Nobelfestens paradox och könsproblemet som inte finns

Genusvetenskapen har ofta goda poänger, men lika ofta bygger den upp poänger på retorik snarare än fakta. På fyndiga retoriska och psykologiska trick, snarare än ärliga fenomen. Jo efter 10 år med humaniora och samhällsvetenskaper är jag väldigt medveten om vad genusvetenskapen säger och vilka poänger den har och inte har. Tyvärr är det ofta  kontextuella sanningar och retorik snarare än riktiga vetenskapliga faktum som den beskriver.

Lena Andersson på DN uppmärksammar en blandning av verkliga och imaginära problem i denna anda när hon tittar på Nobelfesten. Det verkliga problemet är det som hon beskriver i rubriken, så som en paradox, nämligen att samtidigt som Nobelfesten är en intellektuell högtid, så innehåller den tillsynes extremt antiintellektuella element. Bara det att priset delas ut ur händerna på en kung vars akademiska bedrifter är minst sagt ringa är i dagens samhälle märkligt att beskåda. Och drottningen är där tillsynes i rollen som pynt och sällskapsdam, inte i form av egna bedrifter. Det finns i detta inslag av saker som inte har något med den intellektuella världen att göra helt klart, för då skulle ju allt försigå professorer sinsemellan så att säga.

Det imaginära problemet är det som Lena skapar i våra sinnen. Hon vill få det som att vi med drottningens närvaro har två saker med hennes uppenbarelse: Först och främst med hennes pedantiska smyckade yttre en automatisk motpol till det intellektuella. Det är nämligen så att en föreställning i många kvasiintellektuellas sinnen är att den som är pyntat ytlig och hänger sig till annat än att forska på universitet eller skriva artiklar på kulturredaktioner är antiintellektuell och kuvad i könsroll. Rent statistiskt sett är det säkert så att merparten av de kvinnor som t ex läser fysik är mindre intresserade av ytliga stereotypa könsrollskläder än övriga befolkningen och samma kan säkert sägas om kvinnor på kulturredaktioner världen över. Det brukar vara så. Men det är inte det samma som att det MÅSTE vara så. Snarare är det Lenas fördomar mot människor som inte klär sig som gråa stereotypt klyschiga intellektuella som gör sig gällande – och hon får oss att anta att detta är en sanning väldigt effektivt. Det här med roller apropå då, men de förväntningar som kvinnor som vill lyckas i kulturredaktionskretsar förutsätter bla att man inte får se ut på vissa sätt. Ytlighetskraven är starka där. Det går alltså att vända på den steken om kvinnor som kuvade väsen även i feministisk riktning.

Det andra problemet med hennes resonemang är att det skulle finnas ett problem här. Alla vet att drottningen inte är där i form av det intellektuellas symbol. Alla som tänker efter lite vet redan att det är rätt märkligt att hon och hennes maka egentligen håller i en sådan här tillställning utifrån akademiska meriter räknat sett. Vi vet att hon är där i form av traditioner som inte går att ändra snarare än något annat. Det är liksom ingen där som ser upp till drottningen. Publiken som deltar ser upp till pristagarna och bryr sig i regel inte om andras yttre mer än på sin höjd likt Lena, nämligen lite diskret föraktfullt mot de som pyntar sig lite för mycket eller bär lite för ålderdomliga könsstereotypa klädesplagg. Det är alltså inget som helst problem även om Lena har rätt i sina iaktagelser – egentligen.

Det är skillnad på att sätta forskare och deras upptäckter på en piedestal och att sätta hela den akademiska världen där. 10+ år i den världen har lärt mig att den är fylld av paradoxer. Dels är den fylld av ceremonier och ritualer som ofta är ålderdomliga och inaktuella ur könsrollsperspektiv – bara en sån sak som att post docs förväntas byta från sitt doktoranduniversitet till ett nytt under åtminstone 2 år är ett klockrent exempel på en ålderdomlig idiotisk tradition som funkar illa med dagens könsneutrala ideal där alla disputerade inte alls är ungkarlar eller har fruar som glatt kan flytta med dem över halva världen.

Och konkurrensen forskare emellan som leder till akademiska bråk är i sig allt annat än akademiskt imponerande. Påminner i regel mer om ett dagis än något annat.

Vi hade haft ett problem med att två 1800talsreliker med 1800talsideal delade ut priset om det inte vore för det faktum att det är ett icke-problem för alla inblandade och på inget sett den symbol för hur ”verkligheten” ser ut i forskarvärlden.

Drottningens frisyr är inte anledningen till att kvinnor inte dras till naturvetenskaper så som män gör.Jag vet att feminister vill ha det till att anledningen till frånvaron av kvinnor, inte minst i ämnet fysik, beror HELT på könsROLLER, med betoning på rollerna som inlärda då. Jag köper inte det mer än som en marginell faktor. Jag tror att svaret, baserat på Occham (och kalla fakta) är mycket enklare och till största del beror på att män dras mer till hårda, abstrakta naturämnen än kvinnor av biologiska skäl. Det finns alltid undantag eftersom skillnaderna inte är jättestora, men eftersom vi vet att det finns manliga och kvinnliga hjärnor i neurologiska sammanhang är det inte speciellt märkligt att anta att det är det enkla svaret på varför det ser ut så, trots decennier av aktiv politik som försökt ändra på saken. (Jag listar lite artiklar som referenser sist)

Kvinnor är nämligen inte så dumma som feminister vill ha dem till. De är inga offer för drottningens frisyrer. Den lär dem inte att de ska sitta hemma i hem met och vara väna. Kvinnor är smartare än så. Att det än idag 2011 sitter kvinnor i hemmet mot sin vilja eller som hade kunnat få en annan möjlighet om det inte vore för konstruerade förväntningar baserade på avdankade könsroller är givetvis sant, men det är inte samma sak som att dessa hade valt fysikprofessurer istället om drottningen inte hade funnits. Och sen i den mån att något kan vara off topic i en sån här fråga: De kvinnor som aktivt väljer hemmiljöer eller det väna, måste som sagt inte vara obildade kuvade stackare heller. Sluta förminska kvinnor här i västvärlden till korkade offer hela tiden tack.

Sluta tro att drottningens väna friserade koltygsnärvaro är viktigt ur könsrollsynpunkt på något som helst sätt på Nobelfesten. Öppna ögonen och beskåda det faktum att kvinnor som belönas där inte är andra klassens vinnare. Drottningen är glamourpynt i bakgrunden.  Precis som kungen. Precis som det fina Sthlms stadshus. Precis som blommor och musik på festen.

Precis som alla andra utom pristagarna och de forskare i akademierna som delat ut priserna.

För 50 år sen var kanske drottningens frisyr viktig även för kvinnliga pristagare som deltog. Då kanske även de kände sig tvungna att klä sig likt henne. Idag är det inte så. Och det är idag som är relevant.

Och det är en positiv sak. Det är liksom inget problem att en kvinnlig pristagare inte klär sig som drottningen medan en manlig och kungen klär sig på ett mycket mer liknande sätt. Det är en positiv sak. Helt igenom. Drottningens närvaro som en pyntad fågel är en relik från en annan tid som alla deltagare genomskådar, inte bilden av anledningen till varför vi har brist på professorer i fysik som är kvinnor. Ja, i den mån att hon nu nödvändigtvis symboliserar det antiintellektuella så som gråa feminister nu fördomsfullt hävdar…

Läsning:

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s