Årets julklapp: Pengar till välgörande ändamål i någon annans namn

Som jag har förstått det är ett av årets julklappar tydligen att ge bort pengar åt någon välgörande organisation i julklappsmottagarens namn.

Håll i hatten nu alla känsliga men jag tycker faktiskt det är hejdundrandes värdelös julklapp på alla sätt och jag vettefan om jag skulle säga tack om jag fick en sådan. Ja jag är en grinig surgubbe nu som spottar på julfriden och folks goda tankar, men knappast ett egoistisk svin bara för att jag inte vill ge pengar till ALLA välgörande organisationer som existerar – för det är precis det som det här handlar om. Respektlösheten mot mina värderingar.

För det första vilar den på en ganska symptomatisk trend för samhället: Att folk har så mycket prylar, att vi inte längre kan ge några till varandra längre. Folk är helt enkelt löjligt mycket rikare än de vill kännas vid (vilket förvisso inte är ett problem). För det andra är det ju inget personen som mottar pappret eller vad det är man nu får har någon som helst glädje av egentligen. Lite som att ”jag kramade Lisa åt dig i julklapp”. Kul för dig liksom… Nisse kan leka med sin XBOX på jullovet, men Kalle kan vika ett pappersplan av sitt gåvobevis…
För det tredje och givetvis viktigaste: Jag kanske inte alls faktiskt vill ge pengar till det ändamålet, eller något ändamål alls. Tänka sig, men alla uppskattar inte alla sorter sk välgörande ändamål. Jag kanske är av den uppfattningen att Greenpeace inte förtjänar pengar för att de har fel och agerar fel. Jag kanske inte alls tycker att Röda korset, med alla sina försvindlerihärvor är en värdig mottagare av dineros öht. Jag kanske anser en hel rad olika saker om de ofta extrema  ideologierna bakom vissa rörelser, och det med passionerad övertygelse där jag knappast vill bli associerad med just din favorit-mottagare som nu fick pengar i mitt namn. Hur tror du en socialist skulle kännas om den gav pengar till en rädda-bankchefernas-bonusar-fond liksom? Skämt åsido handlar det om att många organisationer är kopplade till politiska organisationer, där det finns värderingar som många troligen skulle ta avstånd från om de kände till det.

Om du inte VET att personen som du ska ge denna julklapp verkligen tycker att det är bra att ge pengar till organisation X, då föreslår jag att du verkligen låter bli att göra det i dennes namn. För allas skull.

2 thoughts on “Årets julklapp: Pengar till välgörande ändamål i någon annans namn

  1. Hej Daniel, jag har en kort kommentar på ditt inlägg och sedan ett förslag/önskemål. Angående att ge bort att ge bort något så kan jag till viss del hålla med dig om att det kanske inte är en önskvärd julklapp för många. Det är svårt att veta att hjälpen verkligen når fram och att ideologin/politiken bakom hjälpen stämmer med personens intressen o.s.v. Å andra sidan hade jag lika gärna kunnat ge bort ett par strumpor eller ett halsband som personen verkligen inte tyckte om. Med andra ord är det som med alla andra gåvor; om jag som givare tycker att det är en bra gåva så är det det. Å andra sidan förstår jag att vi lever i en materiell värld där en så immateriell gåva (för mottagaren) kan ses som ingenting alls.

    Så till förslaget, och du får ursäkta mig om du skrivit om det tidigare då jag ännu inte riktigt hunnit läsa alla dina inlägg, men jag tycker att det skulle vara otroligt intressant att läsa om var ”tron” kommer ifrån, hur den har utvecklats och hur psykologin fungerar hos människor som så tvärtemot all logik bara blint tror utan att ifrågasätta. Mina egna hypoteser är att tron på något gudomligt kommer ifrån att man sökte en förklaring på det oförklarliga. Ett klot på himlavalvet som ger oss ljus, gudomligt. Ett enormt varmt fenomen som ger ljus i mörkret och som värmer upp vårt vatten, gudomligt. Stormar och åska, gudomligt. O.s.v. O.s.v. Det blev med andra ord väldigt många gudar i början. När alla dessa oförklarliga saker fick förklaringar som inte var gudomliga så förde det oss närmare och närmare en ensam Gud som ett svar på den/de evigt obesvarade frågan/frågorna; Varför finns vi, och vad händer när vi dör.

    För vissa är oändlighet och att allt plötsligt blir svart så otänkbara att de söker den lätta förklaringen, som genom uppfostran och skolfostran har bitit sig så hårt fast att logik bara studsar bort.

    Jag är säker på att det finns många fler nyanser och teorier som du skulle kunna uttrycka på ditt vanliga läsvärda sätt så det vore väldigt kul att läsa en längre bloggpost om det.

    Tack för en grym blogg.

    • Marcus:

      Hej Daniel, jag har en kort kommentar på ditt inlägg och sedan ett förslag/önskemål. Angående att ge bort att ge bort något så kan jag till viss del hålla med dig om att det kanske inte är en önskvärd julklapp för många. Det är svårt att veta att hjälpen verkligen når fram och att ideologin/politiken bakom hjälpen stämmer med personens intressen o.s.v. Å andra sidan hade jag lika gärna kunnat ge bort ett par strumpor eller ett halsband som personen verkligen inte tyckte om. Med andra ord är det som med alla andra gåvor; om jag som givare tycker att det är en bra gåva så är det det. Å andra sidan förstår jag att vi lever i en materiell värld där en så immateriell gåva (för mottagaren) kan ses som ingenting alls.

      Skillnaden är ju att en oönskad strumpa kan man byta. En ”gest” i regel inte.

      Så till förslaget, och du får ursäkta mig om du skrivit om det tidigare då jag ännu inte riktigt hunnit läsa alla dina inlägg, men jag tycker att det skulle vara otroligt intressant att läsa om var ”tron” kommer ifrån, hur den har utvecklats och hur psykologin fungerar hos människor som så tvärtemot all logik bara blint tror utan att ifrågasätta. Mina egna hypoteser är att tron på något gudomligt kommer ifrån att man sökte en förklaring på det oförklarliga. Ett klot på himlavalvet som ger oss ljus, gudomligt. Ett enormt varmt fenomen som ger ljus i mörkret och som värmer upp vårt vatten, gudomligt. Stormar och åska, gudomligt. O.s.v. O.s.v. Det blev med andra ord väldigt många gudar i början. När alla dessa oförklarliga saker fick förklaringar som inte var gudomliga så förde det oss närmare och närmare en ensam Gud som ett svar på den/de evigt obesvarade frågan/frågorna; Varför finns vi, och vad händer när vi dör.

      Fast polyteism är inte äldre än monoteism. Mycket tyder på att religion kring ”stora andar”, ”björnar”, ”solen” eller ”modersfigurer” är äldre än allt annat i religionsväg, och dessa är ju ofta monoteistiska i sin karaktär. Polyteism/monoteism är komplext, för ibland är det samma sak. Många hinduer tror bara på en gud tex.

      För vissa är oändlighet och att allt plötsligt blir svart så otänkbara att de söker den lätta förklaringen, som genom uppfostran och skolfostran har bitit sig så hårt fast att logik bara studsar bort.

      Jag är säker på att det finns många fler nyanser och teorier som du skulle kunna uttrycka på ditt vanliga läsvärda sätt så det vore väldigt kul att läsa en längre bloggpost om det.

      Jag ska ge det en funderare.

      Tack för en grym blogg.

      Tackar för en schysst kommentar.🙂

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s