Ovetenskaplig hysteri kring ovetenskapligt kränkta föräldrar

Jag minns när den här texten om pappors olämplighet som just föräldrar för småbarn kom för fem år sen. Det var ett ramaskri från upprörda människor. Tydligen var ämnet så hett att folk en masse förträngde ångesten och glömde bort att det hade skrivits och nu i dagarna har texten återigen gått het på nätet med nästan ännu mer ramaskri. Flertalet vänner på Facebook har i dagarna postat om länken och kommentarerna de fått på har varit helt hysteriska.

För det intressanta här med texten är inte innehållet i den, utan just kritiken den fick. Nivån på denna kritik för att vara specifik. Den visar att när det kommer till barnuppfostran och dylika frågor går man alltid ut på minerad mark. Och att i princip helt avfärda en hel halva av befolkningen som mindre lämpad att hantera småbarn är uppenbarligen att starta krig.

Om texten i sig tycker jag personligen att den trots alla brister har en del grundpoänger. Jag tror också att pappor generellt är sämre på att vara lyhörda och hantera de minsta barnen gentemot kvinnor och att vi inte riktigt har samma sorts emotionella koppling till att börja med. Jag märker för egen del att jag inte lika snabbt snappar upp signaler från min dotter om saker och ting som min sambo gör. Poänger finns där nog trots allt i professorns resonemang alltså som jag ser det. Men jag uppväger det förhoppningsvis med att jag försöker hantera mina maskulina nackdelar genom att vara medvetna om dem – och kanske vara desto bättre på andra saker istället. När barnet är ett par-tre år gammalt handlar det mer om uppfostran och då finns det inga biologiska skillnader som kan påverka på samma sätt.

Men väldigt många andra verkar inte hålla med mig. Alls. En del kritiserar det hela väldigt aggressivt faktiskt. Så aggressivt att det inte känns som man har lust att foga in en kommentar på vännernas facebook-poster direkt.

De tar det uppenbarligen väldigt personligt och svarar bara kort och gott med att professorn ”är en idiot och som borde tystas”. Helt utan att faktiskt bemöta hennes argument sakligt eftersom de rent emotionellt inte kan hantera situationen sansat.

En annan aspekt som visas av detta är hur folk uppenbarligen ser på sig själv som föräldrar. Folk verkar ha samma uppfattning om sin föräldrakompetens som de har om sin bilkörningsförmåga. Dvs de överskattar den extremt mycket i förhållande till vad som är realiteten. Jag är djupt fascinerad av den totala vakuum av frånvarande självkritik som angripna föräldrar verkar kunna ha.

Jag är själv nybakad pappa, jag kan hantera att någon ifrågasätter pappor generellt – men det verkar inte många andra kunna utan de verkar seriöst tro att det var riktat direkt till dem personligen. Som sagt, bilförares och föräldrars objektivitet kring sig själva = minerad mark på en psykotisk cirkus.

Det andra intressanta är de fåttal gånger som kritiken är någorlunda (nåja) saklig mot henne. Den kan vi då dela in i två delar – den källkritiska, där man sakligt och korrekt påpekar det bristande värdet i professorns hörsägensbevis från ”barnläkare” osv som hon delger oss istället för klinisk forskning. Om denna invändning finns det inte mycket att säga om, förrutom att det inte verkar finnas mycket forskning alls i frågan som pekar på något håll öht. Så frågan är vad en kritiker kan förväntas plocka fram för källor som styrker dennes uppfattning?

Den andra sortens sakliga kritik är egentligen inte alls saklig, utan istället ideologisk. Kommentarer i stil med ”detta är biologism”, ”detta är att ta ett stort steg tillbaka från årtionden av jämställdhetsarbeten” handlar ju om att man har en ideologisk uppfattning som kränks och där biologi är ett givet skällsord. Man är av uppfattningen att man inte FÅR påstå att vissa saker är av biologisk natur, snarare än social (egalt om de är det eller ej).

Och att blanda in jämställdhet i frågan är ännu mer absurt. Tänk om det faktiskt finns biologiska aspekter som gör män till generellt statistiskt sett olämpliga kring vissa variabler att hantera små barn – ska vi då ignorera dessa faktum för att politiskt arbete i frågan om jämställdhet rent hypotetiskt ska ta skada?

Absurt – lika absurt som att kräva att man ska sluta med evolutionsteoriundervisning för att det finns religiösa barn i skolorna som kan ta illa vid sig och hypotetiskt skada sig själva. Faktiskt.

Vetenskapens roll är att vara korrekt, inte politiskt korrekt. Det är otroligt hur många som dyrkar ett rentodlat socialt perspektiv på människan som varelse inte förstår det.

Det kvittar fullständigt om professorn i artikeln har fel på alla punkter som hon tar upp. Det kvittar fullständigt att hon bygger upp sitt resonemang på icke vetenskapliga källor. Sättet hon bemöts med ideologi och rabiat retorik visar att kritikerna överlag är än sämre förberedda i sin världsbild än vad hon är i sin.

Jag undrar om det inte just är därför som folk blir så jävla upprörda. De har en uppfattning om något som de verkligen håller för att vara sant, men som de vid konfrontation inte egentligen kan bevisa ett dugg mer än den tes som just kritiserade denna uppfattning. Då fälls klorna ut och fradgan stänker i luften. Allt rejält påspätt av ämnet ”min kvalitet som förälders” ytterst känsliga natur.

24 thoughts on “Ovetenskaplig hysteri kring ovetenskapligt kränkta föräldrar

  1. Det jag reagerade på, och orsaken att jag kallade henne biologist, var att hon gjorde det naturalistiska misstaget: gick från ”är” till ”bör”. Än värre eftersom hon inte har någon uppbackning för sitt ”är”. För även om vi är gjorda på ett visst sätt så är vi inte dömda att vara på det sättet. Eller som Dawins formulerar det i slutet på The Selfish Gene: ”We are built as gene machines and cultured as meme machines, but we have the power to turn against our own creators. We, alone on earth, can rebel against the tyranny of the selfish replicators.”

    • Nej jag tror heller inte att vi är slavar under generna, det jag reagerar på är när man tar samma sida som de fanatiska ovetenskapliga genusvetarna som alltid använder ord som biologi och biologism som skällsord (eftersom de inte begriper bättre). Att använda ord som ”biologism” är som att använda ord som ”nyateister” – ett nedsättande ord som bara precis går idioternas väg.

      Men det är bra att du förtydligar dig. Jag misstänkte innerst inne att det var något sådant du menade som du nu skriver.

      • Det var lite en passning till mina kollegor att använda begreppet ”biologism”. En del brukar hävda att biologism inte finns, men det här är ett uppenbart exempel på att begreppet behövs. Men visst är termen överanvänd av till exempel feminister, det har du alldeles rätt i. Så jag kanske borde låtit bli…? Hmm, tål att funderas på.

  2. Vem är den där ”Daniel” som fördömer kränkta pappor?

    Tydligen en person, en akademiker, som saknar kontakt med verkligheten.

    Samhället har kränkt pappor och barn i över 50 år och ruinerat våra liv.
    Då är det väl inte mer än rätt att känslorna är upprörda.
    Jag skulle personligen vilja strypa den som fortsätter trakasserea oss.
    (Ursäkta, men nu får det vara nog!)

  3. Fy fan, för att vara en vanlig hederlig vit svensk pappa i dtta land.
    Man är helt rättslös.

    Vi står ner på skalan.

    Lägre än araber, judar, svarta, gula, jugoslaver, ja ALLA.
    Det är politiskt korrekt att platta till oss och ta från oss alla våra mänskliga rättigheter.

    Eller hur?

  4. Det är väl inte ”fel” att bemöta trams och floskler med egna ”upplevda erfarenheter”.
    På vilket sätt skulle dessa ”sample” ur verkligheten, vara mindre ”vetenskapliga” än vad någon obegåvad ”teoretiker” skriver?
    Vi är kanske minst lika begåvade och analytiska som någon annan. Daniel, VAD vet du om detta?

  5. Vi barn och pappor, som blivit misshandlade av samhället och av mammor, borde ersättas ekonomiskt. En miljon träcker inte långt.

    • Så rätt och ändå så fel…så fel och ändå så rätt!
      Det personligt upplevda kan naturligtvis aldrig med fördel placeras in i en teori eller förklaringsmodell som hävdar motsatsen till det personligt upplevda!
      Naturligtvis har Daniel en hel hög med poäng tillgodo i sitt rent principiella resonemang rörande de utsagor han diskuterar utifrån professorskans artikel.
      Och naturligtvis har Nils helt rätt til sin ståndpunkt om han tillhör den stora mängd män som under årens blivit misshandlade av rättsväsen och sociala myndigheter i samband med skilsmässor och vårdnadsärenden!

      • Visst åsidosätts män i en del frågor, inte minst i vårdnadstvister, men det har inget med det HÄR specifika ämnet att göra. En halmgubbe är vad det är att tillskriva mig ansvar för allt möjligt för att jag kritiserade just detta. Jag betackar mig för sånt.

        Förövrigt går det bara inte att bemöta någon som Nils som anser att hans personliga erfarenheter och egna analys av dem är av bättre värde än någon annans dito – det var t om den helt solklara poängen med min bloggpost att man inte kan resonera så… *suck*

        Jag tänker inte kommentera detta mer för jag tycker det är så löjligt mycket självömk och brist på självkritik hos personer som Nils att jag inte har fler snälla kommentarer på lager – och då kan jag lika gärna sluta säga mer innan jag säger något som kan såra likasinnade gråtkärringar som Nils på riktigt.

  6. Kallar du i motståndet mot Hitler också ”Hysteriskt”?

    Mrn när det gäller pappor i vårt land, blandar du nog ihop begreppen ”hystetisk” och ”politiskt inkorrekt”.

  7. Kallar du i motståndet mot Hitler också ”Hysteriskt”?

    Mrn när det gäller pappor i vårt land, blandar du nog ihop begreppen ”hystetisk” och ”politiskt inkorrekt”.

    Fråga varje vuxen person om vad som är viktigast här i livet? Många skulle säkert svara BARNEN!. Varför skall vi pappor då acceptera att någon elak socialsekreterare separerar oss från våra barn? SVARA! DANIEL!

      • Det är inte lönt att diskutera på den här nivån.
        Ni verkar vara fulla studenter som tagit en nybörjarkurs i psykologi!
        Ni skriver bara för arr provocera, utan att veta ett dugg om livet! Lägg av!
        Och släng inte in ord som ”ovetenskaplig” utan att förstå vad ordet innebär. Ni svänger Er ju bara med floskler/fördomar från kommunistisk/feministisk ”litteratur”. Ynkliga barnrumpor!
        VAD FAN VET NI OM LIVET???

      • Nils: Ung med mina 37 år vet jag inte om jag är. Men tack för komplimangen.

        Du mår tydligen inte så bra. Jag föreslår att du inte hetsar upp dig en massa över saker du läser på nätet.

  8. Det märkliga i vårt land är, att om mamman är psykopat, kräver hon i regel ENSAM vårdnad. och får det!!!
    (Min ”teori/hypotes” är att endast psykopater kräver ensam vårdnad. Det handlar om makt, som är viktigt för en psykopat, eller hur?)

    Därför skulle jag vilja påstå följande: Det kan vara ett helvete att vara gift med en psykopat. Men det är 100 gånger värre att skilja sig från en sådan, om man har gemensamma barn.

    • Och som jag sade härovan:
      Nils är i full rätt till sin åsikt om han tillhör den stora mängd män som blivit misshandlade i rättsväsendet och socialsvängen i samband med skilsmässor och vårdnadsärenden…Och jag antar att det visat sig här att han tillhör den kategorin…och att jag därför inte på något sätt vill klandra vare sig hans erfarenheter eller hans på densamma grundade åsikt…

      • Kjell: Jag bryr mig inte det minsta ifall Nils så har blivit våldtagen av hundra elefanter… Jag skrev om ett helt annat och specifikt ämne: Pappor som kränkts av en bok/artikel av en stollig professorska. Jag har inget skäl i världen att bemöta hans halmgubbar om vad jag skulle ha för åsikter om ANDRA former av orättvisor mot pappor. Han behöver varva ner och landa – den här bloggen är inte hans personliga psykolog.

  9. Det är svårt att kräva att kritiken ska vara strikt objektiv och vetenskaplig när det inte gäller en vetenskaplig artikel utan en kommersiell (debatt)bok. Hon är ju uppenbart fullt medveten om att hon rör sig på minerad mark, vilket bör få försäljningen att explodera (sorry!)

    Man hade kanske väntat sig mer stöd för grundpoängerna än tro, tyckande och de närmaste personliga erfarenheterna.

    ”Tänk om det faktiskt finns biologiska aspekter som gör män till generellt statistiskt sett olämpliga kring vissa variabler att hantera små barn – ska vi då ignorera dessa faktum för att politiskt arbete i frågan om jämställdhet rent hypotetiskt ska ta skada?”

    Ska vi verkligen döma ut halva befolkningen på trubbiga statistiska grunder som kan dölja betydligt intressantare faktorer?
    Ska vi fortsätta med att döma ut andra grupper efter utbildning, inkomst, etnicitet, etc.?

    • Jag tycker Daniels inlägg är mycket bra och välbefogat! Han har väl knappast krävt ”strikt objektiv och vetenskaplig” kritik, utan önskar sig nog bara en mer nyanserad och saklig sådan, vilket jag håller med honom om att den från alla ”kränkta föräldrar” i affekt verkligen inte utgör.

      Vad gäller ”stöd för grundpoängerna” finns nog en del (men därmed inte sagt allt) att hämta trots allt i rådande vetenskaplig konsensus men, som sagt var, Daniel recenserar inte boken utan upprörda föräldrars reaktion. Han understryker att det ”kvittar fullständigt om professorn i artikeln har fel på alla punkter som hon tar upp”.
      Sedan kan det vara ganska kul med personliga erfarenheter trots dess ovetenskaplighet om man bara tar det för vad de är. T.ex. tror jag vi är många som har hört olika bekanta med barn (män som kvinnor!) berätta samma historia; hur kvinnan alltid vaknar före mannen om barnet börjar gnälla under natten. Tänk vad kul om någon hade forskat på om det verkligen är så och varför i så fall. I det senare fallet skulle en studie kunna försöka utröna huruvida män har sämre hörsel, djupare sömn, mindre benägenhet att vakna plötsligt, blivit fostrade att inte reagera, o.s.v.
      Dessutom ska vi nog ha klart för oss att frågeställningen är väldigt västerländsk, avseende att den är knuten till normen kärnfamilj. Det är en förhållandevis liten del av jordens befolkning där spädbarnets närmiljö bara består av en kvinna och en man!

      Till sist ang. din brandfackla till fråga om att ”döma ut halva befolkningen”. Jag förmodar att du avser männen och att andra halvan är kvinnorna. Då vill jag påminna om att det finns en tredje grupp, nämligen barnen. Vi kanske får ta smällen med upprörda kränkta föräldrar när vi resonerar kring vad som är bäst för barnen. Kanske är det bra att spädbarnet är nära sin moder på bekostnad av fadern (läs tidsmässigt), vilket inte motsäger att det är bra att det lite äldre barnet är nära far på bekostnad av mor.

  10. Den här marken är inte mer ”minerad” än om man kritiserar ”fruntimmer”.
    Ett råd till Er: ”Man skall inte kasta sten, när man sitter i glashus!”

  11. Det märkliga är att pappor uppmuntras att ta sitt ”ansvar”, när det gäller barnen. Och vi gör det med stor glädje, men det är inte värt ett dyft vid en vårdnadstvist. Saannolikt pga socialism/feminismens fördomar.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s