Kulturrelativister inom religion

Kulturelativism är principen att inga sanningar kring etik och moral finnes och ett bevis för detta är att det som är tabu i vissa kulturer är helt ok eller uppmuntrat i andra. Fokus ligger kring att öka respekten för oliktänkande och andra kulturer genom att påvisa att det vi i (det sekulära) väst ser som självklart kan vara helt annorlunda annorstädes.

Konsekvensen av resonemanget är dock katastrofalt. Således behöver man som konsekvens av det aldrig bli upprörd om någon kan motivera en handling med att det är deras kultur att göra så. Detta resonemang används i tid och otid av folk för att legitimera handlingar. Grunden i det hela är alltså ett slags själv-hat från västs håll kan man säga. Ett tankesätt som föddes i det postkoloniala självskamstankesättet som uppfanns av postmodernisterna.

”Vem fan tror vi att vi är som försöker lära andra moraliska sanningar” osv osv. Det används sedan som vapen mot uttalanden från västvärlden av de som vi kritiserar för felaktig moral. Den postmoderna relativistiska Hunden bet sig alltså fort i svansen efter att den släpptes lös.

Muslimer har när de konfronterats med att Muhammed gifte sig med en 9åriga Aisha använt kulturrelativism som argument för att försvara det. Och nu gör även Påven det, eller ja, han gjorde det för ett år sen, först idag såg jag inlägget dock. På basis av att det har funnits eller finns historia exempel på något så blir det ok enligt mannen vars ord är gudomliga enligt ca 1 miljard människor.

Problemet med kulturrelativister är att du tvingas ta ställning och hävda att viss kultur är bättre än andras utifrån något som liknar tron på objektiv moral – vare sig du vill eller ej. Om någon försöker legitimera övergrepp på barn med att det har accepterats förr, så måste man ju påpeka att moral och etik, precis som allt annat i samhället utvecklas och förbättras. Bara för att man officiellt förr tyckte att något var problemfritt, så betyder det inte att det var det (det är ju inte barnens berättelser vi läser från antikens grekland, Muhammeds bröllopstält eller från djupet av mörkret i sakristians prästerliga övergrepp under 1900talets början). Det är maktens berättelser vi ser.

Vi kan med biologisk forskning påvisa att förpubertala barn, om än att de har naturliga intressen av sex, inte är redo för det mentalt och kan få problem med relationer senare i livet. Vi kan påvisa, utan undantag att så fort vi har en historisk dokumentation av övergreppet från annat än övergriparens perspektiv så syns det att barnet far illa. Och vi kan påvisa att när man jämför med alla samtida händelser, där barnet villkorslöst far illa i alla exempel som existerar – så står vi med en sund stark grund att hävda att det är tidslöst fel att förgripa sig på barn. Egalt tidpunkt i historien. Egalt vilka normer som gällde då.

Barn började inte lida av det för att det moderna samhället sa åt dem att göra det. Alltså är vi så nära vi kan vara en objektiv sanning i frågan om rätt och fel här.

Det finns fler exempel som ännu tydligare visar dårskapen i kulturrelativism. Det har funnits kulturer där intag av starka droger och giftiga ämnen  har setts som nyttigt. Det har liksom ingen betydelse vad den här kulturen ansåg – drogen var fortfarande onyttig. Kvicksilver, arsenik, bly, heroin. Exemplen är många. Få skulle i dessa exempel påstå annat än att dagens medicin har rätt när den säger att kvicksilver inte alls är nyttigt för balansen i kroppsvätskorna så som man felaktigt trodde för 1000 år sen. Trots att vi därmed hävdar att vi har rätt och de har fel. Det blir givetvis svårare i fallet med övergrepp – men inte om man som sagt accepterar att man kan analysera det på fler sätt än värderingsmässigt. Då faller kulturrelativistens korthus direkt.

Konsekvenserna för förpubertala barnets mentala utveckling och mentala hänsla efter en våldtäkt är exakt de samma idag som för 1000 år sen. Det finns inga som helst belägg som håller källkritiskt att hävda att något där skulle ha ändrats bara för att samhället runt ikring barnet har ändrats. Vi kan mer om barns hälsa och behov idag än man kunde för 100, 1000 eller 10 000 år sen. Det är bara så enkelt – således vet vi bättre idag vad som är bra och dåligt för dem.

Jag blir så jävla förbannad när jag ser muslimer försvara Muhammeds övergrepp på Aisha med att ”det var moralen som gällde då, alltså är det inte fel, för vår moral idag är inte mer sann”. Det är TIDSLÖST sant att barn far illa av övergrepp, det har inte med kulturen att göra. Och sen när kulturrelativismens skynke faller så kommer istället de ännu sämre argumenten – nämligen att en 9åring för 1400 år sen var mer mogen än en idag. Det är förvisso sant att barndomen inte varade lika länge och att man därför tidigare i livet än idag fick börja leva mer moget och självständigt. Men det började inte redan vid 9 års ålder. Och lika viktigt är att 9åringar för 1400 år sen faktiskt var MINDRE utvecklade ur pubertetssynvinkel än idag. För 100 år sen kom flickor i puberteten i 16-18års åldern. Idag är medelåldern nere på 10-11 år. Så om något är barn idag bättre rustade att kunna hantera konsekvenserna av en våldtäkt än de var för 1400 år sen.

Så när kulturrelativister inom Vatikanen försöker legitimera övergrepp på barn genom att åberopa andra tiders kultur, så svamlar de. Och vad värre är, att genom att åberopa ”hur det var förr och att då var det ok” så legitimerar de fortsatta övergrepp för alla som vill åberopa att de föredrar gamla tiders moral.

Vad gäller historia och kyrkans roll i äldre historien så brukar jag försvara den som rejält baktalad. Vad gäller dess roll i tidigmodern tid och in i samtiden så är den bara ett stort hinder för samhällets moraliska utveckling. Katolicismen har inget att lära folk idag om god moral.

3 thoughts on “Kulturrelativister inom religion

  1. Det här kanske är ett sidospår, men jag har alltid ställt mig undrande till hur man kommit fram till den påstått höga pubertetsåldern i äldre tid (16-19 år), då det motsägs av otaliga dokumenterade fall av betydligt yngre flickor som fött barn?

    • Att det har funnits unga som fått barn tidigt även för länge sen är väl egentligen inte mer konstigt än att det trots allt fanns 90åringar under antiken trots att medelåldern var omkring 35-40. Idag finns det ju 7åringar som kan bli gravida vilket det mig veteligen inte finns något exempel på från tex 1800talet.

      Sen kan man ju extrapolera statistik bakåt från modern väldokumenterad tid under 1900talet och få siffror också.

      Siffror som sen kan bekräftas av osteologiska undersökningar. Det syns ju på ett ben hur gammal man är.

      Hormonerna styr accellerationen inte minst.Dvs du kan se i benet att de börjar växa fortare vid en viss tidpunkt som då är puberteten. Kan inte så mycket om det, men det ska sen gå att jämföra mot slitage genom ålder. Dvs slitaget visar ålder, tillväxtkurvorna visar saker som pubertet och när den inföll i förhållande till det. Det finns säkert fler saker. Wikipedia har en artikel som tar upp andra saker också: http://en.wikipedia.org/wiki/Bone_age

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s