”Jag är inte antisemit, men…”

Vill man undvika att göra sig ovän med folk är följande ämne ett typiskt ämne man skall undvika att diskutera. Det stora problemet med att diskutera Israel-Palestina är att så många har en svartvit syn på skuld och orsak. Men den senaste tidens upptrappning av konflikten (som det ju faktiskt aldrig råder fred i) har gjort att lite för många omkring mig har sagt lite för naiva saker – inte minst om Israel och judar – för att jag skall låta bli ämnet.

För det första har vi ju det här med generaliseringen kring judar. Där man helt enkelt använder begreppet jude om israeler. Trots att alla israeler inte alls är judar. Trots att alla judar heller inte är israeler. Det andra är åsiktspolisen, som säger att ”ok, alla judar stöder inte israel, men de som gör det är svin. En bra jude är emot Israel”. Det tredje är hur man helt och hållet sväljer den extrema propagandabild som palestinska nationalister har spritt av skuldbörda, konsekvens och orsak och som sedan ytterligare späs på av selektiva journalister med en agenda. Det är verkligen som natt och dag att läsa en svensk tidnings rapporter om konflikten och tex en israelisk. Innebär det att jag påstår att israeliska tidningar är mer pålitliga? Nej, men de är inte mindre pålitliga än de svenska, vars källor nästan uteslutande är extremt anti-israeliska. Om du inte kan se att källkritik inte är något man kan välja att plocka fram för bara en sida, då är då väldigt subjektiv i frågan.

Men det är inte detta jag ska diskutera nu, utan vad det leder till.

Jag finner det oerhört ömkligt att folk som kallar andra för rasister och islamofober när de kritiserar religionen islam eller vad som sker i islamistiska samhällen samtidigt utan att blinka inte vill ta ansvar för hur deras hatord om israeler (fast de säger lika ofta judar eller sionister) kan leda till mycket mer elände. Inte minst med tanke på vilket bagage generaliseringar kring judar kommer med i form av en 2500 år gammal historia av antisemitism och förtryck och folkmord. Hur jävla historielösa får ni egentligen vara?

Hitler hade rätt om judarna. Så skrev en numera fd vän till mig på facebook i ännu värre och betydligt mer rasistiska ordalag. Och nej, vi talar inte om en arg palestinier nu, vars ord kan tänkas vara möjliga att förlåta i stridens hetta som aktiv part i en konflikt. Nej vi talar om en högutbildad rikemansunge från Pakistan vars relation till konflikten är lika liten som en annan har etniskt och politiskt.  Vars kommentar på facebook genererade enorma mängder ”likes” från hans lika högutbildade och rika landsmän. Alltså inte alls frågan om någon fattig grupp typer som ”inte vet bättre”. Utan folk med tillgång till internet, pass att resa var de vill, mat på bordet och lyx som väldigt få svenskar ens har. Det där med att det bara är outbildade arga unga män som dras åt talibanernas världsbild, det stämmer inte alls. Ogillandet av judar är massivt enligt alla studier.

Det är iaf så att någonstans kring 80% av alla världens muslimer har en mycket negativ bild av judar enligt studier som gjorts. 95% på ställen som Libanon tex. Liknande negativa ord har jag också sett flertalet andra – etniskt svenska eller skandinaviska – vänner uttala. Det är smått häpnadsväckande faktiskt just hur stort och vanligt det här fenomenet är.

Det är också ämnet som ingen skyldig vill kännas vid skuld. Dvs ”jag är inte antisemit.. men…”

Känns parafraseringen igen? Bra. Då kanske vi kan börja använda de grå cellerna lite mer också.

När röken har lagt sig brukar en del av dem som ö h t inte vet vad de talar om försöka förklara varför israeler/judar hatas på ett sätt som får mig att vilja plocka fram skämskudden.

Aftonblaskan skrev en synnerligen dålig artikel mitt i stridernas hetta som var titulerad ”Detta är orsaken till konflikten”. En artikel som mer än väl summerar upp hur svartvit och begränsad bild många har av antisemitismen och hur svårt många har att förstå att gränsen mellan antisemitism och antisionism i princip är obefintlig eftersom de som är antisionister har så oerhört svartvit bild av skuldbörda och så ofta väljer att tala om judar – istället för just sionister. Gnäll inte över att ni blir kallade antisemiter – för ni beter er precis som dem. Lite på samma sätt som man bör skilja på muslimer och islamister faktiskt. Något som samma personer ofta påpekar.

Att man sympatiserar med Israel eller hatar landet brukar vara kopplat till allmän ideologi. Den judiska historien handlar om allianser med kapitalismens USA och en egen historia som ofta kretsat kring att man tvingats leva på att låna ut pengar till andra som enda tillåtna leverbröd. Det judiska inflytandet i mer finansiellt rikare sektorer i samhället har således befästs som en paradox av vår rasistiska historia mot dem. Men poängen här är att judarna är kopplade till kapital och USA. Det gör dem till lätta mål att hata för folk som antingen styrs av en väldigt vänstervriden världsbild – eller en fascistisk. Bägge extrembilder bygger ju på ”vi mot dem”-attityd där rikedom ses som dekadens och korruption. Således är ju den antisemitiska historien som allra värst i Ryssland där fascistiska ideal styrde en rik överklass och denna bild av fiender sedan ärvdes av socialisterna. Tyskland lider av samma fenomen, men där tog aldrig kommunisterna makten, utan istället än mer fascistiska tankar. Kopplingen mellan antisemitism och både socialism och fascism är alltså stark historiskt sett. Den kommer givetvis inte från dessa ting, utan har vandrat genom historien sen judarna fördrevs från sitt land. Ingen gillar en flykting på sin bakgård. Allra minst kristna visar oss historien tyvärr. Den värste antisemiten av dem alla var ju Luther och hans stora roll i det hela bör inte underskattas.

Nåja, rötterna till antisemtism är stora och för långa att reda ut här och nu. Wikipedia har utmärkta artiklar i ämnet som jag länkar till sist.

Poängen är dock den att antisemitism är rätt speciellt rent historiskt. Egentligen är det den allra mest känsliga sortens rasism eftersom den lett till mest lidande och blodbad faktiskt. Endast slaveriet av afrikaner kan mäta sig i rasistiskt förtryck av etnicitet. Trots detta behandlas antisemitism allt mer och mer som om den vore en mildare form av rasism än andra sorter. Inte minst bland de som allra mest och högljutt kritiserar andra för andra former av rasism.

De talar gärna om Israel som ett rasistiskt land (trots att inga raslagar existerar och att muslimer och kristna har samma juridiska skydd som andra). Jämför det med vilket muslimskt land som helst – där raslagarna är tydliga och ickemuslimer är andra klassens medborgare – i den mån de öht finns kvar. Att miljontals judar flytt arabiska länder under de senaste 100 åren talas det inte så mycket om. Idag finns det nästan inga judar kvar alls i länder som bara för 100 år sen hade hundratusentals. Och det handlar inte om frivilligt migrerande till Israel, utan om att de drivits väck, synagogor bränts och folk mördats.

Att judarna mer än något annat enskilt folkslag har fått ta skit genom historien råder det inget tvivel om för den historiskt insatte. Endast folk med en mörk agenda eller djupa okunskaper kan påstå annat. Just därför SKA man tassa lite extra på tår kring vilka uttryck man slänger sig med i diskussioner som rör Israel.

Vid tillfälle skall jag försöka redogöra mer för varför jag stöder Israel (men knappast älskar allt de gör). Detta var mer en pik åt alla ni självgoda pompösa människor som ser er som antirasister och förkämpar mot fördomar och generaliseringar av folk, inte minst då muslimer tex, men som själva sysslar med just rasism, generaliseringar och fördomar när det kommer till judarna. Ni som inte är antisemiter, men.. har massor av skit att säga som drabbar judar.

Innebär det att jag påstår att all kritik av israel och israeler är antisemitism och att det inte är så att Israel eller israel-vänner inte ibland missbruka antisemitism-utropet för att skydda Israel från kritik? Verkligen inte. Men det paradoxala är att varje gång man kritiserar – även legitimt – Israel och israeler – tex för att missbruka skuldkänslan kring antisemitism, så spär man på hatet mot judar ”som sådana som missbrukar detta”. Och det är givetvis så att judar själva ställer till det för sin folkgrupp JUST genom att de urvattnar antisemitismen. Ingen här är helt oskyldig, men det är bara judarna som drabbas av skiten.

Vi har alltså en paradox här, som jag inte kan se en bra lösning på. Det enda man kan göra är att oavsett vad man står i frågan – alltid väga sina ord väldigt noga och se till att allt man säger baseras på hjärna och inte på hjärta.

Jag ogillar personligen religioner i allmänhet och islam i synnerhet. Men jag är också medveten om att man går på en tunn tråd hela tiden och att oavsett hur sansat jag försöker kritisera islam så spär jag hela tiden på, om än bara marginellt, problem med islamofobi. Jag vet att jag därför, när jag kritiserar måste funderar på vad jag vill säga mycket mer än jag kanske gjorde innan Breivik-händelserna som öppnade våra ögon för hur kritik kan misstolkas och missbrukas. Jag blir tvungen att brasklappa allt noga.

Det är min rätt som sekulär ateist i det fria landet Sverige att uttrycka mitt ogillande kring de värderingar som religioner kommer med. Om det så är kristendom, judendom eller islam. Men det är också min skyldighet att formulera mig så att jag inte bidrar till hat. Så vi får lite av en paradox här.

Jag betvivlar att jag lyckas ta mig runt den paradoxen – men jag är i a f medveten om problemet och önskar att folk som talar om att ”vi borde vara medvetna om sådant i fallet med kritik av islam”, började räkna in judendomen i samma andetag också.

AB SSD Dagen

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s