Till försvar för (felaktiga) traditioner

Traditioner är något man som progressiv bildad människa förväntas ha ett reserverat förhållande till. Traditioner är något pöbeln sysslar med, den som inte kan något om historia, den som inte tänker kritiskt kring saker.

Om någon reflexmässigt säger att något är tradition så ska man ju kunna se igenom bristen med ett sådant argument. Traditioner är ju godtyckliga, subjektiva, privata och ofta totalt historierevisionistiska fenomen.

Allt gott så. Det stämmer ju. Julen är fan inte historiskt sett urprungligen kristen. En rent kyrklig rit som dop är inte lämplig att kalla för ”svensk tradition”.Vi har inte dansat till grodorna på midsommar sen hedenhös tid, utan snarare sen mitten av 1900talet… Osv osv.

Men det finns en annan aspekt av detta med traditioner och det är den trygghet och stabilitet de ger människor – egalt hur historiskt korrekta de är, eller om de ens ÄR gamla nog att ha en historia att tala om.

En massa cyniker som ”ser igenom allt” mår i regel sällan bra heller. Med det menar jag inte att man ska svälja att dop är en ”svensk tradition” eller att julen är kristen – utan att det faktum att folk gillar dessa ting och ser på dem på det sättet inte är att förakta i sin helhet.

Traditioner är skapade saker. I regel är de aldrig så gamla som vi tror och i regel har de sällan rötterna i det vi tror heller. De verkliga ursprungliga delarna och syftena är ofta bortglömda – men allt detta gör inget. En tradition är vad människor gör det till. Om Kalle firar jul för familjesammankomstens skull och inte för vare sig blot eller Jesus så gör det inte hans Jul till mindre viktig, äkta eller rätt.

Det faktum ATT traditioner är subjektiva gör dem också till bra saker. Anpassningsbara hållpunkter i tid och rum som bara sakta hänger med utvecklingen – oftast kanske inte alls. Oftast handlar det om ceremonier eller produkter som man minns sen barndomen som man vill föra vidare till nästa generation eftersom man vill föra vidare den stabilitet de gett en, till nästa generation. Där ligger livslängden för en tradition i regel. Det finns inget negativt med detta utan det är viktiga hållpunkter i ett annars osäkert livsschema. Om vi vet vad som väntar vid en viss tidpunkt så kan vi ha det som ankare i en annars osäker storm.

Jag är övertygad om att folks psykiska ohälsa ofta beror på att de blir rotlösa i livsstormen. Det är mycket bättre rent hälsomässigt att tjurskalligt tro att Julen är en urgammal tradition där vikingarna gav varandra julklappar till Arne Weises heliga stämma än att inte ha någon tradition i sitt liv alls. Vanföreställningar som bygger på förenklade skildringar kring historien är i regel totalt harmlösa. T om jag som aktivt jobbar mot historierevisionism kan se värdet av att det är bättre att ha en smått skev historia i sitt liv att luta sig mot, än ingen alls. Och faktum är att många av oss skeptiker är så cyniska kring hur godtyckligt allt med traditioners verkliga historia är – att vi också i regel sällan kan sägas tillhöra de lyckligaste av människor eftersom vi inte är förmögna att vare sig ta oss till andras godtyckliga traditioner eller skapa oss egna.

Man behöver såklart inte svälja andras konstruerade traditioner, eller ens köpa den historierevisionistiska tanken på att de skulle ha en längre historisk kontinuitet, men om du inte ens kan konstruera någon själv för dig att luta dig åt – en årligt återkommande rit som du uppskattar, vad den än må vara, om det så bara är att du lagar köttbullar på samma genuina sätt som mormor gjorde (så som du minns det iaf) så mår du troligen inte så himla bra innerst inne heller.

Folk som bara lever i nuet, som inte skaffar sig rötter av ointresse eller av rädsla för att rötterna ska vara konstruerade blir per definition rotlösa – och det är inget bra liv att ha i längden för en art som människan. Den innovativa, nyfikna individualistiska människan är också ett konservativt, trygghetssökande flockdjur. Det förstnämnda är ett ideal som vi ideologiskt strävar efter, det sistämnda är att föraktat drag som vi samtidigt försöker ignorera och besegra i vår övertro att man kan besegra hela organismen med sitt sinne. Det är givetvis utmärkt att vi är allt det progressiva, men samtidigt är det inte det som är hela vår natur. Den olycka många känner i livskriser bygger ofta på att man helt tappar fotfästet och därtill saknar något nytt mål. Man pissar i motvind om man ignorerar våra konservativa flockdjursdrag.

Den kombinationen är olycklig. Att sväva i det blå går bra så länge du har moln att sikta på, men när du tappar bort dessa är det bra att ha marken att landa på ibland… avdelningen krystade, men ändå deskriptiva bilder av det hela.

Så skäms inte för att du gillar traditioner och kanske har en och annan förenklad eller skev bild av rötterna till traditioner du älskar. Det gör inte så mycket. De är starka ankare att ha i ett stormigt liv. Just att de är just det borde kanske förövrigt skeptikerrörelsen och humanisterna fundera på lite mer när de ger sig i kamp mot skolavslutningar i kyrkor och annat… Så skulle de kanske förstå bättre varför folk blir så oerhört arga och ser sig som offer.

Sanningen för sanningens skull? Oavsett om det gör folk olyckliga eller ingen skadas av lögnen ifråga? Nej tack faktiskt. Det är inte superviktigt att veta ifall julen kommer av religion X eller Y mer än ur historisk synvinkel – ur traditionsmässig sådan firar nästan ingen ursprungsjul ändå, utan en modern individuellt betingad konstruktion. Rötternas styrka vilar ändå inte på hur historievetenskapligt korrekta de är. Bara för att man är professor i historia, så behöver man inte må bättre än den som knappt vet skillnaden på stenålder och medeltid. Man kan nästan tro att vi skeptiker har fått för oss det nämligen när vi med näbbar och klor krossar alla argument som påstår att julen är en fin kristen tradition.

Skeptikermonstret växer när det ilsket slukar och förtär alla historieförfalskade traditioner, lögner och pseudovetenskapstroll utan hänsyn till om folk tar skada av det som angrips eller inte. Utan hänsyn till om ett angrepp på en falsk tradition står i paritet med resultatet eller hur man framställer sig som korsfarare i skeptikerörelsens tjänst.

Jag överväger att välja mina strider mycket mer noggrant i framtiden. Saker som folk gillar bör man alltid fundera en extra gång på innan man börjar leta fel i dem och trycka upp i deras ansikten. Annars kanske de inte lyssnar när man kritiserar i grunden viktigare saker än vem som uppfann julen?

One thought on “Till försvar för (felaktiga) traditioner

  1. Tack för ett utmärkt inlägg, det är alltid betryggande att bli påmind om att det faktiskt finns andra liberalt (och religionsskeptiskt) sinnade människor som faktiskt försvarar och bejakar värdet av traditioner.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s