Problemet med skapad evolution

Liberala kristna säger sig ofta tro på evolutionsteorin. De är sk ”teistiska evolutionister” kan man säga. De är nämligen inte dummare än att de inser att evolutionsteorin är totalt överväldigande väldokumenterad i en uppsjö bevis även när det gäller på makronivå. Det går helt enkelt inte att misstro att liv evolverar mer än det går att misstro att gravitation existerar. Bibeln är enligt dem istället ett dokument som handlar om principer mer än om exakta redogörelser av universums historia osv. På så vis tycker man att man kan kombinera tron på en skapare och evolutionsteorin och slipper kreationisternas selektivism.

Men bara för att man säger sig ha duckat problemet – eller t om tror det – har man då nödvändigtvis gjort det?

Är teistiska evolutionisters världsbild så enormt mycket mer annorlunda än de fundamentalistiska kreationisterna i princip? Är det inte så att man i o m att man talar om att Gud skapar genom evolutionen fortfarande inte riktigt tror på evolutionsteorin fullt ut, utan snarare är ologiskt selektiv?

Jag hävdar i a f att så är fallet. Evolution och abiogenesis handlar om processer som bygger på två viktiga principer – dels att de är autonoma system som fungerar på egen hand utan en intelligent ”handledare”. Inget i dem kräver en Gud. Och sen är det så att de per definition saknar mål och plan vilket gör skapelse (alltså att något skall skapas – dvs att det finns ett mål) obegripligt.

Här kan den teistiska evolutionisten förvisso protestera och säga att jag inte kan bevisa att dessa ting – som skiljer min syn på evolution och livets uppkomst från deras är mer sann än deras gudsguidade process, men faktum är ju att jag kan bevisa åtminstone ett gravt problem med teistisk evolution: Nämligen arten Homo sapiens särställning.

Hela poängen med alla våra monoteistiska religioner är att människan i dem sticker ut. Det är människan som alla berättelser kretsar kring. Inte kråkor. Inte velociraptorer. Inte phytoplankton. Inte björkens löss. Inte ens Homo neanderthalensis. Nej det är specifikt Homo sapiens det handlar om. Och här får vi då en massa logiska problem.

Även om man tror att människan har evolverat från tidigare primater så ställs man inför en rad problem med den här inställningen när den ska kombineras med en religiös tro som talar om en Gud med en plan för människan.

Vilken människa är det Gud talar om? Var Adam en modern Homo sapiens sapiens eller en äldre Homo sapiens Cro magnon? Vad var isåfall guds plan med Neanderthal som var i princip lika intelligenta och medvetna om allt som vi är. Som hade egna religioner. Den här avgränsningen att människan är skapad i Guds avbild känns svår att göra. Vi har åtminstone ett par miljoner år innan Homo sapiens började sin resa med högintelligenta homonoider som mycket väl skulle kunna kallas människor. Det finns åtminstone idag exempel på människor som inte är nämnvärt smartare eller mer annorlunda än vad en Homo erectus var.

Det jag söker är gränsen. Den tydliga gränsen där man kan säga: Och där evolutionen så tillslut fram till den art Gud har skrivit berättelser för. Det faktum att vi idag allt mer upptäcker hur komplicerat vårt släktträd är, hur svårt det faktiskt är att säga att där har vi en Homo sapiens. Där har vi en Homo heidelbergensis. Där har vi en arkaisk Homo sapiens och där har vi nog något som är mer erectus än sapiens säger mig att det där målet som teistiska evolutionister ser i människan är väldigt vagt att definiera art och tidsmässigt.

Men om vi förenklar den komplexa mänskliga evolutionen för en stund då. Homo sapiens i en form som verkligen åtminstone tveklöst är Homo sapiens (nåja, bortsett uppblandning från Neanderthal och Denisova för alla icke-afrikaner, och skiter i övriga problem) dyker först upp för ca 200 000 år sen. Men det skulle sedemera dröja tills för ca 2000 år sen innan han fick reda på sin plan? Det innebär att i mer än 99% av sin existens kände hon inte alls till den semitiska ökenguden Jahve. Merparten av den här tiden trodde hon istället på div animaliska andar och det närmsta vi kommer en sak som ens påminner om en monoteistisk biblisk/koran/torah-gud – eller om du så vill – en modern deistisk gudom – är fruktbarhetssymboler, modersdyrkan och liknande. Det vet vi av arkeologiska och etnografiska bevis. Inte ett spår av monoteism.

Är det inte lite märkligt att om Gud skapade människan, specifikt Homo sapiens som något speciellt, så väntade Gud väldigt länge med att göra det klart för oss att Gud fanns? Lägg därtill de 4 miljarder år som det tog för livet att ”nå fram” hit öht till släktet Homo?

Jag tror faktiskt inte du begriper rent konkret hur lång tid 4 miljarder år är. Jag slår vad om det.

Jag sysslar med paleontologi och geologi dagligen och pysslar därför med enorma tidspann hela tiden – jag begriper inte riktigt fortfarande det tidspannet i saker jag kan relatera till trots det. Jag har försökt många ggr, men får grava problem redan vid si så där 1 miljon år och 10 000 fullt relaterbara sekler har passerat. Därefter blir det mest siffror. Men det hela kan sammanfattas med: Ja du tycker att bibelns berättelser om Jesus hände för länge sen. Men det är verkligen inte alls länge sen paleontologiskt. Det är för en sekund sen paleontologiskt.

Visst, det är ett emotionellt argument att det är konstigt att Gud lät livet evolvera i 4 000 000 000 år innan han kom fram till sin poäng, men ändå.

Det här med Homo sapiens som målet för Guds plan och dryga 4 miljarder års evolution blir ännu mer märkligt om man då ser till vad evolutionsteorin faktiskt visar oss: Att livet hela tiden evolverar – fortfarande.

Homo sapiens har inte slutat evolvera – vilket är ett rätt stort jävla problem ur skapelsesynpunkt.

Små skillnader mellan olika grupper beroende på livsmiljö syns hela tiden dyka upp. Allt från hår/hudfärger till hur olika folkgrupper reagerar på sjukdomar och ämnen som vi utsätts för är en del av den evolutionära – kontinuerliga – processen. Vi fortsätter och Homo sapiens kommer i en naturlig process bli en art som vi så småningom går vidare från.

Nu är förvisso människan – tack vare sin intelligens och tekniska lösningar – den första arten någonsin som kommer kunna påverka sin evolution medvetet – men principen gäller trots det: Vi evolverar fortfarande och Homo sapiens var aldrig någonsin ett slutmål för processen även om vi kan skenbart påverka det med teknik nu och i framtiden.

Lika svårt som troende kreationister har att förstå det här med hur länge livet har funnits, lika svårt har de att förstå att tiden framåt inte snart tar slut. Det är ju därför som religioner som kristendom i sin med fundamentalistiska form talar om en 6000årig jord som kommer att gå under vilken dag som helst.

Det funkar liksom inte med religionens tidsperspektiv och att sätta människan som skapelsens krona om man har en Jord som är 4.5 miljarder år gammal och som kommer att kunna upprätthålla liv i åtminstone en miljard år till innan Solen börjar expandera av ”näringsbrist” (en process som inleds om ca en miljard år och slutar om ca 4 miljarder år – men Jorden börjar bli obebolig för vanligt makroskopiskt liv redan om ca en miljard år faktiskt).

Om man kan tänka sig ”bara” 100 miljoner år till av angenämnt jordiskt klimat så blir det svårt att få samman det med Guds plan. Allt i bibeln/koranen/torah är etnocentriskt placerat att handla om mellanönsternkulturer för 2000 år sen och för varje litet år som går blir miljöerna de talar om allt mer abstrakta att relatera till.

Låt mig understryka med all tydlighet hur totalt intetsägande det här med mellanöstern som begrepp kommer vara om 100 miljoner år – även om någon form av homonoid som människan mot förmodan då finns kvar. Om du tycker det är abstrakt att som modern statsmänniska med iPodens hörsnäckor i öronen ska relatera till Neanderthals björnandar, så vad sjutton skulle detta då inte vara för en homo X anno 100 000 000 AD. Inget av bibelns länder finns då kvar – vare sig nationellt eller geografiskt. Landskapet har ändrat sig genom tektonik. Det blir en abstraktion som bäst. Går det bra för oss som varelser så bor vi kanske inte ens alena kvar på Jorden.

Det jag vill få fram som poäng är att den teistiska evolutionens stöttesten är och förblir poängen med skapelsen och hur ologisk den är – rent ut sagt omöjlig att kombinera med vad vi vet om livet och evolutionen.

Vad är poängen med en berättelse som handlar om en dryga 10 000 årig parantes i livets existens och universums enorma existens? Och därtill fortsatta eviga förändring. Om människan, Homo sapiens på något sätt var speciell (och det var vi ju enligt skapelseberättelserna) så blir det ju märkligt att vi då inte har slutat evolvera. Kommer bibeln v2.0 innehålla ett fortsättningskapitel om Homo futurums öden?

Varför skulle Homo futurum om 500 000 år bry sig om berättelser som handlade om Adam och Eva, Jesus och Muhammed, när dessa handlar om Homo sapiens? En för henne  primitiv föregångare, som likt Neanderthal och dess björnandar bara var ett steg bland många andra mot en berättelse utan slut? Hur ska en intelligent art, som kanske inte ens längre kan kallas homonoid om 100 miljoner år då förhålla sig? Fundera lite på det en stund och påstå sen att det inte är relevant i kritiken mot Homo sapiens som skapad i Guds avbild.

På något märkligt sätt blir fundamentalistisk kreationism mer rimlig och respektabel som jag ser det. Där förnekar man totalt rakt av alla problem med skapelsen – genom att utesluta all obekväm vetenskap.

Att däremot vara teistisk evolutionist innebär att man öppnar dörren och släpper in de vetenskapliga obekvämligheterna i sin världsbild – och för att det ska fungera måste man istället sluta tänka efter för mycket i frågan. Man kan liksom inte tänka för mycket på hur absurt det blir när 10 000 års civilisation och 3000 års monoteism skall ställas mot 4 miljarder år som ledde fram till det – eller ens tänka tanken framåt när Homo sapiens tid är över och våra sagor sen länge är glömda.

Jag tycker heller inte att man kan ursäkta det med att man har en väldigt liberal tro på innehållet i t ex bibeln/torah/koranen. Något definierar din kristna tro som skiljer den från en annan teistisk eller deistisk religion. Annars kan du inte gärna kalla dig kristen/muslim/jude. Om du är så vagt definierad i din tro, att du egentligen inte längre kan kallas kristen, eftersom du inte tror att människan är speciell, dvs du tror inte på något alls i din religiösa bok egentligen då den ju riktar sig till de som tror att en gud talar till just arten Homo sapiens – ja då var inte den här bloggposten heller riktad till dig. Den här riktade sig specifikt till folk som kallar sig kristna, judar och muslimer, men som säger sig tro på evolutionsteorin.

Nej jag har inte ritat den kissnödiga rymdvarelsen längst till höger. Men det var det bästa jag kunde hitta bildmässigt på principen att evolutionen har hållit på aslänge och kommer fortsätta hålla på aslänge till.

Annonser

3 thoughts on “Problemet med skapad evolution

  1. Ping: Kan en kristen vara skeptiker? | Asebeia

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s