Det är inte sunt att inte kunna matematik

Det här med nättroll är ett spännande koncept numera. Här är ett nättroll vid namn Göran som tydligen inte har fått stå tillräckligt mycket i rampljuset på ett tag. Resonemanget att matematikundervisningen är en hemsk konservativ högerpolitisk företeelse är ju givetvis retoriskt fyndigt, men rent konkret bara trams.

Matematik är svårt att undervisa i eftersom det så skoningslöst bara går att ha rätt eller fel i. Det innebär att en student inte kan ”kämpa bra” och nå maxbetyg. Man måste helt enkelt kunna visa att man vet hur man räknar och att summan blir rätt. Svett påverkar resultatet föga. Eller ska iaf.

En annan svårighet med matematik är ju HUR man bäst undervisar i det. Därom tvistar de lärde om vilken metod som är bäst. Greider har på så sätt rätt att det inte funkar speciellt bra idag. Men han har ju fel i att ett matematiklyft skulle vara en dålig sak bara för att den vill pröva gå tillbaka till metoder som mer påminner om det vi hade förr. Han har också givetvis helt fel i att de låga resultaten i Sverige i internationell jämförelse är ett sundhetstecken. Det är det inte. Det är faktiskt precis tvärtom Göran. Ett dåligt resultat visar på att något är fel.

Göran blandar samman sakerna. Troligen (om vi ska vara snälla) så blandar han samman Sveriges goda position i humaniora och samhällsvetenskaper med att de metoder där som funkar bra just där också så att säga funkar bra i naturämnen. De gör dem inte. Det är verkligen helt skilda världar och bör rimligen så också förbli. Med tanke på hur mycket rent ideologiskt och åsiktsbaserat trams som lärs ut under begreppet humaniora är det oerhört viktigt att skilja dessa världars vetenskapsmetoder åt så att man aldrig blir så förvirrad som Göran. Humaniora hanterar det subjektiva, dvs mänskliga erfarenheter, intryck, uttryckssätt, minnen, känslor, relationer och även dokumentationen och kronologin kring detta. Naturvetenskaper hanterar det objektiva, dvs allt det som är vad det är oavsett hur människor känner och tycker.

Att dessa två akademiska världar inte riktigt förstår varandra har jag ofta sett exempel på. Det här är nog ett av de grövsta exemplen på en humanist med subjektivism långt upp över öronen som öht inte begriper den objektiva verkligheten som finns utanför hans skalle.

Sverige måste göra något åt sina sjunkande resultat inom alla klassiska naturvetenskaper, annars kan vi aldrig upprätthålla välstånd. Clownhåriga stalinister i småtidningar må vara underhållande läsning, men de genererar inte bläck till sina tidningar utan ingenjörer bakom det hela.

Det brukar heta att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Det borde lika ofta talas om hur det bakom varje gapig humanist står en ingenjör som tyvärr tillverkat megafonen åt honom.

Men grundproblemet då. Kommer vi åt det med Jans projekt? Ingen aning, men båten sjunker, det är dags att göra något och inte lyssna på dårar med borrar som vill att det ska gå ännu fortare. Det kan nog finnas belägg för kritiken mot matematiklyftets utformning. Många vittnar om hur de skulle vilja se mindre korvstoppning och repetition av räknande (inte minst jag själv) och mer fokus på förklarande matematik. Att sitta och räkna tal efter tal efter tal är en gammal beprövad metod som funkar… sådär. Den funkar för vissa, men inte för alla. Man är inte nödvändigtvis dum för att den inte funkar för en. Jag själv med dryga 140 i IQ och 13 års studier ser mig inte som direkt dum även om jag omgärdas av smartare folk. Jag vet själv precis hur jag liksom inte kan förlika mig med när en lärare säger ”och så blir 10 upphöjt till 0 = 1”, men kan sen inte förklara varför. Matematikundervisning ÄR väldigt dogmatiskt utformad ofta, eftersom lärarna långt ifrån alltid är kompetenta nog att kunna förklara allt. Inte heller kan de alltid exemplifiera ekvationerna med verkliga saker heller speciellt bra. Matematikundervisning som korvstoppning ÄR ingen bra sak.

Man brukar ju påvisa att barn i Asien är bra på matte. De korvstoppar så in i helvete. Då funkar det och de får bra resultat på matteprovet.

Javisst, men när det sen kommer till att tillämpa matten blir det sämre. Jag har vid flera tillfällen faktiskt förklarat för kursare från Asien hur de ska göra i vissa uppgifter. Trots att de är vida bättre än mig på matte kan de liksom inte applicera den självständigt. Det är det resultatet man får av korvstoppningspedagogiken. Det var ju sånt Sverige sysslade med innan också. Men sen kom 70-talet och korvstoppningen urvattnades. Så idag har vi snarare folk som försöker peta med prinskorvar på studenterna istället för att trycka ner korvarna i halsen på dem som tidigare. Det funkar ju givetvis inte.

Moderna pedagogiska teorier säger ju att nyckeln snarare helt ligger kring att tillämpa matten och att lägga mindre fokus på abstrakt repetition av tomma tal och ekvationer. Det är tydligen så man gör mycket i USA/Tyskland. Inte så konstigt att kursare från dessa länder alltid känns jobbigt duktiga då heller.

Annonser

3 thoughts on “Det är inte sunt att inte kunna matematik

  1. Vad hände med den gamla socialistiska ivern för folkbildning? Det verkar gå utför med Greider, jag har alltid uppfattat honom som en kvarleva från gråsosseriets tid, en klasskampsmarxist av den gamla stammen som nästan framkallar en slags nostalgi i en tid som annars helt domineras av en post-marxistisk universitetsvänster som hellre talar om konstruktionen av det intersektionella subjektets transgendermedvetande i det heteronormativa rummet ur ett postkolonialt perspektiv än cylinderhattskapitalisternas utsugning av proletärerna… Nu verkar Göran ha kammat sig, kastat den maskinoljiga flanellskjortan och tagit steget in (ner) i flummvänsterns salonger.

  2. ”Man brukar ju påvisa att barn i Asien är bra på matte. De korvstoppar så in i helvete.”
    Beror på vad du menar med ”korvstoppa”. Men åtminstone i Japan så lär kännetecknet för deras matematikundervisning vara att de stasar på bgreppsmässig förståelse. Medan Sverige fortfarande i alldeles för stor utsträckning satsar på mer mekanisk inpluggning av standardberäkningsalgoritmer (även om jag har fått intrycket att skolverket är medvetet om problemet och arbetar för en förändring). (Min källa är huvudsaklige SR P1 när jag diskar och en del av programmen för en del tid sedan så jag kan ha både hört och kommit ihåg fel, men det är det intryck jag har av ganska många reportage om saken.)

  3. Håller absolut med om det sista! Matematik måste göras mer konkret i undervisningen. Själv använder jag ofta klossar eller ritar figurer för att förklara. Jag påvisar också intressanta samband mellan olika företeelser. Ett exempel på hur man kan göra något abstrakt väldigt konkret:

    Pi, som ju är sambandet mellan diametern och cirkelns omkrets, brukar jag förklara genom att lägga ett snöre rakt över en klocka. Sedan tar jag snöret – ”diametern” – och lägger den runt klockans omkrets. Hur många diametrar når runt klockan? Jo, 3,14 (lite drygt).

    Jag har många fler exempel på hur man rent praktiskt med verkliga ting kan påvisa ”matematiken i vardagen”. Och jag tror att de flesta tänker i bilder. Detta sätt att undervisa fungerar alldeles utmärkt för oss som vill se ting för vårt inre när vi lär oss matematik. Och faktum är ju att matematik ÄR saker i vår vardag. Det gäller bara att hitta de goda exemplen och visa eleverna att de kan förstå!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s