När hög ålder blir meningen med livet…

Nya alarmerande rapporter visar att om man äter för mycket rött kött, så ökar riskerna för flertalet sjukdomar, så som cancer. Miljoner läggs på forskning vars syfte är att bilda oss, men vars konkreta funktion är att skrämma oss. Hela tiden är det någon ny produkt som uppmärksammas. Ibland finns det givetvis vett och logik bakom rapporterna så att onödiga gifter och liknande utesluts från vår vardag, men ofta står faran inte i proportion till hotet som med ”köttfaran”. Visst, jag kan ha fel, kött är kanske en stor hälsobov. Men det finns liksom fler aspekter än så kring detta…

Det här med stress inför vardagens alla olika faror, det dödar rimligen rätt många det med. Forskning visar oss att människor som stressar i regel förkortar sina liv. Kanske vi skulle dra ner på antalet larmrapporter och måsten som man måste uppnå om det friska livet så levde folk lite längre? Paradoxen känns minst sagt realistisk eller hur?

Fast är meningen med livet verkligen maximal livslängd öht? Ibland verkar det som att folk faktiskt tycker det idag.

Vad är poängen med att leva i 100 år om du lever en stor del av tiden i tristess och ångest kring saker som är farliga för dig? ”Nej jag ska nog inte ta en bulle till kaffet idag”, ”Jag får ta lättgrädde till midsommarjordgubbarna”, ”jag måste ut och springa istället för att ta en öl” ”jag måste göra något på semestern och inte bara sitta still”.

Jag lever hellre till 80 och njuter av livet. Jag lever faktiskt hellre till 70 och har ett kanonliv än jag lever till 110 och tynar bort på ett ålderdomshem samtidigt som alla vänner jag någonsin haft, alla som jag kunde delat minnen med kring upplevelser sen länge är döda.

Det är så få av de som blir gamla idag som får uppleva riktig livskvalitet på ålderns höst. De flesta långlevande svenskar spenderar faktiskt sina sista år på ett hem där de om de själva inte är välsignade med en demens som gör dem omedvetna om sin tillvaro iställer som mentalt friska är olyckligt medvetna om sin infantila tillvaro där folk talar till en som man vore barn och alla egentligen mest går och väntar på att man skall dö.

Nej fy fan. Hög ålder är i praktiken idag bara en massa förnedring och bitter ensamhet när barnen ”måste” komma på besök som det enda sällskapet du har kvar. Inget egenideal att uppnå alls. Ja jag vet, folk som strävar efter det sunda långa livet ser det inte så här. De tror att det de strävar efter också är livskvalitet. Men det beror på att de inte ser skogen för alla träd.

Vad är meningen med livet då? Den stora frågan som så många tydligen oroar bort sina liv med att fundera över. Ja den är givetvis vin, kvinnor och sång.

Vad annars? Frågan var liksom redan besvarad för tusentals år sen.

3 thoughts on “När hög ålder blir meningen med livet…

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s