Sociologi, stämplingsteorier, truthiness, kvantfysik och en massa annat

I det stora hela taget var mina studier i sociologi (sociologi, kultursociologi och pedagogik diskuterat som ett ämne av mig i den här bloggposten) för några år sen inget som gav mig mersmak. Det var väldigt mycket i ämnet som var kontextuella sanningar. Dvs sociologiska sanningar som fungerade och lät rimliga så länge man inte blandade in vad andra vetenskaper säger. Det var t om så illa att när en person frågade om just vad andra vetenskaper sa i frågan (neurologi om beteende tror jag det var) så möttes vederbörande av ett aggressivt försvarsbeteende från professorn. Bara tänk naturvetenskapliga påståenden inne i sociologins lokaler och du känner direkt doften av tjära och svavel slå emot dig.

Just den attityden att ”ja men det får du väl kolla med vad de säger i de andra vetenskaperna om samma sak, här undervisar vi i sociologi” störde mig oerhört. Tänk om en geolog skulle säga: ”Ja men det får du väl fråga en kemist om, här i geologin har vi våra egna kemiteorier.”

Det skulle aldrig fungera. Va fan liksom. Hur kan de bara vara så jävla korkade? Som en bomb av bly sjönk således all respekt jag hade för sociologin för varje poäng i det jag läste. Det är fanimig helt otroligt vilken smörja ämnena är rent vetenskapligt ibland när de sätter igång och skapar sina små egna universum där endast sociologins lagar existerar. Hade jag varit lite modigare så hade jag varit mycket mer konfronterande om saken i föreläsningssalen. Men nu muttrar jag istället om det i efterhand.

Men ett par föreläsningar gav mig faktiskt en dos god vetenskap också. Ämnet är inte bara smörja, åsikter och kontextuella sanningar – det har många poänger med om man tillämpar det praktiskt utanför sociologin. En av de sakerna jag gillade var det inslag av källkritiskt sinne som ämnet gav mig kontra saker man tar för givet i samhället. Ämnet gjorde mig rätt mycket mer ödmjuk inför de på samhällets botten just därför. T ex hur man inte kan säga att alla ska ta sitt ansvar så där lättvindigt som många högerideologer gör gällande.

En av de primära anledningarna här är stämplingsteorin som bland annat Howard Becker myntade. Den visar oss att om man säger åt en människa – direkt eller indirekt att den är något så kommer den vare sig den vill det eller ej ta till sig detta i olika grad. Och ju svagare och osäkrare den är desto mer tar den till sig av negativa saker.

Det innebär i praktiken att om allt omkring dig säger att du lever i fattigdom, utan hopp om att nå bättre möjligheter, motarbetad av systemet, betraktad som undermänniska om du är av fel hudfärg osv, så kommer du sannolikt heller inte klara av att ”ta ditt egenansvar” och göra något bättre av ditt liv heller.

Eller beskrivet så här: Du ”stämplas” av samhället till att vara samhällets botten och det kommer påverka dig till att du ser det som sant och det gör dig således likgiltig inför möjligheten till förändring och det gör dina möjligheter ännu sämre än de skulle vara om du var olyckligt ovetande om detta och trodde att du hade möjligheter.

Faktum är ju som alla vet att hela den amerikanska drömmen just bygger på att man intalat alla att de har chans. En rätt så trevlig tanke eftersom den gör folk optimistiska. Att det dels sen inte alls är så och att det har motarbetats med att folk stämplats till att inte kunna tro på annat än skiten i deras vardag är allt de har, har ju inte hjälpt.

Det är det som gör förebilder så viktiga just för samhällets svaga. Det var således det som gjorde Obamas vinst i det amerikanska valet viktig ur det perspektivet, för plötsligt kunde folk på samhällets botten se att det var möjligt att nå makten och inte bara tomt pladder. Hur viktig Obamas vinst var återstår att se för framtida historiker då det kommer bli ett långsamt fenomen i sitt förlopp, men jag tror att hans vinst kan ha banat vägen för ett USA där rasskillnaderna kan komma att börja försvinna. En svart man behöver inte längre bli basketstjärna, rappare eller knarkpusher för att nå någon vart.

Stämplingsfenomenet är oerhört olyckligt och inget man kan bortse ifrån bara för att man vill det. Inte om man vill framstå som en rationell vetenskaplig varelse. Det är totalt ovetenskapligt att bygga upp ideologier som bortser från ett vetenskapligt dokumenterat, erkänt och observerat fenomen.

En annan aspekt av sociologin som jag gillade var hur den kunde påvisa att ”common sence”, alltså ”sunt förnuft” är ett argument som inte fungerar att använda i diskussioner om vetenskap. Och då handlar det inte om att det finns idioter som saknar det som nyttjar begreppet, utan att det är massor av fenomen som går emot sunt förnuft. Det finns massor av fenomen som inte är intuitivt logiska. Saker kopplade mer till traditionella uppfattningar och/eller retorik (appeal to tradition). En repeterad lögn/missförstånd som blivit ”självklar” bara just för att den repeterats helt enkelt.

Sociologi som ämne har ibland själv beskrivits lite nedlåtande som ämnet om det man förstår med sunt förnuft. Men det inser man rätt så fort att riktigt så enkelt kan man alltså inte avfärda det. Ett exempel på något som går emot sunt förnuft är t ex hur dödstraff tenderar att öka på mordfrekvensen eller inte påverkar den alls. Dvs inte har en avskräckande funktion alls. Något som förövrigt är kopplat till stämplingsteorin. Men bryr sig rättsystem världen över om vad kriminologin har upptäckt? Nej för dödsstraffets funktion är ju egentligen inte alls att avskräcka – utan att ge drabbade känslan av upprättelse. Vilket man sen kan diskutera om det är bra eller ej. Det låter jag vara osagt. Ett annat exempel på när sunt förnuft inte funkar inom sociologin är redan nämnda exempel på det här med vilka val man har i livet som svart man. Det kan tyckas självklart på ett intuitivt förnuftsbaserat sätt att man inte måste bli basketstjärna, rappare eller pusher för att lyckas – men det är faktiskt inte så folk som stämplats fungerar.

En variant på detta med sunt förnuft är när man tvivlar på en vetenskaplig teori på basis av känsla. Och det är inte heller ett sociologiskt fenomen som bara drabbar sociologiska teorier. Du ser det rätt ofta inom teorier kring kvantfysik, kosmologi, svart materia och annat där det är svårt för oss att göra jämförelser mentalt i vardagen. Svårt att visualisera sig även om man förstår alla principer. Där brukar man säga att fenomenen är ickeintuitiva – vilket är samma sak i princip som att det går emot sunt förnuft. Det är samma variabel in action dock.

På senare år har ämnet aktualiserats ännu mer i o m att kreationister i allt större grad har synts i amerikansk media ifrågasättande grundläggande vetenskap. De utgör här ytterligheternas ytterlighet i det här med hur ”sunt förnuft” kan missbrukas. Det skulle till en amerikansk humoristisk TV-show för att ge detta kreationistiska synsätt ett eget ord.

Truthiness is a ”truth” that a person claims to know intuitively ”from the gut” or that it ”feels right” without regard to evidence, logic,intellectual examination, or facts.

Det är så oerhört skrämmande att jag inte vet var jag ska börja bli rädd att 7 av 9 amerikanska republikanska presidentkandidater för 2012 års val resonerar på basis av truthiness. Och inte blev känslan bättre av att jag tack vare sociologin än mer förstår hur totalt värdelöst självbedragande ”sunt förnuft” är att basera sin existens på.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s