Kan snapphanar lägga ner vapnen, så kan även Hamas.

Nu blir det ännu mer Israel-Palestina. Vår tids mest utdragna och omtalade konflikt. Rätt märkligt egentligen att den är så i centrum för allting med tanke på hur få människoliv den har kostat jämfört med andra konflikter. Ca 15000 har dött, inkluderat alla krig, självmordsbomber, krypskyttar, invasioner osv mellan de två folket, (exkluderat krigen mellan Israel och övriga grannländer som trots allt får ses som separata händelser även om de givetvis är kopplade till det hela).

Men i det stora hela är det inte speciellt blodigt i kalla tal. 15000 döda i en konflikt som varat  minst sen 1948 kort räknat, men som åtminstone sen tidigt 1900tal på platsen har krävt dödsoffer på bägge sidor. Som jämförelse med andra etniska konflikter är det en av de minst blodiga. Jämför med uppmärksamheten Darfur (2002-2009 200 000+ döda) och Mauretanien (1986-92, 100 000 döda) fått i media och i FN. Eller frånvaron av uppmärksamhet dessa fått i proportion till lidandet. Än idag sitter väl en miljon sudaneser i flyktningläger där våldtäkter och skit hör till vardagen. Väldigt få ”ship to Darfur” seglar från Europa trots all vår omtanke om alla…

Man skall inte förringa offer. Men man skall samtidigt sätta allt i proportion. Och proportionerna kring hur ”hemsk” konflikten är mellan Palestina och Israel står inte i paritet till uppmärksamheten.

Lejonparten av uppmärksamheten väcks av grannländerna. Kontinuerligt. Palestinierna, som nekats medborgarstatus i flertalet av sina grannländer genom tiderna har istället använts som ett propagandainstrument av makten där som opium för arga massor.

Lägg fokus på stackars ”brödrafolk” och hatade judar så kanske ingen i hemlandet bryr sig så mycket om alla vi själva avrättar. Och tricket har med europas dåliga samvete lyckats fullt ut eftersom platshelvetet i fråga är så oerhört betydelsefullt rent symboliskt för allt och alla – inte minst oss i väst. Vi snackar ju inte Mauretaniens meningslösa öknar nu, utan en plats där Jesus och Muhammed själva yrade runt och gjorde stenar, träd och kullar till heliga platser. Platsen är sanslöst symboliskt laddad och händelser där kopplade till oss i forntid och i nutid har gjort att allt liksom hamnat på en scen, mitt i rampljuset medan enormt mycket värre konflikter har kunnat passerat utan att det ens har kommit upp till diskussion om bojkotter i FN (jämför det med de hundratals försök till bojkott som Israel mottagit).Vissa av dem är t om nästan helt okända trots tiofallet större dödstal fördelade på mycket färre år. Sett många löpsedlar om Mauretanien? Nej…

För mig är det uppenbart att fokuset på Israel-Palestina-konflikten är en produkt av två saker och två saker alena. För det första redan nämnda propaganda från länder som vill flytta missnöjda medborgares fokus bort från de egna problemen. För det andra – vanlig hederlig antisemitism där det som just sker där är bekvämt och tryggt att hata. Just judarna skall granskas lite hårdare och mer noggrant än alla andra folk. Just judarna har lite mindre rätt än andra folk att bilda en stat (jmfr tibets kamp tex). Just kring judarna, kan man alltid säga ”men..”.

Hur bildas nationer? Jo historien visar oss att med få undantag så har det skett genom erövring och våld. Det är så här länder bildas helt enkelt. Skillnaden här är att israelerna faktiskt inte har erövrat sin motståndare totalt (ännu), trots att de skulle kunna det militärt. En ny civiliserad tid med mänskligare ideal gör att bildandet av en nation genast blir mycket svårare. De flesta nationer bildades innan informationsåldern och talet om mänskliga rättigheter kom till. Väldigt få nationer har bildats de senaste 40 åren.

När man slår sig för bröstet som svensk bör man kanske komma ihåg att vårt lands historia är kantat av erövringar och förtryck av folk. Vad har vi för rätt att säga att Israel inte ska få finnas? Är vi på något sätt ett föredöme i existensiell ödmjukhet? Vad har länder, som mer eller mindre hjälpte till under förintelsen öht för rätt att någonsin säga något till Israel?

Vi har förtryckt våra ”palestinier” redan och vår rätt att säga åt judar hur de skall bilda en stat är besmutsad av vårt agerande mot dem. Vår åsikt i frågan är rätt så ointressant för dem. Det måste vi ju åtminstone förstå. Det är också det som är kärnan i israelisk politik idag bland sk hardliners. Dvs de sekulära krafter i Israel som jobbar i sionistisk riktning, utan att tala så mycket om Gud i det hela (många tror att sionister överlag är drivna av religiös övertygelse, men det är bara en liten del av sionisterna som är det, merparten gör det av helt andra skäl).

Dvs merparten av dagens israeler. Här råder en benhård uppfattning om att judar aldrig någonsin igen får låta sig styras och dikteras av Europa. För då ser man vad som sker tillslut. Dvs det är inte intressant vad vi säger. En uppfattning jag till fullo kan förstå, lika mycket som jag samtidigt kan förstå att muslimska araber i Gaza kan hata sina grannar eftersom de ”kom i kläm” mellan sionismen och sin egen arabiska nationalism som föddes under 1920talet.

Kan man förstå muslimerna, så bör man ta sig tid att sätta sig in i hur israelerna tänker också. Att låtsas som att någon av dem bör tänka som oss, kloka civiliserade västerlänningar, som ”inte dödar så många i krig numera”, är faktiskt bara komiskt korkat. Även om det givetvis ÄR så de borde tänka för att det skulle bli bättre.

En ny tid med nya värderingar gör att den mäktiga staten Israel trots allt inte har avslutat konflikten genom att erövra sin fiende totalt. Det hade de kunnat göra. De beter sig således inte lika ociviliserat som Sverige gjorde när de erövrade Skåne eller som Muhammed gjorde när han la grunden för de muslimska kalifaten genom att han och sina efterföljare krossade alla nationer som stod emot dem under sina fötter. De beter sig som man gör i informationsåldern. Drar av plåstret sakta. Velar. Gör allt värre med att inte få ett slut på det.

Israel ÄR oerhört civiliserade i sitt krig. Trots allt. Med krig och erövringars mått mätt i a f. Om de sen har rätt eller ej att föra krig, ja det är något som givetvis kräver en helt annan sorts analys. Nämligen en som tittar på vilka som erövrat vad där, vilka som vill ha fred, vilka som erkänner varandras rätt att existera och vilka som beter sig på ett pragmatiskt vis mot varandra och vilka som inte gör det utan drivs av ideal istället. Bägge sidor är här fyllda av brister, men en riktig ärlig vilja att få slut på skiten, utan att den ena sidan skall totalt förlora, den har bara Israel idag.

Och här kommer då min åsikt i frågan: Jag anser att Israel har existensrätt och att det inte alls var frågan om ett arabiskt land som erövrades av judar från resten av världen. Det bodde likväl judar som araber på platsen innan 1948 och inget reellt land existerade. Jag anser att Israel borde ta hårdare tag i sina bosättare och få dem att sluta smygerövra landområden. Upphör inte det helt, så kommer konflikten aldrig kunna upphöra (även om det på inga vägar alls är lika stor del av skulden som en del tror). Samtidigt måste det finnas en mycket större vilja än det gör idag bland muslimer i Palestina att acceptera att Israel finns där och inte kommer att försvinna. Och för att få verklig fred i området är jag av den inte helt kramgoa uppfattningen att projektet Palestina borde införlivas helt i Israel och att alla palestinier så småningom blir israeliska medborgare och integreras.

Jag tror nämligen inte på tvåstatslösningen. Jag tror att det är oundvikligt att folket, inträngda på Gazaremsan kommer att titta argt och avundsjukt på sina grannar i all evig tid och att konflikten aldrig tar slut – om ena sidan – den som har minst att förlora och mest att vinna på det – inte ger upp. Och det ÄR palestinierna som har allt att vinna på att bli en del av den ekonomiskt mycket rikare Israeliska nationen och ta del av samhället som fullvärdiga medborgare. Det är de som måste släppa på sin nationalism. För den andra sidan kommer aldrig någonsin göra det.

Jag inbillar mig dock inte att det skulle bli så enkelt. Tvärtom. Men jag inbillar mig att så småningom, om det så tar två eller tre generationer till, så blir palestinierna åtminstone så integrerade i Israel som israeliska araber är idag – och det vore en tillvaro sju resor bättre än den de har under det islamistiska förtrycket under de superkorrumperade Hamas. Låt allt ske under FNs övervakande blickar för all del. Gör om Gaza till ett FN-mandat tills det lugnar ner sig.

Man får ju inte glömma att merparten av problemen på Gaza beror på att det är Hamas som styr och förstör för folk genom en enorm korruptionsapparat. Betong från Israel går till vapenramper och raketbunkrar istället för till skolor och sjukhus. Livsmedel läggs på lager med folk svälter. Vapen köps för bistånd. Saker som skulle gå till att bygga upp Gaza till en mer välmående plats går till skit istället. Och det är inte Israels fel alls. Det ansvaret ligger helt hos Hamas och palestinierna.

Listan på skit som Hamas gör mot den egna befolkningen är ju hur lång som helst. Därtill saknar de helt intresse av att acceptera staten Israels existensrätt. Tvärtom är deras mål att staten fortfarande skall utplånas. Tror de seriöst att Israel vill öppna sina gränser för en sådan fiende? Nej de måste vilja ha fred på riktigt. Inte vinna ett krig.

Och allt de gör är att driva på hat och våldsideal och sprider extrem islamism som ett ideal. Ibland går det så långt att ur deras kölvatten bildas det ännu mer extrema grupper, som de sedan inte ens kan hålla koll på vid vapenvilor. Hur bra är det?

Dessa problem upphör inte för att staten Palestina erkänns och bildas eller för att Israel helt får stopp på alla bosättare som fortfarande försöker utvidga på västbanken (de drog sig som bekant helt ut från Gaza redan 2005 och river ofta nya bosättningar på Västbanken, så hur stor del av konflikten ÄR det egentligen längre?). Och blockaden då av vissa varor sticker ju säkert i ögonen… Det är ju inte bara Israel som har stängda gränser mot Gaza. Så har även Egypten, eftersom platsen, helt på egen hand, utan andras fel, är en problemplats idag.

Israel levererar mat, vatten, byggmaterial, el till Gaza. T om mitt under kriget nu flödade sådant in. Det är inte många ”ockupationsmakter” som beter sig så civiliserat eller hur? Jag är öppen för historielektioner om andra exempel ifall sådana finnes.

Israel är en nation som jag anser har full existensrätt och att Palestina borde införlivas in i så småningom under uppsikt av FN-trupper (det där med att släppa in FN borde Israel verkligen verkligen ta till sig. Inte för att FN är några änglar, men för att DE då får ansvaret för raketer från Gaza och inte kan två sina händer längre. En pragmatisk lösning som givetvis sårar nationalistiska drömmar hos Palestinier men som knappast gör deras vardag sämre än idag – tvärtom. Det är Israel som har den fungerande staten med demokrati och infrastruktur. Det är således givet att införlivandet skall ske in i dem (och inte tvärtom).

Det kräver eftergifter även från Israels sida. Jag stödjer på inga vägar alls villkorslöst Israel och allt de gör, men vill att det hela skall sättas i perspektiv. Perspektiv kring hur få som dött i konflikten i proportion till uppmärksamheten vi ger den. Perspektiv kring hur Israel inte bara blockerar Palestina, men även levererar dem förnödenheter, trots att de ju säger sig vilja kunna bli ett eget land.

Ingen bra eller speciellt snäll lösning att skrota Palestina frivilligt. Men den enda som funkar över tid. Tror jag.

Nu tror jag inte det kommer ske. Jag tror att konflikten fortgår tills Israel tröttnar en dag och ofrivilligt införlivar Palestina i sitt territorium med våld. Sen, om 2-300 år så kanske palestinierna, med lite tur, är lika införlivade i Israel som skåningarna är i Sverige. Men här kommer en historielektion från oss duktiga svenskar till Israel och Palestina ändå: Kan snapphanarna lägga ner vapen så kan fanimig Hamas. Går allt bra så kanske en palestinier styr Israel en dag precis som skåningar styrt Sverige. Man kan vinna mot sin fiende på fler sätt än ett. 😉

Annonser

2 thoughts on “Kan snapphanar lägga ner vapnen, så kan även Hamas.

  1. En del vettigt (perspektiven) men många (iofs oundvikliga) förenklingar och snedvinklingar. Visst finns lite antisemitism kvar men också antiarabism och fanatisk högerreligiös israeldyrkan, eller att man helt enkelt ser Israel som en del av Europa. Märkligt nog finns uppdelningen höger-vänster-uppdelningen i sympatier kvar.
    Visst kan man demonisera Hamas, men man bör komma ihåg att de sågs som ett fromt och ofarligt alternativ till det hemska PLO fram till efter det första Gaza-upproret då de övergick till militant motstånd. Förresten, har du funderat varför de trängt ihop sig just vid Gaza-remsan? Jo, det var där den israeliska framryckningen hejdades efter protester från omvärlden (dvs USA). Annars hade den fördrivna befolkningen kastats i havet.

    En stat? Du glömmer den rasistiska invandringspolitiken i Israel och apartheidpolitiken med instängda arabiska ”homelands” omgärdade av reservat och militärområden.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s