Myter om Kalla kriget

Har du snackat om kalla kriget och andra världskriget med en amerikan någon gång? Då blir du ofta ganska snabbt varse om vilken insats USA, på egen hand, gjorde för världsfreden.

Historiemedvetandet i USA är spännande begränsat. Men det värsta i kråksången är nog att vi inte är ett dugg bättre här i Sverige. I regel har vi samma skeva bild av historien.

Vad jag talar om? Låt mig börja med en analogi: På 1800talet lärde sig engelska skolbarn att England, genom sina kolonier spred fred, stabilitet, civilisation och allt som kan tänkas som är bra till sina kolonier. Idag, när kolonialismen i det stora hela är över, skulle nog de flesta hålla med mig om att riktigt så vacker var inte den brittiska kolonialismen.

Så här låter då den vanliga uppfattningen om USA vs Sovjet om du frågar allt från jänkare till svenskar: Idag lär sig folk att Sovjet var ett renodlat ondskefullt erövrande imperium som hade för avsikt att erövra världen med kommunism. Det hela började redan vid andra världskrigets slut, då USA inte bara räddade Europa undan nazismen på egen hand (eller nåja, med viss liten hjälp av britter med fula tänder, men helt utan hjälp av folk som t ex fransmän som bara gav sig), men även räddade oss från att Sovjets armé skulle ha erövrat allt efter att Hitler var besegrad. Det här har sedan varit status quo i politiken så att säga. Sovjet vill erövra eller bomba oss i västvärlden med kärnvapen, USA hindrar. Och sen slutade allt med att Reagan höll ett tal till Gorbatjov, där ”this wall must come down” och så krossades Sovjet av det.

Ungeför så. Nej jag vet, visst låter det stolligt. Men erkänn att du troligen någon gång ungefär skulle ha sammanfattat 1900talets historia kring Kalla kriget så… Vi är nämligen alla offer för samma förenklade bild som britterna en gång var om sin värld.

I verkligheten var det ju så här: Sovjet VAR en rätt otrevlig plats, inte minst under Lenin och Stalins tid. Men ett erövrande imperium var det inte. Lenin och framförallt Stalin hade en tanke om buffertstater. Stater som skulle bilda en buffertgräns mot den värsta fienden Sovjet hade, nämligen Tyskland. För att förstå varför Tyskland var fruktat behöver ni bara läsa på lite historia under 18 och 1900talet. Notera även att merparten av dessa buffertstater (alltså östblocket, warsawapakten) tillkom EFTER andra världskriget. De erövringar som Sovjet gjorde innan, gjordes inte minst av Lenin, som mycket riktigt hade en mer erövrande stor-rysk agenda. Stalin, han var inte ens ryss, han var georgier. Hans planer för Sovjet kretsade kring en enda sak: Paranoia. Han var livrädd för Tyskland och det är därför som han skapar sina buffertstater.

Tillbaka till andra världskriget då. Stoppade USA Tyskland? Nja, de slogs förvisso hårt på västfronten och all heder till de som stupade där, men kalla siffror visar oss att det är på östfronten som kriget avgörs och Tyskland besegras. Det är där som miljontals tyska och sovjetiska soldater stupar. På västfronten dör inga alls i dessa antal öht. De stora slagen, de avgörande händelserna – allt sker på östfronten. Det är Sovjet som med hjälp av de allierade vinner mot Tyskland, inte de allierade med hjälp av Sovjet.

Men, Sovjets tanks skulle bara ha fortsatt att rulla in över hela Europa om det inte vore för USAs närvaro. Det här är en extremt populär föreställning som jag sett folk upprepa miljontals ggr. Det intressanta med den är att den totalt saknar några som helst fakta till stöd. Inga som helst händelser i krigsslutet visar oss att Stalin ville rulla över Europa. Han ville stoppa och ta kontrollen över Tyskland som marionettstat, ja, men inte Europa. Stalin var nämligen inte alls intresserad av att låta kommunismens slingrande armar glida över världen – tvärtom gjorde han sig av med kommunister som resonerade i de banorna likt Trotskij. Han såg kontrollproblem i en värld fylld av kommunister som han inte skulle kunna hantera som despot – alltså var det ingen önskan. Hans önskan var ett starkt och autonomt Sovjet.

När Kalla kriget inleds så inleds det av USA. Det är de som gång på gång provocerar. Det kan sägas börja med kärnvapenbomberna i Japan och övergår snabbt i amerikanska militära baser överallt kring Sovjet. Du har dem i Tyskland, det dröjer inte länge innan de kommer till Turkiet. Och just kärnvapenräckvidden från Turkiet är det som verkligen sätter igång skiten. Stalin är död och Sovjet agerar nu mer utanför sina gränser än tidigare. Som respons på Turkiet sätter Sovjet planer i verket på en kärnvapenbas på Kuba. Får jänkarna stå på ryssarnas bakgård och peka med missiler på Moskva, ska ryssarna få peka med missiler på Washington via USAs bakgård.

Kubakrisen är ett faktum och USA tolererar inte Sovjets motdrag. Vi är nu närmre ett kärnvapenkrig än någonsin och det är ju inte förrän Chrustjov backar (USA var alltså beredda att starta kriget, notera detta) som krisen avblåses. Så småningom skrotas Turkietbasen i retur, men inget tyder på att det skedde innan, utan mer som en gest av god vilja efteråt.

Sen kommer ICBM in i leken och  schackmatchen är över eftersom inget behov av behov av baser nära varandras gränser längre finns.

Så småningom börjar Sovjets dåliga ekonomi också göra sig gällande. Decennier av lågkonjuktur tar ut sin rätt under 80talet och kriget i Afganistan är den verkliga dräparen av resurserna. 60talets stora militär börjar bli för dyr att hålla och Sovjet börjar vittra sönder av  sina ekonomiska problem. Det hela får ett dramatiskt avslut när Gorbatjov inför sina reformer. Han säger i en intervju efteråt att han djupt ångrar vad han gjorde. Faktum är att Gorbatjov försökte rädda Sovjet. Han ville inte alls det att Sovjet skulle falla – men hans reformer av ekonomin och inte minst öppnandet av information för medborgarna gjorde att revolten blev ett faktum och att allt snabbt, under loppet av bara några år föll. Det enda som höll samman Sovjet på 80talets slut var ju en illusion, och när illusionen avslöjades för medborgarna var det över.

Reagan? Han höll ju ett sånt fint tal… Ja, på inrådan av rådgivare, själv ville han faktiskt inte ens. Och dess verkan var totalt obefintlig. Han hade verkligen ingen som helst roll i vare sig Berlinmurens fall eller Sovjet. Det fallet orsakade sovjet helt på egen hand.

Slutsater: Sovjet är inget trevligt imperium. Alls. Men det är heller inte ett som vettlöst försöker expandera och erövra världen utan det handlar om noga utvalda buffertstater och så satelitstater som Kuba. Sovjets agerande under 70 år handlar om respons på vad man ser som yttre hot, och så ofta med rätta (USAs basbyggande). Man är ofta djupt besvärad av framväxande kommunistnationer och deras dyra behov av understöd – och inte alls lyckliga supportrar som gör vad man kan för att sprida kommunism till hela världen. När Stalins krigsarkiv öppnades återfanns inga som helst erövringsplaner för Europa. Det återfanns ett märkligt för Alaska… Och en uppsjö scenarion kring hur man skulle bekämpa ett anfall från USA och Europa. Inte ens Stalin, en av världshistoriens vidrigaste människor och själva symbolen för det hotfulla Sovjet hade alltså planer för att erövra Europa.

Dess fall beror helt på bristerna i planekonomin och misslyckade projekt. Aralsjön är ett snyggt ärr från den tidens storskaliga, men sällan fungerande projekt. Talibanproblemet idag är också ett slags ärr. Frågan är om kriget i Afghanistan får USA på fall, så som det fick Sovjet en gång.. man börjar ju undra. Det räcker väl med att USA får sin Gorbatjov som genomför fel sorts reformer, så faller kanske USA med – även om det trots allt står på mycket solidare grund.

T om kartan talar sitt tydliga språk vem det var som hotade vem.

13 thoughts on “Myter om Kalla kriget

  1. Intressant med alternativa synsätt, men jag vet inte om det är riktigt övertygande.
    Lenin kanske pratade om världskommunism, men han gav ändå Finland fritt.
    Stalin övergick mer till nationalism, men han anföll ändå Finland, liksom Polen och Baltikum. Sen kan man ju undra vad som hänt om Finland hade gjort lika lite motstånd som Danmark eller Norge, eller om Frankrike och England låtit Polen tas över…
    Visst var Sovjet avgörande för att besegra Tyskland, men vad hade de för val när de blev angripna (trots pakten)? Visst klev inte USA in förrän nära slutet, men det var ändå ett fritt val.

    • Kris08: Så värst alternativt är inte det jag skriver. Det är så här den aktuella forskningen ser på saken och undervisar studenter i historia vid svenska universitet.

      Tillskillnad från ”den andra bilden” som öht aldrig var baserad på historieforskning, utan är den bild ideologer och mindre pålästa har haft. Lite som hur det var på 1800talet med kolonialismens godhet som sagt.

      Finland var som sagt tänkt att bli en buffertstat, precis som övriga östblocket. Det lyckades delvis och de dansade ofta efter Sovjets pipa under 50-60talet.

      Frankrike och England i frågan om Polen.. var har du läst att de skulle ha ”stoppat” Sovjet från att ta över Polen? Jag är idel öra.

    • Det här är vad jag kan hitta om Polen och Sovjet anno 1945.

      Poland was the first item on the Soviet agenda. Stalin stated that ”[f]or the Soviet government, the question of Poland was one of honor” and security because Poland had served as a historical corridor for forces attempting to invade Russia.[6] In addition, Stalin stated regarding history that ”because the Russians had greatly sinned against Poland”, ”the Soviet government was trying to atone for those sins.”[6] Stalin concluded that ”Poland must be strong” and that ”the Soviet Union is interested in the creation of a mighty, free and independent Poland.”

      http://en.wikipedia.org/wiki/Yalta_Conference

      Inget intresse för erövring alltså. Så var har du för fakta som stöder ditt påstående om att England och Frankrike fick stoppa sovjet? Visst, i realiteten tog Sovjet sedan kommandot över landet och dess styre som en buffertstat, men ditt påstående var att England och Frankrike försökte stoppa Sovjet…

      • Nej, vad jag menade var att Frankrike och England skulle låtit Tyskland och Sovjet dela upp Polen, och inte förklarat Tyskland krig.
        Man kan också spekulera om hur det blivit om Tyskland inte hade anfallit Sovjet.
        Visst kan man förstå att ett land inte vill ha fientliga grannstater, men jag förstår inte varför de skulle ha någon sorts rätt att invadera dem för att skapa ”buffertstater”.
        Nej, Sovjet satte aldrig igång någon ”vettlös” erövring, men man kan ju alltid fråga sig hur det gått om det hade tett sig mera ”vettigt”, alltså om det inte funnits någon risk för motanfall från NATO/USA. Den verkliga svenska hållningen var ju som bekant mycket närmare NATO än den officiella.

        Jag kan i alla fall hålla med dig när det gäller Sydamerika och Afrika, där den amerikanska rädslan för sovjetstödd kommunism var våldsamt överdriven.

      • Motanfall från Nato? Poängen jag vill få fram är att om du tittar på kronologin kring Kalla kriget så är det mesta Nato som beter sig aggressivt i en fråga, och Sovjet som besvarar. Inte tvärtom.

        Förövrigt har jag aldrig sagt att det var RÄTT av Sovjet att erövra sina grannar mot Europa. Jag ville bara få fram varför de gjorde det och vad deras fortsatta plan med detta var (och inte var).

      • Med facit i hand kan man ju säga att oron för sovjetisk erövring var överdriven, men det är ju inte givet att historien skulle löpt i samma spår om förhållandena varit annorlunda. Man vet ju inte hur det gått om invasionen av Afghanistan hade lyckats, eller om revolutionen i Nicaragua spritt sig.
        Vad hade hänt om Reagan ersatts av en öppensinnad demokrat som genom kompromisser och kohandel hållit Sovjetimperiet vid liv? Jag undrar förresten hur många experter som hade kunnat förutse det snabba och nästan fredliga sönderfallet av Sovjetimperiet…

        För övrigt så är ju frågan inte bara av historiskt intresse. Ryssland upprustar ju faktiskt för fullt just nu, trots att det är svårt att se något yttre hot. Frågan är väl om regimen är arméns gisslan, om man försöker samla befolkningen inför påstådda yttre hot eller om det finns någon annan logik?

      • Jag klandrar inte länder som Sverige eller Finland för att ha varit rädda för Sovjet under Kalla kriget. Vi visste inte bättre och hade dålig erfarenhet av dem.

        Men idag finns det inga ursäkter att försvara en liknande inställning till Sovjet.

        Vad gäller Ryssland av idag så upprustar de mycket pga nationell stolthet skulle jag tro. De vill vara en supermakt igen. Och det kan man ju förstå. Den identitetskris de gick igenom efter Sovjets fall var ju otrevlig för ett land som Ryssland som varit en supermakt sen 1700talet.

  2. Jag skulle bara vilja inflika att kriget på västfronten kostade uppemot 4 milj döda, varav drygt en miljon tillhörde axelmakterna. Det ändrar förstås inte på det faktum att kriget utkämpades i en större och blodiga skala i öst, men det bör ändå understrykas att kriget på västfronten inte var den oblodiga tebjudning som man annars lätt kan få intrycket av när gamla myter ska krossas.

    • Man glömmer också lätt att slaget om Frankrike krävde betydligt fler offer än invasionen av Polen, trots att den tyska offensiven mot Frankrike och Benelux populärt brukar framställas som en snabb och föga blodig promenadseger

      • Fast det strategiska värdet kring öst lär ändå har varit större kring råvaror inte minst (bortsett svenskt stål och franska ubåtshamnar). Och de moraliskt nedbrytande slagen för tyskarna skedde också till stor del där. Men visst, man ska inte underskatta västfrontens blodighet eller ringakta de som dog där. Det var inte mitt syfte. Bara påpeka att det inte var USA som mer eller mindre alena spöade Hitler medans yra britter, fega fransmän och farliga sovjeter inte gjorde så mycket nytta. Det är det faktum att det tar fem sekunder för en jänkare att byta ämne till att ”de åtminstone räddade oss från Sovjet” så fort man diskuterar WW2s slut som stör mig mest.

        Var är bevisen för en sovjetisk erövringsplan för Europa liksom?

  3. Kontrafaktisk historieskrivning har ju alltid den fördelen att man inte behöver hysta upp några bevis på bordet ooch är väl som sådant då endast att betrakta som ett spekulerande…
    Poängen, enligt min mening, ligger dock i Daniels påpekande att utan Sovjetunionens insats rent militärt så hade kriget blivit mycket mer långdraget och förödande än det blev…och det vad det blev både räcker och blir över!
    Vad sedan gäller kartan från 1959 så är jag tveksam till om KIna skall inkluderas på det sätt som är fallet. Allaredan vid denna tidpunkt stod det ju alldeles klart att Peking och Moskva befann sig, om inte ännu i ren konrontation, så dock väldigt långt ifrån varandra i ideologiskt avseende!

    • Kjell:På vilka sätt befann sig Kina och Sovjet anno 1959 långt ifrån varandra ideologiskt menar du? Att de inte var vänner alls berodde ju på att det handlade om två oerhört stolta nationer, utan intresse att föreställa lydstat åt varandra, inte att de inte hade en mycket liknande ideologi. Så värst mycket skiljer inte maoism från Stalinism tex. Håller du inte med är det de viktiga skillnaderna jag vill att du belyser.

      Då är det ju betydlligt större skillnad mellan ideologierna bland de blåa. Norge vs USA tex… En socialdemokrati kontra en högerkristen konservatism… Där kan vi snacka skillnader, trots allians.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s