Är det så konstigt att man bryr sig om gud som ateist?

Marcus Birro gjorde sig lite lustig över att ateister bryr sig om religion och Gud för några månader sen och han har heller inte varit den förste kristne som tagit upp det som ett argument i den eviga debatten.

Det är väldigt vanligt förekommande som ”argument” och det sägs alltid med en märkligt finurlig underton där man troligen försöker få det att låta som att man snarare förnekar gud och religionen än bara inte tror. Dvs att man egentligen är troende om man är gapig ateist…

Varför gör ni det liksom,tjafsar om gud med kristna… bryr ni er inte lite väl mycket om det för att påstå att ni inte tror?  *blink blink* *hint hint*

Därför att det berör mig såklart! Kristna vägrar ju göra religionen till en privatsak än idag och det massiva kristna kulturarvet är ju precis överallt trots årtionden av sekularisering. Och när något finns i det offentliga rummet så påverkar det alla. Svårare än så är det inte.

Vi snackar ju inte något dolt ovanligt fenomen nu. Vi snackar in-your-face-religion nu. I vissa lägen märker man inget av det alls, i andra syns det hur mycket som helst av det. Inte minst när en gammal religiös företeelse ifrågasätts. Då jävlar i det hörs kristen vrede precis överallt. T om från folk som vanligtvis inte ens ser sig som så värst kristna – utan som blandar samman begreppen konservativ tradition och religion på löpande band. Ja ni vet vilka jag menar. Bengt. 75 år i Borlänge som tyckte allt var bättre förr. Den sortens människor. Folk som älskar när man talar om ”god kristen sed” och annat liknande.

Just religion och gudar blir extra irriterande för många av oss ateister eftersom man möts av en överlägsen attityd från någon man inte riktigt tycker kan fylla dessa överlägsna skor. Här sitter någon, oftast ganska undermåligt bildad jämfört med den genomsnittlige uttalade ateisten/humanisten, och som fanatiskt vägrar erkänna att de faktiskt KAN ha fel och att deras religions Gud är en produkt av deras inre önskningar mer än något annat, och påstår att DEN personen har något att lära mig, som jag måste lyssna på, se, höra och ta del av hela tiden, vare sig jag vill eller ej? Som kanske gör att saker jag håller viktiga hindras? Och hånler pompöst därtill?

Ta bara vad som sker när religionen får makt över vetenskapen. Ta bara länder där allt från evolutionsteori, stamcellsforskning till fysik som strider mot religiösa påhitt alltså skall tas hänsyn till, eller kanske t om har företräde i besluten. I många länder är det tex allt annat än självklart att forskning på stamceller är tillåtet. Och det gäller även stamceller som tas fram på andra sätt än via embryon. Och allt motstånd mot ”ogudomlig vetenskap”  vilar på religiös grund där religionen har makt över samhället och faktiskt kan påverka i allra högsta grad. Där religiösa idéer i parlament och regeringar gör att sjukdomsforskningen hålls tillbaka årtionden från var den troligen hade varit om den istället helhjärtat hade stötts.

Just hela det här paketet med bristande ödmjukhet kring sin tro och skiten som ni kommer med skapar en ”viss” aversion helt klart.

Som om ateister är så speciellt ödmjuka då… 

Nej inte fan är vi det! Men vi kan i a f fylla de där skorna lite bättre. Inte nog med att det är sekulariseringen som står bakom 90% av alla framsteg inom forskningen, de flesta ateister är beredda att alltid vidimera sin uppfattning. Skulle gud bevisas, då är gud också bevisad. Inget snack om saken. Därför, när folk med ideal från bronsåldern och vars bedrifter för att ta oss framåt i utvecklingen har varit ringa eller inga alls, och därtill är tjockskalligt dogmatiska kring sin personliga tro, skall försöka berätta för mig hur jag som ateist skall bli för att vara en bättre människa – så finns inte riktigt den där läromästar-titeln hos er på samma sätt som ni själva tror.

Men det hindrar er ändå inte från att försöka. Och det är där ”engagemanget” kommer in i bilden från vårt håll när vi tröttnar på att få er gud upptryckt i ansiktet hela tiden. Det är därför Marcus, som vi bryr oss.

Och inte räcker det med att stänga dörren heller och bara ignorera er om vi skulle tröttna, (vilket vi oftast gör tillslut). De religiösa t om söker upp folk aktivt och knackar på våra dörrar. Och visst, det får ni såklart göra i ett fritt samhälle, men klaga inte över att jag bryr mig i frågan då heller. Du knackade ju faktiskt på min dörr och sökte upp mig med löften om sanningar och bättre moral och hade åsikter om hur allt borde vara…  Jag är ledsen att behöva säga det som förste person i ditt liv Marcus (mfl), men det är sånt andra också har åsikter om och inte nödvändigtvis tänker stå där som en gås som någon trycker majskorn ner i truten på för att göra bästa gåslevern av.

Då kan jag åtminstone få skriva en bloggtext, vilket ju är lite mindre av ett intrång på någons privata utrymme. Väldigt få ateister knackar dörr.

Överallt är den där – religionen & gud – och ingen kan ducka dess påverkan och makt, allra minst ateister – och du undrar varför jag som ateist bryr mig ”så mycket”? Prova fundera en sväng till, så kanske du begriper. Prova använd de grå cellerna till något annat än ömkliga retoriska trick och självömkan så finns det ännu lite hopp för dig att du faktiskt skall förstå varför en ateist kan bry sig om din gud och dina påhitt. Så svårt är det faktiskt inte. Man behöver inte vara ateist för att begripa det ens…

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s