Genusvetenskapen är vår tids kyrkliga överhöghet

Jag minns väldigt väl hur dryga 10 års humaniorastudier var fyllda till bredden om åsikter om människans kön. Jag säger åsikter eftersom några konkreta faktiska bevis för de sociala konstruktionerna hade man i regel inte. Inte mer än i extremt övertydliga exempel om förtryck. I det stora hela blev korthuset som genusvetenskapen byggde för mig kring könsidentitet bara vingligare och vingligare för varje ny del som lades till. Något var i grunden totalt fel.

Det är därför alltid lika spännande att se och höra hur folk som offrar det biologiska könets betydelse på Tabula Rasa-altaret alltid tala om hur det här med avfärdande av sociala faktorer skulle handla om brist på kunskap. Folk som helt eller öht ser på biologin som viktig för könsidentiteten ”behöver skolas”. Det påminner väldigt mycket om attityden man återfinner hos sanna kommunister. Folk behöver skolas för att förstå. In i arbetslägret med dem.

Nu finns det förvisso gott om stofiler som av rena kunskapsmässiga brister inte kan något alls om sociala faktorers roll för könsidentiteten. Men när man hävdar att alla som inte tror att genusvetenskapen besitter Den Stora Sanningen är ignoranta, uppvisar man bara sin egen totala kunskapsbrist.

Folk har, parallellt med genusvetenskapens framväxt studerat människan rent biologiskt och medicinskt. Resultaten har varit enhälliga – det finns gott om skillnader mellan pojkar och flickor som inte alls kan förklaras av sociala konstruktioner. Allt från hormonella skillnader till neurologiska bidrar till att skapa kön och könsbeteenden i kanske större skala än sociala faktorer gör. Du har tiotusentals vetenskapliga artiklar i ämnet.

Det verkar t om vara så att sociala faktorer endast kan förstärka de biologiska – inte gå emot dem alls. Det är därför som kulturer världen över, egalt bakgrund, ser nästan likadana ut i könsbeteenden. Männen är lata jägare, kvinnor sliter i hemmen. Det sagt är det inte nödvändigt att det MÅSTE eller ens BÖR vara så i ett modernt samhälle. Det är där som genusvetenskapen tjänar nytta, men inte i att förneka att det har varit den naturliga trenden.

En sak jag alltid har svårt för att förstå ur ett genusvetarperspektiv är sexuell läggning. Om man seriöst tror att människan i stort är ett tomt blad när den föds, hur kan det då finnas homosexualitet? Det finns inte fler homosexuella i kulturer där det tillåts än i de där det förbjuds. Dvs ingen social faktor verkar påverka antalet. Och om antalet inte kan påverkas utan konstant ligger på några procent, ja då är ju anledningen uppenbar: Det är biologiskt.

Än mer spännande blir allt det här med ”hen” och andra könsneutrala experiment när man ser till folk som verkligen avviker från alla normer – nämligen transsexuella. Så här skriver wikipedia om dem, så att ni vet skillnaden mellan dem och transvestiter så som Babsan.

Transsexualism är ett tillstånd då en person har en permanent upplevelse av att tillhöra det kön som är motsatt ens biologiska. Den transsexuella uppfattar sin fysiska kropp som felkönad, och önskar vanligen förändra den så den bättre passar det upplevda könet, med medicinsk och kirurgisk behandling.[1] En besläktad, men något vidare term är Gender Identity Disorder, ”GID”. Transsexualism och GID betraktas inom medicinen som en psykiatriskdiagnos, men eftersom psykoterapi inte anses vara en verksam behandling[2] erbjuds istället könskorrigerande behandling där läkarna korrigerar patientens kropp så den passar med det upplevda könet.

Kort och gott, man är född med en total övertygelse om att man är född i fel kropp. Det är ingen åsikt eller beslut skapat eller påverkat av sociala händelser, TVn, radion, böcker, schlagerartister, regler eller trauman, och definitivt inget lidande folk frivilligt vill utsätta sig för – för lider gör oftast dessa personer. Det är i regel inget folk upptäcker som sökande 20åringar, det är något som de känner från första medvetna stund som barn som upptäcker att de skulle haft en snippa istället för en snopp. Folk som talar om ”hen” förminskar dessa individer å det grövsta med sitt påstående att könsidentitet är socialt skapade saker.

Tyvärr handlar det inte bara om bristande förklaringsmodeller hos genusvetarna. De allra värsta exemplen på folk som faktiskt skadats av genusvetenskapen är de som läkare har opererat. Nämligen sk intersexuella som fötts med ”otydliga könsorgan”. En gripande dokumentär som gick på TV för några år sen intervjuade både intersexuella och läkare. Det handlade helt enkelt om att man på plastikmässig väg försökte bestämma ett kön hos någon som hade ett otydligt sådant, och bestämde fel. För när barnet växte upp så visade biologin sig och då kvittade det fullständigt vad föräldrarna hade döpt sitt barn till eller vad för kön det hade givets av dess föräldrar och läkekonsten. Det som satt i skallen på biologisk väg kom de inte åt och det led stort om kroppen sen på social väg hade formats till något annat.

Rent biologiskt är det inga som helst problem att förklara vare sig homosexualitet, transsexualitet eller intersexualtet, de är logiska resultat av hur vi fungerar och vad vi vet om hur biologin formar kön. Bägge ting har ju med människans evolutionära utveckling att göra – och att vi, precis som allt annat liv har våra lösningar och nödlösningar för hur vi är. Det här med vad som formar ett kön biologiskt från ett annat styrs av gener och hormoner. Barnen i livmodern översköljs med hormoner – och studier har påvisat att dessa kan förklara hur vissa delar av oss utvecklas, t ex sexuell läggning. Här kommer paradoxalt nog goda sociala teorier in i bilden – det har nämligen visat sig att ju fler barn av samma kön en kvinna får, desto större är chansen att ett barn föds som homosexuell tillslut. Dvs sociala faktorer påverkar biologin. För många heterosexuella pojkar i gruppen är inte bra – en homosexuell behövs för att ändra dynamiken – typ så lyder teorierna kring varför det är så. Det kan mycket väl inte alls vara så, men det är mer vetenskapligt än att påstå att könsidentitet är något man lär sig.

En transsexuell person har med den tesen om hormoners påverkan på fostret  uppenbarligen helt utvecklat en hjärna som tillhör det motsatta könet – det är enda rimliga förklaringen till att ingen psykologisk eller beteendevetenskaplig behandling i världen någonsin har ändrat den sexuella identiteten hos en enda människa – allra minst någon som är transsexuell och sökte hjälp. Du kunde lika gärna försöka påverka skäggväxten som ens sexuella läggning med vilka sociala experiment du än ville. Endast biologi påverkar sånt.

Vi brukar håna kristna extremister som säger att de kan ”bota” homosexuella med bön. Vi inser att det inte är ett val och att alla försök till det skapar djup förnekelsebaserad olycka hos de som ”botas”. Inget tyder på att någon väljer det och alla som är homosexuella berättar hur de alltid har känt samma sak. Deras vittnesmål i sig borde räcka. De kristna har däremot en totalt vald religion vars valda lära däremot knappast är av godo i sammanhanget. Apropå att bota folk från problemet.

Samtidigt i nästa sekund är vi beredda att lyssna på genusvetare som inte med ett mer dugg mindre respekt för individer och fakta än dessa kristna tokar – påstår i princip samma sak. Det är samhället som formar oss från ett tomt blad.

Det är givetvis helt ok att man utreder vilka faktorer som kan tänkas påverkas av sociala faktorer. Det är t om väldigt viktigt rent vetenskapligt. Eftersom det finns sociala faktorer, inte minst normer och fördomar och även förtryck baserat på skapade könsroller. Genusvetenskapliga studier är delvis mycket viktiga för förståelsen av oss själva och samhället och för att förbättra för dem som förtrycks.

Men det är inte så svartvitt så att det innebär att att biologiska faktorer för könsidentitet därmed är fel. Det har gått för långt här i Svedala på den punkten och pseudovetenskapen i ämnen som berör genus, gender, kön, könsroller och könsidentitet är tyvärr närvarande hela tiden. När Tabula rasa blir religion och bara omnämnandet av biologi ses som kätteri och okunskap är det inte längre det minsta vetenskapligt.

Det jag hänger upp mig på är när folk går från att leta efter könsroller som är skapade, till att påstå att könsidentiteten är skapad. Det är den inte, det visar den empiriska objektiva  vetenskapen oss väldigt väl. Därtill råder det ett intellektuellt förtryck i humanioran som inte är ok alls. Du får idag inte skriva en vetenskaplig avhandling på ett svenskt universitet i humaniora utan att ha med ett genusvetenskapligt baserat könsrollsperspektiv. I princip oavsett ämne så ska du få in något om män/kvinnoroller. I vissa fall funkar det fint, men i många fall blir det extremt skitnödigt och funkar inte alls – då det är totalt irrelevant för ämnet.

Genusvetenskapens dogmer om könsidentitet har blivit vår tids gammelkyrkliga dogmer. När vetenskapsmän på 1600talet skulle skriva om kosmologiska fenomen var de tvungna att ha med tydliga fraser och omnämnanden av Gud i det hela. Ingen gud omnämnd i kosmologin = ogillande från kyrkan – och de hade ett järngrepp om universiteten.

Vi avslutar med lite humor kring de mer vetenskapligt korrekta delarna av det genusvetenskapen studerar.

Annonser

8 thoughts on “Genusvetenskapen är vår tids kyrkliga överhöghet

  1. Intressant inlägg. Just ordet ‘hen’ finns dock i andra språk, s a s, i ungerska och finska är tredje person singularis, sedan urminnes tider, könsneutralt. Han/hon är samma ord. ‘Ö’ på ungerska. Så jag ser inte varför svenskan inte skulle kunna ha ‘hen’, egentligen.

      • Cecilia: Nej på svenska heter det istället: ”Ok, vad sade doktorn”. Dvs vi har andra lösningar språkligt för neutrala situationer som gör att det blir inte ett problem. Just det gör att jag inte förstår hur det ska berika oss med ett till ord som inte övriga språket är uppbyggt kring på samma sätt som det är kring han/hon/den/det/titeln.

        Av princip är jag inte emot berikningar av språk. Men jag ser inte att detta tillför något, utan det osar istället av ideologiska motiv. Dvs det motsvaras inte ens av finskugriska neutrala ord.

        Då finns det värre språkproblem i svenskan att lösa än detta… Inte minst det omvända; att språket hela tiden förenklas och blir mindre och mindre nyanserat.

      • Fast att använda titeln sådär som du gör nedan tillhör knappast vanligheterna även om det rent språkligt är korrekt. Poängen är ju just att han/hon/den/det ersätter ett annat (ex. doktorn).

        Själv tror jag aldrig jag kommer börja säga ”hen”, men jag kommer fortsätta säga ”Vad sa han/hon”?

  2. Ping: Genusindustrins utbildningar. « Malte on the Roxxx

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s