Miljöhippies och kärnbränslelagring

Det stör mig att se hur många som så lätt svänger med sina åsikter som de vänder kappan för vinden. Kärnkraftens vara är en sån sak där opinionen nu vänt emot kärnkraften för första ggn sen Tjernobyls dagar pga problemen i Japan.

Media bidrar starkt till detta med sina överutnyttjade sensationsrubriker. Bara senast idag ”radioaktiv mjölk”. Folk ser framför sig en atomvinter med självlysande kor med muterade extrahuvud på sidan… Vi har helt enkelt ingen bra proportion mellan saklighet och behovet av att sälja lösnummer. Etik i media finns inte idag.

Det finns trots omständigheterna egentligen väldigt lite sans och vett i debatten från de som hörs högst och som ges obemött utrymme. Kärnkraftsmotståndarna, vilka oftast leds av de samma emotionella höginkomstagande vänstervridna 40talister som var ledarna när det röstades om kärnkraften för 30 år sen är verkligen helt hysteriska och har i princip helt sett till att tzunamifrågan och alla de 10 000tals offer för den överskuggas av kärnkraftverkets mer eller mindre potentiella faror.

Men det som stör mig mer än bara emotionellt kärnkraftsmotstånd är det osammanhängande pladdret om slutavlagringar och kärnkraftssäkerhet i samma andetag. Trots att det är två skilda frågor.

Använt kärnavfall har vi idag oavsett vad vi tycker om saken och det försvinner inte bara för att vi beslutar oss stänga alla kärnkraftverk imorgon. Tvärtom får vi då mer bränsle att hantera på en och samma gång. Det är alltså en annan fråga som inte kan lösas med folkomröstningar eller Kumbaya-sång.

Men det verkar som att de mest rabiata kärnkraftsmotståndarna inte förstår det. De talar argsint om hur vi inte kan stoppa ner kärnavfall i urberget eftersom ”vi inte kan veta att det funkar till 100%.”.

Ja för alternativet är vadå liksom?

Ska vi låta det ligga uppe på backen i ett skjul istället? Skicka det till något stackars land i Afrika? Där det kan nås av terrorister som vill göra smutsiga bomber, eller där det vid en större social förändring av samhället kanske inte längre tas om hand helt plötsligt. Har man synpunkter på den diskuterade lösningen så måste man fanimig kunna presentera alternativ också eftersom frågan är aktuell och per definition inte kan bordläggas många år till utan att man leker med elden.

Poängen med kärnbränslelagringen är att man ska kunna stoppa ner stavarna där i minst 100 000 år av tre viktiga skäl. Dels för att halveringstiden på en del av isotoperna ska hinna gå igenom tillräckligt många cykler så att stora mängder av strålning försvinner och materialet blir mer inert. Dels för att man ska kunna känna att man har placerat det på en säker plats som man om värsta scenariot sker ska kunna glömma bort. Dels för att det faktiskt ska vara på en plats där en framtida, förhoppningsvis mycket bättre förberedd civilisation rent teknologiskt ska kunna ta upp det igen för mer smartare hantering/destruktion.

Helt enkelt: Går allt som det ska så kommer någon plocka upp skiten om några hundra år och fixa problemet. Går allt INTE som det ska så ska det också fungera.

Inga perfekta lösningar i en perfekt värld. Men alternativet, att inte göra något alls, fungerar inte. Kring det råder det ingen spekulation. Det är fakta.

Förövrigt har jag under mina geologistudier sett tillräckligt kring frågan rent geotekniskt för att vara imponerad av lösningarna. Det här ska nog kunna fungera och hålla mer än i 100 000 år. Det är enorma marginaler på gränsvärden för sprickbildning, inträngande av havsvatten och jordskalv i berget vid ny istid tex.

Fokus har legat mycket på kopparbehållarna för antagonisterna. Jag förstår inte riktigt varför. För det första är det så att enkel kemi (både teori och empiri) säger oss att koppar i en syrefattig miljö korroderar extremt långsamt så snacket om 1000 års maxlivslängd är absurt (även den kvalificerade kritiken som kom från KTH är absurt okunnig). Jag har fingrat på 3000åriga kopparyxor som legat i ytlig humusmiljö, med syror och syre och annat jävelskap för kopparn och ändå hållt bra. Och då snackar vi inte dagens fina legeringar utan smutsig och handsmidd koppar.

Den havsbottenjämförelse som KTH-forskarna kom med är direkt felaktig. Miljön 500 meter ner i urberget påminner inte alls om havsbotten. På havsbotten har du saltvatten i rörelse. Vatten som är syrerikt (iaf stundtals). Du har en mikroflora av bakterier som lever i dyn och som producerar chelation och annat elände som sakta kan skada kopparn. I bentonileran omkring kopparn finns inget habitat för sådana organismer + att man har syre och syra-förhållandena under kontroll.

Det viktigaste enligt mig här är just att det hela ikappslat i bentonitlera. Leror rent allmänt är i princip oförstörbara för annat än mekanisk erosion (dvs rörelser av massa mot dem, dvs vatten+partiklar eller bergförflyttningar).

Dvs ett tjockt lager lera, på det här djupet kommer göra att kapseln håller mycket länge om de tar hänsyn till sprickbildningar nu och i framtiden (vilket man gör). Och den dagen kapseln brister så kommer leran i sig att kappsla in kärnbränslet i ytterligare enormt lång tid.

Det är inte så att leran är pynt. Jag ser snarare den som det starka försvaret i frågan. Har man en gång fingrat på 400 miljoner år gammal ordovicisk lera i en gruva på bara några meters djup, där porvattnet i det var ca 50 miljoner år gammalt, så har man rätt så gott förtroende för det materialet och hur det kommer stå emot grundvattenrörelser. Rätt hanterat, kan det skydda oss i kanske just så länge när kappslarna är borta. Kom ihåg.. 100 000 år är ett minstavärdet som mycket baseras på kopparn alena. Lera har inget bäst-före-datum alls.

Givetvis… Skulle en gigantisk asteorid slå ner just där eller att vi får oväntad vulkanism just där, så fungerar inte skydden.  Det kan också komma aliens och gräva upp skiten och kasta det på oss. Vi skulle också kunna tänka oss ett jordskalv på 10 på richterskalan som sliter sönder urberget totalt. Mycket KAN hända. Det här med 100% säkerhet går liksom inte att nå men i regel är problemen med de ting som kan orsaka ett utsläpp värre än utsläppen. Men då är också radioaktiviteten från bränslet vårt minsta bekymmer. Tanke och proportion liksom.

Det är just därför som frågan bör avgöras av folk som är sansade och insatta i både tekniken i sig och som tar hänsyn till den totala frånvaron av alternativ. Folk som tänker innan de talar helt enkelt. Det är dock så att 99% av de som uttalar sig gör inte så från sansad kritik, utan det handlar mest om nervös osaklig spekulation.

Folk som talar mycket mer om vad som ”kan” hända utan hänsyn till hur liten risk det är bör aldrig få diktera säkerhetsfrågor. Kom ihåg att det här är samma sorts människor vars ”experter” i regel aldrig har läst ett poäng geologi eller geoteknik, men som i regel gärna talar om ”moder jord” eller ”gaia” och hur 1 miljon människor dog av Tjeronbyl. Dvs människor styrda av pseudovetenskap och konspirationsteorier för att få sin världsbild att fungera.

Säkerhet och noggrannhet är jätteviktigt i frågan om kärnbränslelagring. Men det ska skötas av folk som kan sin sak, inte av gapiga amatörer med cannabisnojor.

Folk som kan sin sak:

Annonser

13 thoughts on “Miljöhippies och kärnbränslelagring

  1. Jag tror att en del av hysterin består i att många helt saknar förmåga till att väga risker mot varandra. Samma person som käkar tabletter och specialmat för att de är rädda för fria radikaler kan exempelvis lätt göra tokomkörningar på en 90-väg utan mittseparering. Vi låter farligt gods med högexplosiva gaser mm. lätt köra igenom stadskärnor, både per lastbil och tåg, i sådana mängder att en olycka lätt kan blåsa bort flera kvarter utan att ex. politiker rycker på axlarna. Men de är rädda för Härdsmälta. Fokus på Fukushima i Japan är ju rent löjlig! man pratar om följder på kanske i värsta fall 10-50 döda och en marginell ökning av cancar för utsatta jämfört med 10.000 kanske över 15.000 döda, det säger en hel del om dessa skrikhalsar.
    Det jag däremot tror är en miss i kommunikationen av kärnbränslehanteringen tror jag är just ordet SLUT-förvar. Precis som du påpekar så finns ju absolut inget hinder för att vi plockar upp skiten när vi vet mer om hur vi skall hantera den (exempelvis som bränsle i framtida reaktorer). Men om man hade kallat det för enbart FÖRVAR tror jag även de rabiata motståndarna lugnat ner sig lite. För precis som du säger så kan ju knappast, ens för en galen greenpeaceaktivist, alternativet med förvaring som den sker idag anses bättre!!! Vi kan ju liksom inte trolla bort avfallet!!
    Jag har lång tid nu väntat och efterlyst ett svar på just den frågan du ställer! Vad tycker egentligen de rabiata aktivisterna om alternativen till (slut)förvaring??? Det borde vara den första och viktigaste frågan som en reporter ställer när det pratar med folk i diverse aktioner.

    • David: Nej det är en säkerhetsfråga. Ingen skulle våga det eftersom om man misslyckas med uppskjutningarna (det skulle behövas många) tex om en uppskjutning exploderar, så skulle vi kunna riskera få tonvis med radioaktivt material ut i atmosfären. Den dagen rymdfärder är säkrare så blir uppskjutning av materialet.. tex till solen ett alternativ att överväga. Idag skulle det vara totalt vansinne.

  2. ”Ska vi låta det ligga uppe på backen i ett skjul istället?”

    Kanske inte skjul, men en bevakad förvaring med kontrollerade förhållanden.
    Annars tror jag att man om några generationer kommer att svära över vår bisarra idé att konstruera en uran- och koppargruva som måste grävas ut…

    • Bevakad förvaring? Du har isåfall mer tilltro till att vårt 100åriga demokratiska politiska system är stabilt och intakt i 1000-tals år än vad jag har. Vad händer om vi får en enorm ekonomisk depression. Eller fascister vid makten. Saker som kan ändra synsättet radikalt på hur vi ska ”bevaka” kärnavfallet. Eller terrorister. Eller naturkatastrofer.

      Att placera det djupt i urberget för omhändertagande i framtiden är mycket säkrare och klokare. Vi kan inte bygga något ovan mark som tål lika många sorters plausibla bekymmer och vi har inte råd att tänka kortsiktigt. Vi måste hantera materialet så att det ska ligga utan att vi och våra fel påverkar det.

      Jag förstår öht inte vad det är att diskutera i saken. Vill folk att vi ska få olyckor eller?

  3. Jovisst kan det innebära en risk, men frågan är väl om det verkligen skulle ta tusentals år innan man kommer på ett säkert sätt att ta hand om avfallet, dvs utvinna energi och antagligen bara få en minimal rest kvar. Jag kan inte komma från tanken att det känns rätt primitivt att bara gräva ner det.

    För övrigt skulle jag önska att man gav avfallshanteringen av alla nya spännande kemiska ämnen en miljondel av uppmärksamheten…

    • kris08: Jag förstår mig inte alls på ditt resonemang. Omvälvande omständigheter som gör hantering ovan mark i sk ”bevakad” miljö osäker behöver inte alls ta 1000tals år. Det kan hända saker inom decennier. Det kan hända saker imorgon. Det är det som är poängen med en säker lagring – för att minimera riskerna.

      Och sen är det ännu mer obegripligt hur du kan tycka att avfallshanteringen inte ska få uppmärksamhet. Jag är ledsen att behöva säga det, men avfallet försvinner inte som ett problem bara för att man struntar i att tala om det…

      Men tack för att du ger en tydlig förklaring med eget exempel på hur miljörörelsen resonerar. Om vi bara förbjuder kärnkraft och sen protesterar mot slutlagring så behöver vi ju inte tänka mer på saken sen…

      *suck*

      • Återtag diskuteras ju redan. Det blir väl ändå knappast säkert, utan man kan ju komma åt det genom normal gruvdrift om än till ganska stora kostnader.

        http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3077205.ece

        Inte få uppmärksamhet? Jag noterar bara att man har förbrukat 31 miljarder innan första spadtaget till slutförvaret…
        Det är ju i och för sig föredömligt att beskatta producenterna, men ändå.

        Hur mycket lägger man ner på att studera och ta hand om lika giftiga och svårnedbrytbara kemikalier och läkemedel i vår miljö?

      • kris08: Med ”säkert” menas säkrare än att förvara det uppe på backen. Givetvis går det att komma åt det, det SKA gå att komma åt i framtiden om det önskas. Tex som bränsle till generation 4-kraftverken om de nu blir tillåtna (det vet man ju inte om det sker med tanke på vilka okunniga populistiska miljötroll som styr miljöpolitiken. framförallt inte nu efter Fukushima)

        Jag tycker det är utmärkt att det har tagit snart 30 år och kostat många miljarder innan det har börjat byggas något – för det visar att man inte hastat och att man faktiskt har utrett saken så noga det öht går. Att placera det i det svenska urberget är den säkraste lösningen som existerar idag. Att bara låta det vara på kärnkraftverken i hundratals år framåt är fullständigt absurt riskabelt. Som sagt, om hundra år kanske folk inte ens kan stava till kärnbränsle. Hur klokt är det då ifall uranet ligger i då övergivet hus som vem som helst kan gå in och hämta det i.

        Historien visar oss att inget är för evigt vad gäller samhällen och civilisationer. Och det gäller inte minst den upplysta och demokratiska staten Sverige som trots allt i sin nuvarande form är 100 år bara.

        Därför måste man placera uranet på ett ställe som är oberoende våra liv som det bara är möjligt.

        Man lägger ner många miljarder på att studera övriga gifter ja. Du kanske skulle kolla upp vad våra universitet forskar kring innan du kastar ur dig saker? Senast förra hösten läste jag kursen ”medicinsk geologi” – där man just fick inblick i hur div gifter fungerar i naturen och hur man kan omhänderta dem på olika sätt. Därtill har vi miljövetare och miljömedicinare som forskar inom samma områden – inte minst tittar SLU mycket på hur olika ämnen fungerar i kretsloppet i naturen.

        Själv är jag intresserad av bio leaching, där man nyttjar mikrober för att accumulera och fälla ut gifter ur marker/vatten. Det finns hur mycket forskning som helst inom övriga gifter.

        Mer pengar är givetvis inte fel, men det ena utesluter verkligen inte det andra och någon större brist på forskning inom andra miljögifter är det inte alls i dagsläget.

  4. ”Som sagt, om hundra år kanske folk inte ens kan stava till kärnbränsle. Hur klokt är det då ifall uranet ligger i då övergivet hus som vem som helst kan gå in och hämta det i.”

    Tack så hemskt mycket för illustrationen av begreppet ”miljöhippie”!

    Själv har jag bara arbetat med förundersökningarna för slutförvar men inte med mikrobaccumulering, så jag har väl inget att tillföra ”diskussionen”.

    • Själv har jag bara arbetat med förundersökningarna för slutförvar men inte med mikrobaccumulering, så jag har väl inget att tillföra ”diskussionen”.

      Dra den om tomten också. Du har uppenbarligen med tanke på hur naiv du är kring det mesta öht inte varit i närheten av att jobba med sånt här.

      • Men det är ju det jag säger: hur ska jag kunna ta en verksamhet på allvar där en sån som jag får jobb! 😉

        Nej, men berget i både Forsmark och Oskarshamn är ju så torrt och sprickfattigt att det kan verka som lite overkill att lägga ner såna väldiga resurser på att studera mindre hypotetiska detaljer i de extra skyddsbarriärerna.
        Jag förstår inte varför man helt och hållet skulle låsa sig för ett enda alternativ istället för att följa (och delta i!) utvecklingen av metoder att ta hand om avfallet på ett konstruktivt sätt.

        PS.
        Visst har man irriterat sig på bloggare som skriver för menlösa inlägg och inte bryr sig om kommentarer, men det här var väl lite väl ändå!
        Har man åsikter som huggna i sten och inte kan göra det minsta försök att förstå hur andra resonerar så går det inte att ha en diskussion.
        Verkligen synd, för vad jag vet finns det inget större överflöd på bloggar inom det här området…

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s