Felet med skapelsetro – Att sätta sig själv i centrum

Det finns en rad talesätt om visdom som inte är så dumma. T ex klassikern att ju mer man faktiskt vet, desto mer vet man hur lite man vet.

Samtidigt ska man kanske inte överdriva ödmjukhetens värde totalt. Vissa debattörer  missbrukar ju det och vill få det till att så fort någon hävdar vetskap, mer än vederbörande i ett ämne, så är den per definition mindre kunnig och att man därmed alltid ska ”välja mitten”. Vilket ju är direkt felaktigt och korkat i många fall.

Det är ju alltså inte så enkelt som att den som är ödmjukast har visdomen på sin sida även om det kan vara en god grundpoäng i att åtminstone anta att det inom de flesta ämnen man diskuterar finns någon som kan mer än en själv. Jag var nyligen inne på detta ämnet i en bloggpost om alla dessa som åberopar att man ska ”tänka själv”.

Det här blir alltså egentligen bara en diskussion om samma felaktiga resonerande, men med fokus på hur just kreationister hela tiden sätter sig själv i centrum av allt när det kommer till kunskap. Den retoriska termen är att det är en variant av argument from ignorance som kallas arguments from personal incredulity. Dvs att man argumenterar för att något inte kan vara på ett specifikt sätt, bara för att man själv inte tror på det/känner till att det skulle vara så.

En rad fakta som kreationister brukar ogilla inom evolutionsteorin, jordens ålder, big bang osv brukar bemötas med just ”äh det det kan inte vara sant, för det har jag aldrig hört”.

Om en professor i geologi får påståendet att ”Det finns ett mineral som heter Stupidium och kan göra folk dumma och avfärdar det med ”äh det det kan inte vara sant, för det har jag aldrig hört” så finns det en god poäng i att vederbörande pga ämnesexpertis åtminstone kan inleda en diskussion om sanningshalten i något på det sättet med att utifrån sin auktoritet som expert vara skeptisk till ett för honom okänt påstående (framförallt när det är uppenbart extraordinärt också).

Men när Billy-Bob från Texas som inte ens har gymnasieexamen och som inhämtar sina kunskaper om universum från youtubeklipp, hemsidor och lokala svavel-och-eld-prästen som använder argumentet kring huruvida Uran-Bly-datering funkar eller ej – då har han helt enkelt ingen merit att åberopa som gör hans personliga tro i frågan som relevant.

Här kommer då ödmjukheten in. Vetskapen om att andra kan mer än en själv och att bara för att man själv inte har hört talas om något, så betyder det inte att det då inte stämmer. Det handlar inte alls om att Billy-Bob måste tro på att dateringsmetoden funkar, men att han åtminstone någonstans i sitt inre begriper att han inte är expert i frågan och att han kan ha fel på hur metoden funkar (och att det även gäller hans vältalige präst och de andra vältaliga personerna som dissade metoden på youtube). Att vara öppen för att personer som faktiskt om du bara frågar dem, kan besvara påståendet, också kanske kan mer eftersom de trots allt har ägnat decennier med att forska kring något vars grundtexter Billy-Bob troligen inte ens kan förstå innehållsförteckningen i (vilket också är en variant av det här problemet – att inte tro på en sak för att man inte begriper den och därmed tror att det är rapparkalja som ingen annan heller kan begripa).

Problemet i sådana här frågor är att det i princip är omöjligt att nå fram till Billy-Bob eftersom han kan hävda att han läst att andra experter visst står på hans sida. Det har då föga betydelse att man förklarar att för varje dateringsexpert som Billy-Bob kan ta fram i frågan kan jag ta fram en miljon som inte delar hans kreationistiska syn. Och det brukar i regel också vara svårt för honom att förstå att hans åberopade professor i kristen teologi inte är expert i dateringsteknik.

Det enda som hjälper för att nå fram är därmed att man får hysa en förhoppning om att han åtminstone bör lyssna på varför Uran-Bly-datering funkar. När hans arguments from personal incredulity inte håller, så håller det föga att åberopa auktoritetsargument i retur.

Även om det är intressant och omöjligt att ignorera att 99.9999999% av alla dateringsexperter som arbetar med att datera bergarter kan förklara att metoden funkar tillskillnad från vad kreationistisk propaganda påstår, så är det mycket bättre att åberopa auktoritetsargument endast om man också kan backa up det med att själv förklara hur datering fungerar och varför kreationisternas påståenden inte stämmer.

Vilket då är jobbigt och oerhört krävande. Nätet är dock fyllt av hjälp idag och för 10 kreationistiska sidor som propagerar för felen i något vetenskapligt så finns det åtminstone en seriös populärvetenskaplig som debunkar deras argument med fakta. Som i allt, gäller det att vara påläst inför debatt. Som i allt går heller inget upp mot äkta expertis. Dvs kan du hitta en som jobbar med dateringsteknik och frågar denne varför kreationisten har fel så kommer du oundvikligen få de bästa svaren.

Det sistnämnda kan dock vara svårt om du sitter där i en debatt och stöter på ett argument from personal incredulity angående datering.

Att sätta sig själv i centrum för all kunskap är väldigt kännetecknande för kreationister. Jag vet inte om det är något i deras allmänna synsätt på kunskap som är defekt eller om det bara är fanatismen kring att skapelseberättelsen måste vara sann som är anledningen. Kanske är det en kombination. Och jag är oerhört frestad att påpeka det som vi nu alla tänker: Att det helt enkelt beror på att kreationister är väldigt okunniga om det mesta. Vilket gör att förståelse om kunskapsteori och retoriska blundrar liksom kommer naturligt.

Väldigt väldigt ofta bygger kreationister upp det mesta kring ”har ni hört så löjligt”-resonemangen. Inte minst skämtar man friskt och försöker rita tex skämtbilder om vetenskapen. Man blir i regel som vettig människa verkligen helt stum av häpnad. Här har vi alltså människor som inte bara är okunniga om något. De är så övertygade om att de kan tillräckligt för att kunna skämta om motståndaren.

Humor är effektivt. Det visar i regel precis hur mycket någon har förstått (om vi sållar bort asberger-autism-faktorn kring brist på förståelse av skämtet, men inte nödvändigtvis av frågan).

Vanligtvis är det bättre än det mesta annat på att kalla bevis för hur insatt man är. Kan man mycket om något så kan man oftast skämta om det. Kan man däremot väldigt lite om något och försöker skämta om det så blir det istället något av alla magplasks moder. Som den kreationistiska strippen nedan som säkert fått flertalet kreationister att nicka instämmande, samtidigt som den i all sin enkelhet visar för oss andra så tydligt just hur lite personen bakom den har begripit kring mänsklig evolution.

Detta var del två. Del ett, om hur luckor i kunskap fylls med gud, hittar du här.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s