Våld i religiösa texter (del 1)

Den här delen handlar om Koranen och försvaret för våld. Ett aktuellt ämne.

När jag refererar till en våldsam vers ur Koranen så kan jag med rim och reson sägas plocka något ur sin rätta kontext. Det är fullständigt självklart för mig som vän av god vetenskap och god diskussionsteknik att texter ska läsas ur sin rätta kontext. Även Koranens verser. Ingen text ska idealiskt behandlas annorlunda på basis av vad jag ev har för förutfattade meningar.

Det vet jag själv som stör mig på hur div vetenskapsmän ofta missbrukas i citatform för att legitimera pseudovetenskap och religion.

Men vad är då den rätta kontexten? Vad är det rätta budskapet? Ja det är här som muslimer i regel plockar in sina skriftlärde – som ofta verkligen får leta efter förklaringar på våldsamma verser för att göra dem mer ”trevliga”.

Om vi för en sekund bortser från att det ofta är frågan om väldigt ansträngda tolkningar där man läser in en massa som inte alls är självklart så kan jag inte för mitt liv påstå att det imponerar på mig ändå. Vi tar ett exempel som jag senast idag såg på ett forum som försvar för Koranen:

Till exempel: Slay them wherever ye find them, and drive them out of the places whence they drove you out … If they attack you (there) then slay them. Such is the reward of disbelievers.–2:191

Före den versen kommer: ”KÄMPA för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare.” (http://koranensbudskap.se, vers 2:190)

Då var allt bra eller? Nej.

Det första logiska problemet med detta är att kronologin om vem som var först ofta är allt annat än självklar. Det finns muslimska våldsverkare som anser att om någon dödade deras förfäder så är det tillåtet att ”försvara” sig. Jag har t om sett muslimer hänvisa till korstågen som ursäkt för allt våld som islamister idag kan tänka sig nyttja. Först är alltså inte alls självklart. Var ska man börja och vem bestämmer det? Ja det ligger helt i händerna på den islamist som vill bruka våld att bestämma såklart.

Det andra logiska problemet är ju frågan vad som ska räcka för att klassificeras som ett angrepp och vem handlar det om? Gott om islamister världen över anser att det är helt ok med bomber i London eftersom Israel slåss med Palestina. Man gör helt enkelt kopplingen till att en konflikt i en del av världen kan legitimera våld i en annan. Och ibland handlar det inte ens om våld. När konstnärer och satiriker i Sverige och Danmark avbildar Koranens profet så går det utmärkt att se det som ett angrepp på Islam och därmed ta till det dödliga våld som Koranen de facto tillåter som respons. Det går alltså att precis som med kronologin även tänja definitionen på vad för angrepp vi talar om till precis det som våldsverkaren vill.

Men det tredje och givetvis största problemet är ju att även om förklaringen nu säger att det handlar om självförsvar så är det fortfarande tveklöst en uppmaning till dödligt våld. Här är i regel kristendomen även ur mitt ateistiska perspektiv mer sympatisk då den i regel ändå (i NT) vill bemöta våld med förlåtelse. Det kan vara naivt ibland, men är en betydligt mer sympatisk reaktion att ha som grund att stå på reaktionsmässigt än våld. Oavsett skälet TILL våld. Det är ju därför som jag är humanist. Våld ska inte användas på så här lösa grunder och så här snabbt som respons och ursäkterna som kan motivera våld ska i princip vara obefintliga.

Och det här är inte bara tre hypotetiska problem. Vi ser nästan alltid hur terrorister och våldsverkare i muslimska sammanhang åberopar religionen. Det sägs av snälla skriftlärde inom Islam att de inte har förstått Koranens fredliga budskap – men jag undrar verkligen om man kan klandra dem för att inte förstå då förklaringarna på hur man ska tolka Koranen faktiskt är så dåliga och så svaga som de jag precis visat är.

Det finns givetvis kärleksbudskap i Koranen också. Men när våldsbudskapen inte bara finns utan även så godtyckligt kan sättas i bruk känns det som ganska ointressant i sammanhanget som försvar.

Ett rätt raderar aldrig ett fel. Ett fel raderar dock i princip alltid ett rätt. Koranen innehåller våldsverser och det är ett problem för den religionen ur mitt humanistiska perspektiv. Så länge muslimer inte kan acceptera att religioner bör vara privatsaker som inte hör hemma i den politiska sfären där alla drabbas av dess uppfattningar, även folk av andra trosuppfattningar, så ska Islam som religion givetvis motarbetas av mig som ateist (och för sekularisering) precis som andra religioner ska. Den ska inte särbehandlas bara för att folk ropar islamofobi som försvar så fort någon kritiserar den.

Annonser

One thought on “Våld i religiösa texter (del 1)

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s