Warp, Fermi, Star Trek & NASA

Nu i dagarna nåddes jag av nyheten (som egentligen är att par månader gammal) att folk på NASA har tänkt ut en möjlig lösning på hur man skulle kunna bygga en äkta FTL-motor, alltså en warp-motor som möjliggör hastigheter snabbare än ljuset för rymdfart. Folk bekanta med konceptet med warpmotorer vet att det stora hindret har varit de orimliga mängder energi som de skulle kräva för att fungera att skapa ett rymdförvrängande fält likt det på bilden ovan. Helt exceptionella mängder faktiskt. Så mycket energi att man helt enkelt inte kunde se hur det någonsin skulle kunna ens bli teoretiskt möjligt. Vi snackar den sammanlagda energin från flertalet stjärnor liksom… Så har i a f jag förstått problemet.

Det krävdes alltså inget större geni för att inse att warpdriften, så som den ursprungligen definierades, var totalt orealistisk även om vi var principen på hur den borde funka på spåren. Men sen principerna började definieras som Alcubierremotorn har det börjat ske saker med teorin. Det har med hur fältet ser ut, dess form och beteende( jag tänker inte gå in på detaljer alls, för jag är inte fysiker). Poängen är i a f att kravet på energi reduceras enormt. Och genast har warpmotorn gått från orealistisk fantasi-sf till åtminstone hypotesiskt intressant – och NASA har alltså ett team som tittar på saken.

Den har givetvis evigheter kvar till både teori och funktionella experiment, men ändå. Det stora första steget är taget mot vad som kanske, om de lyckas en dag, blir mänsklighetens största teknologiska framsteg – någonsin. För när vi kan resa från Jorden och besöka våra grannstjärnor som vi idag flyger mellan våra länder, ja då kommer det största steget i vår historia börja sen vi lämnade tryggheten på Afrikas savanner för första ggn.

Men en vän på facebook gjorde mig också varse om ett problem här. Fermis paradox. Den som säger att om nu universum hyser liv, så varför har vi då inte stött på de där flygande tefaten då? Dvs om man nu kan bygga warpdrift, så varför har vi inte fått besök från en granne?

Fermis paradox är omtvistad och en del av svaren på den kretsar bla just kring det här med att det kanske helt enkelt inte går att skapa en motor som möjliggör snabbare rymdfart än underljus. Så om vi kan bygga en, så borde andra med ha kunnat. Om det öht finns någon teoretisk sanning alls i kalkylerna på hur mycket intelligent liv det kanske finns i universum – så borde vi ha sett dem nu.

Att diskutera Fermis paradox är ett ämne värdig en hel blogg i sig. Det finns en uppsjö lösningar och problem på gåtan och en uppsjö kritik av dessa svar i sin tur också. Det är ett av de största ämnena man kan ägna sig åt inom science fiction. Så det tänker jag inte gå in på här heller. Utan jag väljer ut två lösningar som faktiskt skulle förklara varför warp-drift visst kan funka, utan att vi stött på det innan, även i ett universum fyllt av liv:

Tidsfaktorn. Vi har med någorlunda begåvade ögon tittat på rymden i ca 200 år. 50 med teknik värdig namnet. Det är inte lång tid det i ett 13 miljarder år gammalt universum. Tänk dig själv om du letar efter någon och ringer på deras lägenhet 600 000 år fKr och sen drar igen efter 5 minuter… Oddsen att någon som begrep vad den såg skulle öppna dörren var rätt liten eller hur? Att ingen har kommit förbi just nu, de senaste 100 åren då vi kanske skulle begripa vad vi såg, säger faktiskt inget alls ur ett tidsperspektiv.

Separat från detta, men även i kombination med tidsfaktorn har vi avståndsfaktorn. Även om universum hyser miljontals intelligenta civilisationer – just nu – så är universum så stort – så löjligt stort – att inte ens warpdrift gör resor över stora avstånd, från galax till galax, speciellt sannolika. En snabb uppskattning gör att jag får det till att för att resa från en sida av vår egen lilla galax till den andre, dvs 200 000 ljusår, skulle med maximal warpdrift så som Star Trek beskriver den, alltså nära 10, omkring 9.999 ta ca 20 år.

20 år. Det kan få många att tveka kring reguljära resor. Det är rimligen betraktat som en lång resa av vilken art som helst. Inte minst när man har 400 miljarder stjärnor att besöka bara just i denna galaxen så blir oddsen att vi är en hållplats väldigt liten. Och det kan vara så enkelt att ingen annan, just nu i vintergatan, kan resa med warphastigheter heller, så att besökare isåfall var tvungna att komma från en annan galax. Miljontals ljusår bort. Hundratals eller tusentals års restid med snabbaste warpmotorn…

Fermis paradox är fortfarande ett bra argument mot att vi inte stött på någon annan rymdvarelse (vad vi vet iaf), men alltså kanske inte just bara mot warpmotorns existens.

En annan sak med detta som är helt off topic är hur mitt nördiga trekkiehjärta än en gång värms av det faktum att Star Trek återigen gett oss visioner och hypoteser som sedan (kanske) blir realitet. Återigen påminns man om Roddenberrys genialiska visioner och hur han i allt från frågor om antirasism, till religion, till ekonomi, till ideologi och inte minst till teknik inspirerat miljoner människor. Visst, serien är också berömd för sina egna tekniska mumbojumbo-jargon. Men i det stora hela har det varit sekundärt nyttan. Eller som NASA själva säger:

”Generally Star Trek is pretty intelligently written and more faithful to science than any other science fiction series ever shown on television. Star Trek also attracts and excites generations of viewers about advanced science and engineering, and it’s almost the only show that depicts scientists and engineers positively, as role models. So let’s forgive the show for an occasional misconception in the service of an epic adventure.”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s