Bakteriefossil i meteoriter 2 – När biologer uttalar sig om geologi

Nätets självutnämnde expertskeptiker på allt i världen och kosmos – PZ Meyers, dvs bloggaren Pharyngula kommenterar meteoritbakterierna med stor självsäkerhet kring att de absolut inte kan vara bakterier. Tänk om man hade hans säkerhet på världen! Han bjuder som vanligt på poänger och ogenomtänkta dumheter på samma gång.

Han går iaf på som en furie kring hur uselt allt i artikeln är – en del som jag redan påpekat i min övergripande post om hur vetenskapen i regel förhåller sig i frågan. Och ibland har Myers poänger, iaf rent källkritiskt. Det är omöjligt att med gott samvete blint lita på en artikel från en sån här obskyr källa, därför får man ju helt gå på innehållet istället (vilket man såklart ALLTID ska göra, men i verkligheten funkar det så att om välrenomerade tidningar säger hoppa så hoppar folk. Tyvärr är auktoritetstron stor även i de finaste akademiska kretsarna. Jo.).

Men är man det minsta källkritisk så som Myers säkert anser att han är bör man också förstå att tidningar som Science och Nature faktiskt inte skulle ta i bakteriefossilspåståenden med tång numera. Oavsett bevis. Med tanke på hur det ogillades på 90talet när de faktiskt gjorde det så kommer de troligen aldrig upprepa det igen. Oavsett bevis.

Det förstår alla som förstår hur fossilerade bakterier fungerar och inte fungerar som har uttalat sig i frågan. Vilket väldigt få personer verkar göra – inklusive Myers. Och ja, vilket även verkar inkludera författarna bakom artikeln. Ingen part imponerar i sin analys.

Inte helt oväntat gapar gubben Myers rätt stort utan att kunna presentera lika stora kunskaper om geologi. Jag tänker inte gå i polemik kring hans totala avfärdande av morfologiska bevis, eftersom jag är övertygad om att den som vill se ”mineralblobbar” som ”mineralblobbar” så kommer göra oavsett vad någon påpekar kring hur mineral växer och beter sig – geologi behöver man ju inte bry sig om som allsvetande biolog – mineral kan väl växa lite hur som helst?

Bättre att fokusera på saker som är lite mindre subjektiva:

”There is one other kind of datum in the article: they also analyzed the mineral content of the ‘bacteria’, and report detailed breakdowns of the constitution of the blobs: there’s lots of carbon, magnesium, silicon, and sulfur in there, and virtually no nitrogen. The profiles don’t look anything like what you’d expect from organic life on Earth, but then, these are supposedly fossilized specimens from chondrites that congealed out of the gases of the solar nebula billions of years ago. Why would you expect any kind of correspondence?”

Jag ska hjälpa Myers på vägen lite nu eftersom han inte förstår att fossil inte ser ut som det levande materialet. Dvs försöka bidra med lite korrekt kritik ur ett geologiskt perspektiv av artikeln istället för hans amatörmässiga aggressiva pladder.

Nu är det ju så att fossil bildas inte hur som helst. Många mineral kan ersätta organisk vävnad. Men inte alla och det är beroende på miljön de bildas i. Men vi börjar med att titta på källmaterialet. Det är frågan om sk Carbonaceous chondrites – kolchondriter – den ovanligare formen av chondriter där kol utgör ett viktigt element. (Chondriter är råbergartsmaterialet som accumuleras i disken kring i stjärna som föds och innehåller alla andra mineral och element som formats i resterna av supernovor tex. Det är det som sen accumuleras till stenplaneter likt Jorden och där smälter om till nya bergater osv enligt petrologins alla miljontals principer).

De liknar rent geologiskt inga bergarter på jorden. Framförallt inte just de som är carbonaceous chondrites som är väldigt rika på oorganiskt kol. För den oinsatte: Så här ser ingen sten ut på jorden som du gräver upp. Möjligen har du chondritliknande bergarter nere i manteln (rent kemiskt lika, men inte kristallint), men de hittas i regel aldrig på ytan.

Det är mycket häftiga stenar och man har i något exemplar hittat över 70 olika sorters aminosyror. De känns onekligen som en slags rest av en kosmologisk ursoppa relaterat till liv.

Men det är också en väldigt ogästvänlig rest av ett ursolsystem. Vi snackar trots allt smält accumulerad bergart i kalla rymden – inte Edens lustgård. Att något kan överleva en chondrit är en sak – men att ha utvecklats där? Nej det är omöjligt vågar jag påstå. Det krävs isåfall extraordinära miljöer för chondriterna – i närheten av en varm stjärna i någon rik gassoppa.

Och det är DÄR som jag ser att skon klämmer mest kring chondriterna. De är helt enkelt ingen vettig plats alls för liv att evolvera fram på rent statistiskt eftersom de i regel inte befinner sig i en miljö där evolution kan se i en takt snabb nog. Det är ju inte frågan om chondriter som färdats genom kosmos och plockat upp något på vägen heller. Det är trots allt frågan om mineraliserat liv och det sker inte hur som helst. Framförallt har jag svårt att föreställa mig att något kan mineraliseras till fossil i kallt vakuum utan tryck och omkringliggande bergater. Nej det sker bara inte.

Det finns ett relativt enkelt sätt att avgöra det hela och det är att titta på kristallstrukturen. Om det är fossil så har du kristaller (dvs något som har växt i ett hålrum där organiskt material existerade), om det är smält massa av respektive element i en sk ”glasig” form – som skulle kunna tänkas vara det vi ser som ”mineralblobbar” så skulle vi se det.

Det är kiselrika saker vi ser enligt artikelns SEM-diagram. Kisel kommer i ”organiskt” utseende på två sätt – som fossil organisk ”restmassa” i flinta eller då som vulkaniskt glass – alltså en bergart som går från smält tillstånd till stelnat snabbt.

Ett av de påstådda bakteriella pseudomorferna på bild. Den är rik på kisel. Kisel i den här organiska trådiga formen skulle jag i princip direkt säga vara vulkaniskt glass. Det finns något som heter ”Peles hår” som är vanligt vid vulkanism. Smälta bergarter i kosmos skulle ju kunna tänka sig bete sig liknande kosmologiskt. Men visst, det är inget bevis det heller, det är bara en alternativ förklaring till författarnas tolkning som inte är orimlig den heller. Jag får dock säga att när jag tittar på bilden, med dess linjer och former så liknar det inte alls vulkaniskt glass heller. Det borde vara slätare då. Det här är helt klart inget man hittar till vardags i geologin iaf.

Resten av kemin (mangan, kol, järn och syre) påminner inte om något vi har på jorden. Inget vanligt mineral jag kan iaf. Manganet och syret får mig att tänka på sk dendriter – kemiskt tillväxta ofta fossillika strukturer. Men det kräver vatten. Något väldigt osannolikt på en chondrit om den inte har befunnit sig inne i en komet tex. Men vattnet måste ändå vara flytande så det krävs speciella miljöer.

Myers säger att man bör förvänta sig kväve i analysen. Nu är det ju så att dels mäter man inte fram kväve i geokemisk SEM (det är för lätt vill jag minnas), dels innehåller fossil inte alls samma element som ursprungslivsformen utan det styrs nästan helt av kringliggande geologi och bildningsmiljön.

Nej kemin säger mig inget om vad det måste vara, bara vad det troligen inte kan vara. Tillskillnad från geologiexperten Myers så väljer jag att inte dra några säkra slutsatser från materialet med det vi har. Jag behöver mer data.

Jag skulle vilja se en datering av pseudomorferna i förhållande till chrondriten förövrigt tex. Vilket jag tyvärr vet är praktiskt skitsvårt (eller t om omöjligt) med så här små prover. Tekniken i framtiden kommer väl rätta till den aspekten. Och en mer djupgående analys av innehållet på djupet i pseudomorfen rent kemiskt. För att se om det finns koncentrationer av malmer i dess inre tex.

Och sen vill jag framförallt se en kristallin analys av pseudomorf och chondrit. För att se dels om det föreligger någon skillnad, dels om det rör sig om ett glas. Det borde gå med ett tillräckligt bra tunnslip i ett tillräckligt bra polariseringsmikroskop. Men att få såga sönder pseudomorfen? Nja det vågar nog inte ens skeptikerna på NASA som avfärdar teorin ge tillåtelse för. Konservatorsmentalitet hos stensamlande typer är ett gissel för geologer som vill gå till botten med allt grundligt.

Är det glas är det hejdå med bakterier-bildade-i-kosmos-teorin. Då KRÄVS det antingen smält sten eller flintaliknande bildningsmiljöer (dvs urlakning och koncentration av kisel i en kalkfossilsoppa). Frånvaron av kalcium säger att det inte är fallet. Eller jo, och här är kanske det värsta exemplet på artikelns trovärdighet – man har en källa från 1864 som påstår att kalcium återfanns. Ursäkta men förmågan att kliniskt och korrekt analysera någots kemiska innehåll utan risk för kontamination skulle komma att dröja 100+ år till. Jo där ÄR andra moderna analyser som påvisar kalcium också, men inget som räcker till mängdmässigt. Jag hade velat se mer analys av kringliggande bergart för att dra slutsatser dock. Är det kiselfossil så krävs i princip sedimentära kalciumbergarter (vad jag kan minnas, jag kan ha fel).

Fler kandidater till vad det kan vara inkluderar även manganrika silikater som kan bilda trådiga kedjor där trådformiga strukturer kan synas (tänk asbest). Problemet med dessa alternativ är att en hel del av dem kräver metamorfos och del även tillgång till högt tryck och vatten. Något vi inte ser i en chondrit.

Det vi ser är troligen bara extremt ovanligt format vulkaniskt glas. Troligen. Jag vet inte. Det kan vara baterier. Ingen vet med 100% säkerhet eftersom 100% säkerhet i frågan inte kan uppnås.

Allra minst vet gapiga biologer som inte är geologer hur ett rent geologiskt material skall tolkas. De kan nöja sig med att korrekturläsa biologihänvisningarna, men bör akta sig för att uttala sig om hur fossil ska vara morfologiskt och geokemiskt, för det begriper de uppenbarligen inte ett jota om.

Lite spännande är det att PZ Meyers var så arg på fysiker som svamlade om evolutionsteorin, dvs var utanför sitt expertisområde – för att sen själv misshandla geologin.

Det ska även noteras att Richard B. Hoover (mannen bakom artikeln) inte heller är geolog/paleontolog utan har det vaga epitetet astrobiolog. En titel jag fortfarande inte helt har grepp om vad den innebär att man är expert på. Man uttalar sig om mycket iaf. Tex geologi.

Studiet av fossil är iaf en paleontologisk fråga. Även i rymden. Studiet av meteoriters geologi – inte oväntat en geologisk fråga där geologer uppenbarligen också kan mer än andra yrkesgrupper.

Så va fan sysslar de med på NASA som låter biologer och ingenjörer få forska om geologi och paleontologi? Vad fan sysslar PZ med som tycker att vi ska respektera evolutionsteorin som en biologifråga, men inte fossil som en paleontologifråga?

Amatörernas afton alltså.

Artikeln är inte bra. Så långt har PZ rätt. Den är allt för ogrundlig kring geologin. Inga analyser som förklarar varför det inte kan vara vulkaniskt glas eller något silikatmineral som rimligen bör vara primära förslag. Bara påpekande på vad det kan vara utan hänsyn och förklarande på varför det inte kan vara vissa saker.

Så här gör bara någon som är dålig som vetenskapsman – oavsett om vederbörande sen har rätt eller fel.

6 thoughts on “Bakteriefossil i meteoriter 2 – När biologer uttalar sig om geologi

  1. Läser man kommentarerna till Myers inlägg hittar man en astrokille som säger att kometer som befinner sig i närheten av stjärnor kan, på grund av vad det nu var (jag kan fan inget om sånt här), uppnå temperaturer på mellan 50 och 100 grader celsius vilket inte skulle vara extrema temperaturer för den typen av bakterier. Frågan kan ju då vara hur länge en komet håller sig i närheten av en stjärna och om det öht är möjligt för den att vara där så pass länge att liv inte bara hinner utvecklas utan dessutom fossiliseras.

    • Det stora problemet med kometer som befinner sig på avstånd som är behagliga för liv rent temperaturmässigt är ju att dels är det i regel också sjukt mycket strålning där, vilket i princip inget liv kan klara i längden, extremofilt eller ej. Och dels är det inget som är kontinuerligt, vilket innebär att om du har några års värme så har du sen kanske årmiljoner med kyla.

      Det krävs mao väldigt unika miljöer. Och det gör sannolikheten för att en chondrit som vistats i just en sådan miljö extremt liten.

  2. Jo, jag argumenterar inte emot dig, jag bara poängterar att temperaturmässigt behöver det inte ha varit skit hela tiden. I detta fallet rör det säg väl dessutom om kometer som man vet varifrån de kommer, och där verkar det ju inte finnas gott om möjligheter för de temperaturerna att uppnås. En mer trolig grej (återigen spekulationer utan någon egentlig grund) hade ju varit om bakterierna hade kommit från någon annan planet som fått sig en rejäl smäll och skickat iväg delar genom rymden.

    Dock är det väl knappast så stor sannolikhet för att eventuella fossil från en sådan bit himlakropp hade klarat sig igenom resan. Om jag förstod en del av kritiken rätt så är ett av de stora problemen att teorin som försvaras från sidan som publicerade artikeln handlar om att livet på jorden skulle komma från dylika nedslag på jorden, vilket det ju finns en hel hög andra saker som ställer på ända.

    • Jag förstod att du inte argumenterade mot mig.🙂 Du förstod inte att jag höll med dig🙂

      Det här med material från en annan planet är osannolikt eftersom det är chondriter. Planeter består (vad vi iaf vet) inte av chondriter på det sättet. Och skulle planeterna göra det är det i deras inre mantel. Och i den inre manteln finns inget liv (där är för varmt och ett tryck som skulle krossa liv – as we know it – på nolltid)

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s