En skeptikers avståndstagande från skeptikerrörelsen

Jag driver en blogg med rötterna i skepticism. Men det skall för mitt eget egos skull understrykas å det grövsta att jag inte tillhör och aldrig tänker tillhöra skeptiker-Sverige i organiserad form. Det finns många stora problem med organiserade skeptiker har jag märkt. Här kommer de saker jag har märkt genom åren som har stört mig mest.

  • Avvikande åsikter från majoritetens (eller någon väldigt respekterad skeptikers) åsikt ogillas per automatik. Det är svårt att säga emot folk som Dawkins eller PZ Myers. Lite för ofta blir deras ord (natur)lag i skeptikerkretsar.
  • Avvikande åsikter förblir ofta tysta just pga detta. Grupptrycksfaktorn är stor helt enkelt. Den som avviker är helt enkelt inte längre betraktad som en riktig skeptiker. Tystnaden blir total. *räcker upp handen som exempel på utstött*
  • De är ofta inte experter i saker som de uttalar sig tvärsäkert i. Dvs en stor brist på ödmjukhet finns. Påpekar man detta hänvisas det lite för ofta till mediokra auktoritetsbevis om ”var forskningen står”. Vilket ofta går över gränsen och blir ett rent argumentationsfel faktiskt där tex X blir rätt ”för att 90% av experterna säger så”. Kompetens att verkligen förklara varför tes X är rätt har man i regel inte mer än ett och annat argument hämtat från nätet.
  • De tenderar ofta mest peka ut saker som är fel, snarare än det som är rätt. Det borde ligga i alla skeptikers intressen i att vilja utreda allt i en fråga och inte bara vara mr negativ och sen vara nöjd med det. Allt för mycket ”titta vilka idioter…”-snack.
  • Det finns en konservatism i hela fenomenet som innebär att de precis som alla andra kan tendera att låta just traditionella preferenser styra framför nya kalla fakta. Jag har sett 90-åriga professorer som har investerat hela sitt akademiska liv i en tes vara mer öppna för omkullkastande nyheter än vad skeptikerrörelsen är. Visst är tröghet mot nya teser något i grunden sunt i forskning för att sålla väck sommarflugor och trams, men det får ju inte bli hur trögt som helst – för då får vi enfald och dogmatism istället.
  • Den är också tyvärr regelrätt otrevlig och omogen i sitt sätt att attackera folk. Visst ska dårar som tror på trams få höra att de är dårar, men ibland går det överstyr på andra saker, inte minst var hånet av LCHF-doktorn som fick diabetes rent osmakligt omoget. Det kvittar hur illa jag tycker om en kreationist eller en konspirationstroende dåre, jag skulle inte håna den för personlig olycka eller tragedi.
Det här inlägget kan säkert tolkas som bittert av de inom skeptikerrörelsen som ev läser det och känner sig utpekade. Jag pekar dock inga finger åt någon specifikt, utan detta är de allmänna tendenser som jag erfaret genom åren. 
Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s