Hundmänniskor

Det här med amatörpsykologi är kul ibland. Själv är jag tveklöst en kattmänniska. Kreativ, självständig, nervös, bekväm, intelligent till skillnad från den foglige snälle slitsamme  drygdumme hundmänniskan. Jag har inget mot hundar alls faktiskt, jag vill faktiskt ha en hund sen i framtiden hade jag tänkt, men jag har allt mot hundmänniskor.

För i regel behöver man inte ha husdjur alls för att kunna delas in i dessa två grupper. Det handlar bara om en ärketyp av människor som tenderar att dras åt ena eller andra hållet rent djurägarmässigt. Det finns kattmänniskor med hundar och hundmänniskor med katter. Jag vet det.

Hundmänniskor ja… Dessa primitiva enkla människor som kräver lydnad och trygghet omkring sig. Träffar du en drygdum människa – som förvisso kan vara hur snäll som helst – så är alltid denna enkla jordnära individ utan några som helst intellektuella talanger en helgjuten hundmänniska – som ofta i regel också hatar katter. De är dock bra på att dölja det ibland, eftersom de är sociala och ofta mjuka i sättet. Men det gäller bara så länge man inte pressar dem på vad de känner inför katter…

Det där är rätt intressant i sig hur kattmänniskor i regel aldrig hatar hundar, medan hundmänniskor nästan alltid hatar katter. Inte på samma sätt i a f. Katter är opålitliga heter det. Helt enkelt för att dessa hundmänniskor inte besitter den mentala förmågan att hantera ens de grundläggande egenskaperna hos ett djur med integritet, tillskillnad från hunden då som nästan aldrig uppvisar den egenskapen. Det är lättare att förstå en hund. En katt kräver lite. Men samtidigt om man går på djupet av djuret så är nog hundar mer trassliga än katter med alla de mentala hälsoproblem de lider av. Kattpsykologer behövs inte.

Jag har stött på många jägare i mina dagar.  Jägaren är en rätt klassisk stereotyp individ faktiskt. Nästan utan undantag. En hundmänniska inte minst. Inga jägare föredrar katter framför hundar tex. Nej nej, det finns bara inte mer än i märkligaste parallella universum möjligen. I regel är katter ”skadedjur” och i regel om du tittar på vem som utan att blunda skulle slå ihjäl en katt så är det en jägare. Sambandet finns där. De delar in djurriket i tre sorters djur. Bytena (det man jagar), hjälpredan (hunden) och så konkurrensen (alla andra rovdjur, räv, varg, lo, björn och givetvis katt). Exakt vad katter innebär konkurrensmässigt begriper nog ingen, men det är nog bara det att de påminner mer om övriga rovdjur än hunden och bytet för hundmänniskans begränsade analysförmåga.

Jag har en granne under mig. Han är inte bara dryg som fan och hundägare, han är givetvis också jägare. Han tycker verkligen att han ”städar rent” i naturen när han helt utan mening med det skjuter ihjäl rävar. ”Jeävla skabbia råttabeon”  heter det på hans ansträngda extra-skånska-dialekt om räven. Det hela handlar ju om att det blir lite mindre kanin för honom att skjuta med hans jävla ärtbössa. Givetvis är han också storpatriark i familjen den här gubben. Givetvis står hans kvinna vid spisen och givetvis är hans som och sönsöner rena kloner av honom. Givetvis lyssnar han på dansbandsmusik och ser alla jävla sportsändningar som finns på TV. Givetvis har han på sig gummistövlar så fort det är höst, även om han bara ska gå inom kvarteret. Givetvis kan man se hur han har fyllt väggen med horn från djurstackare han har skjutit genom åren (inget säger ju sinne för smak som malätna uppstoppade djur).

Givetvis har vi fått flertalet hot från hans tvätterska.. förlåt fru… om katthår i tvättmaskinen, och en gång t om att katthår hade rasat ner från vår balkong ner till deras uteplats till deras stora förtret då 0.0001 gram katthår kan döda en hundmänniska.

Hundmänniskor och jägare är samma sorts människor. Samma ärketyp. Även om det finns hundmänniskor som inte jagar så ligger det latent i deras gener att polera bössan på ett sätt som kattmänniskor inte har. Kattmänniskor är en produkt av en modernare och mer civiliserad tid. När vi lämnade jägartiden för den bosatta tiden. Och innan dess, ja då fanns väl vår personlighetstyp med antar jag, trots frånvaron av katter i hushållet.. men då låg vi väl i sommarvärmen och åt väl ett äpple under korkeken och slappade medans hundmänniskorna ströp mammutar till middag.

Exp CNN

Uppdatering: Vid närmare eftertanke så kan hundmänniskor vara rätt sympatiska att känna ibland. De är ju ofta trogna som vänner, vilket ju inte är en oäven egenskap i en vän.

Annonser

4 thoughts on “Hundmänniskor

  1. ”Dogs are the hieroglyphs of blind emotion, inferiority, servile attachment, and gregariousness — the attributes of commonplace, stupidly passionate, and intellectually and imaginatively underdeveloped men. Cats are the runes of beauty, invincibility, wonder, pride, freedom, coldness, self-sufficiency, and dainty individuality — the qualities of sensitive, enlightened, mentally developed, pagan, cynical, poetic, philosophic, dispassionate, reserved, independent, Nietzschean, unbroken, civilised, master-class men. The dog is a peasant and the cat is a gentleman.”
    Citat ur den genialiska essän Cats and Dogs av H. P. Lovecraft. (finns på Wikisource). Den tar upp nästan exakt samma grejer som ditt blogginlägg! 🙂

  2. Hahahaha så klockrent 😉
    Vet mååånga hundmänniskor som stämmer in på detta och det roliga är faktiskt att jag vet nog ingen kattmänniska som avskyr hundar på det sättet många hundmänniskor avskyr katter.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s