofiska och teologiska ämnena stort av stora mängder fikonspråk, men kanske ibland avsaknad av reell substans i form av nya insikter och kunskaper som du kan applicera på en större förståelse av allting. Du vet inte mer om guds existens om du har en doktorshatt i teologi än om du har en John Deere-keps.

Ämnet blir alltså ett metaämne som bäst när allt funkar som det skall. Och nu talar vi helt om ämnet i en sekulär (nåja) kontext på ett riktigt universitet. Då blir teologi som bäst lite som historia, etnologi eller filosofi. Ett komplicerat ämne med massor av fakta att lära sig.

Studier i religion på ett uttalat religiöst lärosäte är däremot alltid yrkesutbildning i religiös propaganda utan riktig självreflektion, självkritik eller analys. Det har öht inget alls med akademiska studier att göra faktiskt. I Sverige finns inga uttalade religiösa lärosäten (även om kvalitén på vetenskapligheten ifrågasätts ofta även här), men de finns i andra länder och i en global debatt blir det väldigt relevant att påpeka att någon som kallar sig PhD med en examen från Texas Christian University faktiskt inte har en examen som påvisar någon reell akademisk kunskap.

Problemet är bristen på reglering. I USA går det inte alltid så enkelt att skilja dessa propagandalärosäten från de seriösa med enkla säkra kännetecken eftersom de har examinationsrätt och t om kan använda sig av snygga .edu-domäner. Allt man har är rankning och rykten och man tvingas sätta sig in i hur allt funkar – vilket förutsätter att man från början är intresserad av att få en korrekt vetenskaplig utbildning, vilket de flesta som går på sådana lärosäten faktiskt inte är. I Sverige finns det lagar som hårdare reglerar innehållets kvalitet (även om det givetvis är mer teoretiskt än konkret fungerande). I Sverige skulle aldrig en uttalad kreationistiskt universitet kunna existera. I USA finns det hundratals colleges och universitet.

För någon som granskar folks CV i Sverige kanske det kvittar rätt mycket om personen har sin examen från Uppsala eller Stockholm – bara den har sin ingenjörsexamen som man letar efter. Men så är fallet inte globalt då kvalitetsskillnaderna är astronomiska. Visst, det är skillnad i Sverige också. Även vi har rankningar av våra lärosäten som påvisar stora skillnader. Men vi har liksom inte kreationistiska utbildningar i saker som ska föreställa naturvetenskap…

Med detta i åtanke, att det finns grundläggande kvalitetsskillnader mellan lärosäten och ämnen i sig blir det jag nu skall ta upp om skillnaderna i bildning och IQ mellan teister och ateister troligen betydligt större än vad statistiken visar.

Den kan inte urskilja en dålig examen från en bra – utan när man listar skillnaderna i bildning och religion blir en PhD från MIT inte mer värd än en PhD från TCU. Trots att vi alltså nu talar om världens kanske främsta teknologiska högskola, kontra en förbenad talibanskola där allt utgår från bibelns ofelbarhet, även i naturämnena som därför är rena rappakaljan.

Så du har en PhD i Bible Studies från TCU. Jaha. Som jag och de flesta som läst på riktiga universitet och i riktiga ämnen då snorkigt skulle tycka, är det värt att torka sig i röven med och inget annat. Det är snarare så att det bara visar hur korkad du är, och inte hur bildad du är i något. Du har en imponerande titel i dumhet. Inget annat. Det bör man komma ihåg när man ser studier där ateister och teister jämförs.

En examen är inte alltid en riktig examen.

Så, är kristna mindre bildade och har lägre IQ än ateister? På individnivå finns det givetvis kristna som är mycket smartare än de flesta ateister och samtidigt ateister så dumma att de knappt kan gå och tugga tuggummi samtidigt och hamnar långt under det teistiska genomsnittet. Vi har faktiskt uttalat religiösa Nobelprisvinnare t ex. Vi har även ateister som inte klarat av grundskolan och aldrig skulle klara det heller. Det är liksom inget att hymla om att du inte blir smart, bara för att du är ateist.

Men det intressanta är inte undantagen. Det intressanta är de generella mönstren. Var folk i allmänhet hamnar som ateister och teister när man börja undersöka det hela statistiskt. Då visar det sig att de som kallar sig själva ateister (alltså inte nödvändigtvis alla som är ateister egentligen) har bättre resultat än religiösa grupper – tom när man tittar på hur de klarar av frågor om religion. Endast judar och mormoner kan mäta sig. Vanliga protestanter, fundamentalister och framförallt katoliker ligger långt efter.

Om man mäter antalet examina, även när de redan påvisade skräpexamina inkluderas så är andelen högre i sekulära miljöer och bland ateister. Här är USA ett statistiskt föredöme som faktiskt mäter allt sådant noggrant och ofta. Det syns tydligt att folk i sydstaterna och mellanvästern, i det som kallas bibelbältet är både mer religiösa och mindre bildade än sina mer sekulära grannar i kusterna där religiositeten är lägre. Men det hela undersöks även på individnivå och man får samma resultat kring bildning och religion.

Vad gäller IQ så har det inte oväntat varit lite känsligare att undersöka. Ett sätt att dra slutsatser är genom att titta på vad studiet av intelligensen hos konservativa respektive liberala människor visar. Inte oväntat är konservativa människor mindre intelligenta. Konservativa människor är också i mycket större grad religiösa än liberala – så där finns den kopplingen ifall någon inte förstod.

Men även direkta studier har gjorts där samma mönster uppdagas. Religiösa människor är betydligt mer känslostyrda än ateistiska/agnostiska som väljer mer rationella beslut. Men för att vara extra tydlig här nu: Undantag finns givetvis, jag upprepar: Undantag finns alltid.

Slutsatser 

Det råder alltså väldigt liten tvekan om att religiositet och bildning/IQ inte går väl tillsammans (även om tex den konservativa undersökningsfirman Gallup försöker antyda annat trots att deras egen data snarast visar att det är så och därtill saknar källkritiska tankegångar kring kvaliten på utbildningen).

Man ska även komma ihåg att social demografi också spelar roll när man börjar titta på det här. Fattiga har alltid lägre resultat på IQ och bildningstester än medelinkomsttagare eftersom skolning och höga IQ-nivåer kräver ekonomiska och sociala resurser och att samhället rent allmänt har en bildningspositiv syn. Det gör givetvis att rika områden i religiösa länder kan uppvisa bättre IQ och bildningsnivåer än fattiga områden i mer sekulära länder.

Nedan följer referensmaterial och vidare läsning på ämnet för den som vill sätta sig mer in i det hela. Det finns givetvis mycket mer att säga än det jag har tagit upp.

IQ/bildning och religion


Religion och konservatism

Kvalitet på ämnen

Kristna lärosäten

3 thoughts on “Religion och intelligens

    • Hej Bertil. Tyvärr inte. Det var något som jag hörde berättas för mig på en dokumentär om IQ på TV för många år sen när man just diskuterade hur många reflexmässigt tror att det var tvärtom. Jag kan inte hitta något alls om det på nätet som styrker det. Så ta det med en nypa salt. Jag blir själv osäker när jag nu inte kan styrka det.

      Å andra sidan, det lilla jag hittar om kända personers IQ tyder på att filosofer troligen uppskattningsvis har haft överlägset högst. Och många prisvinnare i litteraturklassen räknas till filosofer också, så det hela är inte helt orimligt.

      Skulle jag springa på något konkret och pålitligt i frågan, så återkommer jag med rapport. Tills dess får man ta det med en nypa salt.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s