På väg ner i den ljusa avgrunden

Ibland har man en magkänsla av att någon ändrats personlighetsmässigt. Ibland får man förklaringarna som mer eller mindre bekräftar det. Tycker mig märka att en person från min äldre bekantskapskrets har varit ovanligt glad i att försvara trams på sistone. En titt in på vederbörande förälders facebook-sida visar en person, som fullständigt trillat ner i den mörka avgrunden (eller sett ljuset som den själv beskriver allt med gråtmild blick). Mer än så kan vi inte gå in på utan att det blir avslöjande identitetsmässigt.

Det är verkligen skrämmande att se sådana förändringar, och se hur de uppenbarligen påverkat min bekante. Det börjar med kommentarer om ”hur man inte är öppen för möjligheter” och slutar alltid med pur skär pseudovetenskapsbejakande fanatism. Det börjar med att man blir oskyldigt kär i Paulo Coelho sanningar och slutar med att man dyrkar indiska gurus och ber böner vid von Dänikens pyramidaliens altare.

Blä. Varför kan inte folk bara behålla sitt vett (om de hade det från början) även om de går igenom livskriser osv.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s