Newtonargumentet

I dessa meningslösa diskussioner man ofta kan ha med mer fundamentalistiska kristna så kommer ofta auktoritetsdiskussioner in i bilden. Det faktum att naturforskningsvärlden innehåller en försvinnande mikroskopisk del uttalat kristna, än mindre kreationister och förespråkare av sk intelligent design ska på något märkligt sätt uppvägas av att man namedroppar ett par undantag. Det främsta återkommande exemplet här är Newton. Så vi kan ju mynta uttrycket Newtonargumentet här då och därmed vara först med något.

Det hela är kortfattat att en av fysikens största och ett allmänt välkänt universalgeni vid namn Sir Isaac Newton, var uttalat kristen, talade om skapelse – och därmed kan man vara kreationist med gott samvete.

Låt oss egalt felet med att åberopa auktoriteter för sanningar, bena ut de övriga källkritiska problemen med detta, ty där är många och stora fel att beakta med en så pass förenklad skildring av det hela som att en kreationist av idag kan sätta Newton på axeln.

Den historiska kontexten och källkritik. Newton föddes och levde under 1600-talet och 1700talets början. Det här är en tidsperiod av kyrklig ökad makt då religionskritik i princip är obefintlig i världen. Kungar är mäktigare än någonsin och sitter ofta smörjda på tronen av både Gud och påve. Det här är häxbränningarnas största tid. Det här är husförhörens tid då kyrkan för första ggn kommer hem och inkräktar på folks privatliv. Det här är också inkvisitionens starkaste århundrade med enorm förföljelse av ”kättare”. Det här är tiden då västvärlden skapas och lär sig att den kan erövra resten av världen i kraft av sin gudomligt givna överlägsenhet.

Det här är förutom allt detta även en orolig tid med religionskrig. Rena religionskrig mellan protestanter och katoliker inte minst. Lite av en våt dröm ur Rick Santorums perspektiv helt enkelt. En otrevlig tid att leva i för de flesta andra.

Det här är inte en tid att någonsin ens komma på tanken att skriva något som kan uppfattas fel. Du kunde inte i denna tid, då universitetens grundsyfte oftast var att skola folk i teologi, språk, latin och i att lyda makten ägna dig åt ska naturstudier utan att noga tänka igenom dina ordval. Så hade det varit sen 1500-talet och så skulle det vara fram tills franska revolutionen kan man säga. Offren för kyrkans intolerans under dessa dryga 300 år var många och innefattade inte minst personer som Galileo.

Så oavsett vad Newton trodde på, var det otänkbart för honom om man öht ville ha en karriär, att skriva annat än till guds ära i förord och agera kyskt och kyrkligt i livet. Det gjorde nämligen alla på den här tiden. Om du tittar i 1600talets vetenskapliga texter är de alla skrivna på ett sätt som aktar sig noga för att kritisera kyrkans världsbild. Det här faller så småningom såklart som ett resultat av sig självt under 1700talet. Men när Newton var verksam var det fortfarande norm.

Newtons personliga tro är förevigt okänd och gömd i maktmässiga förväntningar, slentrianuttryck om ”guds ära” och självcensur. Newton kan mycket väl ha varit kristen. Han var det troligen. De flesta var det i det här samhället och ateism var i princip okänt som begrepp. Det sekulära tänket trivs inte i teist-normativa miljöer. Samhällsstrukturer påverkar folk då som nu. Det är viktigt att förstå den historiska kontexten och de källkritiska variablerna kring Newton som person.

Newton var ingen kreationist. Det kan inte nog understrykas. Inte i sitt vetenskapliga arbete i a f. Dvs det som är relevant här kring hans storhet. Han arbetade i det stora hela vetenskapligt (bortsett från lite trams om alkemi) och lämnade Gud utanför ekvationerna. Hans ”starka tro” till trots så är den alltså inte relevant i sammanhanget oavsett hur äkta den var. Hans berömda lagar, dvs hans viktiga relevanta arv till vetenskapen, innehåller nämligen inte Gud i ekvationen alls! Det här är bara ren fysik och ren matte. Helt befriat från gudar och skapelse.

Om du tittar på sk intelligent design eller kreationism så skapar de (nåja) ekvationer där Gud krävs som en variabel ex istället för naturliga processer som leder till universums tillkomst så som big bang, m-teorier osv så sätter de in gud i kalkylen som en icke falsifierbar och prövbar osynlig och omätbar variabel – som man helt enkelt ”bara får tro på”. Det är något helt annat än vad vetenskapsmän och Newton gjorde. Det kvittar om man är ateist, kristen eller hindu – hans lagar går att förstå och använda ändå utan ”tro” som variabel – därför att de är vetenskapliga lagar utan pseudovetenskapliga inslag (dvs sånt som alltid kräver tilltro av betraktaren)

Det är det här som är det stora problemet med Newtonargumentet.

I likhet med Sir N är jag en bibelläsande, skapelsetroende kristen med ett stort intresse för naturvetenskap och en vilja att berätta för världen hur fantastisk dess Skapare är.

Inspirationen till den här bloggposten och citatet ovan kom från läsningen jag gjorde på den här sidan. Här har vi en naturvetenskapslärare som lite högmodigt sätter sig på samma stol som Newton i o m att han är ”skapelsetroende naturvetare precis som Newton”. Wow liksom.. var säljer de så höga hästar? Jag och mitt ego kommer på skam.

Newton är i a f hans idol enligt egen utsago. Han missar trots kännedom om Newton att Newton inte alls stöder honom i hans pseudovetenskapsförespråkande i sitt arbete och det som gjorde Newton till en viktig vetenskapsman. Newton har aldrig satt in gud i sina ekvationer – eftersom Newton gjorde inte kreationistiska arbeten (bortsett ”till guds ära-ingresser och förord till texterna då och andra privata irreletanta texter). Newton må vara skapelsetroende, men han gjorde aldrig försök att sätta Gud in i sin kalkyl och på så sätt vetenskapligt bevisa att gud och vetenskap går samman. Helt enkelt för att han nog insåg att det inte går – tillskillnad från kreationister som är naturlärare för stackars elever någonstans i Umeåtrakten… Men så är han ju givetvis lärare på en religiös friskola, och inte på en riktig läroplats. Lite som att vara professor i näringslära och sunda dieter på Marabou.

Annonser

6 thoughts on “Newtonargumentet

  1. Hjältelistan omfattar hos undertecknad namn som Newton, Darwin, Maxwell, Einstein etc.
    Men varför skulle den där Einstein tvunget blanda in en hypotetisk obevisbar storhet vid namn Gud i sina dispyter med Bohr…det kan jag aldrig förlåta honom!

    • Kjell: Han blandar egentligen inte in Gud, det är retorik i diskussionen endast. Einstein var uttalad agnostiker med en ful ovana att bildligt använda ordet ”gud” i sina brev och diskussioner. Ett vanligt fenomen är att sådana citat sen missbrukas.

  2. Daniel, tack för länken till den ursprungliga bloggaren. Jag är dock fascinerad av att han (Johannes Axelsson) öht får vara biologilärare när han uppenbarligen har enorma kunskapsluckor. Vilket i sig inte är jätteunderligt med tanke på att han verkar ha hämtat det mesta han skriver från AiG. Varje argument har monterats ned om och om igen och bygger på samma gamla missförstånd, ignorans och vinklingar. T.ex. ”finns inga mellanformer”, pff… vaddå inskränkt?

  3. Ping: Var Newton skapelsetroende bara för att han var tvungen? « newtonbloggen

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s