Fysiker i sina elfenbenstorn

Fysik är tveklöst en imponerande vetenskap som kräver ett imponerande intellekt för att nå  framgång i. Fysiker bör därför rimligen också vara medvetna om detta och känna viss stolthet. Men ibland övergår stolthet i korkad hybris.

Bristande respekt för vetenskaper utanför sitt eget fält är inget som fysiker alenarådande bemästrar. Men de tenderar ändå att oftast synas i sådana sammanhang. Det är väldigt ofta som de i kraft av att ämnet hyser många goda populärvetenskapliga forskare och pedagoger tar på sig rollen som talesmän för all vetenskap. Många vetenskapsdokumentärer på TV tenderar att ha just fysiker som Brian Cox eller Michio Kaku som programledare, där de tar med tittaren på en resa som berör mycket mer vetenskap än fysik. Det är rätt så irriterande. Inte minst för att de ofta är producenter av lena ord, men med felaktigt innehåll. Jag misstänker att det kan bero på en slags pedagogisk tradition hos fysiker som härstammar från Einsteins dagar. Folk har ju citerat Einstein som klok referens i allt från statsvetenskap till religion – och han verkar aldrig ha haft något emot det heller. Skulle tro att många fysiker gärna ser sig som ett slags folkbildare, förklarare av hur universum egentligen funkar och i princip universalgenier – där deras kunskaper i fysik gör att de ”i princip förstår alla andra vetenskaper, då dessa ju bygger på fysik”…

Jag har personligen råkat ut för att geologi missförstås, kommenteras fel eller totalt ignoreras av fysiker, biologer och astrofysiker. Visst, det har inte stått några liv på spel för att biologer inte begriper hur fossil fungerar och ändå har övertygade åsikter, men det är fortfarande irriterande och är ett hinder för vetenskapens utvekling. Samtidigt är ju det positivt med tvärvetenskapligt tänkande, så det är ett tveeggat blad. Men frågan är hur tvärvetenskapliga fysikerna är… det verkar mest som att de vill förklara allt med fysik, snarare än ta till sig kunskap och fakta från andra ämnen.

Annonser

10 thoughts on “Fysiker i sina elfenbenstorn

  1. Jag brukade gilla Kaku tidigare men han har för många gånger yttrat sig om saker han inte kan något om. Det gör mig skeptisk till hans uttalanden om saker som jag inte kan och som inte har med hans eget specialintresse att göra. Det är tydligt att intervjuaren i CNNklippet är imponerad av Kakus blotta uppenbarelse. En annan person som uttalat sig okunnigt om 2012 är Neil deGrasse Tyson, ingen fysiker visserligen men folk får lätt för sig att mayakalendern handlar om astronomi när den inte har mycket med detta att göra. Det är ju egentligen den totala enfalden hos media jag ska vara arg på snarare än dessa vetenskapsmän. Arrrggghhh.

    • Hume: Klassiker. Men den stämmer inte då den ger skenet av att en matematiker därmed förstår sociologins processer. Det är lika fel som att påstå att den som förstår matematiken bakom hur atomer fungerar i sin tur begriper filosofi skrivet med bläck, gjort av vätska som består av kemiska föreningar, som i sin tur består av atomer, som i sin tur kan beskrivas matematiskt osv.

      Även om det där är principiellt kul, är det allt för förenklat.

      • Menade inte att jag nödvändigtvis höll med om bilden, men den var ju relevant för ämnet. Håller med om att den blir en orimlig reduktionism att anta att matematiker förstår filosofi skrivet med bläck bara för att atomerna i bläcket kan beskrivas matematiskt.

        Annars brukar anglosaxarna inte klassa matematik eller någonting utanför naturvetenskap som vetenskap (science). Historia räknar de inte alls som en vetenskap, vilket man gör i Sverige.

    • Hume: Nja nu har du nog missförstått det där med historia. Det hela handlar ordet ”science” som på svenska översätts till vetenskap – men på engelska nästan uteslutande (slarvigt, av tradition) används för att definiera det vi kallar naturvetenskap. Det gör att man där i anglosaxländer brukar dela upp det i science, formal sciences, life sciences och då social sciences där bla historia ingår.

      Historia är ju även humaniora och humaniora har en lite annorlunda status på amerikanska universitet än på svenska – det är riktigt – men inte så att man inte ser det som motsvarigheten till en vetenskap (inte ordet science då – det är bara ett semantiskt problem). Men rent praktiskt skiljer dem inget från naturvetenskaperna förutom att metoden ska definieras av skribenten i anpassning för problemet tillskillnad från naturvetaren som arbetar efter en fast (nåja, så är det ju inte heller alltid där) metod. Hela systemet med forskningstradition osv är nästan identisk med naturvetenskapen.

      Att det sen finns gott om inte minst naturvetare (och puckon) som inte begriper att historia är en vetenskap – bara för att den har en annan grund och inte jobbar med samma mål eller syften som naturvetenskap (det GÅR ju INTE att veta sanningar om historia, bara kritiskt återge perspektiv och källmaterial. Dvs det funkar inte så kemi där man jobbar med just sanningar egalt perspektiv) gör att förvånansvärt många naturvetare inte begriper sig på det vi i Sverige då kallar humaniora öht.

      Men att historia bara skulle vara en vetenskap i tex Sverige och inte i USA stämmer inte. Det är bara semantisk förvirring bakom den myten.

      http://en.wikipedia.org/wiki/Social_sciences#History
      http://en.wikipedia.org/wiki/Humanities

      • Är du säker på det? I Vete, vapen och virus så skriver Jared Diamond att historia inte brukar räknas som vetenskap, och att de flesta historiker inte ser sig som vetenskapsmän. Han skriver även att han har förhoppningar för att i framtiden så kan humanhistoria räknas till vetenskaperna på samma sätt som paleontologi.

        Carl Sagan i en av sina sista intervjuer sa (helt otroligt nog) att religion ”deals with” bland annat historia (och poesi, litteratur och moral), och att religion hamnar i problem då den lägger sig i vetenskap. Iaf blir intrycket lite konsigt när de placerar historia tillsammans med moral, då det sista faktiskt endast rör sig om tyckande.

  2. Ja jag är säker Hume. 100% säker. Visst, de har i USA av tradition haft en annan syn på det, som ”art”, men det har inom den akademiska världen idag reducerats bort till att mest röra sig om semantik.

    För vi talar ju om idag. Idag är det ingen skillnad mellan ”arts” och ”science” och ordet ”science” har inte längre uteslutande en koppling till naturvetenskap – så som tidigare. Mycket har hänt på punkten sen ”science wars” på 90talet. Många har fällt ner pungen och landat helt enkelt.

    Amerikanska universitet undervisar bara i vetenskap, precis som svenska. Amerikanska historikers arbete granskas genom peer review precis som all annan forskning. De forskar, undervisar och skriver artiklar både här och i USA. Historiker har inga labb och gör inga laborativa experiment men det har å andra sidan inte teoretiska fysiker heller.

    Historia faller in under grenen social sciences vanligtvis på amerikanska universitet, medan vi alltid placerar det under humaniora.

    Det är uppenbart att personen i fråga (Jared Diamond) inte vet vad den talar om eftersom den jämför historia med paleontologi som är en NATURvetenskap. Humanhistoria kommer aldrig bli en naturvetenskap. Hur skulle det gå till? Ska man mäta det kemiska innehållet i bläcket från böcker från medeltiden istället för att läsa och tolka den historiska kontexten källkritiskt? Killen är ju uppenbart totalt okunnig som jämför paleontologi med historia. *skratt* Det enda som gör hans kommentar begriplig är om han egentligen menade att jämföra paleontologi med arkeologi – alltså inte humanhistoria, utan humanstudier via den materiella kulturen i form av kvarlämnade artefakter. Arkeologi och paleontologi påminner mycket om varandra ja, men det är något helt annat än ”historia” – för historia kräver per definition en text-analys. Men kanske är orden svåra att hålla i sär för Jared… eller något… 😛

    Det här handlar i a f uppenbart om ordet ”science” och de semantiska problemen med det ordet. Men även att många naturvetare inte begriper att humaniora och samhällsvetenskap inte kan eller SKA jobba med samma sorts vetenskapliga metod som naturvetenskapen. När personer som Jared tror att humanioran ska sträva efter att jobba som naturvetenskapen så missar de poängen totalt.

    Det finns vetenskapliga problem ibland i humaniora, som mestadels beror på att det är väldigt lätt att skapa kontextuella sanningar baserade på ideologiska övertygelser. Men det är inte samma sak som att de borde ta efter naturvetenskapens metoder. Då skulle humanioran bli meningslös och folk skulle aldrig kunna analysera något i en text.

    Historia är egentligen inget annat än en sorts komplicerad källkritisk analys – inte en jakt på sanningar på samma sätt som i kemi. Du kan inte hitta sanningar i texter, bara troliga perspektiv och anledningar till dessa. Om jag fick en 100ing för varje gång jag har hört naturvetare missförstå detta vore jag rik.

    Samtidigt missförstår humanister även naturvetenskapens syften på motsvarande sätt. Egentligen är inte skillnaderna så stora mellan metoderna när det kommer till kritan. Det måste hålla för en kritisk analys. Datan måste presenteras. Humaniora lägger mer fokus på metodbeskrivning och analys, medan natuvetenskap lägger mer fokus på dataredovisning. Förstår man ämnena så förstår man också varför det är så.

    Sen finns det ämnen som gränsar över. Arkeologi innehåller massor av naturvetenskap, men även massor av humaniora och i Sverige är det mer humanistiskt än i USA där det stundtals nästan är ett rent naturämne (men så forskar man inte alls om samma saker då heller). Vi i humanist-Sverige jobbar mer med att återskapa samhällets utseende. Dvs de större perspektiven kring ”hur det såg ut”. Jänkar jobbar ofta med att undersöka kroppar efter sjukdomar, genetiska släktskap och dateringen av dessa. Gemensamt jobbar bägge med den materiella kulturen. Sen har vi historiska arkeologer som jobbar med arkeologi från tiden det finns skrivna källor – de jämför ofta skrivet material med det man kan gräva fram.

    Kanske i regel därför brukar så arkeologer förstå skillnaden bättre än många andra har jag märkt. De brottas alltid med identitetsproblem. Många arkeologer jobbar dagligen bara med naturvetenskapliga instrument och metoder, men sen när de ska analysera det hela i en kontext och beskriva vad det är de ser så måste de behärska humanioran.

    En annan aspekt i detta är att historia som vetenskap har lägre status än t ex fysik hos ”gemene man”. Det beror på att merparten av alla vetenskapliga tidskrifter jobbar uteslutande med naturvetenskap. Science, Nature osv tar aldrig in banbrytande humaniora eller samhällsvetenskap. De är av tradition och korkad hävd renodlade naturvetenskapliga tidningar
    .

    Jag har pluggat historia och arkeologi med folk från andra länder (Frankrike, Tyskland, USA, Australien). De såg ingen större skillnad mellan hur det var här och där.

    I USA har man börjat använda begreppet ”natural sciences och formal sciences” allt mer istället för ”science” om det vi kallar naturvetenskap. De har så smått börjat begripa att science=naturvetenskap ställer till det så att personer som Jared förvirrar bort sig. Men det lär nog aldrig helt försvinna. Bara en sån sak som att de anser att någon med mastersexamen i historia har en ”master of arts”, medan någon med masterexamen i kemi har en ”master of science” förevigar ju problemet. Samtidigt ska man inte lägga för stor vikt vid det heller, då de ju säger ”PhD”, alltså doktor av filosofi om naturvetenskapliga doktorstitlar. Här (hade) Sverige det lite mer tydligt innan med teknologie doktor för naturvetenskap tex. Då genast särskiljde vi det mer än jänkarna.

    Det här Sagan pladdrar om begriper jag öht inte ens poängen med. Men så var han också rätt knepig ibland faktiskt.

  3. Tack för det långa svaret.

    ”Amerikanska universitet undervisar bara i vetenskap, precis som svenska.”

    Men gör dem det? Om vi bortser på teologi (öppet mål) så finns det ju studier i exempelvis kurdisk litteratur, diverse victim studies och filosofi. Kan något av detta verkligen sägas vara vetenskap?

    ”Humanhistoria kommer aldrig bli en naturvetenskap. Hur skulle det gå till?”

    Han skrev om varför (enligt hans teorier) det blev européerna (istället för t ex indianerna eller östasiaterna) som kom att dominera världen, och hänvisar mycket till geografi (i detta fall Europas balkaniserade dito) och vilka slags djur och växter som dominerar. Enligt honom så skulle detta i teorin kunna vara möjligt att förutse (inte praktiskt så klart, lång tidsperiod), och därmed bli vetenskapligt. Som jag förstod det iaf.

    ”En annan aspekt i detta är att historia som vetenskap har lägre status än t ex fysik hos ”gemene man”. Det beror på att merparten av alla vetenskapliga tidskrifter jobbar uteslutande med naturvetenskap. Science, Nature osv tar aldrig in banbrytande humaniora eller samhällsvetenskap. De är av tradition och korkad hävd renodlade naturvetenskapliga tidningar”

    Detta tänkte jag också på. Svenska populärvetenskapliga tidningar (FoF, IV) publicerar ibland saker relaterade till historia. Det gör som du säger inte deras engelskspråkiga motsvarigheter. Däremot publicerar de ibland politiska åsikter eller debattartiklar.

    ”I USA har man börjat använda begreppet ”natural sciences och formal sciences” allt mer istället för ”science” om det vi kallar naturvetenskap.”

    Det låter vettigt. Fast som sagt, all humaniora kan väl inte beskrivas som vetenskaplig?

    • Hume: ”Amerikanska universitet undervisar bara i vetenskap, precis som svenska.”

      Men gör dem det? Om vi bortser på teologi (öppet mål) så finns det ju studier i exempelvis kurdisk litteratur, diverse victim studies och filosofi. Kan något av detta verkligen sägas vara vetenskap?

      Ämnen i sig är svåra att generalisera kring. Det finns alltid undermåliga ämnen enligt de flesta kriterier kring god vetenskap, egalt om det är naturvetenskap eller humaniora. Filosofi i sig är inte vetenskap, men studiet AV filosofi kan göras vetenskapligt. Filosofi är lite speciellt, då det trots allt är med och definierar precis allting. Det går inte att utesluta från universitet – för då skulle folk så småningom inte ens kunna stava till ”vetenskaplig metod”, ”logik” osv.

      ”Humanhistoria kommer aldrig bli en naturvetenskap. Hur skulle det gå till?”

      Han skrev om varför (enligt hans teorier) det blev européerna (istället för t ex indianerna eller östasiaterna) som kom att dominera världen, och hänvisar mycket till geografi (i detta fall Europas balkaniserade dito) och vilka slags djur och växter som dominerar. Enligt honom så skulle detta i teorin kunna vara möjligt att förutse (inte praktiskt så klart, lång tidsperiod), och därmed bli vetenskapligt. Som jag förstod det iaf.

      Vilket visar att han inte helt begriper det han pratar om. Visst spelar geografin, djur, naturresurser osv roll, men det gör även samhällsuppbyggnad. Det finns ingen koppling till dessa och styrelseskick som går att applicera på allt. Du har totalitära religiösa regimer i fattiga inlandsländer, och i rika kustländer. Bara inom Europa i sig är skillnaderna astronomiska kringhur framgångsrika kolonialmakter de var. Frankrike dominerade Europa på kontinenten från medeltiden till 1700talets slut. Sen tappade de makten eftersom handel på hav blev viktigare – och då kunde britterna börja dominera tack vare mer gedigen marinkultur (och marina geografi javisst). Spanien och Portugal tappade sin dominans (också två marina kulturer med marin geografi), eftersom de använde osmart taktik i att kuva undersåtar i kolonierna, samtidigt som de därtill hade interna problem eftersom de valde att starta krig om fel saker med fel fiender (Holland, England). Faktorerna som INTE går att mäta i naturresurtillgång, geografi utan snarare hör hemma i sociala aspekter är många. Jag vet att ekonomihistoriker tror att allt i historien går att kvantifiera i resurser. Men det är fel. Du kan t ex inte kvantifiera ideologi och religion. Inte heller nationalism, auktoritetssyn. Saker som är mjuka, saker som är humaniora och samhällsvetenskap – inte naturvetenskap på något sätt. Lycka till att förstå kineser och deras syn på demokrati utan att förstå konfucius roll i deras kultur tex.

      Förövrigt är det ju navelskåderi och eurocentrism på lägsta nivå och tala om hur ”europa dominerade världen”. Pyttsan liksom, vi snackar en period från 1500-2000. Ynka 500 års dominans som ett resultat av våra teknologiska och ekonomiska framsteg. I det långa perspektivet är Kina ett mycket mer framgångsrikt rike rent maktmässigt med kontroll över mycket mer undersåtar, soldater och ekonomi än Europa under ca 3000 års tid. Och mittens rike har som bekant vaknat igen. Under de kommande 100 åren så kommer Europa/USA tappa mark till nya aktörer med Kina i spetsen. Och varför vaknar Kina? Har de geografin på sin sida? Har de naturresurserna? Nej. De har synen på sig själva som mittens rike – något lika viktigt som Luther för protestanternas framgångar i Europas ekonomi.

      Det finns miljoner aspekter till varför Europa blev framgångsrikt år 1500. En ofta bortglömd aspekt är hur pesten slog tidigare makthavare och nya kunde träda in. Vissa nationer reste sig forfare än andra efter pesten. Varför? Ja beroende på vilken sorts samhällsstruktur de hade. Gamla stora makthavare var slöa och ineffektiva. Nya nationer så som Spanien och Portugal såg sin chans.

      Listan fortsätter i all evighet. Den som tror sig ha en enkel former som stavas geografi, resurser och annat kvantifierbart vet inte vad den talar om. Precis som Marx trodde han kunde göra en enkel formel av historien verkar ekonomihistoriker tro det än idag.

      ”I USA har man börjat använda begreppet ”natural sciences och formal sciences” allt mer istället för ”science” om det vi kallar naturvetenskap.”

      Det låter vettigt. Fast som sagt, all humaniora kan väl inte beskrivas som vetenskaplig?

      Nej, men nu talade vi om historia. Det ämnet är def vetenskap även om det precis som inom alla ämnen finns klåpare. Däremot har jag alltid varit tveksam till nivån på både religionshistoria och ekonomisk historia. Jag fick precis vatten på min kvarn på sistnämnda.

      När man försöker ringa in ETT ämne i historien så tenderar man att bli blind för annat – och då kommer kontextuella sanningar som ett brev på posten.

      Exempel: Frankrike blir skådeplats för den första stora liberala revolutionen. De hade inte fattigare bönder än på andra platser. De hade inte fler intellektuella. Försök förklara det rent ekonomiskt kring resurser. Det går inte. Du måste titta på samhällets mentalitet. Vilken roll auktoritetssyn inte minst spelar in. Försök kvantifiera in auktoritetssyn i en formel. Går ej. Finns den inte för det som variabel som kan skilja länder åt? Det är sånt humaniora kommer åt genom resonemang istället. Vad får folk att fara på korståg? En ekonomisk historiker skulle säga jakt på profit. Problemet är att korsfarare inte tjänade något, ingen blev rik. Den andra aspekten är att de alla tjatar om att de gör det för guds skull. Finns faktiskt inget som tyder på att det inte stämmer. Osv. Det vore ovetenskapligt till max att påstå att det var profit som drev korstågen, om man inte ens kan belägga vinstframgång en endaste gång. Eller hur?

      Sånt skiter ekonomihistoriker i, därför ser jag inte så högt på dem. Jag läste på om Jared. Han kritiseras hårt på nätet av just dessa skäl – det han inte kan mäta, försöker han låtsas som att det inte är viktigt. Han säger det rakt ut kunde jag se.

      Borderline pseudovetenskapsbeteende faktiskt. Jared har säkert viktiga poänger i sin bok, variabler att lyssna på osv. Men han sitter uppenbarligen inte på den stora sanning han verkar tro.

      • Håller med om mycket av det du skriver, även att det rör sig om semantiska problem (t ex verkar man skilja på pseudoscience och pseudohistory). Har faktiskt läst en kurs ekonomisk historia på universitet, och håller med om att det är mycket fokus på naturresurser, man nämner endast i förbifarten att Kina såg på handelsmän som slödder medan britterna hade en mer positiv syn. Lärarna var väldigt intresserade av Occupy Wall Street och andra kufrörelser, definitivt en av de mest politiskt laddade kurser jag läst*. Men böckerna man läste hade betydligt mer skiftande perspektiv faktiskt, en sa rakt ut att västvärldens välstånd har att göra med samhällsinstitutioner och rationalitet.

        *Har även läst lite nationalekonomi, upplevde faktiskt betydligt mindre politisk slagsida, även om socialisterna från statsvetenskapen var missnöjda med att kursen inte sa vad de ville höra.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s