Att bemöta kreationister med en spydig ton

Jag har på min bloggpost om Newtonbloggaren och att jag anmälde denna fått enormt med reaktioner – överväldigande positiva och det tackar jag för.

På sistone har hans likasinnade försvarare också hittat hit. Diskussionerna har därmed snabbt kommit att handla om varför kreationism visst enligt dem visst är värt respekt och en plats i skolbänken som vetenskapligt hållbart och så en massa pladder om varför jag har fel på en nivå som mest gett mig migrän i sin enfald eftersom den är baserad på enkla fel, inte minst sk retoriska halmgubbar. (Googla om du inte vet vad det är, snälla)

Och när jag då påpekar hur trött jag är på alla jävla halmgubbar som kreationister bygger upp sin världsbild kring evolutionen, datering och fossil kring, så är det svårt att hålla god ton. Vilket rimligen inte är så konstigt, det är ju inte sakliga argument som folk kommer med, utan idiotiska argument som tar evigheter att besvara eftersom man hela tiden måste korrigera dem på vad forskningen hävdar och på vad den inte hävdar. Jag är bara människa, fylld med brister så som allt liv på Jorden är så mitt humör dyker tillslut.

Då med mina sarkasmer och spydigheter kommer som ett brev på posten självömket från kreationisterna. Jag är otrevlig i tonen heter det, vilket givetvis stämmer, då jag inte har anledning att behandla kreationister med särskilda silkesvantar. Silkesvantarna spar jag till vänner och goda debattörer, inte till folk som envisas med att argumentera utifrån halmgubbar.

Det är liksom inte det att jag inte vill diskutera ev fel i evolutionsteorin, fossilarkivet eller om datering. Jag är bara, så som alla andra, less på att behöva ägna timmar åt att först förklara vad forskningen VERKLIGEN säger i frågorna och sen mötas av personer som då redan flytt över till nya ämnen. Man kommer liksom aldrig vidare på en endaste punkt, utan allt handlar om kreationistiska halmgubbar, korrigerandet av dessa från mig och sen byter kreationisten ämne innan man öht kan börja diskutera saker på riktigt.

I förhållande till hur otroligt svinigt kreationisterna oftast beter sig, så tycker jag nog att jag beter mig i allra högsta grad med största tålamod och vänlighet. Men självinsikt kring varför kreationisterna möts av spydigheter är inte kreationisternas starka sida. Alls. De är utmärkta på att döma andra människor, desto sämre på att begripa sina egna fel. Så som sanna kristna skall vara… eller inte.

En annan detalj som kanske bör nämnas ifall någon inte begripit det: Att ha rätt i en diskussion avgörs inte på hur trevlig man är, utan faktiskt endast på hur rätt man har.

Folk som inte begriper det, ja de begriper knappast fysiken bakom radiometrisk datering, kemin bakom autokatalysatorer i kemin kring evolutionsteorin eller något annat mer komplicerat heller som de trots det har åsikter om sanningshalten kring. Men det är de för dumma för att begripa att de inte begriper. Det brukar nämligen utan undantag vara så att folk som inte begriper så mycket är de som tror sig begripa mer än alla andra, inte minst mer än vad experter och utbildat folk begriper, är dumma. På riktigt. De har begåvats med en käft och ett ego, men inget som reglerar dessa ting.

Som sagt. Kreationister bemöts trevligt av mig när de förtjänar det – och det händer ibland, även om det inte är ofta. Det är helt upp till dem själva att avgöra när det skall ske. En utmärkt början är att inte börja med halmgubbar och avsluta med ämnesbyten så fort det blir obekvämt svårt för dem att diskutera.

3 thoughts on “Att bemöta kreationister med en spydig ton

  1. Bäste Daniel!
    Jag skall försöka muntra upp Dig lite granna med följande skröna;
    1969 var jag iväg och mönstrade för värnplikten i Kristianstad och på tåget hem råkade jag bli sittande i en kupé med två unga män som varit därstädes i samma ärende som jag!
    Efter ett antal kilometers resa så framgick det med all önskvärd tydlighet att den ene utav dessa var pingstvän och den andre var jehovas vittne….
    Fridens och Kärlekens religion?….Icke sade Nicke!
    I lagom höjd med Sölvesborg bytte jag kupé eftersom jag trodde dom skulle slå ihjäl varandra där inne!

    • Härligt. Jehovas och pingstvänner är ofta mindre kompatibla med varandra än ateister och pingstvänner. Jehovas är ju inte ”riktiga” kristna enligt övriga frikyrkor.

  2. Kreationister är ett exempel på s.k. ”cranks” och utmärkande för dem är just att de tror sin egen inkompetens vara ett utslag av genialitet. Jag möter samma tendenser när jag diskuterar 2012fenomenet med new agare och pseudoforskare. Även de byter ämne när deras kunskap tryter. När det gäller maya är det inte mycket man vet och snart är man fast i en diskussion om sfinxen i Egypten, stenmonument i Ollantaytambo, osv. Kreationister är dock värst eftersom deras egen facit/sagobok har ett större ”bevisvärde” för flertalet troende.

    http://haecceities.wordpress.com/2012/01/22/2012-how-to-deal-with-cranks/

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s