Det antiauktoritära förfallet

Mer på samma tema som förra bloggposten.

Två sorters ungjävlar kommer mig till minnes från min barndom. Det ena var min egen sort. Barn som i regel var trevliga mot främmande vuxna och kamrater, men inte nödvändigtvis så mot sina egna föräldrar eller mot auktoriteter i ens omgivning likt lärare som beter sig illa. Men en främmande vuxen fick i brist på bevis för motsatsen alltid respekt. De behövde liksom inte ”vinna” det på något sätt.

Skulle en annan vuxen ringa hem till mina föräldrar och berätta att jag hade betett mig illa mot någon så skulle de inte automatiskt anta att ”nej men så kan det ju ändå inte vara” utan faktiskt anta precis motsatsen. Inte för att de trodde jag var en skitstövel, men för att de inte heller skulle anta att jag var ofelbar. Vi kan kalla det normaluppfostrade ungjävlar.

Det andra är motsatsen, ögontjänarna, de som i närvaron av klasskamrater och främmande beter sig som ärkesvin, men som så fort auktoriteter likt lärare och föräldrar dök upp var så himla snälla så. De som egalt vad de gjorde ursäktades av sina föräldrar.

”Nej men min lille Per kan ju inte ha mobbat Nisse, det måste ha varit något som Nisse ljög om, eller t om vara så att det är Nisse som egentligen mobbar min lille Per…”

På min tid var dessa ögontjänare få till antalet. Jag minns t om vad de hette. Så jävla mycket störde man sig på hur de slickade lärarnas rövar och stod som små ljus när föräldrarna dök upp, men samtidigt så fort de inte längre var inom synhåll började sin terror av klasskamraterna inte minst. Det här är ärketypen för mobbaren även om inte alla sådana här sen blir mobbare. Merparten av dem blir bara skitstövlar i livet, vilket ju är illa nog kanske.

Idag är det mitt intryck att det har blivit precis tvärtom i antalet. Inte nödvändigtvis då för att barnens kvalitet på något märkligt sätt har sjunkit, utan för att föräldrarnas attityder har förändrats. Det här med föräldern som trots närvaron av totala bevis för sitt barns otrevlighet, villkorslöst ska försvara det, är en ökande trend som verkar ha kommit till landet de senaste 20 åren. Nu är istället lärare som hävdar att elever betett sig illa ”rasister” och barnen är ”kränkta”. Hur vågar någon komma och hävda att deras perfekta son skulle ha en brist, inte minst någon så svag och svår att ta på allvar som en svensk ofta kvinnlig lärarauktoritet.

Lugn och fin, jag har inte blivit sverigedemokrat bara för att jag antyder en koppling till invandring, men det här kan jag inte med intellektuell heder i behåll frikoppla från invandringsproblematik. Låt oss därför problematisera det.

Är det något som dessa nya svenskar har tagit med sig från sina hemländer, eller är det något som uppstått här? Jag skulle tro att det inte är så jävligt i ett klassrum i ett icke nämnt klassrum i ett icke nämnt främmande land så att alla elever där är skitstövlar och ögontjänare.

Det har snarare att göra med något som sker när kapitalt olika kulturer möts. Vår nordiska  antiauktoritära kultur är svår att förstå sig på ur ett globalt perspektiv. Den kräver en viss form av tyst överenskommelse som tydligen blir allt svårare att acceptera. Inte bara av invandrare, men även av mer sk ur-svenskar. För visst är det trots allt så att det här ögontjänarbeteendet och föräldrar som försvarar sina barn från kritik egalt bevisen, är ett beteende som troligen återfinns jämnt fördelat i alla demografiska grupper i landet, från helblonda klassrum till helsvarthåriga. Jag tror bara att det är något som har katalyserats eller exponerats av integrationsproblem helt enkelt.

Jag har heller inga lösningar på problemet på lager. Jag tror inte det försvinner för att man tar väck invandrarna ur kalkylen på något sätt. Det kan t om vara så att det bara skulle fortsätta ske i ökande takt. Att deras ankomst mer öppnade en kork på samhället än skapade innehållet. Jag är ledsen Jimmie Åkesson, men dina problemteorier om invandrare har ingen supporter här alltså. Ditt partis förklaringsmodeller, där allt var så himla bra tills invandrarna kom, är helt enkelt för ytliga. Det här är något med större djupare rötter. Min teori är att det har att göra med det som började ske på 50-80talet istället. När klassrummen började demokratiseras och lärarens maktbefogenheter försvann.

Nu försvarar jag inte att läraren ska få prygla elever, men när den absoluta maktfaktorn försvann ersattes det inte med något annat heller, utan bara den obegripliga tilltron till att barn egentligen innerst inne är kloka vuxna räckte för alla.

Eller så har det inte direkt med det att göra heller kanske, utan har alltid funnits där inom oss som människor. För nog sjutton fanns det ögontjänande mobbare i ett klassrum för 100 år sen också. De hade bara så oerhört mycket svårare att verka eftersom föräldrar på den tiden knappast lika reflexmässigt antog att deras perfekte son måste ha utsatts för en komplott från dumma blonda fruntimmer.

En bild som tåls att användas igen.

Annonser

5 thoughts on “Det antiauktoritära förfallet

  1. Bäste Daniel!
    Jag tror nog, för bevarande av den hittills trevliga samtalstonen oss emellan, att jag inte här och nu skall gå i polemik rörande Herr Åkesson och SD…
    Dock hyser jag en uppfattning i ämnet immigration, som vad det gäller den rent realpolitiskt pragmatiska lösningen på vissa däri ingående problemställningar, för där existerar enligt min mening ett antal stora problem, som närmar sig SD´s uppfattning snarare än de etablerade rikspolitiska partiernas.
    Men låt inte detta störa en hittills angenäm weekend!

  2. ”Ungdomen nuförtiden älskar lyx. Den uppför sig illa och föraktar auktoriteter. Den visar ingen respekt för äldre människor och älskar tomt pladder i stället för arbete.
    Barnen nuförtiden är tyranner i stället för fredens tjänare. De reser sig inte längre när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, pratar före alla andra, glufsar i sig maten och tyranniserar sina föräldrar.”

    Som nån grek uttryckte det redan för ett bra tag sen…

    Fast visst stämmer det, och nu när lärarutbildningen alltmer väljs i brist på annat lär det väl inte bli bättre.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s